inteallsfoerbannad

Godkväll!
Idag har jag ÄNTLIGEN köpt Anthony Kiedis-boken "Scar Tissue", som jag så länge velat köpa!
Har i flera år gått till Gleerups och kollat om dom sänkt det svinaktigt dyra priset på boken (ett tag låg den strax under 400:-), men nu idag kostade den endast 119 :- ! Wonderful!
Så nu har man någonting att göra om dagarna... Hua, ja... !

Köpte även ett par nice solbrillz på H&M, deras pilotbrillor är äckligt fula, rätt synd tycker jag eftersom jag velat ha ett par sådana till sommarn... Men hittade ett par stora runda, som är snygga dom med! :)
Sen köpte jag... Hm, vad köpte jag? Jo, en BH. Mest för att jag behöver en ny. En snygg brun med spets. :)
Sedan köpte jag Ted Gärdestad-skivsamlingen, ni vet den med tre skivor.
Fast den fick jag av pappis. Tacktack! ^^

En sak som jag bara måste uttala mig om är att jag har kommit fram till att Gary Dourdan (Warrick i CSI) nog är världens vackraste människa. Gosh, helt perfekt...

Ciao!
/Liv.

Såg precis att käre Stefan Sundström kommer till Malmöfestivalen.
Den gamle räven.
Kul, kul!

Idag gör jag... ingenting... Sitter och slappar och lyssnar på Bo Kaspers Orkester.
Mysmusik, jävligt bra!

Vill att Anna och Hans ska komma ner och göra mig sällskap här i trista Lund...
Eller åka upp till dom i Norrland.
Tror jag väljer det andra alternativet.

Peace.
/Liv.

Vettefan vad det var med Ola på Allsång.
Jag säger bara Shit vad jag inte känner igen honom nuförtiden.
Okej, ikväll handlade det kanske bara om nervositet, han var väldigt märklig.
Vet inte var det var... Det var iallafall inte den Ola som jag i princip växte upp med...
Awell, alla ändras - även Ola.
And me.
Everyone.
"Prayer for the weekend" är jävligt bra live, dock hade jag hellre sett "Little Dysfunk You" som nästa singel, men antar att det handlar om att "Prayer for the weekend" är en katchig låt som funkar bättre för världen.
Jag minns när Ark var på Allsång senast, första gången. Det var bara ett par dagar efter att jag hade sett dom 
på den omtalade konserten på Tivoliperrongen i Helsingborg, den 12:e juli 2003, för att vara alldeles exakt.
Jävla bra konsert, föresten.
Ola var skitnervös, på Allsång alltså, det kunde fan vem som helst märka.
Men han gjorde bra ifrån sig, och om jag inte minns fel sjöng Ola "Jazzgossen" som allsång, men jag kan vara helt ute och cykla... Men söt var han iallafall, Olis!

Jävlar, känns konstigt att skriva om Ola här i bloggen, inte ofta man gör det längre...
Vet inte varför, men Ark intresserar mig inte så mycket längre.
Jag hade min period med dom, en Jävligt lång period som varade i fem-sex år, men dom har slutat överraska mig.
Dom är bra och duktiga, Jävligt bra och duktiga. Härliga snubbar som man blir enbart glad utav.
Musikmässigt var dom bäst under Racing with the Rabbits-perioden fram till We are the Ark (och även In lust we trust, grym, grym skiva!), men det är bara min åsikt.
Hela Racing with the Rabbits-plattan är ett stort jävla mästerverk. Fyra helt galet bra låtar.
Ark kommer alltid vara Ark för mig, alltså Ark-Ark. Ja, kanske vissa fattar, men jag tror inte det är många som gör det... Haha.
Ark-Ark - fan vad bra.
Det ska jag börja använda.
Ark kommer alltid vara Ark-Ark. För mig.

Peace!
/Liv.

http://youtube.com/watch?v=C0bKW0l4rjk


världens bästa låt/text/video/människa.
thank you.

Jag kanske inte chockar er när jag säger att Chris är peppen just nu.
Men så är det faktiskt.
Han är det enda som kommer göra min sommar bra.
Sommaren kommer bli ganska o-fet men jag har Chris Cornell-konserten i slutet av augusti.

Damn vad jag älskar den mannen.
Efter Jim Morrison och The Doors är han den människa vars texter och musik och person som har inspirerat och hjälpt mig mest. I brist på hjälpande föräldrar under min uppväxt fann jag min ro och trygghet i musiken från dessa män.
Därför är det extra magiskt och betyder extra mycket för mig att jag ska få se Chris.
Att jag äntligen ska få se Chris.
Sitta där på Annexet och njuta.
Ja, - DAMN vad jag älskar den mannen.

Peace.
/Liv.

Posen tillägnas pop-arktiden 2000-2004.
<3

Bröl nu ska jag fixa en massa ny musik och lelele.
Vill sjukt gärna ut och resa.
Peace.
/Liv.

DiCo muntrar upp mig. DiCo är bäst.
<3

Vårt nya brandlarm gick igång nyss.
Fyhelvete.
Gick inte att stänga av, tog säkert en halvtimme innan jag lyckades luska ut hur man gör.
Inte kul.
Ständiga otur - oh, how i HATE you.

Detta börjar bli rätt komiskt nu, alltså.

Ge mig en biljett till nästa flyg till USA och jag älskar dig förevigt.

FUCK YOU VÄRLDEN

låt mig flytta härifrån. snälla.

Hallå världen.
Idag är jag nostalgisk och lyssnar på en massa grunge och random 90-talsmusik.
BRA 90-talsmusik. Första fem åren på 90-talet hade jävligt bra musik.
Andra halvan: Spice Girls? Njaa...

Inte för att någon av mina föräldrar lyssnade på Nirvana eller något annat band (visserligen lyssnade morsan på Soundgarden en del ett tag), jag är en MTV-unge.
Medan föräldrarna stod och bråkade satt jag och mina syskon och kollade på "coola" MTV dagarna i ända.
Men jag får hålla med mig själv.
MTV Var coolt på 90-talet, MTV var MTV.
Nu är bara MTV något ÿbermediahorigt. Det handlar inte längre enbart om musiken. Om man vill komma någonstans och tjäna de där feta pengarna måste man även mediahora sig lite.
Annars är det ingen idé att man ens försöker.
MTV är mediahorigt, that's it.
Får tänka tillbaks på det ljuva 90-talet då MTV verkligen var något.
Nu är det enda bra på MTV tiderna mellan 22.00 och 00.00 måndag-fredag.
Jackass, Viva La Bam, Wildboyz & Bam's unholy union eller hur fan det stavas och vad fan det nu heter.
Bäst.
Och jag gillar också när Top Ten At Ten har sådana där 90-talsklassiker. Och alltid är det någon Nirvana-låt som tar första platsen.
Me like.

Idag ska jag bara slappa.
Snart dags att gå ner och ta en cigg, tror jag ska passa på att spela lite GTA San Andreas när jag ändå är där nere.
Mördarspel är faktiskt det jag behöver nu, komiskt nog.

Peace.
/Liv.

Sitter och lyssnar på Doors såhär klockan två på natten. Väldigt mysigt ska jag be om att få informera er om.
Imorgon ska jag bara slappa, slappa, slappa. Skriva lite, kolla på film, ta det lugnt. Det behöver jag.
Som in i helvete.

Nu är det snart läggdags, men först - cigg.

Puss och ciao!
/Liv.

Dico är lugnt den bästa i das Jackass-gänget. Han är fullkomligt sjuk i huvudet.
Och bäst på att spela olika sorters människor, härligast är ju hans lilla rim:

"I was once on a mission, on a cruise I was wishin, that my mom was in the kitchen, eatin chicken, finger lickin."
- Här med en brittisk accent, och den följs av bl.a. en pirat och en massa annat sjukt...
Najs!

Dico für alle, säger jag bara.

Nu: Time for Ariman.

Gott folk!
Nu känns det, nu känns det verkligen!
Nu har jag köpt Chris Cornell-biljetten och det känns SÅHÄR bra!!!
>.<
LYCKA!!!

Herregud, gott folk. Ni får ursäkta mig, men jag måste verkligen lätta på mitt hjärta.
Det är otroligt vad mycket saker som har hänt den senaste tiden.
Hur har jag klarat av allt innan?

Jag hade under en viss perioder, allt från en månad till flera år, gått runt med en elakartad tumör i min blindtarm.
- Utan att ha känt någonting alls.
Varför jag skriver det här? För att jag känner att jag behöver det.
Det som förvånar mig så otroligt mycket är hur man kan gå runt och inte känna av något som en elakartad tumör under en viss period. Det är nästan läskigt.

På ett sätt känns det otroligt tråkigt att jag kommer ligga på sjukhus under sommaren och krya på mig under en månads tid, men jag känner att operationen är nödvändig, väldigt nödvändig.
Ni ser - tumören är borta, helt borta. Eftersom den fanns på blindtarmen, som även den nu också är bortopererad efter blindtarminflammationsoperationen, spred den sig inte. Det har något med den typen av tumören att göra, om den är just på blindtarmen sprider den sig inte. Snacka om att jag hade tur, puh.
Operationen dom ska utföra nu är en ren säkerhetsoperation. Det handlar om säkerhet både för mig och för dom.
Jag litar på min läkare, han är sjukt bra och smart och bildad. ... Och så är han ruskigt snygg. Hehe. ;)
Det löser sig.

Och jag får en väldigt fin belöning efteråt också - Chris Cornell-konserten.
Fatta vad jag kommer njuta, rysa, vara lycklig. Så fullkomligt, fullkomligt underbart. <3

Mamma kallade mig för "Mammas lilla amazon!" tidigare ikväll.
Med risk för att låta en aning egoistisk måste jag säga att jag håller med henne.
Jag har aldrig gett mig själv kredit, mest för att ingen annan har gjort och har tagit ut sin ångest och olycka på mig (oftast har det varit min pappa). Jag har helt enkelt "insett" för mig själv, sagt till mig själv, att dom har rätt, jag ska inte känna mig stolt över mig själv, jag har inte gjort något bra, jag ska bara förstå och förstå och trösta alla andra, alla utom mig själv.
Det är faktiskt inte förens nu för några/någon månader/månad sedan som jag faktiskt började acceptera mig själv och ge mig själv cred. Låta mig vara lite ego, inse att det faktiskt är helt okej att vara lite ego ibland.
Kunna säga Nej, kunna klappa mig själv på axeln och säga "Det här har jag gjort bra. Fyfan vad jag är bra!".

Jag har ju ändå klarat av mina föräldrars skillsmässa och bråket som har varit efter den, dom skilde sig 1995.
12 år då jag och mina syskon har fått agera sockärringar och socgubbar, samt psykologer åt våra föräldrar, framförallt mig pappa.
Jag har ju ändå klarat av 8 år i en skola där folk hade ett vackert och moget sätt utåt, men inom skolan var allt skit, mobbing och ignorans från lärare styrde skolan inifrån.
Två år på den andra skolan kändes mest som en konstig period i mitt liv då jag faktiskt inte fattade ett skit av vad som hände och vad fan jag höll på med.
Jag har ju ändå klarat av dessa senaste tre åren på gymnasiet. Spyken är en grej, Spyken är Spyken, Spyken kommer aldrig att förändras, Spyken kommer alltid vara lite cepe, Spyken kommer föralltid för mig vara Psyket.
Så jävla mycket som har hänt dessa sista tre åren. Jag tänker inte ta upp det här, det är allt för personligt.
Som sagt fattar jag verkligen inte hur jag lyckades få ett slutbetyg med endast ett IG, fyfan vad jag är duktig!

Det här blev ett jäääävligt långt blogginlägg, men jag kände att jag behövde få tankestrippa lite grann.
Jag har inget att dölja, iallafall inte när det gäller ovanstående saker, jag är stolt över mig själv och det tycker jag fan omvärlden ska få veta!

Puss och peace på er, kämpa på!
/Liv.

Efter tolv år av helvete är jag äntligen färdig!
Studenten var bäst, människorna var bäst, maten var bäst, drickan var bäst, JAG VAR BÄST.
Jag är så jävla stolt över mig själv. Förlåt. Men jag är så jävla stolt över mig själv.

Jag gick ut med ENDAST ett IG.
Ni kanske tänker "Men ööeh, det är ju fan ett IG!!! Hur fan kan hon var nöjd med det????", men jag kan säga som så att
DET KUNDE HA VARIT JÄVLIGT MYCKET VÄRRE I MITT FALL, OK??!"
Mycket värre.
Men jag fick bara ett IG, jag fattar inte hur jag lyckades men tydligen gjorde jag det och shit var bra jag är!!!
Och två MVG'n fick jag i år. I Samhäll och Projektarbetet.
Woaah!

Allt var underbart i torsdags. Jag vill ta studenten igen!!!
Ni som har studenten framför er - NJUT! NJUT som in i helvete den dagen. Njut av varje sekund, av varje känsla - av allt! Ni tar bara studenten en gång - så fan njut som fan då!!!
Obeskrivligt, det var verkligen obeskrivligt...

Och nu sitter jag här och är halv arbetslös, men det skiter jag i för i sommar ska jag njuta som ett as!
Njuta över att jag har klarat mig igenom allt och njuta av Chris Cornell-konserten i Stockholm den 27:e augusti.
Btw så ska mammut köpa konsertbiljetten ikväll. Puss på dig, kvinna.

Puss och peace på er!
/Liv.

Ja, vad fan ska man göra?
Imorgon tar jag studenten och det känns inte som att jag är värd det.
Iallafall får folk i min omgivning mig att tänka så.
Visst, dom planerar och planerar och städar och städar, men jag har aldrig
aldrig hört någon av som säga t.e.x
"Ja, tänk nu Liv, nu tar du studenten! VAD DUKTIG DU HAR VARIT!"
Ni kanske tycker att jag begär för mycket, men fyfan vad jag har slitit, det vet dom om.
Fyfan vad jag har kämpat, men dom verkar inte bry sig.

Jag är så jävla trött på det här.
Jag vill bara flytta långt, långt ifrån detta hus och denna stad. Lund är dömt att misslyckas, Lund är bara fyllt av en massa äckliga fjortisar och äckliga poppare.
Jag klarar inte av Lund.

Men imorgon tar jag studenten och ska supa bort mina sorger där på kvällen.

Bara för att, liksom:

Svara på frågorna genom att goggla på internet, ta den första bilden och där har du svaret.

Namn: Liv
http://www.autographedtoyou.com/celebpics/liv_lindeland2.jpg

Bor: Lund
http://www.concordia.se/images/if/if_image_lund.jpg

Kär i: Bajs
http://www.lotten.se/uploaded_images/bajs3-760452.jpg 

Djur: Bäver
http://www.laeremidler.dk/materialer/laesning_begynder01/baever01_800.jpg

Mat: Risgrynsgröt
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/1/19/Risalamande.jpg/180px-Risalamande.jpg

Färg: Svart
http://blog.lege.net/content/svart_ar_vitt-20060405.png

Igår/idag var det bal och det var näääjs. Helt... galet.
Alla var skitsnygga iallafall.
Nu är jag skittrött.
Sov två timmar när jag kom hem.
Men självklart har jag tusen saker att göra idag så jag kan inte tjschova (sova)... UÄH.
Awell. Idag kommer min mormor.
Fun as hell.
Tokbra tant.

Bye!

På tal om ingenting... eller jo, egentligen, så hatar jag alla små bortskämda ungjävlar som får allt dom pekar på.
Testa det hårda livet innan ni börjar klaga på folk.
Klagar på att åååh vad era föräldrar hatar er för att ni inte har fått som ni ville, och åååh vad det är synd om dig när bästa vännen helt plötsligt "sviker" en. (Egentligen handlar det inte om svek, det handlar bara om hur mycket man egentligen kan klara av denna sortens människor)

Jag gillar inte att hata folk - men fy fan vad jag hatar bortskämda ungjävlar!
Ni som känner för att ta åt er - GÖR DET.

Jag kom nyss på att jag bara har en lektion kvar på hela skolgången.
THAT'S NICE!
Minuset är bara att på den lektionen ska jag försöka förvandla ett IG till ett G, genom att berätta vad som har hänt och faktiskt göra något.
Men vafan, om det inte går sig så skitsamma. Jag har ju faktiskt klarat av gymnasiet.
Jag har klarat av lågstadiet, mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet.
För vissa är det a piece of cake men oh-oh-oh vad mycket som har hänt under dessa 12 år!
HERREJÄVLAR vad mycket som har hänt under dessa 12 år.
Det mesta vill jag inte tänka på, bara en massa sjukt jobbiga minnen av stunder som gjort mig till den jag är idag, både på gott och ont.

Men herrejävlar jag är en lektion från att ha klarat av hela skiten och jag vågar faktiskt säga att jag är bäst.
Jag är så jävla bäst.
Det var en så perfekt present att fira det genom att Chris kommer till Stockholm.
Fy fan vad jag tjatar om det.
Men ja, alla som känner mig vet hur mycket han har betytt och betyder för mig. Både som musiker, låtskrivare, människa, ja, allt. En så klockren människa, helt enkelt.

Föresten är dagens bild på Soundgarden så otroligt söt. Hittade ett gäng sådana här bilder igår, fruktansvärt snygga bilder. Tidig Soundgarden, jag skulle tippa på skiftet från -80 till -90. Chris har ju inte klippt av sig den vackra kalufsen och alla ser små och "oskyldiga" ut.
Love them.

Puss!
/Liv.

Tanken på att jag ska se Chris är verkligen peppen just nu.
Jag tänker plötsligt tillbaka på en tid som jag trodde var förbi, men när jag väl tänker på det, så inser jag att den inte alls är förbi, den är ständigt här. Här inne. Där ute. Överallt.
Men jag har klarat mig, och det är inte förens nu jag fattar vad folk omkring mig har menat när dom har sagt
Liv, det är verkligen ett mirakel att du snart har klarat av 12 år av skola!
Jag har innan bara tänkt, well, det är väl inte så jättesvårt.
Men egentligen.
Okej, jag tänker inte skriva ner Här vad jag har gått igenom, det är allt för privat och allt för mycket.
Men jag kan säga som så att jag har varit med om En Del, vissa grejer som jag aldrig trodde att jag skulle klara mig igenom levande.

Men här sitter jag idag, mindre än två veckor närmare studenten.
Och var dag är jag en dag närmare konserten i Stockholm den 27:e augusti.
Det blir både en av studentpresenterna, samt en försenad (eller för tidig, det beror på hur man ser det) födelsedagspresent. Fyller år den 15:e augusti...
Jag är egentligen helt jävla chockad. Det är bara det att chocken inte riktigt har kommit till mig än.
Jag tror den kommer nästa torsdag då jag sitter där i Spykens aula och verkligen inser att Det Är Nu.
Fyfan vad jag är stolt över mig själv.
Fyfan vad jag kommer gråta när Chris går på scenen.
Sedan -98 har han funnits hos mig.

Jag är verkligen en sådan som lyssnar på ett par band Väldigt Länge. Chris/Soundgarden, Doors, Ark, Pugh, Ted... Det finns många. Jag hänger knappt med i svängarna när det gäller vad som spelas på radio, jag hänger inte ens med på den alternativa scenen och vilka nya band det finns där.
Jag håller mig till min musik, och trivs jävligt bra där.

Men är stolt över mig själv. Sjukt stolt. Jag förtjänar SOM FAN att få se Chris i augusti. Stolt och rak i ryggen, säger man väl?

Puss.
/Liv.

Jag är fortfarande helt chockad över allt det här med Chris och allt... Känns helt... jag vet inte.
Känner mig bara väldigt, väldigt lycklig.

Veckan som kommer kommer inte vara en lugn vecka, nejnej. Se bara:

Idag, måndag: Vara i skolan till halv sex. Göra något på fotot, så jag kan få det där IG't...
Tisdag: Snacka med läraren om "Det Där", ta ner arbetet i Domkyrkan, träffa Gunnesbobarnen i en timma, träffa Yavi och leta efter sjal+smycken till balen, fika med Amanda på kvällen. PUH!
Onsdag: Till vårdcentralen och ta blodprov 'n shit.
Torsdag: Balen! Yavi kommer hem till mig och fixar hår+make-up. Härligt att ha en vän som är make up- artist! Lovely!
Fredag: Förutom att vara bakis så ska jag göra den där grejen, den där grejen som inte är kriminell men som jag ändå inte får avslöja... PLUS ATT MIN ÄLSKADE MORMOR KOMMER NER HIT FRÅN FINLAND OCH STANNAR I TVÅ VECKOR!!!
Lördag:  SLAPPA! Hänga med mormor, ta in nya krafter inför den kommande veckan; Studentveckan.
Söndag: JOBBA... -_- Ueh, fy helvete! Sova, ta det lugnt...

Jääävlar vilken vecka, alltså! Imorgon, tisdag, kommer bli helt stressande, men trevlig!
Egentligen borde jag gå och sminka mig nu, bussen går om 20 minuter... Ska snart resa på mig, när jag pallar. Hahah.
Fyfan vad jag längtar till den 27:e augusti. Ska ringa morsan ikväll och be henne boka biljetten imorgon.
Lovely, lovely.

För övrigt så längtar jag till fredag som fan. Mormor kommer och det kommer bli sjukt underbart och galet! Två veckor med den kvinnan - härligt!

Puss!
/Liv.

Just nu känner jag mig som den lyckligaste i världen.
Chris Cornell. Min idol, min förebild, både lyriskt och musikaliskt.
Jag ska se honom. Den 27:e augusti.
Fattar ni? Fattar ni vad det innebär? Jag känner mig helt... jag vet inte, det går inte att beskriva.
Att få se Chris live är något jag faktiskt inte trodde jag skulle få göra.
Hur ofta kommer han till den här sidan av Atlanten, egentligen...
Visst, han var här förra året som jag tyvärr missade, men innan dess, nono...
Men nu. Nu. Halleluja, om jag tillåts säga så.
Halleluja.

Och vet ni en riktigt sjuk sak?
Okej, jag tänker inte avslöja för mycket här, in case någon inblandad skulle läsa här.
Nej, det är inget kriminellt eller sådant, det är bara det att jag icke får avslöja det.
Men det är ett slags... jobb. Eller uppdrag. Det har med projektet att göra...
Ah, fan jag kan inte beskriva det utan att låta helt wierd.
Jag blev paff iallafall, men kulkul!

Ciaaoo.

En härlig överraskning som ändå inte var en överraskning eftersom jag egentligen visste om det men inte just då för tillfället, var när jag efter att ha jobbat färdigt slog på 6:an och såg att Wright across America skulle börja.
Fråga mig inte varför, men jag älskar verkligen det programmet. Ian är helt galen i huvudet, Nicky är så sorglig att han blir rolig, allt är bara sjukt.
Me like.

Om två veckor har jag tagit studenten och är officiellt tragisk.
Vad fan ska jag göra?
Slappa?
Jobba?
Resa?
Det blir nog det andra alternativet, med tanke på att jag är så fruktansvärt pank att jag skrämmer mig själv.
Nej, nu ska jag sluta tänka på det och mörda lite människor på GTA.
Föresten vill jag spela det där GTA-liknande spelet som Amanda och Thule snackade om igår...
Var föresten riktigt trevligt hos Elviris igår. Sjukt hemskt att man inte kommer få träffa henne förens efter sommaren... Uh-uh.
Det slog mig nyss att jag kommer få en massa fina grejer i studentpresent. Hoppas jag iallafall.
En kamera kommer jag iallafall äga. Yey!
På torsdag ska Yavi fixa mitt hår 'n make-up inför balen.
På tisdag ska vi shoooppa. Eller egentligen inte, jag måste spara alla pengar jag har till studentflakshelvetet.
Varför slutar jag inte skriva?
NU slutar jag.

Puss!
/Liv.

Fyfan vad mitt hår ser ut nu, alltså. Orkade inte duscha igårkväll/natt, så jag gick och lade mig med skiten.
Och nu när jag vaknar upp... Awh Mah Gawhd!
Time to duscha senare, ohyes...

Första föreställningen igår gick rätt kasst. Eller, inte för oss, men publiken var en enda stor katastrof... Suck.
Men på kvällen var det sjukt ball! Inte alls fullsatt eller så, men publiken var fett pepp och på hela tiden, kändes sjukt nice!

Idag är de två sista föreställningarna. Känns som man hållt på med detta i femtio år nu alltså... Ut efter sista föreställningen, nicenicenice!

Puss!
/Liv.