West Country Girl
Jag vet inte, jag finner bara den här videon sjukt sexig.
Ni vet, ibland är människor, låtar, whatever, bara sexiga, fast dom egentligen är det.
Hard to explain, but you know what I mean.
Cave har det där sexiga över sig, fast han inte är så good looking at all, eller jo när han var a bit younger.
Men jag vet inte, han har karisma, or something. Något är det iallafall...
Fantastiskt, tänk att se/höra detta live... Jag lovar er, den dagen jag ser Nick Cave live, det är dagen då jag pissar på mig offentligt för första gången. Och skäms inte över det.
Så nu vet ni det!
Alltså, bara lyssna. Vilka jävla musiker, The Bad Seeds.
Och vilken jävla musiker, Nick Cave
:*
Peace.
/Liv.
Ni vet, ibland är människor, låtar, whatever, bara sexiga, fast dom egentligen är det.
Hard to explain, but you know what I mean.
Cave har det där sexiga över sig, fast han inte är så good looking at all, eller jo när han var a bit younger.
Men jag vet inte, han har karisma, or something. Något är det iallafall...
Fantastiskt, tänk att se/höra detta live... Jag lovar er, den dagen jag ser Nick Cave live, det är dagen då jag pissar på mig offentligt för första gången. Och skäms inte över det.
Så nu vet ni det!
Alltså, bara lyssna. Vilka jävla musiker, The Bad Seeds.
Och vilken jävla musiker, Nick Cave
:*
Peace.
/Liv.
Sunday
Haha den här helgen har varit s-j-u-k. Alldeles för mycket pengar har spenderats, men just nu känns allt bara gött.
Får helt enkelt snåla i september. It'll work.
Men herregud... igår... haha. Kan nog inte skriva något, men haaahaaa. Sjukaste och roligaste på Duktigt längre.
Jag är glad att Mods har öppnat igen.
Nu ska jag packa, imorgon flyttar jag hemifrån. Puss på det.
Ha en nice bakissöndag, just like me.
Peace.
/Liv.
Får helt enkelt snåla i september. It'll work.
Men herregud... igår... haha. Kan nog inte skriva något, men haaahaaa. Sjukaste och roligaste på Duktigt längre.
Jag är glad att Mods har öppnat igen.
Nu ska jag packa, imorgon flyttar jag hemifrån. Puss på det.
Ha en nice bakissöndag, just like me.
Peace.
/Liv.
Dagens två:n
1. Jag är sjukt grose. Bättre sent än aldrig att inse, ya know.
2. Det enda jag kan säga är SÄR, sedan får ni kolla på videon.
Haha, så här kan det gå när Kylie Minogue inte kan dyka upp på en spelningen!
:********
The Mercy Seat
Sitter och lyssnar på Nick Cave. Ingen vidare nyhet där inte.
Känns som att jag bar flyttat in i min nya kofta som jag fick av mormor i 20-årspresent.
Myse, och så pass lång att man kan ha den som klänning, vilket jag tänker ha idag.
Woho liksom.
Jag vill se Nick Cave. Samtidigt som jag inte vill det.
Kanske låter lite konstigt?
Men alltså.
Det är som mamma sade häromdagen när vi hade en sådan där härlig youtube-kväll framför datorn,
kollandes, beundrandes det mästerliga med Cave.
Hon sade, att samtidigt som både hon och jag Älskar Cave, är vi samtidigt nästintill rädda för musiken,
då framförallt två av hans plattor speglar tillbaka till en förjävlig tid i våra liv.
Det är "Let love in" från 1994 och "Murder Ballads" från 1996.
Två helt fantastiska plattor, riktiga mästerverk, men ja... min familj och skillsmässor har inte sjungit på direkta skönsånger, snarare falska toner som inte riktigt existerar. Det känns som att åren 94-98 är år som jag knappt minns.
Eller, snarare år som vi inte Vill minnas, men som man minns, dag ut, dag in...
Jag är 20 år nu. 20. Det känns bara som att jag borde kunna gå vidare, jag menar, jag är 20 nu, jag är inte tonåring längre. Visst, de värsta åren utspelades innanv jag blev tonåring, men ändå... När man är 20 är man vuxen. Åtminstone nästan.
Jag minns inget från Stockholm, vilket är givet för jag var så liten när vi bodde där, men jag önskar ändå att jag kunde minnas något, bara lite grann, från den tiden, då det nästan var de ända få åren som min familj verkligen var Hel, lycklig, sådär Svensson-bra som man vet att vissa familjer är...
Jag minns knappt något från när vi bodde i en studentlägenhet i Norra Lund, bara lite, vagt, inga hela och klara minnen... Bara lite suddiga, dimmiga, vaga minnen.
Från huset på Oskarshem minns jag allt för mycket. Jag minns misslyckade födelsedagar, när min lillebror fyllde ett år, hur glada alla var, när jag och min storebror klädde ut till motsatt kön, hur mycket han skämdes, men man kunde ändå märka att han tyckte det var roligt. Jag kan minnas min lillebror knaprande på Falu Rågrut eller vad det där knäckebrödet hette, det där knäckebrödet som han älskade så mycket. Jag kan minnas galna bråk, slagsmål, och till slut en flykt, en flykt som verkligen kom i rättan tid.
Jag kan minnas att vi bodde på ett ställe som vi inte fick berätta för någon annan var det låg, med risk att min far skulle få veta. Men ändå har jag foton där han står med oss, utanför detta ställe... Och vi log, allihopa.
Jag minns hur vi pendlade till Varberg varannan helg, jag och mina syskon. Jag minns alla, nästan tiotal, lägenheter min far bodde i där. Jag minns second hand-affären han jobbade i. Jag kan minnas hur snälla alla var.
Jag minns när vi flyttade med mamma till lägenheten vi fortfarande bor i. Jag minns att en granne hjälpte mamma att flytta in de stora bokhyllorna. Jag kan minnas de häftiga stolarna vi hade, som sedan gick sönder efter tio år och fick slängas, något vi alla var ledsna över. Iallafall över den svarta utav dom, den oranga tröttnade vi på allihopa.
Jag kan minnas när min mamma rakade av allt hår. Jag kan minnas hur hon brukade sitta och röka ovanför spisen, hur jag satt bredvid och lyssnade på mannen som sjöng i stereon. Jag kan minnas hur jag tog upp cd-fodralet, hur det föreställde ett snölandskap med en liten mysig stuga i mitten. Jag kan minnas hur denna skiva spelades om och om igen. Jag kan minnas att min mamma brukade gråta till skivan. Jag kan minnas att min mamma sade att hon älskade skivan. Jag kan minnas att jag älskade den för att min mamma älskade den.
Jag kan minnas så mycket, men med risk för att få ännu mer ångest och frambringa jobbiga minnen, slutar jag där.
Jag slutar där hela inlägget började: med Nick Cave. Källan till så mycket både i mitt och min mammas liv.
Egentligen spelade han ingen avgörande roll, utan han var en glimta ljus långt borta i tunneln, en röst att lita på.
Det var det allt handlade om, den där tryggheten. Samtidigt som Nick kan vara riktigt cruel i sina texter, riktigt mörk och nästintill läskig, är han samtidigt som den där extra fadern som jag verkligen aldrig hade eller har.
Det var många år varken min mamma eller jag lyssnade på Cave. Hon sålde sina skivor på loppis när pengarna panikerade. Det var kanske ett slags avslut på ett jobbigt och långt kapitel. Inget var Cave's fel, tvärtom hade han betytt så mycket för henne, men just då, när hon sålde skivorna, var det för mycket smärta att lyssna på honom.
Jag är glad att jag återupptäckte Cave, eller snarare att jag aldrig riktigt, riktigt har släppt taget om honom. Han har bara varit lite i skymundan då jag växte upp, blev äldre, försökte skapa mig ett nytt, lite mer normalt liv långt ifrån det tidiga (och sena) 90-talets problem. Men nu, idag, lyssnar jag mer än någonsin på honom.
Om man skulle gå fram till någon random kille eller tjej i min ålder och fråga om dom hört talas om musikern Nick Cave, hade deras ansikte formaterats till ett undrande. Ingen vet vem han är, det är bara vi som antingen minns 90-talet helt tydligt, eller bara små klickar där hans musik spelade stor roll, som vet vem han är.
Eller, om man säger "Snubben som sjunger med MInogue i 'Where the wild roses grow'". Då blir va?:et till ett "Jahaaa, HAN!".
Det enda jag kan säga till alla som är insnöade på antingen rnb'n, indie'n eller whatever egentligen, det enda jag kan säga till er är att ta försöket att lyssna lite på Cave. Det helar, trust me. Lita på orden från en som har sökt så, så länge efter en stor, fet, omgivande tröst. Jag har funnit den ultimata trösten i Cave's musik, en musik som var en tröst för min familj för 15 år sedan, och som återkommit.
I'm happy for it. So happy.
Det här blev långt, nu måste jag rusa iväg. Här, "The Mercy Seat", njut för fan.
Peace.
/Liv
Känns som att jag bar flyttat in i min nya kofta som jag fick av mormor i 20-årspresent.
Myse, och så pass lång att man kan ha den som klänning, vilket jag tänker ha idag.
Woho liksom.
Jag vill se Nick Cave. Samtidigt som jag inte vill det.
Kanske låter lite konstigt?
Men alltså.
Det är som mamma sade häromdagen när vi hade en sådan där härlig youtube-kväll framför datorn,
kollandes, beundrandes det mästerliga med Cave.
Hon sade, att samtidigt som både hon och jag Älskar Cave, är vi samtidigt nästintill rädda för musiken,
då framförallt två av hans plattor speglar tillbaka till en förjävlig tid i våra liv.
Det är "Let love in" från 1994 och "Murder Ballads" från 1996.
Två helt fantastiska plattor, riktiga mästerverk, men ja... min familj och skillsmässor har inte sjungit på direkta skönsånger, snarare falska toner som inte riktigt existerar. Det känns som att åren 94-98 är år som jag knappt minns.
Eller, snarare år som vi inte Vill minnas, men som man minns, dag ut, dag in...
Jag är 20 år nu. 20. Det känns bara som att jag borde kunna gå vidare, jag menar, jag är 20 nu, jag är inte tonåring längre. Visst, de värsta åren utspelades innanv jag blev tonåring, men ändå... När man är 20 är man vuxen. Åtminstone nästan.
Jag minns inget från Stockholm, vilket är givet för jag var så liten när vi bodde där, men jag önskar ändå att jag kunde minnas något, bara lite grann, från den tiden, då det nästan var de ända få åren som min familj verkligen var Hel, lycklig, sådär Svensson-bra som man vet att vissa familjer är...
Jag minns knappt något från när vi bodde i en studentlägenhet i Norra Lund, bara lite, vagt, inga hela och klara minnen... Bara lite suddiga, dimmiga, vaga minnen.
Från huset på Oskarshem minns jag allt för mycket. Jag minns misslyckade födelsedagar, när min lillebror fyllde ett år, hur glada alla var, när jag och min storebror klädde ut till motsatt kön, hur mycket han skämdes, men man kunde ändå märka att han tyckte det var roligt. Jag kan minnas min lillebror knaprande på Falu Rågrut eller vad det där knäckebrödet hette, det där knäckebrödet som han älskade så mycket. Jag kan minnas galna bråk, slagsmål, och till slut en flykt, en flykt som verkligen kom i rättan tid.
Jag kan minnas att vi bodde på ett ställe som vi inte fick berätta för någon annan var det låg, med risk att min far skulle få veta. Men ändå har jag foton där han står med oss, utanför detta ställe... Och vi log, allihopa.
Jag minns hur vi pendlade till Varberg varannan helg, jag och mina syskon. Jag minns alla, nästan tiotal, lägenheter min far bodde i där. Jag minns second hand-affären han jobbade i. Jag kan minnas hur snälla alla var.
Jag minns när vi flyttade med mamma till lägenheten vi fortfarande bor i. Jag minns att en granne hjälpte mamma att flytta in de stora bokhyllorna. Jag kan minnas de häftiga stolarna vi hade, som sedan gick sönder efter tio år och fick slängas, något vi alla var ledsna över. Iallafall över den svarta utav dom, den oranga tröttnade vi på allihopa.
Jag kan minnas när min mamma rakade av allt hår. Jag kan minnas hur hon brukade sitta och röka ovanför spisen, hur jag satt bredvid och lyssnade på mannen som sjöng i stereon. Jag kan minnas hur jag tog upp cd-fodralet, hur det föreställde ett snölandskap med en liten mysig stuga i mitten. Jag kan minnas hur denna skiva spelades om och om igen. Jag kan minnas att min mamma brukade gråta till skivan. Jag kan minnas att min mamma sade att hon älskade skivan. Jag kan minnas att jag älskade den för att min mamma älskade den.
Jag kan minnas så mycket, men med risk för att få ännu mer ångest och frambringa jobbiga minnen, slutar jag där.
Jag slutar där hela inlägget började: med Nick Cave. Källan till så mycket både i mitt och min mammas liv.
Egentligen spelade han ingen avgörande roll, utan han var en glimta ljus långt borta i tunneln, en röst att lita på.
Det var det allt handlade om, den där tryggheten. Samtidigt som Nick kan vara riktigt cruel i sina texter, riktigt mörk och nästintill läskig, är han samtidigt som den där extra fadern som jag verkligen aldrig hade eller har.
Det var många år varken min mamma eller jag lyssnade på Cave. Hon sålde sina skivor på loppis när pengarna panikerade. Det var kanske ett slags avslut på ett jobbigt och långt kapitel. Inget var Cave's fel, tvärtom hade han betytt så mycket för henne, men just då, när hon sålde skivorna, var det för mycket smärta att lyssna på honom.
Jag är glad att jag återupptäckte Cave, eller snarare att jag aldrig riktigt, riktigt har släppt taget om honom. Han har bara varit lite i skymundan då jag växte upp, blev äldre, försökte skapa mig ett nytt, lite mer normalt liv långt ifrån det tidiga (och sena) 90-talets problem. Men nu, idag, lyssnar jag mer än någonsin på honom.
Om man skulle gå fram till någon random kille eller tjej i min ålder och fråga om dom hört talas om musikern Nick Cave, hade deras ansikte formaterats till ett undrande. Ingen vet vem han är, det är bara vi som antingen minns 90-talet helt tydligt, eller bara små klickar där hans musik spelade stor roll, som vet vem han är.
Eller, om man säger "Snubben som sjunger med MInogue i 'Where the wild roses grow'". Då blir va?:et till ett "Jahaaa, HAN!".
Det enda jag kan säga till alla som är insnöade på antingen rnb'n, indie'n eller whatever egentligen, det enda jag kan säga till er är att ta försöket att lyssna lite på Cave. Det helar, trust me. Lita på orden från en som har sökt så, så länge efter en stor, fet, omgivande tröst. Jag har funnit den ultimata trösten i Cave's musik, en musik som var en tröst för min familj för 15 år sedan, och som återkommit.
I'm happy for it. So happy.
Det här blev långt, nu måste jag rusa iväg. Här, "The Mercy Seat", njut för fan.
Peace.
/Liv
This is a weeping song
Idag är faktiskt en riktigt glad dag! Don't ask me why, försov mig fett länge (TACK Anna för att du ringde och väckte mig!) och var trött och lite halvsegbakis fast jag inte alls drack mycket igår. Men ändå!
Detta görs idag.
1. Tar hål i öronen. Nej, jag har faktiskt inte hål i öronen, det ni! Har bara inte blivit av... Men now I longing for fina örhängen osv...
2. Leka med Anna och Amanda. Hihi. Anna ska noppa ögonbrynen, sen drar vi antagligen till något fik och slappar/flummar.
3. Måste köpa lite basplagg, typ linnen och sådant. Tänkte först köpa ögonskuggor, men så insåg jag: Jag ska flytta in med Anna på måndag nästa vecka, hon ska bli make up-artist, hon äger ca 100 olika ögonskuggor = DET ÄR LUUU-UNGAN!
Igår var trevligt btw, tack Holly och Amanda för det underbart trevliga sällskapet!
För Exakt ett år sedan var jag i Stockholm. Chris Cornell. ETT FUCKING ÅR. Det säger verkligen hur fort tiden går... Gaaa-alet. Saknar det... saknar Chris framför mig på en scen, spelandes alla underbara låtar. Uh... :/ Love ya.
Nu ska jag lägga upp en rätt rolig video. Cave, ja. "The weeping song". Jag gillar videon. Den känns lite ironisk på något sätt. Hur dom agerar osv.
Ha en fin dag allesammans!
Peace.
/Liv.
Detta görs idag.
1. Tar hål i öronen. Nej, jag har faktiskt inte hål i öronen, det ni! Har bara inte blivit av... Men now I longing for fina örhängen osv...
2. Leka med Anna och Amanda. Hihi. Anna ska noppa ögonbrynen, sen drar vi antagligen till något fik och slappar/flummar.
3. Måste köpa lite basplagg, typ linnen och sådant. Tänkte först köpa ögonskuggor, men så insåg jag: Jag ska flytta in med Anna på måndag nästa vecka, hon ska bli make up-artist, hon äger ca 100 olika ögonskuggor = DET ÄR LUUU-UNGAN!
Igår var trevligt btw, tack Holly och Amanda för det underbart trevliga sällskapet!
För Exakt ett år sedan var jag i Stockholm. Chris Cornell. ETT FUCKING ÅR. Det säger verkligen hur fort tiden går... Gaaa-alet. Saknar det... saknar Chris framför mig på en scen, spelandes alla underbara låtar. Uh... :/ Love ya.
Nu ska jag lägga upp en rätt rolig video. Cave, ja. "The weeping song". Jag gillar videon. Den känns lite ironisk på något sätt. Hur dom agerar osv.
Ha en fin dag allesammans!
Peace.
/Liv.
What's the buzz
Fy fan vilken ångest jag har just nu.
Ola är bra iallafall.
Och Stormare.
Och Cave.
Mina + just nu. Thanks for being.
All hail Stormare
Jag vet inte om jag har skrivit det innan i den bloggen, men iallafall, en av mina absolut största idoler, skådespelar- och sättmässigt, är den stora och den enda Peter Stormare.
Jag vet inte vad det är, han är bara så fruktansvärt cool och klockren.
I somras var han som bekant en utav stjärnorna på slottet i tv-programmet med samma namn, och då insåg jag verkligen hur jävla härlig han är. Helt galen, helt random. Om någon är sig själv så är det han, som fan.
Igår var på "Olssons studio", ni vet det där programmet som kom varje dag efter OS-sändningarna i SVT1? Ja, alla sportfånar som jag vet vad jag snackar om... Ett program som för övrigt var jävligt lyckat, om ni frågar mig. Sjukt flummigt, helt galet! Richard Olsson är verkligen en utav de bästa programledarna i vårt avlånga land...
Iallafall, igår var programmet inget utöver det vanliga, dom summerade mest upp hela OS osv.
Sedan, när det var slut, när Olsson redan hade hunnit säga "hej då!", brölade Stormare ut "Vänta!", "Jag måste visa min...", och resten av crewet fick något form utav panik och trodde väl antaligen att han, av någon jävligt märklig anledning, skulle visa någonting annat... Stormare drog upp sin t-shirt, på magen stod det "ARA" med stora bokstävet.
En hyllning till brottar-Ara, helt enkelt! Klockrent!
Det Ara gjorde kommer alla minnas, vissa på gott, andra på ont. Jag står på de godas sida, för jag anser att det han gjorde var något sjukt bra...
Jag är tvungen att lägga upp de här tre klippen. Det är de tre sista delarna när Stormare hade sin dag på slottet. Väldigt intressant. Vi får veta hur han kom till Stockholm, scenskolan, vänskapen med Bergman osv.
Underhållande, fashinerande och intressant! Jag rekommenderar er att sätta er ner och titta/lyssna någon gång när ni har tid. Fashinerande, som sagt.
Peace.
/Liv.
Jag vet inte vad det är, han är bara så fruktansvärt cool och klockren.
I somras var han som bekant en utav stjärnorna på slottet i tv-programmet med samma namn, och då insåg jag verkligen hur jävla härlig han är. Helt galen, helt random. Om någon är sig själv så är det han, som fan.
Igår var på "Olssons studio", ni vet det där programmet som kom varje dag efter OS-sändningarna i SVT1? Ja, alla sportfånar som jag vet vad jag snackar om... Ett program som för övrigt var jävligt lyckat, om ni frågar mig. Sjukt flummigt, helt galet! Richard Olsson är verkligen en utav de bästa programledarna i vårt avlånga land...
Iallafall, igår var programmet inget utöver det vanliga, dom summerade mest upp hela OS osv.
Sedan, när det var slut, när Olsson redan hade hunnit säga "hej då!", brölade Stormare ut "Vänta!", "Jag måste visa min...", och resten av crewet fick något form utav panik och trodde väl antaligen att han, av någon jävligt märklig anledning, skulle visa någonting annat... Stormare drog upp sin t-shirt, på magen stod det "ARA" med stora bokstävet.
En hyllning till brottar-Ara, helt enkelt! Klockrent!
Det Ara gjorde kommer alla minnas, vissa på gott, andra på ont. Jag står på de godas sida, för jag anser att det han gjorde var något sjukt bra...
Jag är tvungen att lägga upp de här tre klippen. Det är de tre sista delarna när Stormare hade sin dag på slottet. Väldigt intressant. Vi får veta hur han kom till Stockholm, scenskolan, vänskapen med Bergman osv.
Underhållande, fashinerande och intressant! Jag rekommenderar er att sätta er ner och titta/lyssna någon gång när ni har tid. Fashinerande, som sagt.
Peace.
/Liv.
Have to have
Sitter och lyssnar på musiken till JCS (Jesus Christ Superstar), 70's edition, you know. Brölbra.
Lönen kom som sagt in och detta har inhandlats so far:
¤ Pumps, Scorette.
¤ Svarta jeans, H&M
¤ Rött läppstift, MaxFactor. Ni vet den där reklamen med "läppstift för din hudton". Jag sket helt i den och köpte från den mörkaste hudtonen. Hah
¤ Svarta vantar, Indiska
¤ Vanliga svarta platta skor, DinSko, gymnadoj-aktigt
¤ Svarta strumpbyxor, Indiska
Sedan hämtade jag ut Cave-grejerna, DVD'n är för övrigt CEPEBRA. Puss.
Ladda på mobilen, köpte nikotin, nya Elle, Brämhults och läsk.
Och detta kalaset gick på nearly 2000 pix. TACK för den.
Men det är bra quality på shitet, framförallt pumpsen som är i svart skinn, skitheta och SÅ värda 700 spänn.
Awell!
Nu ska jag snart in till das city och träffa Amanda.
Ha en nice lönedag ya'll!
Peace.
/Liv.
Lönen kom som sagt in och detta har inhandlats so far:
¤ Pumps, Scorette.
¤ Svarta jeans, H&M
¤ Rött läppstift, MaxFactor. Ni vet den där reklamen med "läppstift för din hudton". Jag sket helt i den och köpte från den mörkaste hudtonen. Hah
¤ Svarta vantar, Indiska
¤ Vanliga svarta platta skor, DinSko, gymnadoj-aktigt
¤ Svarta strumpbyxor, Indiska
Sedan hämtade jag ut Cave-grejerna, DVD'n är för övrigt CEPEBRA. Puss.
Ladda på mobilen, köpte nikotin, nya Elle, Brämhults och läsk.
Och detta kalaset gick på nearly 2000 pix. TACK för den.
Men det är bra quality på shitet, framförallt pumpsen som är i svart skinn, skitheta och SÅ värda 700 spänn.
Awell!
Nu ska jag snart in till das city och träffa Amanda.
Ha en nice lönedag ya'll!
Peace.
/Liv.
abc
De som är med i "Ensam mamma söker" är helt seriöst äckligt desperata. Ring hotline eller vad det heter istället...
Jaja.
PLUS:
¤ Nick Cave. För att, liksom. Behövs ingen förklaring direkt.
¤ Lönedag imorgon. Fan det blir shopping på hög nivå alltså.
¤ Minipaket från ginza.se kommer imorgon eller i övermorgon. Musik-DVD och skiva, båda Nick Cave.
¤ H&M-paketet hämtas kanske, kanske idag. Men iallafall imorgon.
¤ Marc Jacobs, för att han är fett grym och ger mig inspiration och pepp som in i helvete.
MINUS:
¤ Jag är helt oförberedd inför universitet och känner mig ganska sämst.
¤ Jag vet inte vad jag vill gööörrrraaaa.
¤ Jag har inga vänner.
Men annars är allt fint!
...
Ha en nice söndag!
Peace.
/Liv.
Fashionfreak
När jag var i 14-årsåldern sydde jag. Mycket. Jag ville bli designer, gick verkligen in för det och fick till och med great lovord från min syslöjdslärare på högstadiet när jag slutade nian. Jag var grym, helt enkelt. Haha.
Sedan, tja. Jag sökte in på två designskolor i Malmö, men då idioter kom med en korkad anledning till varför jag inte kom in (dom sade att det fanns liknande linjer närmare Lund. Hallå? Lund - Malmö. Malmö - Lund? Två fucking mil! Det blir fan inte närmare än så!). Så jag kom inte in.
Jag blev knäckt. Riktigt ledsen. Kom in på i princip allt annat jag sökt, valde den estetiska linjen med inriktning på teatern.
Ett val som jag inte helt ångrar. Klassen var till och från helt fantastiskt underbar, jag fick åka till London där jag hade helt fantastiska dagar, fyllda av lek och arbete med duktiga och flummiga och roliga engelska skådespelare, goda billiga ciabattas på ett café i närheten, inhandlade girafftrosor, samt en Bloc Party-spelning på en helt crazy klubb.
It was fun.
Men jag önskar att jag hade kommit in på någon av designskolorna, eller att jag åtminstone hade sökt till fler.
För där, samtidigt som gymnasiet startade, föll mitt intresse för syandet och hela min fashionvärld tungt ner.
Fråga mig inte varför, it was stupid of me.
Men nu har det börjat gå igång igen. Jag är äldre, klokare, visare, mer öppen för saker och ting. Förr levde jag i min egna lilla tavla med hårda, ogenomträngliga ramar. Ingen kunde komma in, och jag kunde inte ta mig ut därifrån heller.
Jag ville inte ta mig ut. Sedan insåg jag äntligen att det fanns och finns Så mycket mer där ute.
Och jag är sådan, att när jag har inspiration, har jag Verkligen Mycket inspiration. Jag kan sitta uppe i timmar och förverkliga mina visioner, varesig det är inom skrivandet, både poesi, romaner eller manus, syande eller whatever.
Det sprudlar, det skriker om det, sådant där fint, vackert skrik, ingen jobbigt som gör ont i andras öron.
Jag kunde helt enkelt inte bara lämna min fashionvärld, jag var bara på en fyra års lång semester ifrån den.
Mognad spelar en stor roll i det hela. Kanske huvudrollen.
Satte på TV'n, "Project runway". En serie som mest är rolig och bra för att det är sköna människor med i den (se. denna säsongen; CHRISTIAN! Love yah!), samt för att Heidi Klum är fabulöst snygg.
Och ibland, ibland finns det en eller två deltagare som faktiskt skapar något sanslöst snyggt plagg. Hurra, hurra, clap your hands!
Sedan. Kollar i tidningen, "Marc Jacobs and Luis Vuitton". Det zappas fort som fan till SVT2.
55 minuters njutning. Marc Jacobs är och har alltid varit en av de stora designers(erna, stavning/uttal?) som jag faktiskt gillar. Tycker många av The Big Ones' är smått överskattade, som typ Ralph Lauren. (Sorry, but it's true, hun.)
Marc är en skön snubbe, har jag kommit fram till nu. Han är inte bara grym på allt från kläder till väskor, efter att ha sett dokumentären om honom som gick på SVT2 ikväll, kom jag även fram till att han är en skön snubbe, som sagt.
Vilken fantasi mannen har alltså! Väskan som var gjord av andra väskor, som ett tag inte ville bli klar, "det smutsiga", det "trashiga", som ändå är så jävla snyggt och stilrent på samma gång. Everything, blandat med att Marc verkar vara en ändå, trots sin enormt stora framgång, pretty jordnära och sjukt härlig kille.
That's respect, ya'll. That's fuckin' respect.
Jag vet, vissa bilder är jobbigt små, but I can't help it, blame it on the one who put them up... Alltså, originally. Yah, yah, whatever... Grymt hett iallafall, från Fall 2008, om jag inte tar helt fel...
Ta bort de gräsliga handskarna, and then it's perfect. Grr!
Som jag skrivit om innan i den här bloggen, är The One And Only in min designerfavvis-lista, A Big One, det är bara att erkänna. Donna Karan. Alltså, den kvinnan är det bara en sak att skriva: PUSS.
Allting, I say, allting. Hade jag varit miljonär/se. helst mijARDär, hade jag köpt e-e-everything som hon någonsin har skapat.
Just have a look:
Hångel.
Fall 2008. Just LOOK at it. Yummay.
Det är något med Donna som just speaks to me. Så tror jag miljontals andra kvinnor världen över tänker och tycker. Det är bara så jävla hett. Färgerna är oftast kanske "jordiga", brunt, grönt, guld, svart, grått, osv. De är även de färgerna jag prefer mest i klädväg. The fact is att den största delen av innehållet i min garderob är svart, blandat med grönt och brunt m.m.. Jag tycker det blir snyggast så. Om man bär mörka kläder kan man istället satsa på färg igenom mer smink, snygga accesoarer (stavning?), speciella skor osv.
Jag vet inte om det har att göra med att jag klädde mig i de mest galna färgerna när jag var yngre, en sisådär 13-14 år, då jag var en såkallad "Ark-poppare", som många gillade att kalla mig. För, sedan jag "kom ut" från den stilen, den tavlan, den ramen, har jag istället gått över till de mer jordnära färgerna, framförallt det svarta.
Många säger att svart är tråkigt, att det är "fantasilöst" och så vidare, jag säger; "Hell No". Bara för att man bär mörka kläder behöver det inte betyda att man på morgonen tänkte "Äsch, jag är så himla fantasilös, jag tar helt enkelt på mig helt svarta kläder för att uttrycka min fantasilöshet fullt ut, så att människorna i min omgivning kan klaga på min fantasilöshet.".
Kanske någon eller några tänker så, men hell no, inte jag. Man kan mixtra så mycket fast man använder svart, visst, det kanske inte syns lika mycket, men är inte det lite av charmen i det hela? Lite av "spänningen" i det hela?
Folk tänker, "Vad fan bär hon?", behöver titta lite närmare, och brister sedan ut i ett "Ahaaa! WOW!".
Jag gillar när folk får tänka lite extra, både när det gäller i klädväg, och överhuvudtaget. Vi svenskar är så jävla förutsägbara, nästan hela bunten. Iallafall alla som har en helsvensk släkt. Alla är likadana, gör samma saker, vågar inte göra något annorlunda, vad kan hända då? Det är intressant att se hur dom reagerar när man kanske är lite extra högljudd, beter sig lite "strange", inte är som alla andra. Visst, man behöver inte överreagera, men jag tänker såhär, när man känner att man hittat sig själv någorlunda helt och hållet, varesig det innebär att man är Totally different, bara lite grann, eller helt och hållet som alla andra, ska man försöka hålla sig kvar där.
Varför ändra på sig när man själv känner att man har hittat rätt? Onödigt!
Det här blev ett skitlångt inlägg, men för första gången på länge känner jag att jag skrivit något mer åt det vettiga hållet på den här bloggen... Hoppas ni känner och tycker det med... Och sorry för att jag har varit så o-vettig på senaste, haha.
Idétorka, you know, idétorka. Blöö på det, idétorka. Uss.
Så, as I said, finn er själva. Det kanske låter som en enkel grej, men vi vet väl allihopa vid det här laget att det är en jävligt knepig och lång och svår grej att göra. Men när ni väl känner er bekväma i en situation, i en känsla, keep it! Håll kvar vid det! I promise you, det mesta kommer kännas mycket lättare då.
Ha en nice dag, and remember - Marc Jacobs and Donna Karan für alle!
Ha en fortsatt trevlig och skön kväll ya'll!
Peace.
/Liv
Sedan, tja. Jag sökte in på två designskolor i Malmö, men då idioter kom med en korkad anledning till varför jag inte kom in (dom sade att det fanns liknande linjer närmare Lund. Hallå? Lund - Malmö. Malmö - Lund? Två fucking mil! Det blir fan inte närmare än så!). Så jag kom inte in.
Jag blev knäckt. Riktigt ledsen. Kom in på i princip allt annat jag sökt, valde den estetiska linjen med inriktning på teatern.
Ett val som jag inte helt ångrar. Klassen var till och från helt fantastiskt underbar, jag fick åka till London där jag hade helt fantastiska dagar, fyllda av lek och arbete med duktiga och flummiga och roliga engelska skådespelare, goda billiga ciabattas på ett café i närheten, inhandlade girafftrosor, samt en Bloc Party-spelning på en helt crazy klubb.
It was fun.
Men jag önskar att jag hade kommit in på någon av designskolorna, eller att jag åtminstone hade sökt till fler.
För där, samtidigt som gymnasiet startade, föll mitt intresse för syandet och hela min fashionvärld tungt ner.
Fråga mig inte varför, it was stupid of me.
Men nu har det börjat gå igång igen. Jag är äldre, klokare, visare, mer öppen för saker och ting. Förr levde jag i min egna lilla tavla med hårda, ogenomträngliga ramar. Ingen kunde komma in, och jag kunde inte ta mig ut därifrån heller.
Jag ville inte ta mig ut. Sedan insåg jag äntligen att det fanns och finns Så mycket mer där ute.
Och jag är sådan, att när jag har inspiration, har jag Verkligen Mycket inspiration. Jag kan sitta uppe i timmar och förverkliga mina visioner, varesig det är inom skrivandet, både poesi, romaner eller manus, syande eller whatever.
Det sprudlar, det skriker om det, sådant där fint, vackert skrik, ingen jobbigt som gör ont i andras öron.
Jag kunde helt enkelt inte bara lämna min fashionvärld, jag var bara på en fyra års lång semester ifrån den.
Mognad spelar en stor roll i det hela. Kanske huvudrollen.
Satte på TV'n, "Project runway". En serie som mest är rolig och bra för att det är sköna människor med i den (se. denna säsongen; CHRISTIAN! Love yah!), samt för att Heidi Klum är fabulöst snygg.
Och ibland, ibland finns det en eller två deltagare som faktiskt skapar något sanslöst snyggt plagg. Hurra, hurra, clap your hands!
Sedan. Kollar i tidningen, "Marc Jacobs and Luis Vuitton". Det zappas fort som fan till SVT2.
55 minuters njutning. Marc Jacobs är och har alltid varit en av de stora designers(erna, stavning/uttal?) som jag faktiskt gillar. Tycker många av The Big Ones' är smått överskattade, som typ Ralph Lauren. (Sorry, but it's true, hun.)
Marc är en skön snubbe, har jag kommit fram till nu. Han är inte bara grym på allt från kläder till väskor, efter att ha sett dokumentären om honom som gick på SVT2 ikväll, kom jag även fram till att han är en skön snubbe, som sagt.
Vilken fantasi mannen har alltså! Väskan som var gjord av andra väskor, som ett tag inte ville bli klar, "det smutsiga", det "trashiga", som ändå är så jävla snyggt och stilrent på samma gång. Everything, blandat med att Marc verkar vara en ändå, trots sin enormt stora framgång, pretty jordnära och sjukt härlig kille.
That's respect, ya'll. That's fuckin' respect.
Jag vet, vissa bilder är jobbigt små, but I can't help it, blame it on the one who put them up... Alltså, originally. Yah, yah, whatever... Grymt hett iallafall, från Fall 2008, om jag inte tar helt fel...
Ta bort de gräsliga handskarna, and then it's perfect. Grr!
Som jag skrivit om innan i den här bloggen, är The One And Only in min designerfavvis-lista, A Big One, det är bara att erkänna. Donna Karan. Alltså, den kvinnan är det bara en sak att skriva: PUSS.
Allting, I say, allting. Hade jag varit miljonär/se. helst mijARDär, hade jag köpt e-e-everything som hon någonsin har skapat.
Just have a look:
Hångel.
Fall 2008. Just LOOK at it. Yummay.
Det är något med Donna som just speaks to me. Så tror jag miljontals andra kvinnor världen över tänker och tycker. Det är bara så jävla hett. Färgerna är oftast kanske "jordiga", brunt, grönt, guld, svart, grått, osv. De är även de färgerna jag prefer mest i klädväg. The fact is att den största delen av innehållet i min garderob är svart, blandat med grönt och brunt m.m.. Jag tycker det blir snyggast så. Om man bär mörka kläder kan man istället satsa på färg igenom mer smink, snygga accesoarer (stavning?), speciella skor osv.
Jag vet inte om det har att göra med att jag klädde mig i de mest galna färgerna när jag var yngre, en sisådär 13-14 år, då jag var en såkallad "Ark-poppare", som många gillade att kalla mig. För, sedan jag "kom ut" från den stilen, den tavlan, den ramen, har jag istället gått över till de mer jordnära färgerna, framförallt det svarta.
Många säger att svart är tråkigt, att det är "fantasilöst" och så vidare, jag säger; "Hell No". Bara för att man bär mörka kläder behöver det inte betyda att man på morgonen tänkte "Äsch, jag är så himla fantasilös, jag tar helt enkelt på mig helt svarta kläder för att uttrycka min fantasilöshet fullt ut, så att människorna i min omgivning kan klaga på min fantasilöshet.".
Kanske någon eller några tänker så, men hell no, inte jag. Man kan mixtra så mycket fast man använder svart, visst, det kanske inte syns lika mycket, men är inte det lite av charmen i det hela? Lite av "spänningen" i det hela?
Folk tänker, "Vad fan bär hon?", behöver titta lite närmare, och brister sedan ut i ett "Ahaaa! WOW!".
Jag gillar när folk får tänka lite extra, både när det gäller i klädväg, och överhuvudtaget. Vi svenskar är så jävla förutsägbara, nästan hela bunten. Iallafall alla som har en helsvensk släkt. Alla är likadana, gör samma saker, vågar inte göra något annorlunda, vad kan hända då? Det är intressant att se hur dom reagerar när man kanske är lite extra högljudd, beter sig lite "strange", inte är som alla andra. Visst, man behöver inte överreagera, men jag tänker såhär, när man känner att man hittat sig själv någorlunda helt och hållet, varesig det innebär att man är Totally different, bara lite grann, eller helt och hållet som alla andra, ska man försöka hålla sig kvar där.
Varför ändra på sig när man själv känner att man har hittat rätt? Onödigt!
Det här blev ett skitlångt inlägg, men för första gången på länge känner jag att jag skrivit något mer åt det vettiga hållet på den här bloggen... Hoppas ni känner och tycker det med... Och sorry för att jag har varit så o-vettig på senaste, haha.
Idétorka, you know, idétorka. Blöö på det, idétorka. Uss.
Så, as I said, finn er själva. Det kanske låter som en enkel grej, men vi vet väl allihopa vid det här laget att det är en jävligt knepig och lång och svår grej att göra. Men när ni väl känner er bekväma i en situation, i en känsla, keep it! Håll kvar vid det! I promise you, det mesta kommer kännas mycket lättare då.
Ha en nice dag, and remember - Marc Jacobs and Donna Karan für alle!
Ha en fortsatt trevlig och skön kväll ya'll!
Peace.
/Liv
Into my arms
Nick Cave slår ut allt och alla.
Kan bara säga att jag inte hade pallat med det här om inte hans musik hade funnits.
Jag hade inte pallat med att vara 6 år mitt en jävla alkis- och skilsmässodimma.
Jag hade inte pallat med att vara 8 och bortglömd.
Jag hade inte pallat med att vara 12 och utskrattad.
Jag hade inte pallat med att vara 14 och utskrattad (återigen).
Jag hade inte pallat med att vara 18 och inte veta vad som var fel på min kropp.
Jag hade inte pallat med att vara 20 och ha ångest över, tja, allt.
Thank you, Dr. Cave, thank you.
Du är störst, bäst och vackrast.
----
Nick och Blixa. Love you.
Kan bara säga att jag inte hade pallat med det här om inte hans musik hade funnits.
Jag hade inte pallat med att vara 6 år mitt en jävla alkis- och skilsmässodimma.
Jag hade inte pallat med att vara 8 och bortglömd.
Jag hade inte pallat med att vara 12 och utskrattad.
Jag hade inte pallat med att vara 14 och utskrattad (återigen).
Jag hade inte pallat med att vara 18 och inte veta vad som var fel på min kropp.
Jag hade inte pallat med att vara 20 och ha ångest över, tja, allt.
Thank you, Dr. Cave, thank you.
Du är störst, bäst och vackrast.
----
Nick och Blixa. Love you.
Stay all night with me
Nick och PJ var lätt det vackraste paret någonsin. Finns olika svar på frågan om varför det tog slut, men det vackraste svaret, som jag också tror är sant, är att dom helt enkelt älskade varandra för mycket.
Men man vet aldrig... och egentligen är det inget att bry sig om, fast jag tycker det är hemskt synd att deras förhållande tog slut. Dom var a match made in heaven. Två av de mest karaktmatiska (heter det så?) och vackraste människorna ever.
"Henry Lee". Ni vet den gamla dängan. Jag älskar videon, den är så powerful, man märker att det inte är något skådespel mellan dem, det är riktiga, sanna känslor. Oh...
Here:
Ha en nice day ya'll!
Peace.
/Liv.
Oops and whatever
Ikväll klickade jag hem en platta + live-DVD signat Nick Cave på Ginza.se.
Kanske inte var så nödvändigt. Eller jo det var/är det.
Dock inte jag att göra något sådant. Men nu har jag gjort det.
Lovely.
Det jag gillar med Cave är att han kan göra deppig musik så vacker och fenomenalt bra.
Kanske något alla jävla emobands á la Kent och My Chemical Romance ska lyssna på?
Bara för att det är depp behöver det inte låta helvetiskt, det kan vara vackert as well.
Lyssna bara på Dr. Cave.
Två videor från samma spelning. Love it. Första, "Brother, my cup is empty". Gillar Nick's energi, och låten är brölbra, framförallt live. Andra, "Mercy". Har lagt upp den här innan. Men jag äääälskar den, speciellt den här liveversionen!
Som om ni vore intresserade... Jaja, whatever.
<3
Nu ska jag käka digestive, fortsätta dregla framför youtube på megabra Cave-videor och vänta in kvällens "Hell's Kitchen". Wieo.
Ha en nice kväll ya'll!
Peace.
/Liv.
Cave live:
Kanske inte var så nödvändigt. Eller jo det var/är det.
Dock inte jag att göra något sådant. Men nu har jag gjort det.
Lovely.
Det jag gillar med Cave är att han kan göra deppig musik så vacker och fenomenalt bra.
Kanske något alla jävla emobands á la Kent och My Chemical Romance ska lyssna på?
Bara för att det är depp behöver det inte låta helvetiskt, det kan vara vackert as well.
Lyssna bara på Dr. Cave.
Två videor från samma spelning. Love it. Första, "Brother, my cup is empty". Gillar Nick's energi, och låten är brölbra, framförallt live. Andra, "Mercy". Har lagt upp den här innan. Men jag äääälskar den, speciellt den här liveversionen!
Som om ni vore intresserade... Jaja, whatever.
<3
Nu ska jag käka digestive, fortsätta dregla framför youtube på megabra Cave-videor och vänta in kvällens "Hell's Kitchen". Wieo.
Ha en nice kväll ya'll!
Peace.
/Liv.
Cave live:
Today's lesson
Det känns så konstigt att se att det nuförtiden står "20 år" på alla zajtär jag är medlem i.
Jag Är 20 År. Har inte riktigt förstått det än. Känner mig fortfarande som 17.
Då allt var lugnt.
Men allt kan vara lugnt nu också, if I make it that.
Imorgon ska jag söka tre jobb. Go me. Lite nervöst, men jag måste.
Kan inte jobba natt när jag planerar att satsa på skolan.
Är arg över att jag var pank i mars-april och inte kunde paya biljetter till Cave som var i maj.
Fatta chansen. Sjunga med i världens bästa musik.
Jag är så dålig på att spara pengar, och så bra på att missa feta chanser.
Oh gosh jag hoppas verkligen jag får något av jobben.
Please, please.
Jag vill dricka vin på Ariman. Eller Mods. Mods öppnar den 29:e igen.
Då blir det lätt vin. Holly, are you på?
På 1:an sitter en fett pittögd kille och är töntig inför barnen.
Barn är som vuxna, har inte Bolibompa fattat det än?
Barn slutade vara barn när "min generation" var 10 år.
Ha en fin kväll ya'll!
Peace.
/Liv.
Jag Är 20 År. Har inte riktigt förstått det än. Känner mig fortfarande som 17.
Då allt var lugnt.
Men allt kan vara lugnt nu också, if I make it that.
Imorgon ska jag söka tre jobb. Go me. Lite nervöst, men jag måste.
Kan inte jobba natt när jag planerar att satsa på skolan.
Är arg över att jag var pank i mars-april och inte kunde paya biljetter till Cave som var i maj.
Fatta chansen. Sjunga med i världens bästa musik.
Jag är så dålig på att spara pengar, och så bra på att missa feta chanser.
Oh gosh jag hoppas verkligen jag får något av jobben.
Please, please.
Jag vill dricka vin på Ariman. Eller Mods. Mods öppnar den 29:e igen.
Då blir det lätt vin. Holly, are you på?
På 1:an sitter en fett pittögd kille och är töntig inför barnen.
Barn är som vuxna, har inte Bolibompa fattat det än?
Barn slutade vara barn när "min generation" var 10 år.
Ha en fin kväll ya'll!
Peace.
/Liv.
Dark voice
Alltså.
Varje gång jag är inne i en "Cave-period", inser jag hur jävla stor den mannen är.
Alltså, om man tycker att typ Björn och Benny är begåvade, då har man inte hört ett skit.
Jämfört med Cave är dom typ ett dåligt coverband. SORRY ALLA ABBA-FANS.
Men det går inte att mäta sig med Cave. Den mannen kan göra allt.
Deep, dark, depressed songs, slow, romantic, wonderful ballads, och låtar som bara uttrycker K-A-O-S.
Det dom har gemensamt är det att de verkligen Skriker ut hans begåvning.
Fan vad jag önskar att jag hade mer utav min farsas musikerådra i mig och att jag var, tja, kanske hälften så begåvad som mr. Cave.
För er som vill have a listen, om ni inte hört något av honom, this is what you gonna look for:
SKIVTIPS: Om ni vill höra en fullkomligt härlig, svängig, beatfull (ord?), fantasifull, magisk platta, ska ni köpa/ladda ner/whatever plattan "Dig" Lazarus, Dig!!!". Rekommenderar den starkt, otroligt härlig!
"Lament" (från The Good Son-skivan). För att den är otroligt vacker, lite o-Cave om ni ask me, men ändå fantastic.
"The Ship Song" (från samma platta). För att den smått och gott är en utav de vackraste låtarna som någonsin skrivits. Ever.
"Moonland" (från Dig! Lazarus, Dig!!!-skivan). För att den är otroligt häftig, experimental. Magic.
"There she goes, my beautiful world" (från Abattoir Blues). För att den är power med stort P. Ryser varje gång, bra rysningarr.
"Where the wild roses grow" (från Murder Ballads). För att det är en jäkla klassiker, vacker och kombinationen Cave-Minogue är perfect.
"Henry Lee" (från samma platta). För att även denna är en klassiker, och Cave och PJ Harvey är så vackra och bra och bäst tillsammans. Och låten är maggg-gisk.
"Red Right Hand" (från "Let Love In"-skivan). För att den helt enkelt är ett jävla mästerverk.
"Rock of Gibraltar" (från Nocturama). För att den är Så jävla bra. Jag blir helt till mig varje gång jag hör den.
Till sist: "Brompton Oratory" (från The Boatman's Call). För att låten är så otroligt magisk, och för att den är på Cave's lätt bästa skiva - "The Boatman's Call". En skiva med enbart lugna låtar, varenda jävla spår är så fenomenalt att jag inte kan finna ord som är värda nog att beskriva den. Det enda jag kan skriva är PUSS och TACK, CAVE.
Såja! Hoppas nu iallafall någon listens to some of the songs... Vill ha någon mer att hylla Cave med. I promise you, om ni låter ert musiklyssnande hoppa runt lite utanför dess "gränser", kommer ni älska Cave.
Det var det jag gjorde, lösgjorde mig från hela Ark-gränsen, gick över till grunge, sedan vågade jag gå tillbaka till mina musikrötter, trots att de nästan enbart påminner om ett kaotiskt och sjukt och hemskt 90-tal, tackade mig själv för att jag gjrode det för jag återfann kärleken till Cave's musik, en kärlek som min morsa introducerade till framföralllt mig, men även mina brorsor, där under skilsmässotiden då det var som värst.
I thank you for that, mom. Really, really much.
Nu ska jag iväg ut i regnet och köpa muffinsingredienser på min morsas beodran.
Här ska det nu bakas jordgubbsmuffins.
Ha en fin dag, trots kukvädret! :)
Peace.
/Liv.
The master: Nick Cave.
"Red Right Hand". Bara helt, helt ofattbart galet bra.
Varje gång jag är inne i en "Cave-period", inser jag hur jävla stor den mannen är.
Alltså, om man tycker att typ Björn och Benny är begåvade, då har man inte hört ett skit.
Jämfört med Cave är dom typ ett dåligt coverband. SORRY ALLA ABBA-FANS.
Men det går inte att mäta sig med Cave. Den mannen kan göra allt.
Deep, dark, depressed songs, slow, romantic, wonderful ballads, och låtar som bara uttrycker K-A-O-S.
Det dom har gemensamt är det att de verkligen Skriker ut hans begåvning.
Fan vad jag önskar att jag hade mer utav min farsas musikerådra i mig och att jag var, tja, kanske hälften så begåvad som mr. Cave.
För er som vill have a listen, om ni inte hört något av honom, this is what you gonna look for:
SKIVTIPS: Om ni vill höra en fullkomligt härlig, svängig, beatfull (ord?), fantasifull, magisk platta, ska ni köpa/ladda ner/whatever plattan "Dig" Lazarus, Dig!!!". Rekommenderar den starkt, otroligt härlig!
"Lament" (från The Good Son-skivan). För att den är otroligt vacker, lite o-Cave om ni ask me, men ändå fantastic.
"The Ship Song" (från samma platta). För att den smått och gott är en utav de vackraste låtarna som någonsin skrivits. Ever.
"Moonland" (från Dig! Lazarus, Dig!!!-skivan). För att den är otroligt häftig, experimental. Magic.
"There she goes, my beautiful world" (från Abattoir Blues). För att den är power med stort P. Ryser varje gång, bra rysningarr.
"Where the wild roses grow" (från Murder Ballads). För att det är en jäkla klassiker, vacker och kombinationen Cave-Minogue är perfect.
"Henry Lee" (från samma platta). För att även denna är en klassiker, och Cave och PJ Harvey är så vackra och bra och bäst tillsammans. Och låten är maggg-gisk.
"Red Right Hand" (från "Let Love In"-skivan). För att den helt enkelt är ett jävla mästerverk.
"Rock of Gibraltar" (från Nocturama). För att den är Så jävla bra. Jag blir helt till mig varje gång jag hör den.
Till sist: "Brompton Oratory" (från The Boatman's Call). För att låten är så otroligt magisk, och för att den är på Cave's lätt bästa skiva - "The Boatman's Call". En skiva med enbart lugna låtar, varenda jävla spår är så fenomenalt att jag inte kan finna ord som är värda nog att beskriva den. Det enda jag kan skriva är PUSS och TACK, CAVE.
Såja! Hoppas nu iallafall någon listens to some of the songs... Vill ha någon mer att hylla Cave med. I promise you, om ni låter ert musiklyssnande hoppa runt lite utanför dess "gränser", kommer ni älska Cave.
Det var det jag gjorde, lösgjorde mig från hela Ark-gränsen, gick över till grunge, sedan vågade jag gå tillbaka till mina musikrötter, trots att de nästan enbart påminner om ett kaotiskt och sjukt och hemskt 90-tal, tackade mig själv för att jag gjrode det för jag återfann kärleken till Cave's musik, en kärlek som min morsa introducerade till framföralllt mig, men även mina brorsor, där under skilsmässotiden då det var som värst.
I thank you for that, mom. Really, really much.
Nu ska jag iväg ut i regnet och köpa muffinsingredienser på min morsas beodran.
Här ska det nu bakas jordgubbsmuffins.
Ha en fin dag, trots kukvädret! :)
Peace.
/Liv.
The master: Nick Cave.
"Red Right Hand". Bara helt, helt ofattbart galet bra.
Are
Idag rensade jag ogräs på vår kolloni i två timmar. Ja, jag är också chockad.
Lyssnar en massa på Nick Cave & The Bad Seeds för det blir bäst så.
Såg på nya Hills-säsongen, episode 1 på mtv.com, rös och log och can't wait for the next one.
Malmöfestivalen känns knappt som Malmöfestivalen, orkar inte åka in.
Var inne i vad var det, i förrgår? Tror det, ja. Såg Moto Boy, träffade Lasse och Jepson i några trevliga stunder,
fikade på en café som var mitt inne i parken Lördagsplan tror jag stället hette/heter, gick och köpte 18 minidonuts som jag tryckte i mig tillsammans med Amanda (den yngre).
Sedan åkte vi hem och jag hade ont i huvudet och jobbade.
Men ja, Nick Cave. "There she goes, my beautiful world".
Jag ryyyyyy-yser. Igår var det två veckor till skolan börjar och en vecka till jag får my first megalön.
LIKE it.
Ha det gutt ya'll.
Peace.
/Liv.
En av de vackraste låtarna:
sadfvcx
Jag vill bara börja plugga nu träffa nya människor kanske friska människor förhoppningsvis.
Är så jääääääävla trött på allt och alla,
update, I need a update!
För övrigt vet jag inget jävla ting...
Är så jääääääävla trött på allt och alla,
update, I need a update!
För övrigt vet jag inget jävla ting...
Chills
Har jag nämnt att jag fucking älskar Eddie Vedder?
Yah, I was ironisk, alltså i att ni inte visste det vid det här laget, men jag tänkte bara... om det inte kommit fram.
Haha.
Eddie är bäst. Bäst, bäst, bäst.
Utan honom ingen hel jag.
<3
Det här är en utav dom bästa låtarna jag NÅGONSIN hört.
"Long nights", yes, Eddie Vedder, en av de fantastiska låtarna till soundtrack till den vackra filmen "Into the wild".
Peace.
/Liv.
Finale
Åh, nu spelar Nadal. Final, tror jag. (Så mycket koll har jag...)
Nick Cave i hörlurarna samtidigt, kan knappt bli bättre, alltså.
... Nu ser jag att Rafael's motståndare var fett snygg.
Haha, jag älskar att kolla på OS/sport/whatever, alla män är så jävla heta! ... Nästan alla iallafall.
En basketspelare i USA's lag är riktigt vacker med...
Men lilla Nadal! Han är såååå söt. Och jag vet att jag är såååå töntig, men it's true!
Springer runt på planen med sitt oranga band runt huvudet... haha.
Nej, nu ska jag sluta innan jag blir allt för gay... haha.
Ikväll är det Moto Boy iallafall! Duktiga, begåvade man!
Peace.
/Liv.
Nick Cave i hörlurarna samtidigt, kan knappt bli bättre, alltså.
... Nu ser jag att Rafael's motståndare var fett snygg.
Haha, jag älskar att kolla på OS/sport/whatever, alla män är så jävla heta! ... Nästan alla iallafall.
En basketspelare i USA's lag är riktigt vacker med...
Men lilla Nadal! Han är såååå söt. Och jag vet att jag är såååå töntig, men it's true!
Springer runt på planen med sitt oranga band runt huvudet... haha.
Nej, nu ska jag sluta innan jag blir allt för gay... haha.
Ikväll är det Moto Boy iallafall! Duktiga, begåvade man!
Peace.
/Liv.
Du vet när du gillar ett band...
Blundar, ser allt framför mig på direkten. "Dissident", live in Atlanta, -94 om jag inte tar fel.
Jag. Vill. Se. Pearl. Jam. Nu.
Hade inte tackat nej till att se dom live Då, -94. In Atlanta. I mean, P-U-S-S på den spelningen.
Well. Jag var 6 då, lite young.
Men åh... Har inte lyssnat på PJ på säkert någon vecka, n' that A LOT för att vara mig...
Jag älskar dom helt enkelt, det är något som är säkert.
Hur har dagen varit då? Well... vad ska jag säga... Jag har haft bättre födelsedagar.
Okej, nu lät jag bara bortskämd/otacksam. Men alltså, min pappa är cp, och fast det var jättetrevligt och flummigt hos honom som vanligt, så kommer han ändå med de där spydiga kommentarerna, de där kommentarerna som får en att känna att fan, nej jag får inte vara lyckad. Så brukar han alltid vara mot mig och min äldre brorsa.
Det suger. Men det är bara att ignorera, är man jag är man expert på den saken.
Ta med en nypa salt, liksom.
Annars har det varit fint, fått gratulationer från de nära och kära.
Men jag har rövångest. 20. Fan. Och här sitter jag, fucked up och misslyckad. Jag vill lyckaaaas...
Universitetet är fett peppande iallafall, fick hem papper yesterday, och det verkar sjukt kul och intressant!
Jag kommer säkert bli statsvetare eller något... hah. Vi får la se, fuckers.
Gah. Jag är bara så sjukt trött på att folk inte verkar tro att jag kan sköta mig. Min pappa trodde att anledningen till att jag flyttar hemifrån är för att jag blivit utkickad av mamma härifrån. OK? Han är sjuk. Jag vet inte om det framkommit innan i den här bloggen - men iallafall - Min Pappa Är Sjuk I Huvudet.
Ha en nice dag.
Peace.
/Liv.
Jag. Vill. Se. Pearl. Jam. Nu.
Hade inte tackat nej till att se dom live Då, -94. In Atlanta. I mean, P-U-S-S på den spelningen.
Well. Jag var 6 då, lite young.
Men åh... Har inte lyssnat på PJ på säkert någon vecka, n' that A LOT för att vara mig...
Jag älskar dom helt enkelt, det är något som är säkert.
Hur har dagen varit då? Well... vad ska jag säga... Jag har haft bättre födelsedagar.
Okej, nu lät jag bara bortskämd/otacksam. Men alltså, min pappa är cp, och fast det var jättetrevligt och flummigt hos honom som vanligt, så kommer han ändå med de där spydiga kommentarerna, de där kommentarerna som får en att känna att fan, nej jag får inte vara lyckad. Så brukar han alltid vara mot mig och min äldre brorsa.
Det suger. Men det är bara att ignorera, är man jag är man expert på den saken.
Ta med en nypa salt, liksom.
Annars har det varit fint, fått gratulationer från de nära och kära.
Men jag har rövångest. 20. Fan. Och här sitter jag, fucked up och misslyckad. Jag vill lyckaaaas...
Universitetet är fett peppande iallafall, fick hem papper yesterday, och det verkar sjukt kul och intressant!
Jag kommer säkert bli statsvetare eller något... hah. Vi får la se, fuckers.
Gah. Jag är bara så sjukt trött på att folk inte verkar tro att jag kan sköta mig. Min pappa trodde att anledningen till att jag flyttar hemifrån är för att jag blivit utkickad av mamma härifrån. OK? Han är sjuk. Jag vet inte om det framkommit innan i den här bloggen - men iallafall - Min Pappa Är Sjuk I Huvudet.
Ha en nice dag.
Peace.
/Liv.
20th birthday
Så vart man tjugo dårå. Det känns sjukt bra, faktiskt. Hade lite ångest inför det dagarna innan, då det verkligen känns som att Everything starts när man blir o-tonåring och skrider in i vuxenvärlden och blir 20.
Men idag känns det bra, det känns rätt.
F.ö. har jag uppdaterat mina idoler de senaste dagarna. Check out:
1. Richard Olsson. För er OS-nördar som kollar på sammandragningarna på SVT på kvällarna as I do, ni har antagligen sett humordebattgrejsprogrammet efteråt som Richard Olsson är programledare för? Så jävla bra! Olsson, alltså. Gästerna brukar vara skapligt dåliga, förutom igår då "Hoa Hoa" var med, och han där experten som alltid sitter med är också rolig och bra.
Men iallafall! Richard Olsson! Fy fan vad han är flummig! Det var något som han sade igår, något sjukt klockrent, som fick mig att utbrista "Han är min nya idol!", and I stand for it. Höh.
2. Rafael Nadal! Das tennisspelare, världsettan. Han är min idol för att han är så jävla skön, så jävla cool. Supersött, gullig. Jag låter som om jag vore 6 år yngre, 14. But I'm not, as you knoo-ow. Men Nadal är brabra.
3. Alex Schulman. MEN BARA FÖR EN DAG, BARA FÖR EN DAG, FOLKS! Fy helvete vad jag avskyr honom och hans lillebror Calle annars, de har inget att komma med normalt sätt, dom bara bloggar och skriver om "roliga" saker, "roliga" saker som egentligen är så jääävla tråkiga!
MEN igår eller idag, igår tror jag det var, skrev Alex ett inlägg om blondinbella på sin blogg, och det var så jävla klockrent, rent ut sagt. Han skrev bl.a. om hur jävla komiskt/tragiskt/whatever det är att hon verkligen Är Sveriges största bloggare, I mean, vad har hon gjort egentligen? Skriver dagligen om vad hon har gjort under dagen, lägger upp lite posebilder på henne där hon kniper ihop läpparna så mycket som det går så hennes tandställning inte flashas för folket.
Har man en så stor "status" som hon har, eller vad fan man ska säga, tycker jag hon borde utnyttja den mer, för jag är övertygad om att hon inom loppet av ett år kommer vara glömd, glömd som fan.
Hon ville bli statsminister ett tag. HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHHA osv...
Såja!
Idag bär det av till farsan. Gosh, hoppas han har gjort något käk, jag är hungrig som en gnu...
Ha en nice dag everyone!
Peace.
/Liv.
Men idag känns det bra, det känns rätt.
F.ö. har jag uppdaterat mina idoler de senaste dagarna. Check out:
1. Richard Olsson. För er OS-nördar som kollar på sammandragningarna på SVT på kvällarna as I do, ni har antagligen sett humordebattgrejsprogrammet efteråt som Richard Olsson är programledare för? Så jävla bra! Olsson, alltså. Gästerna brukar vara skapligt dåliga, förutom igår då "Hoa Hoa" var med, och han där experten som alltid sitter med är också rolig och bra.
Men iallafall! Richard Olsson! Fy fan vad han är flummig! Det var något som han sade igår, något sjukt klockrent, som fick mig att utbrista "Han är min nya idol!", and I stand for it. Höh.
2. Rafael Nadal! Das tennisspelare, världsettan. Han är min idol för att han är så jävla skön, så jävla cool. Supersött, gullig. Jag låter som om jag vore 6 år yngre, 14. But I'm not, as you knoo-ow. Men Nadal är brabra.
3. Alex Schulman. MEN BARA FÖR EN DAG, BARA FÖR EN DAG, FOLKS! Fy helvete vad jag avskyr honom och hans lillebror Calle annars, de har inget att komma med normalt sätt, dom bara bloggar och skriver om "roliga" saker, "roliga" saker som egentligen är så jääävla tråkiga!
MEN igår eller idag, igår tror jag det var, skrev Alex ett inlägg om blondinbella på sin blogg, och det var så jävla klockrent, rent ut sagt. Han skrev bl.a. om hur jävla komiskt/tragiskt/whatever det är att hon verkligen Är Sveriges största bloggare, I mean, vad har hon gjort egentligen? Skriver dagligen om vad hon har gjort under dagen, lägger upp lite posebilder på henne där hon kniper ihop läpparna så mycket som det går så hennes tandställning inte flashas för folket.
Har man en så stor "status" som hon har, eller vad fan man ska säga, tycker jag hon borde utnyttja den mer, för jag är övertygad om att hon inom loppet av ett år kommer vara glömd, glömd som fan.
Hon ville bli statsminister ett tag. HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHHA osv...
Såja!
Idag bär det av till farsan. Gosh, hoppas han har gjort något käk, jag är hungrig som en gnu...
Ha en nice dag everyone!
Peace.
/Liv.
Unwritten
Congrats
Igår var sjuuukt lyckat. Man blev verkligen pepp inför 20-årsfesten!
Haha, så jävla kul det var, vi stod ute och rökte på balkongen, H, A och jag. A höll utkik efter the car where the birthdayboy were in, men den kom aldrig, dom var sena. Så vi stod där och rökte, och Helt plötsligt dyker ändå bilen upp och jag och H fick litteraly SLÄNGA oss ner på balkongens golv för att inte bli sedda. Annars hade allt blivit misslyckat!
Men vi klarade oss, han såg oss inte. Hahah.
Sedan satt alla i A och H's megasäng och väntade in födelsedagsgrisen, och Oj vad han blev överraskad!
Haha! Han bara "Egentligen fanns alla hintar där hela tiden, både genom morsan och Hans!". Men han tänkte ju att det var en möjlighet som kanske skulle inträffa, eftersom det sedan länge var bestämt att han skulle på "födelsedagsmiddag" hos A och H, och så möts han uppe med ett tiotal vänner istället! Fun, fun! :)
Hela kvällen var sjukt flummig... Haha. Av någon anledning uppskattade jag whiskey. Hrm... Nja, hellre whiskey framför den där jävla likörskiten eller vad det var killen kom med...
Men som sagt, fan vad jag längtar till och är pepp på min och A's födelsedagsfest! Niii-ice! :)
Nu ska jag in och träffa älskade Amanda, catcha upp på den senaste tidens gossip, höra hur Turkiet var och mycket annat. Wie, wie.
N.E.R.D - "Wonderful Place". Masterpiece.
Haha, så jävla kul det var, vi stod ute och rökte på balkongen, H, A och jag. A höll utkik efter the car where the birthdayboy were in, men den kom aldrig, dom var sena. Så vi stod där och rökte, och Helt plötsligt dyker ändå bilen upp och jag och H fick litteraly SLÄNGA oss ner på balkongens golv för att inte bli sedda. Annars hade allt blivit misslyckat!
Men vi klarade oss, han såg oss inte. Hahah.
Sedan satt alla i A och H's megasäng och väntade in födelsedagsgrisen, och Oj vad han blev överraskad!
Haha! Han bara "Egentligen fanns alla hintar där hela tiden, både genom morsan och Hans!". Men han tänkte ju att det var en möjlighet som kanske skulle inträffa, eftersom det sedan länge var bestämt att han skulle på "födelsedagsmiddag" hos A och H, och så möts han uppe med ett tiotal vänner istället! Fun, fun! :)
Hela kvällen var sjukt flummig... Haha. Av någon anledning uppskattade jag whiskey. Hrm... Nja, hellre whiskey framför den där jävla likörskiten eller vad det var killen kom med...
Men som sagt, fan vad jag längtar till och är pepp på min och A's födelsedagsfest! Niii-ice! :)
Nu ska jag in och träffa älskade Amanda, catcha upp på den senaste tidens gossip, höra hur Turkiet var och mycket annat. Wie, wie.
N.E.R.D - "Wonderful Place". Masterpiece.
Beauty
Alltså, grejen med Angelina Jolie är att hon egentligen är Jävligt, JÄVLIGT snygg, bara att hennes utseende ibland ser allt för speciellt ut, speciellt nu när hon är lite äldre. Men hon är och har alltid varit en vacker pingla.
Hade läpparna varit liiite, bara lite mindre, hade hon varit perfekt.
Men se bara hur het hon är här i kort hår:
Den här bilden är så otroligt vacker. Vilken skönhet.
I ärlighetens namn, i en som är väldigt straight's namn: Angelina är nog den enda som skulle få mig att gå lesbo. Och Lindsay Lohan. Och Brittany Murphy. Men först och främst Angelina. Kolla bara...
Brad, du är en lyckligt lottad man!
Nu ska jag iväg på surprisefäst.
Kyss!
Peace.
/Liv.
Hade läpparna varit liiite, bara lite mindre, hade hon varit perfekt.
Men se bara hur het hon är här i kort hår:
Den här bilden är så otroligt vacker. Vilken skönhet.
I ärlighetens namn, i en som är väldigt straight's namn: Angelina är nog den enda som skulle få mig att gå lesbo. Och Lindsay Lohan. Och Brittany Murphy. Men först och främst Angelina. Kolla bara...
Brad, du är en lyckligt lottad man!
Nu ska jag iväg på surprisefäst.
Kyss!
Peace.
/Liv.
Fettotime
Sitter och käkar Ben & Jerry's New York Super Fudge Chunk och kollar på OS.
M-m-m. Fett som fan, men äsch, jag fyller år på fredag, litta får man fan unna sig!
Nej, tillbaka till OS!
Ha en nice dag allesammans!
Peace.
/Liv.
M-m-m. Fett som fan, men äsch, jag fyller år på fredag, litta får man fan unna sig!
Nej, tillbaka till OS!
Ha en nice dag allesammans!
Peace.
/Liv.
rdiofvnkjsbvhfsibvhsij
She's bad, bad, badass
Sitter och lyssnar på N.E.R.D och konstaterar gång på gång att jag måste börja skaffa mig ett liv. Nu.
Saken är den att jag på ett sätt Vet jag vill göra, men det känns bara så jävla omöjligt.
Det enda jag vet är att jag vill lyckas. Jag är inte den typen som kan tänka "Jag kan nöja mig med det här" och leva på att jobba i en mataffär el. dyl. You understand?
Hade jag eller någon annan ens lyckats övertala mig till det, hade det inte gått en dag utan att ångesten hade hållt mig i handen.
Det får inte bli så. Jag orkar inte med mer ångest än vad jag redan har och framförallt redan har haft. Det kommer inte bli så.
I will succeed.
För övrigt är dagens "What the..." underbart söta och bra Rachel Rays ålder. HON ÄR FÖDD 1968! Hon blir 40 i slutet av augusti? Seriöst? Tjejen ser Minst 10 år yngre ut! Blev jädrans överraskad...
Well well, hon är lika underbar för det. :)
Mitt i all fundering fnittrar jag lite småflickeaktigt mot Nadal, tennisspelaren you know, the numero uno.
Han är inte sådär WAAAOW-snygg, utan mer gullig. Haha. Jag vet att ni nog tycker att jag är pretty crazy.
Men efter Wimbledonfinalen, när han höll sitt vinnartal, ååh, han var så gullig!
Jag tycker om gulliga, smått blyga pojkisar. Haha, vad fånig jag är.
Jaja, Nadal für alle iallafall.
Killen är född 1986! Sjukt rubbat, trodde han var Möe äldre...
Ha en go kväll everyone!
Peace.
/Liv.
Nadal:
Saken är den att jag på ett sätt Vet jag vill göra, men det känns bara så jävla omöjligt.
Det enda jag vet är att jag vill lyckas. Jag är inte den typen som kan tänka "Jag kan nöja mig med det här" och leva på att jobba i en mataffär el. dyl. You understand?
Hade jag eller någon annan ens lyckats övertala mig till det, hade det inte gått en dag utan att ångesten hade hållt mig i handen.
Det får inte bli så. Jag orkar inte med mer ångest än vad jag redan har och framförallt redan har haft. Det kommer inte bli så.
I will succeed.
För övrigt är dagens "What the..." underbart söta och bra Rachel Rays ålder. HON ÄR FÖDD 1968! Hon blir 40 i slutet av augusti? Seriöst? Tjejen ser Minst 10 år yngre ut! Blev jädrans överraskad...
Well well, hon är lika underbar för det. :)
Mitt i all fundering fnittrar jag lite småflickeaktigt mot Nadal, tennisspelaren you know, the numero uno.
Han är inte sådär WAAAOW-snygg, utan mer gullig. Haha. Jag vet att ni nog tycker att jag är pretty crazy.
Men efter Wimbledonfinalen, när han höll sitt vinnartal, ååh, han var så gullig!
Jag tycker om gulliga, smått blyga pojkisar. Haha, vad fånig jag är.
Jaja, Nadal für alle iallafall.
Killen är född 1986! Sjukt rubbat, trodde han var Möe äldre...
Ha en go kväll everyone!
Peace.
/Liv.
Nadal:
In search of...
1. På fredag fyller jag 20. Så jävla puss på det. Dock ska jag till farsan på dagen... drömde en mardröm om det i natt. Att han var helt sur och sånt, för att jag hade sett honom full. Logiskt? Hrm...
2. Imorgon är det surprisefest för A's storebrorsa. Fyller år dagen före mig, på torsdag 14/8.
3. Igår satt jag och skrev av recept efter recept från en av kokböckerna. Nice, nyttigt käk. Fråga mig inte varför jag gjorde det, eller egentligen vet jag. Kanske. Vill inte end up käka snabbmat every single day för att jag inte pallar laga käk. Inte nu. Inte nu när min figur börjar le mot mig.
Nu ska ni få höra en bra låt, en jättebra låt som ni säkert redan har hört. Men jag lägger upp den ändå.
N.E.R.D. Jag har alltid gillat N.E.R.D, men eftersom jag var en "cool" "alternativ" brud under stora delen av mina tonår, kunde jag självklart inte lyssna på musik som denna, det var ju helt galet.
Men jag lyssnade på N.E.R.D ändå. Lite grann, sådär i smyg. Nu tar jag igen det mesta av den där jävla tiden.
Om jag bara visste att jag kunde lyssna på Vad Jag Fucking Ville, hade min musiksmak varit Något bredare.
Men jag tar igen det nu, som sagt. Det finns så mycket bra musik, jag får gåshud och blir lycklig av att bara tänka på det!
Låten: "Provider". PUSS, liksom.
Ha en nice dag ya'll!
Peace.
/Liv.
Monday
Please stop
Käkat kräftor (inte så jävla gott som man hela tiden har tyckt, vad hände med smaken?), skrikit och bråkat med brorsan, fått veta att man flyr "nu när jag kan finansiera familjen".
1. Min månadshyra i lägenheten kommer vara kring 2400.
2. Hade jag bott hemma hade jag pröjsat 2500 till morsan, något hon och jag redan snackade om för länge sedan.
3. Vad fan är hans problem? Är det så konstigt att en 20-åring vill flytta hemifrån, och när den får tillfället, tar den?
4. Fuck you, idiot.
Ikv blir det godis och "The Hills" säsong 1, 2 och 3. Fy fan vad jag älskar att Anna också är galen i serien, annars hade jag behövt känna mig crazy ensam... haha.
Peace på er.
/Liv.
Nördar
Sitter och Hills-nörd-chattar med A på facebook. Haha, vi så sådana jääääkla nördar. Haha.
Men we love it, we really do.
Så ikväll blir det Hills-marathon, åtminstone säsong 1 och 2. Fast man redan sett dom är det skitsamma, man kan lätt se dom oooom och oooom igen.
Nu ska jag göra rabarberpaj på mors begäran.
Peace!
/Liv.
- Ja, jag är i en redig LC-period, love me, or hate me for it, I don't care.
Hon är snyggast och hennes garderob kommer en dag vara min.
Eller något.
Haha.
Men we love it, we really do.
Så ikväll blir det Hills-marathon, åtminstone säsong 1 och 2. Fast man redan sett dom är det skitsamma, man kan lätt se dom oooom och oooom igen.
Nu ska jag göra rabarberpaj på mors begäran.
Peace!
/Liv.
- Ja, jag är i en redig LC-period, love me, or hate me for it, I don't care.
Hon är snyggast och hennes garderob kommer en dag vara min.
Eller något.
Haha.
080809
Stop being an a-hole, please?
1. Jag har alltid tänkt, alltid intalat mig själv, att saker ändras med åren. När man blir äldre blir man visare, när man blir äldre kopplar man bort saker som gnagde en när man var liten. Man måste gå vidare, det är klart.
All denna inmatning, all detta som jag själv äntligen insett, rasar down and under när jag ser min farsa raggla runt mitt på Stortorget här i Lund.
Tack för den? Kan du inte bara vara hemma och raggla runt? Behöver jag börja oroa mig för att se dig plötsligt på stan, precis när jag lärt mig att inte vara orolig för det?
Vad ska man göra? Jag vet helt ärlig inte vad jag ska göra... Jag orkar inte gå runt och tänka på det här, men det är det enda jag gör. När jag tänker på det, vilket jag annars inte gör mycket, inser jag hur jävla pinsamt det är.
Det var en massa människor omkring honom! Det var en onsdagskväll, en massa människor njöt av en liten kvällsöl. Och där kommer han, min farsa, full som en kastrull, God knows what he'd been doing.
Jag är glad över att jag hann se honom, var kanske tio meter från att gå förbi honom, men sedan såg jag honom, och tog då en plötsligt fet omväg, då jag var på väg ner till Södra Esplanaden.
...
2. GRATTIS, Holly! Lilla Holly är 19. Oj oj... Hoppas du får en fantastic day, thinking about you! <3
3. Jag är en "The Hills"-nörd. Nu har jag catchat upp på de senaste avsnitten, och väntar likt den nörd jag är framför MTV''s hemsida på nästa avsnitt. Sååå mycket kärlek, you know. Lauren. <3
Imorgon är jag LEDIG. Så beautiful. Det blir nog till A och H då. Åh, snart flyttar jag till lägenheten. Det kommer bli helt fab. Längtar till den 25:e. Fet lön och då har jag nog också flyttat till Flormansgatan. So fantastic. Ska shoppas skolstuff, ett eller två par skor som jag flirtat med på have2have.se, samt lite annat smått och gott.
Absolutely nice!
Nu... ska jag fortsätta kolla på den där jävla OS-invigningen som alla andra kollar på, samt nog ta en skönt varmt bad. I need that, you know.
Ha en skön fredag, och en trevlig helg ya'll.
BTW, check out Lauren's outfit på bilden nedan. Älskar den. Hennes garerob måste vara en dröm, ÄR en dröm. Gimme.
Peace.
/Liv.
All denna inmatning, all detta som jag själv äntligen insett, rasar down and under när jag ser min farsa raggla runt mitt på Stortorget här i Lund.
Tack för den? Kan du inte bara vara hemma och raggla runt? Behöver jag börja oroa mig för att se dig plötsligt på stan, precis när jag lärt mig att inte vara orolig för det?
Vad ska man göra? Jag vet helt ärlig inte vad jag ska göra... Jag orkar inte gå runt och tänka på det här, men det är det enda jag gör. När jag tänker på det, vilket jag annars inte gör mycket, inser jag hur jävla pinsamt det är.
Det var en massa människor omkring honom! Det var en onsdagskväll, en massa människor njöt av en liten kvällsöl. Och där kommer han, min farsa, full som en kastrull, God knows what he'd been doing.
Jag är glad över att jag hann se honom, var kanske tio meter från att gå förbi honom, men sedan såg jag honom, och tog då en plötsligt fet omväg, då jag var på väg ner till Södra Esplanaden.
...
2. GRATTIS, Holly! Lilla Holly är 19. Oj oj... Hoppas du får en fantastic day, thinking about you! <3
3. Jag är en "The Hills"-nörd. Nu har jag catchat upp på de senaste avsnitten, och väntar likt den nörd jag är framför MTV''s hemsida på nästa avsnitt. Sååå mycket kärlek, you know. Lauren. <3
Imorgon är jag LEDIG. Så beautiful. Det blir nog till A och H då. Åh, snart flyttar jag till lägenheten. Det kommer bli helt fab. Längtar till den 25:e. Fet lön och då har jag nog också flyttat till Flormansgatan. So fantastic. Ska shoppas skolstuff, ett eller två par skor som jag flirtat med på have2have.se, samt lite annat smått och gott.
Absolutely nice!
Nu... ska jag fortsätta kolla på den där jävla OS-invigningen som alla andra kollar på, samt nog ta en skönt varmt bad. I need that, you know.
Ha en skön fredag, och en trevlig helg ya'll.
BTW, check out Lauren's outfit på bilden nedan. Älskar den. Hennes garerob måste vara en dröm, ÄR en dröm. Gimme.
Peace.
/Liv.
Current obsession
Har suttit och checkat in "The Hills" på MTV.se.
Sure, I know att det är en rätt 'fjöntig' serie, men oh, vad jag är obsessed with it right now!
Hata Heidi är ett roligt intresse, beundra Whitney's utseende ett annat,
and the main: L.O.V.E Lauren och vilja äga hennes garderob, samt hooka frisyren.
Åh, det är så wonderful att vara typiskt girly sometimes!
<3
Sure, I know att det är en rätt 'fjöntig' serie, men oh, vad jag är obsessed with it right now!
Hata Heidi är ett roligt intresse, beundra Whitney's utseende ett annat,
and the main: L.O.V.E Lauren och vilja äga hennes garderob, samt hooka frisyren.
Åh, det är så wonderful att vara typiskt girly sometimes!
<3
Piano
Masterpieces
Först köpte morsan den till mig.
Sedan försvann den.
Sedan köpt hon den igen, den här gången till min lillebror.
Jag hittade den i hans cd-hylla, satte den i skivspelaren, och blev förälskad.
What am I talking 'bout?
- Inget mindre än den bästa skivan, någonsin, alla kategorier, alla år.
"Harvest", by the master Neil Young.
Jag kan, helt seriöst nu, lyssna på den här skivan hur många gånger som helst på raken.
Jag tröttnar aldrig, aldrig, aldrig.
Jag minns speciellt i Rönnäs för ett par år sedan (A's sommarstuga uppe i Östergötland). A och H var iväg på ett ärende, tror dom skulle gå och handla krubb och något annat, minns inte riktigt nu var det var dom skulle göra...
Iallafall, när dom var borta satte jag in den här skivan i cd-spelaren, högsta volym, käkade frukost i lugn och ro.
Efter det hade dom inte kommit tillbaka än. The sommarstuga was a mess, så jag började städa, som fan.
Under den här tiden gick skivan kanske, jag vet inte, fyra, fem gånger på repeat?
Det är så fantastisk musik. Jag är inte världens största Neil Young-fan annars, men just den här skivan... den är fucking fantastic. Varenda spår ger en gåshud. Miao.
Här, öppningsspåret, "Out on the weekend". Love.
Ha en skön torsdag.
Peace.
/Liv.
Sedan försvann den.
Sedan köpt hon den igen, den här gången till min lillebror.
Jag hittade den i hans cd-hylla, satte den i skivspelaren, och blev förälskad.
What am I talking 'bout?
- Inget mindre än den bästa skivan, någonsin, alla kategorier, alla år.
"Harvest", by the master Neil Young.
Jag kan, helt seriöst nu, lyssna på den här skivan hur många gånger som helst på raken.
Jag tröttnar aldrig, aldrig, aldrig.
Jag minns speciellt i Rönnäs för ett par år sedan (A's sommarstuga uppe i Östergötland). A och H var iväg på ett ärende, tror dom skulle gå och handla krubb och något annat, minns inte riktigt nu var det var dom skulle göra...
Iallafall, när dom var borta satte jag in den här skivan i cd-spelaren, högsta volym, käkade frukost i lugn och ro.
Efter det hade dom inte kommit tillbaka än. The sommarstuga was a mess, så jag började städa, som fan.
Under den här tiden gick skivan kanske, jag vet inte, fyra, fem gånger på repeat?
Det är så fantastisk musik. Jag är inte världens största Neil Young-fan annars, men just den här skivan... den är fucking fantastic. Varenda spår ger en gåshud. Miao.
Här, öppningsspåret, "Out on the weekend". Love.
Ha en skön torsdag.
Peace.
/Liv.
Go be fat somewhere else
Jag har en damn träningsverk i magmusklerna dom skriker aaaaah.
'N I've got one thing to say - It's going to be a fucking relief to move out of this fuckin' place.
Jag är trött på det, så jävla trött.
I need to see something new permanently so I can continue my work.
NU ska jag se Pitt/younger Affleck/Rockwell - filmen, så in your face, idiots.
Peace.
/Liv.
<3
'N I've got one thing to say - It's going to be a fucking relief to move out of this fuckin' place.
Jag är trött på det, så jävla trött.
I need to see something new permanently so I can continue my work.
NU ska jag se Pitt/younger Affleck/Rockwell - filmen, så in your face, idiots.
Peace.
/Liv.
<3
Onsdag
Onsdag.
Mor glömde posta csn-brev. Det ska hinnas med om jag gör det imorgon, huh?
I hope...
F.ö. längtar jag riktigt till flytten, samt nästa vecka då it's my birthday.
20. Skönt, är ordet.
F.ö. 2. så vill jag komma på värsta bästa manusidén. Jag vet, jag höll ju på att skriva på en förra veckan, men jag vet inte... den kändes väldigt... off.
Det sjuka är att Alltid när jag kommer hem från jobbet och är trött 'n shit, då dansar det runt skitmånga idér i mitt huvud, men nu, när jag sitter här, Nada. Bröl, is the word, bröl.
Nu ska jag se på "The Assassasa...", fan, jag kan inte skriva vad den heter. Ni vet das movie with Pitt, the younger Affleck, samt Rockwell. Kom förra året, tror inte den fick någon Oscar, Cave har skrivit lite musik till filmen, if I don't remember it wrong.
Fast jag kan fan inte se på den för den äldre brodern använder högtalarna I need. Fakk.
Jag skriver bara en massa skit idag. Som alltid. Är skittrött. På lördag är jag ledig. Då ska det smilas.
Idag är det föresten en månad till festen. En månad att bli pepp på, haha. Nej, det kommer bli apkul.
Nästa vecka är det Malmöfestival.
Detta ska iallafall ses:
Andreas Bertilsson feat. Thomas Öberg, på fredagen (16:e).
Moto Boy, på söndagen.
Ev. Emil Jensen, på onsdagen
MILLENCOLIN, på tosdagen. Mest för att dom lyssnades det mycket på när man var 9.
Familjen, på fredagen. Lätt.
F.ö. måste arrangörerna haft Jävligt svårt att ragga artister till årets Malmöfestival.
Gah!
Ha en nice dag.
Peace.
/Liv.
Ungf. bästa bilden ever.
Mor glömde posta csn-brev. Det ska hinnas med om jag gör det imorgon, huh?
I hope...
F.ö. längtar jag riktigt till flytten, samt nästa vecka då it's my birthday.
20. Skönt, är ordet.
F.ö. 2. så vill jag komma på värsta bästa manusidén. Jag vet, jag höll ju på att skriva på en förra veckan, men jag vet inte... den kändes väldigt... off.
Det sjuka är att Alltid när jag kommer hem från jobbet och är trött 'n shit, då dansar det runt skitmånga idér i mitt huvud, men nu, när jag sitter här, Nada. Bröl, is the word, bröl.
Nu ska jag se på "The Assassasa...", fan, jag kan inte skriva vad den heter. Ni vet das movie with Pitt, the younger Affleck, samt Rockwell. Kom förra året, tror inte den fick någon Oscar, Cave har skrivit lite musik till filmen, if I don't remember it wrong.
Fast jag kan fan inte se på den för den äldre brodern använder högtalarna I need. Fakk.
Jag skriver bara en massa skit idag. Som alltid. Är skittrött. På lördag är jag ledig. Då ska det smilas.
Idag är det föresten en månad till festen. En månad att bli pepp på, haha. Nej, det kommer bli apkul.
Nästa vecka är det Malmöfestival.
Detta ska iallafall ses:
Andreas Bertilsson feat. Thomas Öberg, på fredagen (16:e).
Moto Boy, på söndagen.
Ev. Emil Jensen, på onsdagen
MILLENCOLIN, på tosdagen. Mest för att dom lyssnades det mycket på när man var 9.
Familjen, på fredagen. Lätt.
F.ö. måste arrangörerna haft Jävligt svårt att ragga artister till årets Malmöfestival.
Gah!
Ha en nice dag.
Peace.
/Liv.
Ungf. bästa bilden ever.
'Mazing
Igår kom "The Hitchhiker's Guide to The Galaxy" på 9:an.
Så uuuunderbar! Läste typ halva boken för ett par år sedan, mer kunde jag inte läsa.
Så mycket att hålla reda på! Så invecklat, fast på ett bra sätt, men man måste verkligen ha sjukt mycket tid över för att kunna läsa den, det krävs tid och tålamod, som fan. And I guess jag inte hade det då during the time I read the book...
Men oj oj vilken bra film, haha. Så jävla flummig. Rockwell är otroligt underbar som Zaphod Beeblebrox, så sjukt klockren! Och att Alan Rickman gör rösten till den manodeppressiva roboten Marvin och är lika klockrent det med.
Dom måste verkligen ha gjort en ordentlig rensning av boken, kollat igenom den flertal gånger och plockat ut och plockat bort och sparat de viktigaste händelserna, för att göra en cirka två timmar lång film på en bok som säkert är på 700-800 (om inte mer) sidor, där detaljering är huvudskrivstilen, är ett jävligt bra jobb!
Och filmen är ju bra, riktigt bra.
Satt och kollade på youtube, ville hitta ett roligt klipp (av alla tusen som är i filmen), och till slut valde jag en av alla.
Alltså, som sagt, fy fan vad bra Rockwell är, skitrolig! Läste på IMDb att han är ett stort fan av Gary Oldman, något som gör att jag diggar den här skådespelaren ännu mer! Han är någon jag kommer kolla upp mer och se vad han mer har gjort för filmer.
Här kommer klippet iallafall, trust me, det är värt cirka 10 minuter av er värdefulla tid.
Ha en nice tisdag!
/Liv.
Peace.
/Liv.
Well
Mitt nikotinberoende skriker.
Panka idiot.
Drar iväg till lägenheten nu, packa upp lite mer saker.
Christ vad jag längtar till den 24:eish.
F.ö. are my thoughts hos älskade Christina Applegate som just berättat att hon lider av bröstcancer.
Keep fighting, babe.
Peace.
/Liv.
It's a fucking joke
Haha, it sure is...
Just nu: är jag inte pepp på 20årsfesten åtminstone inte 99% av de som kommer förutom Holly som det alltid är fantastic att träffa. (:*) Vill bara flytta in i lägenheten nu och starta om allt på nu kula och jag kan säga er att om något går åt helvete med flytten osv kommer jag bli galen bara så ni vet.
Alltså. Med risk att låta nutte putte ego men är jag ett sådant jävla pain in the ass?
Ut och in tja jag vet knappt skillnaden.
Det enda jag vet är:
Just nu: är jag inte pepp på 20årsfesten åtminstone inte 99% av de som kommer förutom Holly som det alltid är fantastic att träffa. (:*) Vill bara flytta in i lägenheten nu och starta om allt på nu kula och jag kan säga er att om något går åt helvete med flytten osv kommer jag bli galen bara så ni vet.
Alltså. Med risk att låta nutte putte ego men är jag ett sådant jävla pain in the ass?
Ut och in tja jag vet knappt skillnaden.
Det enda jag vet är:
I'm a geek, live with it
Kollat på "Live in Cornice"-DVD'n för sisådär 89426074352 gången.
Jag kan lova er att jag kommer köa i minst 2 dygn innan jag ser PJ.
The geek in me comes up again.
Men när man vet att man kommer stå där längst fram och sjunga, hoppa, gråta, skratta till den musik som ligger en närmast hjärtat, klarar man av de där dygnen innan. All förkylning, all hunger, all törst, all trängsel - EVERYTHING kommer vara värt det när man står där framme och har gåshud över armar och ben.
Det längsta jag köat innan är 16 h.
(- Ja, inför en fuckin' Ark-spelning.)
Tror det var värt det.
Minns inte riktigt hur spelningen var.
Bra, I guess...
Men Ark är inte ens i närheten av vad PJ-spelningen kommer vara.
Låt mig föresten bara påpeka att nej, ingen aktuell spelning so far.
Då hade jag skrikit och hoppat runt, samt gråtit på samma gång.
SÅ lycklig är jag inte. But soon, I really, really hope.
Jag är en tönt, jag vet. Det har jag alltid varit, speciellt när det kommit till musik.
Dock har jag alltid varit stolt över det, så de enda som har behövt skämmas över mig är väl mina vänner isåfall.
And I don't care if they do that. Det får dom väl göra om dom nu känner för det.
Bröl.
Peace.
/Liv.
And you're just standing there
Sitter på bussen hem, ett gäng, kanske 16-åriga, brudar går på bussen, kort-kort-korta små klänningar tillsammans med skyhöga klackar. I don't judge them, dom får ha på sig vad fan dom vill.
På bussen sitter redan två tjejer, även dom med korta klänningar (dock mer proper).
De 16-åriga brudarna är "fulla", pratar högt, babblar skit, skriker, skrattar. De två andra tjejerna går av före 16-åringarna.
DIREKT när de två tjejerna stigit av bussen, säger en av 16-åringarna, sådär "tufft"
"Kolla på henne! Aaaaw, stackare, hon kan inte gå i sina skor! Kolla vad konstigt det ser ut! Kolla!"
"Åh Gud, sådär såg jag också ut innan, tur att jag inte gör det längre."
Sedan gick nästa låt på min mp3 igång, så jag hörde inte mer av vad dom sade.
Går av bussen på samma hållplats som 16-åringarna.
And you know the ironic part? Dom går själva som ett gäng älgar i sina klackar.
Hrm?
Vanligtvis brukar jag vara extra känslig och irriterad i sådana här situationer, men igår var jag för trött för att reagera som jag brukar. När sådant här händer, blir jag så irriterad, så frustrerad, att jag oftast brukar lägga någon elak/ironisk kommentar till mobbarna.
Varför ska dom gå "fria"? Bara för att bruden dom kommenterade inte hörde ska dom inte känna sig "säkra".
Fy helvete vad jag hatar sådana brudar. Det var den typen av tjejer som var efter mig hela mellan- och högstadiet.
De första åren tog jag åt mig något otroligt och bröts ner totalt, sedan did I make a change och istället för att ta åt mig och låta dom klanka ner på mig, bröt jag ner dom genom att lägga små ironiska kommentarer efter dom.
Sådana tjejer ska inte gå fria, som sagt. Jävla idioter.
Det är den typen av människor som går och blir korkade politiker och andra högt uppsatta namn.
Dom förändras inte. Bara för att tio år går, förändras dom inte. Dom är fortfarande same shit som dom var ten years ago.
Jag blir så irriterad. Hade jag stött på de där brudarna från igår igen, hade jag fan skällt ut dom.
Dom agerar som att dom inte bryr sig, dom måste ju hålla sin "coola" image, får inte verka "svaga". Men dom bryr sig, det gör dom. Efter att både jag och min morsa lagt ironiska kommentarer och skällt ut mina bullies, kom en utav dom faktiskt krypandes tillbaka, bad om min förlåtelse. Jag förlät henne, och ignorerade henne sedan härligt resten av högstadiet.
Det gäller att visa säg starkare än dom. Och hur svårt är det egentligen? I grupp kan dom verka livsfarliga, giftiga, men egentligen är dom bara ett gäng väldigt, väldigt osäkra tjejer som längst inne ber om hjälp.
Tänk på det nästa gång ni vittnar till mobbing, även om det bara är svag, om ni känner för det - Säg till dom!
Var lite småelak, säg något ironiskt. Dom förtjänar det. En dag kommer dom tacka er.
Think about it, at least.
Ha en nice söndag!
Peace.
/Liv.
På bussen sitter redan två tjejer, även dom med korta klänningar (dock mer proper).
De 16-åriga brudarna är "fulla", pratar högt, babblar skit, skriker, skrattar. De två andra tjejerna går av före 16-åringarna.
DIREKT när de två tjejerna stigit av bussen, säger en av 16-åringarna, sådär "tufft"
"Kolla på henne! Aaaaw, stackare, hon kan inte gå i sina skor! Kolla vad konstigt det ser ut! Kolla!"
"Åh Gud, sådär såg jag också ut innan, tur att jag inte gör det längre."
Sedan gick nästa låt på min mp3 igång, så jag hörde inte mer av vad dom sade.
Går av bussen på samma hållplats som 16-åringarna.
And you know the ironic part? Dom går själva som ett gäng älgar i sina klackar.
Hrm?
Vanligtvis brukar jag vara extra känslig och irriterad i sådana här situationer, men igår var jag för trött för att reagera som jag brukar. När sådant här händer, blir jag så irriterad, så frustrerad, att jag oftast brukar lägga någon elak/ironisk kommentar till mobbarna.
Varför ska dom gå "fria"? Bara för att bruden dom kommenterade inte hörde ska dom inte känna sig "säkra".
Fy helvete vad jag hatar sådana brudar. Det var den typen av tjejer som var efter mig hela mellan- och högstadiet.
De första åren tog jag åt mig något otroligt och bröts ner totalt, sedan did I make a change och istället för att ta åt mig och låta dom klanka ner på mig, bröt jag ner dom genom att lägga små ironiska kommentarer efter dom.
Sådana tjejer ska inte gå fria, som sagt. Jävla idioter.
Det är den typen av människor som går och blir korkade politiker och andra högt uppsatta namn.
Dom förändras inte. Bara för att tio år går, förändras dom inte. Dom är fortfarande same shit som dom var ten years ago.
Jag blir så irriterad. Hade jag stött på de där brudarna från igår igen, hade jag fan skällt ut dom.
Dom agerar som att dom inte bryr sig, dom måste ju hålla sin "coola" image, får inte verka "svaga". Men dom bryr sig, det gör dom. Efter att både jag och min morsa lagt ironiska kommentarer och skällt ut mina bullies, kom en utav dom faktiskt krypandes tillbaka, bad om min förlåtelse. Jag förlät henne, och ignorerade henne sedan härligt resten av högstadiet.
Det gäller att visa säg starkare än dom. Och hur svårt är det egentligen? I grupp kan dom verka livsfarliga, giftiga, men egentligen är dom bara ett gäng väldigt, väldigt osäkra tjejer som längst inne ber om hjälp.
Tänk på det nästa gång ni vittnar till mobbing, även om det bara är svag, om ni känner för det - Säg till dom!
Var lite småelak, säg något ironiskt. Dom förtjänar det. En dag kommer dom tacka er.
Think about it, at least.
Ha en nice söndag!
Peace.
/Liv.
Lör-fucking-dag
............................................
............................................
............................................
............................................
............................................
............................................
............................................
............................................
............................................
............................................
............................................
............................................
Lägenheten är bäst iallafall, så djävulskt mysig.
Ska dit idag och packa upp alla saker. Lovely.
F.ö. är så för trött och tydligen a pain in the ass.
Vem fan kan jag lita på?
A (nna) saves me from going helt crazy.
... och den här mannen. Som fan.
Proudly presents
Jag är inte den typen av människa som kan gå runt och säga "Vad duktig jag är" osv, jag vet inte varför, jag kanske inte älskar mig själv tillräckligt mycket. Hah. Nej, men jag tror det handlar om att jag inte riktigt kunnat vara sådär cpstolt över mig själv än.
Förutom när det gäller en sak.
Ibland när jag dra fram alla säkert 20-tal skrivblock som gömmer sig runt omkring i vår lägenhet, och tittar igenom allt jag skrivit, blir jag fan stolt över mig själv. Sure, mycket av det är fucking crap, men en del, vissa bland innehåller texter som fan är out of this world. Det är sådana texter som är skrivna under sådana där dampinspirationsdagar, som jag skrev om tidigare för några inlägg sedan.
Då kan jag vara stolt över mig själv. Då Är jag stolt över mig själv.
Vet inte varför jag skrev ovanstående, kom bara att tänka på det när jag jobbade innan och tyckte allt jag åstadkommit var skit. Man behöver klappa sig själv på axeln lite då och då, tycka att man är okej, bra och ibland bäst.
Då blir man lite peppare på saker och ting.
En jävla nice sak är att flytten sker tidigare än vad jag trodde, kring den 23:e-24:e augusti, närmare bestämt.
Trodde inte H började i Mjölby förens i september eller så, men icke! Wie, wie.
Jag längtar så jävla mycket, äntligen ska jag flytta hemifrån.
Ni förstår inte, jag känner mig obeskrivligt kvävd här hemma att jag vet inte vart jag skall ta vägen.
Mamma gör mig glader, hon får mig att klara av saker och ting, det finns inte ord som kan beskriva hur mycket hon har hjälpt mig och bettyt för mig de senaste månaderna. Du är bäst, mammi.
Näe, så nu ska jag iväg och träffa A i någon timme, sedan ska jag ner till S. Esplanden och hjälpa den andra A (haha) och H med att lassa in alla flyttgrejer. Dom har varit på en liten roadtrip upp till Ljusdal och sedan Rönnäs och är nu hemma, hämtade en massa grejer som dom hade satta i ett förråd uppe i Ljusdal...
Så ska jag och A diskutera lite inredningssnack och så. Vi har redan pratat lite ljust om det, lutar åt att det blir en orientaliskt inredd lägenhet. Jag har bl.a. en skitsnygg batikkjol som "tavla" eller vad man säger... Den är uppsatt på en vägg, helt enkelt. Hah.
Okej... intressant för er att veta...
Ska jag skriva något intressant? Hrm, det ovanstående var intressant. Iallafall för mig.
GAH, sorry. Jag återkommer när jag har något intressant att dela med mig av.
Fölle. (låtte)
Jag är flummig. Vilken tur att jag ska träffa A nu, så jag får ut min flummighet tillsammans med något som är minst lika, och inte mer, jo mer, galen som jag är.
Peace.
/Liv.
Ps. Alltså, jag tänker lägga upp en låttext här. Jag vet att ni inte kommer läsa den, för det brukar man fan aldrig göra. Palla, liksom. Men den är så vacker... sjukt sann text. Ja, Pearl Jam. Jag är en fucking Pearl Jam-nörd, det borde ni veta vid det här laget... Haha. Låten heter "Inside Job", är från senaste plattan "Pearl Jam", eller "Avocado" eller vad dom nu valt att officiellt kalla den... Så mycket koll har jag. Hah. Men om ni har en minut eller två över, får ni väldigt gärna skumma igenom den, om ni nu känner för det... Ds.
Underneath this smile lies everything
All my hopes and anger, pride and shame
I make myself a pact, not to shut doors on the past
Just for today I am free
I will not lose my faith
It´s an inside job today
I know this one thing well
I used to try and kill love. the highest sin
Breathing insecurity out and in
Searching hope, I´m shown the way to run straight
Pursuing the greater way for all human light
How I choose to feel is how I am
How I choose to feel is how I am
I will not lose my faith
It´s an inside job today
Holding on, the light of night
On my knees to rise and fix my broken soul
Again
Let me run into the rain
To be a human light again
Let me run into the rain
To shine a human light today
Life comes from within your heart and desire
Life comes from within my heart and desire
Life comes from within your heart and desire
En jävla massa kärlek.
Förutom när det gäller en sak.
Ibland när jag dra fram alla säkert 20-tal skrivblock som gömmer sig runt omkring i vår lägenhet, och tittar igenom allt jag skrivit, blir jag fan stolt över mig själv. Sure, mycket av det är fucking crap, men en del, vissa bland innehåller texter som fan är out of this world. Det är sådana texter som är skrivna under sådana där dampinspirationsdagar, som jag skrev om tidigare för några inlägg sedan.
Då kan jag vara stolt över mig själv. Då Är jag stolt över mig själv.
Vet inte varför jag skrev ovanstående, kom bara att tänka på det när jag jobbade innan och tyckte allt jag åstadkommit var skit. Man behöver klappa sig själv på axeln lite då och då, tycka att man är okej, bra och ibland bäst.
Då blir man lite peppare på saker och ting.
En jävla nice sak är att flytten sker tidigare än vad jag trodde, kring den 23:e-24:e augusti, närmare bestämt.
Trodde inte H började i Mjölby förens i september eller så, men icke! Wie, wie.
Jag längtar så jävla mycket, äntligen ska jag flytta hemifrån.
Ni förstår inte, jag känner mig obeskrivligt kvävd här hemma att jag vet inte vart jag skall ta vägen.
Mamma gör mig glader, hon får mig att klara av saker och ting, det finns inte ord som kan beskriva hur mycket hon har hjälpt mig och bettyt för mig de senaste månaderna. Du är bäst, mammi.
Näe, så nu ska jag iväg och träffa A i någon timme, sedan ska jag ner till S. Esplanden och hjälpa den andra A (haha) och H med att lassa in alla flyttgrejer. Dom har varit på en liten roadtrip upp till Ljusdal och sedan Rönnäs och är nu hemma, hämtade en massa grejer som dom hade satta i ett förråd uppe i Ljusdal...
Så ska jag och A diskutera lite inredningssnack och så. Vi har redan pratat lite ljust om det, lutar åt att det blir en orientaliskt inredd lägenhet. Jag har bl.a. en skitsnygg batikkjol som "tavla" eller vad man säger... Den är uppsatt på en vägg, helt enkelt. Hah.
Okej... intressant för er att veta...
Ska jag skriva något intressant? Hrm, det ovanstående var intressant. Iallafall för mig.
GAH, sorry. Jag återkommer när jag har något intressant att dela med mig av.
Fölle. (låtte)
Jag är flummig. Vilken tur att jag ska träffa A nu, så jag får ut min flummighet tillsammans med något som är minst lika, och inte mer, jo mer, galen som jag är.
Peace.
/Liv.
Ps. Alltså, jag tänker lägga upp en låttext här. Jag vet att ni inte kommer läsa den, för det brukar man fan aldrig göra. Palla, liksom. Men den är så vacker... sjukt sann text. Ja, Pearl Jam. Jag är en fucking Pearl Jam-nörd, det borde ni veta vid det här laget... Haha. Låten heter "Inside Job", är från senaste plattan "Pearl Jam", eller "Avocado" eller vad dom nu valt att officiellt kalla den... Så mycket koll har jag. Hah. Men om ni har en minut eller två över, får ni väldigt gärna skumma igenom den, om ni nu känner för det... Ds.
Underneath this smile lies everything
All my hopes and anger, pride and shame
I make myself a pact, not to shut doors on the past
Just for today I am free
I will not lose my faith
It´s an inside job today
I know this one thing well
I used to try and kill love. the highest sin
Breathing insecurity out and in
Searching hope, I´m shown the way to run straight
Pursuing the greater way for all human light
How I choose to feel is how I am
How I choose to feel is how I am
I will not lose my faith
It´s an inside job today
Holding on, the light of night
On my knees to rise and fix my broken soul
Again
Let me run into the rain
To be a human light again
Let me run into the rain
To shine a human light today
Life comes from within your heart and desire
Life comes from within my heart and desire
Life comes from within your heart and desire
En jävla massa kärlek.
HAH
Bästa videon.
Checka in Eddies smile alltså.
Ps. Den är retard som tror att det är någon PJ-låt. Daah, Who.
Storytellers
Crappy ljud på själva låten, men de första minuterna av videon är Eddie's snack.
Blev helt berörd... han är så söt den snubben.
Det är när man ser sådana här videor som man, iallafall jag, verkligen inser hur mycket man älskar bandet.
Och vill se more than ever...
Av alla jäkla Pearl Jam-videor jag har lagt upp på den här bloggen, är detta nog den mest "nödvändiga" att se, alltså om man inte fancies Pearl Jam annars...
<3
Blev helt berörd... han är så söt den snubben.
Det är när man ser sådana här videor som man, iallafall jag, verkligen inser hur mycket man älskar bandet.
Och vill se more than ever...
Av alla jäkla Pearl Jam-videor jag har lagt upp på den här bloggen, är detta nog den mest "nödvändiga" att se, alltså om man inte fancies Pearl Jam annars...
<3
