inteallsfoerbannad

Många (framförallt mina familjemedlemmar) tyckte att faktumet att jag skulle gå på bio för att se en film som det säkert fanns sjutusen torrenter på piratebay av, var väldigt märkligt.
Men jag ville se 'There will be blood' på en stor fet bioduk, jag kände på mig att filmen skulle göra sig bäst på en, ja, stor, fet bioduk.

And oh, vad rätt jag hade.

Har älskat Daniel Day-Lewis' skådespel ända sedan jag såg 'In the name of the father' en gång för jättelänge sedan i skolan. Fråga mig inte varför jag såg den i skolan, we just did that, av någon rätt märklig anledning...
Och sedan, tja, vem har inte sett 'Gangs of New York'? Jag menar, den säger allt.
Daniel som galna Bill, fy fan vad genialiskt.
Så jag tänkte att, eftersom Daniel valt att göra 3 filmer de senaste 10 åren, så borde han vara jävligt noga med vad an väljer, och well, 'Gangs of New York' var ett väldigt smart drag, så jag antog och hoppades på att 'There will be blood' skulle vara det med.

Återigen: And oh, vad rätt jag hade.

Hela Daniel's (som hans karaktär i filmen även heter, så bli inte förvirrade nu) person sprider ut sig över publiken, hans hat mot andra, hans besatthet av oljan, hur den styr hans liv, man kunde känna hur människorna i biosalongen skruvande på sig lite då och då av obehaglighet. Det var nästan så det ibland kändes som att han tänkte kliva ut ur bioduken och ge sig på någon av oss.

Det finns en scen i filmen som jag blev helt förälskad i.
Jag vet inte om jag vill avslöja för mycket, om ni som läser hade tänkt se filmen, men Daniel har syndat, på ett sätt som får bli hemligt om ni nu ska se filmen, och byns präst, eller vad man ska kalla honom, ska rena Daniel, ta ut djävulen ur Daniel.
Denna scen är så mäktig, så full av energi från båda skådespelarna, att man blir galen.
Jag älskar hur man kan se på Daniel's ansiktsuttryck att han inte tar hela grejen seriöst, utan bara vill få det undanstökat, medan samtidigt prästen är helt uppe i varv, skriker en massa olika ord till djävulen i Daniel för att få den att försvinna, det hela är så snyggt gjort utav skådespelarna, för båda låter lika entusiastiska, men sanningen avslöjas när kameran filmar närmare en i taget.
Snyggt, väldigt snyggt.


Bild från 'ta ut djävulen'-scenen. Till vänster, Eli (Paul Dano), till höger, Daniel (Daniel Day-Lewis).

Det skulle ta lång tid för mig att berätta hela storyn, eftersom detta är en typiskt ni-måste-se-hela-för-att-verkligen-förstå-film, så för att summera det jäkligt kortfattat kan jag säga att den handlar om: Olja.
Sedan får ni luska i det hela själva, är det själva oljan, eller det runtomkring, handlar det om vad oljan gör till människor, eller vad människor gör till oljan?

Go ahead and think about that, men om ni ska följa ett advice, Gå och se den!

Efter att ha sett den här filmen finns det inga tvivel för min del längre: Daniel Day-Lewis är den absolut bästa skådespelaren vi har idag.

Ta hand om er alla,
Peace.
/Liv.

Godkväll.
Sitter här med samma känsla som alltid.
Fan.


Vill se något med Thorsten Flinck.
Fråga mig inte varför.
Han är helt enkelt bäst.

BRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL på allaaaa!

Seriously, BRÖL på er... !

Oldman är störst, bäst och vackrast just nu.

NJUT.

Peace.
/Liv.

Är det något som jag irriterar mig på är det människor som alla Vet är skyldiga till någonting, som går omkring och spelar oskyldiga som om dom inte aaaalls har gjort något.
Förlåt, men för tillfället är jag så jävla irriterad att jag inte vet vad jag ska ta mig till.
Gah.

Erkänn, goddamnit!

Jag har två saker att tacka myspace för:
 
1. Travis och Days of the New.
2. Bilden på Meeks som visade stället som jag sökt efter så JÄKLA länge.
Miljön ni ser på bilden har jag drömt om sedan jag var en liten Doors-besatt ungdom som längtade efter "the american desert" och dessa fantastiska skapelser som vår Moder Jord skapat, Red Rocks. Jag alltid velat veta exakt Var dessa finns, någon stad man kan åka till osv. Men tja, det är inte så jättelätt att search:a på google efter det har det visat sig.
Fram tills igår, då jag var inne på Days of the New's myspace och såg en bild på Travis med detta bakom sig, detta som jag letat efter så länge, så många år... Bland kommentarerna var det en fantastisk kvinna som hade skrivit något i stil med "Sedona's a beautiful town" och jag utbrast i ett glädjetjut inombords och blev så jävla lycklig.

Ja, det är sant. Jag blev lycklig över "en sådan där sak". Om det är något jag vill, så är det att se detta i verkligheten, då hade jag funnit harmoni och lycka. Det är något jag är övertygad om.
Varje gång jag lyssnar på Doors ser jag alltid framför mig mig själv gå omkring i sådanhär natur, lyssnandes på musiken, njutandes... (Jag skiter faktiskt i om ni tycker att jag är fjöntig som skriver och beskriver allt detta, men det är lycka och harmoni för mig, som sagt...)

Nu har jag en Plats för njutningen. Och jag är så jävla lycklig för det.

Så, tack myspace, Travis och kvinnan som kommenterade.
I love you.

Peace.
/en lycklig Liv.

Favoritlåt just nu;
Days of the New - "The Down Town".
Vackert. Keep it up, Travis.



Imorgon ska jag träffa Fredrik. Det kommer behövas.

Peace.
/Liv.

nu har jag varit i göteborg och fast än jag inte gick vidare är jag så jävla stolt över mig själv.
detta var första försöket, och nu vet jag vilka fel jag hade, orkar inte rabbla upp dem här.
men många var det, får jag erkänna, till att börja med var det helt fel val av text.
men det fixar jag nästa gång.

i söndagsmorse åkte jag iväg, kom till göteborg vid tjugo över tolv på dagen. tog spårvagnen till stigbergstorget som låg precis vid vandrarhemmet. tydligen hade vandrarhemmet, dom sega idioterna, lunch till 16, så jag fick sätta mig på ett musikfik i närheten istället och vääänta. sen laddade jag på min mobil och upptäckte att jag knappt hade några pengar kvar, så jag ringde morsan och likt en bortskämd unge skickade hon över pengar till mig. jag har bara gjort det två gånger i mitt liv, så tro inte att jag är någon bortskämd unge som gör det hela tiden, ena var i söndags, och den andra var i sthlm i somras. gör det enbart i KRISsituationer.
vandrarhemmet öppnade tjugo minuter för sent, vilket gjorde mig panikslagen som skulle vara på artisten klockan sex. men jag hann.

väl på artisten, som jag hittade överraskande fort till, träffade jag en skittrevlig tjej som hette andrea, kom från borås. jag känner på mig att vi kommer att träffas på en hel del scenskoleauditions framöver. ;) ser fram emot det!
det var upprop, utdelning av nya identifikationsnummer, utdelning av motläsare. jag fick en skithärlig kille, eli heter han, skittrevlig, skitrolig, och fast jag aldrig sett honom agera känner jag på mig att han är en jääävligt bra skådis. ibland han man bara den känslan, ni vet?
sen lite info, lite rundvandring, och sen var det klart.

hem och träna och sova.

upp 04.45 igårmorse. packa, packa, äta, äta den lilla mat jag hade. iväg, iväg till artisten med femtio kilo packning. mötte upp andrea, vi gick in, lämnade sakerna, gick in till rörelserummet, en herrejävlans uppvärmning väntade, som gjorde susen för allas trötta kroppar.
sen upprop för de inte var där på kvällen, hej-ning av juryn, och sen väääntan. vid nio gick jag iväg, först i prepprummet, skrik och iväg med dig nervositet! det gick väl sådär. haha, men jag var faktiskt inte så nervös som jag trodde att jag skulle vara. sedan in till slussen, tyst tyst, dricka vatten för min torra hals, sen kom eli och vi gick en krånglig väg in till studion.
alltså, själva audiotionen gick skitbra, jag kunde texten, levde ut en del, kunde dock levt ut mer.
juryn verkade gilla det helt ok, då dom log ganska breda leenden när jag var färdig.
men som sagt, jag tror det hela berodde mest på valet av text. visst, shakespeare är jävligt bra text, väldigt klassiskt, men även väldigt safe om man inte utför den på rätt sätt.
vilket jag inte gjorde.
mu.
sen gick vi och käkade på mc donalds. FÖRLÅT! första gången jag käkat där på säkert 3, 4 år. sorry, men det var det närmaste stället och vi hade Inte all tid i världen.
tillbaka, äta, vänta, listan upp, ingen liv på listan, liv först lite suck, suck, sen förstod liv och tänkte, hey, nästan gång ska jag äga dom.
and i will, oh how i will.
sen till tågstationen och vänta på tågstationen från 12.30 till 19.40. KUL. oh no. men det fick gå.
vad annars göra? kunde inte byta biljetten, för den var en just nu-biljett. sugigt.
såg f.ö. hon från "fråga doktorn" eller vad fan det heter. tror jag iallafall. hon påminde mig om en höna.
yees.

men jag är nöjd. både för att jag har Gjort det, och för att jag har haft två sjukt trevliga dagar, trots alla om och men. jag vill inte utesluta alla andra, men teatermänniskor är verkligen de bästa människorna.
det är verkligen så.


i övrigt-kategorin kan det tilläggas att jag har lyssnar äckligt mycket på alice in chains under de här dagarna. har fått mig att inse vilket fantastiskt band dom var/är. jag menar, "no excuses".
herregud.
kärlek.

så, nu är jag done. sammanfattning: jag längtar sjukt mycket till nästan gång.
nu ska jag läsa lite filmhistoria på universitetet, hade jag tänkt. för att fördriva tiden, liksom.
och börja söka jobb på allvar. är trött på att vara nästintill pank hela tiden.

cha puss.
/Liv.

Jerry Cantrell (mannen med gitarr som sjunger) har en av de finaste rösterna någonsin. Sure, den är inget sånt POW, men den är mysig, vacker, och jag vet inte. Jag gillar den verkligen. Och Stanley (rosa hår och solglasögon)... den mannen kunde sjunga. RIP.
Här är "No Excuses" från MTV Unplugged, -96, om jag inte tar helt fel. Tror nästan detta är den bästa "MTV Unplugged":en, tätt följd av Pearl Jam's från -92 (om jag inte tar fel där heller).
NJUT. Mycket sevärdig. Vacker låt.

 

Detta är bara ett så äckligt bra framträdande.
Sista, lovar.

Jag har inte lyssnat på "Your time has come" på snuskigt länge, och nu när jag sitter och lyssnar på den...

Jag säger bara


Refrängen

Den underbart härliga basslingan, mästerligt

Tom's SOLO

Chris galet bra röst


ALLT

Titta, titta för helvete. Skit i om ni grät över att Chris såkallat "splittrade" Rage, KOLLLL-L-LA!
En av mina favoritlåtar ever, utan tvekan.
NJUT:


Peace.
/Liv.

Imorgon drar jag till Göteborg.
Om jag ska vara ärlig är jag mer nervös inför att hitta i den förbannade staden än själva auditionen.
Jag menar, senast jag var i Göteborg, om man räknar bort gången 2005 när Anna och jag åkte igenom med ett tåg på väg till Borlänge och Peace & Love, var jag 8-9 och gick på Liseberg.
Så jag minns inte direkt mycket.
Men har kollat upp det mesta jag behöver veta, I think at least. Sedan får vi se hur det går.
Hoppas på att det inte blir ett nytt Stockholm -07. Hahah, det var bara tragiskt, eftersom jag har varit i Stockholm cirka femtioelva miljarder gånger. Gah. Men jag antar att det var nervositeten inför spelningen som låg bakom det mesta... Gah.

Imorgonkväll blir det repa med någon motläsare, samt kolla runt på scenen osv där auditionen ska hållas. Nice av dom att fixa det, så man slipper vara orolig även över det. Sedan blir det tillbaks till vandrarhemmet och sovasovasova för jag ska upp tidigttidigttidigt på måndagmorgon, ska vara på plats halv åtta. Ah!!!

Men det är spännande, det är det! Fast chanserna att komma in första gången är ungefär noll komma noll noll, så är det ganska skitsamma, eller tja, det hade varit kul att komma in och så, men jag ser det mest som en jävla upplevelse, samt ett underbart tillfälle att komma ifrån, ursäkta valet av ord, fittLund.

Mhm, mhm...

Well, well. Ha det fint allihopa.

Ett musiktips: "I am the highway", Audioslave. Mysig, vacker, genialisk låt.
Jag har sagt det förr och säger det igen: Allt Chris Cornell rör vid blir till guld.

Peace!
/Liv.

Godmorgon.
Long time, no see, eller hur man ska säga det.

Den här veckan har varit... intressant. Helt plötsligt verkar min släkt vara intresserade av min farsas alkoholism.
Visst, det är ju bra och så att dom bryr sig... men efter 25 år - Nu? Kanske vore bättre om ni fanns där för honom i början, när han inte var för nergången i det, som han är nu? Men nej, nej...
Och självklart får man ångest, speciellt när en äldre bror tjatar på en om att 'Vi måste göra något' 'Vad ska vi göra', och när man svarar 'Jag vet faktiskt inte, är det så mycket man kanb göra, egentligen?', blir människan irriterad och förbannad och tycker att man är en stor idiot... Ok?
Det är inte så jävla lätt. Jag har varit den person som mamma och, framförallt, farsan har ringt/pratat med när dom mått skit de senaste åren. Jag har fått ta emot farsan fyllesamtal hela jävla tiden.
Till slut blir man lite pissed off och klarar inte av det längre.
Jag vet inte, kanske är svårt för min bror att förstå, men det sätter sig. Jag vill inte tänka på hur många minnen jag jag har från både nu och tidigare i min uppväxt, minnen som jag verkligen inte vill komma ihåg...


Jaja, sorry för det där totalt deprimerande stycket.
Till något roligare - Göteborg! Drar dit i övermorgon, är rätt nervös, fan. Senast jag var Inne i Göteborg var jag cirka 9 år och lekte på Liseberg varannan helg... Suck. Får printa ut en megakarta. Haha.

Vill se Pearl Jam. Lite mer news, please? Gör oss Européer glada också, inte bara das americans.
I can assure you, skitsamma vart i Europa dom spelar - I Will be there.
Hade jag haft cash osv hade det inte varit någon tvekan om saken att jag hade sett dom in the US, men nu är ju fallet Verkligen inte så... Tyvärr... Uh.

Awell.
Ta hand om er, ha en trevlig helg!
Peace.
/Liv.

Jag är trött på min farsa.
Enda +:et är att han verkar fatta det nu, första gången på snart 20 år.
Lycka till med behandlingshem och allt vad din 'sjukdom' orsakat dig.
Du har inte orsakat detta, Den har.
... fu















Ge mig en tusenlapp och mods så jag kan supa skallen av mig

Lördag.
Åter en lördag.
1 vecka och 1 dag tills jag åker upp till Götet.
Nervös? - Kommer säkerligen bli det. Just nu har jag för mycket att tänka på att jag inte hinner vara nervös.
Men det kommer... det kommer.

Är jävla röksugen. Får vänta tills jag jobbar, kan fan inte hålla på att röka bort mina pengar.
Måste snåla till nästa söndag, får fan inte bränna mer nu. Och så har jag faktiskt snus.
Så det är rätt lungan.

Lyssnar på "Bu$hleaguer". Pearl Jam gillar inte Bush, det gillar jag. Att dom inte gillar honom, alltså.
Amazing låt, amazing text.

Utdrag:

A confidence man, but why so beleagued?
Hes not a leader, hes a texas leaguer
Swinging for the fence, got lucky with a strike
Drilling for fear, makes the job simple
Born on third, thinks he got a triple

Ibland påminner Ed mig om Jim Morrison, vissa av Ed's texter är i samma anda.
Lika vackra. För mig finns det ingen som skrev vackrare poesi/låttexter än mr. Morrison.
Men ibland, då och då, sitter Ed där uppe på tronen med honom, delar stol eller något, och levererar helt galet vackra texter.

Awell.
Intressant för er.

Cha.

Jag hatar faktumet att mor sålde hela sin amazing skivsamling på loppis för ett par år sedan.
Sure, hon behövde pengar, det tar jag verkligen inte ifrån henne, men ändå, hon har så äckligt, äckligt bra musiksmak.
Iallafall, bland denna enorma skivsamling låg Nick Cave's "Murder Ballads".
Om det är något jag minns från min barndom, efter mina föräldrars skilsmässa -95, är det helt seriöst den här skiva. Jag minns omslaget, jag minns låtarna. Och när jag sitter och lyssnar på låtarna, ryser jag verkligen.

Antar att de flesta av er kommer att känna igen låten här nedanför. Det är duetten med Kylie Minouge från -95, om jag inte tar fel, låten "Where the Wild Roses Grow". Otroligt vacker låt. Hemsk, men väldigt vacker.
Njut.



Peace.
/Liv.

God morgon, eller något.
Okej, morgon och morgon... för min del vet jag inte, då jag har varit uppe sen nio. Dock har jag bara suttit och läst 'Som ni vill ha det' ('As you like it') och 'Machbeth' de senaste två timmarna, så jag känner mig ändå relativt nyväken. Huh.

Tja, vad har hänt i veckan då? Inte så mycket, om jag ska vara helt ärlig. Måndagen innehöll Shakespeare och The Sims 2, tisdagen innehöll Shakespeare och ungdomsgrupp, onsdag innehöll Shakespeare och slöande, torsdagen innehöll Shakespeare, The Sims 2 och Amanda, idag kommer innehålla ännu mer Shakespeare och kanske en tripp in till stan på eftermiddagen. Vi får se om jag orkar, helt enkelt.
Som ni antagligen märker utav ovanstående text så har jag gått och blivit någon form av Shakespeare-nörd. Jag må alltid ha varit en lite grann, men de senaste veckorna har detta som var så litet i början, utvecklats till en Pure nörd-Liv. But I don't care a fuck about that, det är bara lite småtrevligt.

På tal om Shakespeare, vet ni väl om att Shakespeare- och Harry Potter-skådisen Kenneth Branagh (han är med i andra HP-filmen, spelar svartkonst-läraren, han där fåfänga) är/kommer att vara här nere i Skåne pretty much under detta året? Jo, i Ystad, vid närmare detaljer. Dom ska spela in en engelsk version av Wallander-filmerna, om jag inte minns fel. Det är Mankell som har skrivit om Wallander? Ja, iallafall, så är fallet.
Tycker jag är rätt tufft, bara så ni vet. Branagh är en bra skådis, det skriker verkligen Hamlet om honom.
Eller något. Coolt iallafall!

I helgen ska jag bara läsa de två ovanstående manusen och jobba. Kommer inte ha tid för något annat, nu när jag äntligen har hittat två monologer/dialoger måste jag verkligen lära mig den utan och innan, måste kunna dom i sömnen. Börjar bli jävligt pepp nu, samtidigt som jag är sjukt, sjukt nervös. Men det känns verkligen att det är på Riktigt, nu när man hittat texterna och läser som en galning. Skitkul!

Nu ska jag ringa jobbet, på tal om jobbet...

Peace.
/Liv.