inteallsfoerbannad

Oh, friends, jag visste inte att man kunde vara så förälskad i en låt. Visst, man har alltid ÄLSKAT låtar, haft låtar man kunnat lyssna timme efter timme, dag efter dag på, utan att bli trött på den.
Men i det här fallet, man, det känns som förälskelse! Varje gång jag lyssnar på den känns det som att det är första gången jag hör låten. Det känns som att förälskar mig i bandet på nytt, i låten på nytt, även fast jag lyssnat på musiken ett bra tag nu.
Det är något med låten som är så komplett, den är perfekt in i minsta sekund. Allting faller på plats som perfekta pusselbitar när jag hör den. Den är allt vad en låt i mitt tycke skall vara.
Har nämnt låten tidigare, och har tänkt på min kärlek till den ett bra tag. Jag älskar den, den är så fantastiskt perfekt. Sorry Pearl Jam, sorry Soundgarden, sorry Depeche Mode - låten är inte något av era verk, even though you've made some f-ing amazing songs.

Vilket band återstår då utav de banden jag håller så kärt? Jo, de som sågs som PJ-kopior när de slog igenom på 90-talet, de, vars sångares röst folk tyckte lät tillgjord och kopierad av allt och allas röster. Något jag förresten inte alls håller med om, sure, hans röst påminner väl då och då lite om Eddies, men inte så mycket så att jag skulle störa mig. Och det kan jag promise att jag hade gjort om fallet nu hade varit så, come on, I mean, jag är ett pretty big Pearl Jam fan. He.

Bandet som återstår är fantastiska Stone Temple Pilots, ett band vars musik alltid funnits nära en då man är ett hardcore 90'sfan (ha, nördigt det lät, och det var det nog också... hahah), men som det senaste året vuxit för mig.

Stone Temple Pilots.

"Naked Sunday".

O, du perfekta låt. I love you. And I love you, STP.

Hade kunnat skriva milslånga rader till om denna låt och, framförallt, detta band, men om några minuter går min buss in till stan, and I can't miss that one, då blir jag rövsen pga de dryga sommartiderna på bussarna... Intressant. Haha. Herregud. Här kommer låten. Puss.

Hör bara hur Scott "skriksjunger" i början... Rysningar...

Bra dag på jobb. Nu skall jag göra lite käk, blir väl stekt potatis och schnitzel (stavas det ens så? haha).
Vid sju skall det ölas med fina H. Hon är en utav de få människor som jag kan lita fullt, fullt ut på.

Nepp, time to do the käk.
Hoppas ni haft en fin dag, och får en ännu finare kväll, trots att det regnar och mensar och har sig.

/L.

För en månad sedan satt lillebror och jag och mumsade på den goda frukosten på vandrarhemmet i Berlin.
Vid tio åkte vi och gick en runda på Friedrichstrasse.
Vid tolv åkte vi till Wuhlheide.
Vid halv ett satte vi oss bekvämt ner och köade med alla fina människor.
Vid fem över halv/tjugo i fem släppte de in oss.
Vid fem hade vi hittat våra fantastiska platser.
Vid halv sju startade finaste Ben Harper.
Vid åtta började världens bästa band spela; Pearl Jam.
Vid kvart över tio var den mäktigaste spelningen någonsin över och jag var riktigt, riktigt lycklig.
Vid tolv var vi, efter många om och men, hemma i vandrarhemmet.

Behöver jag nämna att jag saknar det, så otroligt mycket? ... Love.


Om en timme börjar jag jobba (jobbar på ett fritids om ni skulle undra), slutar vid tre. Då blir det kollonin, sedan vid sju ölkväll på Ariman med H. Fin dag.

/L.

Detta fotot "aaaaaaw":ar alla till som ser det, själv får jag lite ont i magen. Vetefan vad det är, tror det är min blick som orsakar magontet. Kalas hos preggo-A (som jag kallar henne nuförtiden.... not, hah.), tror det var 1994. Maybe -95, men tror det var -94. Kalaset var i full gång, men ändå stod jag en bit ifrån och blickade in i kameran... Lost little girl. Fint foto iallafall, minns kalaset.

Har en liten hög, en hög som är väldigt egen, äger en egen, speciell plats på mitt skrivbord: the best there is. My lovely skivor, my precious.
De är, från ovan och nedåt:

The Doors - "Waiting for the Sun"
The Doors - "Morrison Hotel"
The Doors - "The Soft Parade"
Janis Joplin - "Pearl"
Chris Cornell - "Euphoria Morning"
Soundgarden - "Superunknown"
Soundgarden - "BadMotorFinger"
Pearl Jam - "Rearviewmirror (greatest hits 1991-2003)"
Pearl Jam - "Backspacer"
Pearl Jam - "Ten"
Pearl Jam - "Vs"
Pearl Jam - "Binaural"
Pearl Jam - "Yield"

... and I love all of them very, very much.
Ps. Fotot är taget med mobilkamera, därav den fruktansvärda kvalitén. Ds.

Trött som en skit. Förstår verkligen inte varför man alltid vaknar skittidigt när man är ledig? Och när man jobbar snoozar man femton gånger innan man släpar sig upp ur sängen... Mysko.
Nåja...

Idag är jag, som ni nog förstår efter att ha läst första stycket, ledig. Vid tre skall jag träffa finaste A, fram tills dess blir det städning och Family Guy. Oh my vad jag älskar den serien! Haha. Bästa är när de hakar upp sig helt random, "fastnar", som vi i vår familj brukar kalla det.

Snackade med the pregnant A igår om "flummighet", och fick berättat av henne att min familj tydligen är jävligt flummig. "Det nog i generna", fortsatte hon. "Du är skitflummig, och din mamma är skitflummig hon med."
Håller med henne, min mamma är ibland helt galen, men framförallt min farsa. Min farsa vår vara en jäkla idiot på de flesta plan, men humor, det har han. Jävligt flummig filur.
Och så har vi ju min storebror... Alltså, haha, jag brukar gråta av skratt när han kommer på besök. Då båda jobbar och nästintill ständigt är övertrötta, brukar det alltid bli en massa flum när han kommer hit.
Så ja, det går väl i generna, som A skrev.
Och sedan "hjälper" det ju inte heller att man har skitroliga och flummiga vänner. A, A, S, M, E, C, L... Ja, allihopa. Flummiga små jävlar. I'm so lucky to have such fun and awesome friends.

Vad random och hackigt detta inlägg blev, känner jag, haha. Jag är som sagt trötter, så jag har en anledning till varför jag skriver som jag gör. Förlåt mig då. Ha.

Ha en fin torsdag.
/L.

Samtidigt som jag lyssnar på fantastiska "Naked Sunday" kollar jag igenom bilder från förra sommarn och skäller halvt ut mig själv. Varför, o, V-A-R-F-Ö-R blekte jag mitt hår och färgade det till min originalfärg????!
Sure, färgen kanske var lite för mörk, nästintill svart, men, utan att låta för ego, damn, jag passar i mörkt hår.
Har redan tänkt färga håret om några veckor, brunt, dock funderar jag på mörkbrunt istället för det mellanbruna jag hade tänkt mig.
Och kolla vad långt det var!! Lååångt! Nu slutar det innan bysten, uh. Varför klippte jag det?
Knäppo.

Just look:

... I was wrong. Sorry, but I was so, so, so effing wrong.
Stone Temple Pilots announcade nyss några fler spelningar för deras US-tour (tyvärr, still no gigs in Europe...), jag klickade mig in på sidan och checkade, min blick fastnade på en viss venue; "Red Rocks Amphitheatre".
Red Rocks, tänkte jag... Mina tankar ledde mig direkt till vackra bilder utav the beautiful american desert och hur en amfiteater nästintill hade växt upp mellan ruinerna av gamla berg.

Jag sökte på namnet, och vet ni vad som kom upp? Kanske den vackraste plats jag någonsin sett.








Helt otroligt... ! Kanske inte mitt i "the american desert", men mina tankar var ändå close, I must say... Pearl Jam har spelat där en gång, -95. Förstår inte riktigt varför de inte kommit tillbaka dit. Sure, stället rymmer enbart lite över 9,400 besökare, men I mean, det kan ju alltid vara mysigt att ha en lite mindre spelning... Och, ja, haha, 9,400 besökare är inte direkt lite... Hahah.
Hade jag varit rik hade jag utan tvekan satt mig på ett plan med en nyinköpt konsertbiljett i handen och åkt och sett Stone Temple Pilots där. Tänk vad mäktigt det måste vara! Höra fantastisk musik samtidigt som man blickar ut över ett otroligt vackert landskap...
Åh...
Vänner, jag har funnit my next mission, att någon dag åka till Red Rocks Amphitheatre... Jag kanske låter nördig, vilket jag även är, men herregud... Detta är bland det vackraste jag har sett.

Alla som skall se STP där är lyckligt, lyckligt lottade...

Lyssnar på en låt vars titel är rubriken. Alltså, detta inläggs rubrik. By Audioslave.
Detta fina band. Detta fina x-band. Pretty sad they splittrades. Tror 0,00 RATM-fans håller med mig. Haha.
Minns hur arga alla var på Chris över att han "splittrat" bandet, ändå var det många som älskade Audioslave.
Lite samma sak som Pearl Jam-fansens reaktion när Soundgardens Matt Cameron joinar Pearl Jam efter att PJ's förra trummis slutat + Soundgarden nyss splittrat. Alla var så jävla arga, tyckte att Cameron var hur kass som helst och inte hade någon plats i bandet. Nu verkar alla älska honom, då de blir fly förbannade då Soundgarden ÄNTLIGEN återförenas, vilket är = Soundgarden on possible worldtour = Pearl Jam on a break.
Fast ja, de blir väl enbart sura över att PJ inte kommer att spela på ett tag, inte över Camerons brist på närvaro. Tycker ändå det är rätt roligt, hur de anpassar sitt hat lite grann.

Usch vad jag babblar på om saker som för er har ett värde lika med noll.
Skall snart åka in till stan och träffa fina S. Är trött om en liten fis, men S piggar alltid upp mig och gör mig glad. :)

Nä, dags att resa sig upp ur soffan!
/L.


Cornell.

En månad sedan vi åkte till Berlin. Fy helvete vad tiden går fort. Vill tillbaka, ta mig tillbaka.

För er som missat, typ alla haha - här är videon som spelades in på spelningen. En snubbe med laptop kom upp på scenen och spelade in denna videon, ett önskemål från Vedders sida. "Unthought known". Brings back so many memories...

Pearl Jam.






Egentligen behöver jag inte säga/skriva mycket mer än så.
"Come Back".
Kanske deras vackraste låt.

Kan bero på den smärta, den kärlek, den sorg, den saknad - den känslomässigt kraftiga version Eddie och hans vänner levererade för cirka fyra veckor sedan i Berlin. Eddie hade precis gråtit sig igenom ett "Tack" till oss 18.000 vänner som nyss fortsatt sjunga efter att musiken till "Black" tagit slut.
Jag kan utan att tveka säga att de minutrarna efter "Black", när vi alla sjöng som en enda röst, var det mäktigaste och det vackraste jag någonsin varit med om. Minns att jag tittade på min lillebror som mimade "Oh my God" och tittade sig åter omkring och I swear, jag kunde nästan se hur håret på hans armar reste sig.
Jag vände mig om, tittade på den fagra man jag träffat på spelningen som stod brevid mig, hans breda leende värmde mig och tillsammans fortsatte vi att nynna med de 17.998 andra på Kindl-Bühne.

Eddie kunde knappt få ur sig orden, han var tvungen att ta ett par steg bort från micken ett par gånger och vi kunde höra hur rösten bröts utav tårar. Stone (gitarrist) gick fram och tröstade sin vän.
Efter ett oerhört känslomässigt tal började de första ackorden på "Come Back" spelas till publikens jubel. Vilken låt.
Vi trodde på "Love Boat Captain" (med "Lost nine friends we'll never know two years ago today" utbytt till "ten"), men "Come Back" gjorde oss absolut inte ledsna eller besvikna. Den är minst lika vacker.

Jag varken ljuger eller överdriver när jag säger att den kvällen i Berlin var den absolut vackraste kvällen jag hittils upplevt. Den stämning som rådde, inte bara just då under "Black" och "Come Back", utan hela dagen, innan, under och efter spelningen - det är en stämning och en känsla som jag kommer att kunna leva på så, så, så otroligt länge.
Bara jag tänker tillbaka gråter jag. Då minnena väcker känslor och känslorna väcker ännu mer minnen som väcker de mest fantastiska känslor kan jag inget annat än gråta. För det var så otroligt vackert. Det var så otroligt jäkla vackert. Det kommer bli mer stunder med Pearl Jam live, men helt ärligt vet jag inte riktigt om det kommer "toppa" det jag upplevde i Berlin. Pearl Jam är kända för att alltid, alltid, alltid leverera, men grejen med Berlin var att det inte enbart var Pearl Jam som levererade, utan även vi i publiken. Jag har läst publiken i Berlin var bland de bästa i "PJ-livehistoria". Även fast min historia med Pearl Jam enbart sträcker sig till en spelning är jag nog ändå beredd att instämma till 100%.

Detta blev mycket längre än vad jag hade tänkt när jag började skriva, men ja... Let the feelings out, friends.

Love

Hej, mitt namn är Liv och jag är så JÄVLA trött på alla människor som hela tiden skall försöka sänka en och få en att känna sig som en liten, liten ynklig, smutsig, obetydlig skit.
Det får fan vara slut på det nu. Folk som håller på så, jag är så jävla trött på det.
Good luck w/ everything you do, jag pallar inte längre.

Myskväll på Fellini med S. Much needed.
Idag blir det en sväng till Stadsparken för att se H in action, sedan enbart slappa. Imorgon är det jobb för hela slanten, so I have to passa på att slappa. Haha, som att slappa vore det viktigaste i livet...

Jäklar vad kallt det är ute. Uh. Fast pretty skönt, juli har varit så jäkla varmt, så det är rätt skönt med lite svalare väder, if you ask me...

Awell. Ha en fin söndag, puss.

... köpte jag när jag var 7. Antar att det var tack vare att jag var a "MTV-kid" som jag köpte den, varför skulle jag annars fått för mig att köpa den, bara sådär random?
Men missförstå mig inte, jag ångrar inte att jag köpte den, jag är faktiskt jäkligt stolt över mitt 7-års-jag.

Den första plattan jag köpte för egna cash var Bryan Adams "18 til I die".
Released 1996. En av låtarna, vilken jag älskade Otroligt mycket, på plattan var hiten "The only thing that looks good on me is you". Haha, vilken titel. Dock förstod jag inte den, just älskade låten.

Nämnvärda låtar från plattan:
Tidigare nämnda "The only thing that looks good on me is you"
"Have you ever really loved a woman?"
"18 til I Die"

Grattis världens bästa Martin L Gore. 49 years old.
På tal om födelsedagar fyller jag år snart. 22. Jävlar, vänner. I'm old. Okej, kanske inte OLD, haha, men fan, jäklar, I'm soon 22. Var ju nyss 16... Woa.

Idag har jag hängt i Malmö med fina A. Vi käkade megago sushi på Lilla Torg (hej, höstens hak med stort H!) och flummade runt på stan. Love that woman.

Sitter och lyssnar på Stone Temple Pilots nya platta. Helt otroligt fantastisk. Precis som allt det bandet levererar. Hade SÅ sjukt gärna velat se dem. Ett band jag glömde nämna på den fantaaaastiska listan över band jag ville se live som jag skrev för något inlägg sedan. Scott Weiland... Mmmm. Yummie.

Aja, nu skall jag fortsätta slösurfa och lyssna på finfin musik.

Puss

... och så har jag blivit smått besatt utav "Bad things". Ja, introlåten till världens bästa serie, "True Blood". Helst den akustiska versionen. Simply the best.

Thank you

Phew, phew, phew. Så, ja. If there's a Eurotour next year, I'll be there. Och fler än "bara" en spelning.



För övrigt är detta dagens låt:

Jag älskar youtube. Bara så att ni vet. Finns inget roligare än att kolla på "fail"-videor. Speciellt de videor där folk failar på trampoliner och rutschkanor. Hahah!

Idag har det städats och Nova Lund-ats och kolloni-ats. Träffade fina A och hennes gravida mage på eftermiddagen. Jäklar vad magen växer nu, blir större och större för varje gång jag träffar henne. Nästintill exakt två månader kvar till beräknad födsel. Naw, nuttepojken i magen.

Imorrn skall jag in till Malmö en sväng och luncha med A2. Haha, "A2", schysst namn. Miss my darling, skall bli underbart att träffa henne, som alltid. Sedan på kvällen bär det av till min kära klasskompis för vinpimplande och skitsnackade. Very nice!

Nej, nu skall jag fortsätta kolla på fail-videor... Hahah, så hemsk jag är. Men det ÄR fan kul, det måste ni hålla med om. Alla har väl gråtit av skratt till något avsnitt av "AFV"? Just det.

Puss

90% av alla jag träffat den senaste veckan har sagt: "Liv, har du läst det som står på text-tv?", och berättat att Pearl Jam inte skall spela mer, på länge.
Detta hade jag ingen aning om, så jag zappade lite på text-tv'n, inget Pearl Jam-snack. Gick vant in på PJ's forum, och där stod mycket riktigt att Eddie berättat för publiken på sista Europa-spelningen att bandet skall ta en paus.

Självklart är jag ledsen över dett, såklart. Men jag kan å andra sidan förstå bandet, de har turnérat konstant i hur många år som helst. Alla i bandet (tror jag iallafall) har familj och barn, några jag kan tänka mig de vill umgås oftare med, fast de ofta är med runt omkring i världen.

Så ja, jag hade en jäkla tur att jag åkte och såg dem, upplevde den där fantastiska onsdagskvällen i Berlin. Tänk om jag hade skitit i det, tänkt "Ja, men de kommer ju tillbaka, det gör de alltid", och nu suttit här förstörd?
Visst, det kommer bli tråkigt att vänta, men som sagt; jag förstår dem. Och de kommer tillbaka, de vet vi, det snackas redan om världsturné för 20-årsjubileumet nästa år. Vi får se om det blir av, vilket jag hoppas, men jag kommer vänta på dom, det kommer jag. Väntade länge för Berlin, kan vänta ännu längre. Så länge de känner sig peppade och lyckliga kan hela världens PJfans vänta.

Gud vilket smörigt inlägg... Ha.

Tänkte på en sak, nu har jag sett Pearl Jam en gång, Depeche Mode två gånger och Chris Cornell en gång. Mina absoluta favoriter.
De jag fortfarande väntar på och vill se är:
Red Hot Chili Peppers. (Ett måste, har varit RHCPfan sedan jag var elva-tolv and I still love them very, very much.)
Jamiroquai. (Skall vara fantastiskt bra live, vilket även alla videos på youtube visar. Älskar musken.)
Soundgarden. (De har ju annouceat comeback, och även haft ett gig i Americatt, nu hoppas vi även på att Europa får ta del av denna fina reunion!)

Sedan finns det även en massa "mindre" band jag vill se, men dessa tre band är de jag absolut vill, mina tre nästa mål på musikfronten, heh. Och sjävklart vill jag se PJ och DM igen... Puss.

Hej, tänkte bara säga att det är varmt ute och Temple of the Dog kan nog ha varit det bästa bandet som existerat.

Kärlek

Okej, nu har jag lyssnar på "In Full Regalia".
Eller, okej, förlåt, jag ljög. Jag lyssnade på två och en halv låt, sen orkade jag inte mer. Kanske lyssnar mer, får se. Men just nu, nej, helvete heller.
Gick bra tills jag kom till den där "Have you ever heard a song". Så snodd. "Barnatro" nästintill rakt igenom. Kanske meningen, who knows. Någonting säger mig dock att det inte är det. Ark är rätt bra på att sno. Ett exempel är "You, who stole my solitude".

Jag måste dock säga att det jag hört från skivan hittils är waaay bättre än förra. Förra skivan hade ett bra spår, "Prayer for the weekend". Den var väl på förra skivan? Haha, brakoll.se...

Satte på lite Bowie istället. Länge sedan jag lyssnade på den mannens musik. När jag var 13-14 lyssnade jag apmycket på Bowie. Riktigt jäkla bra.

Träffade för övrigt S och A idag, dock ej samtidigt. A's mage blir bara större och större, hon är ju gravid. Vecka 31 nu, tiden går så fort, må jag säga!

Nu skall jag käka nybakade (nybakta? Vad fan säger man?) kanelbullar. Boom-boomeli-boom-boom.
/L.

Mysig kväll igår. Bandet som spelade hette/heter Ved (jag trodde först de hette Vev, vilket jag senare fick veta att deras sidoprojekt heter. Lite lustigt, hoho) och var otrooooligt bra! Först fick jag lite Pink Floyd-feeling, sedan fick jag någon annan feeling, vetefan vad för någon, men en jävligt bra då musiken var helt fantastisk.

Sitter och har ont i magen, vet dock inte anledningen till detta magont. Kan bero på att jag enbart sov 2½ timme inatt. Så blir det när man sitter uppe till halv fem och käkar falafel och lyssnar på Stereo Total...

Aja. Sicket onödigt blogginlägg. Tänkte iallafall bara säga att jag hade det mysigt igår, väldigt lyckad kväll. Konstigt hur man ibland kan älska Malmö något så otroligt, då man egentligen avskyr staden... Hm...

Ha en fin söndag!
/L.

Konstig dag, konstigt väder. Gick in till stan och gick runt på Esplanaden i hopp om att fynda skivor, vilket jag gjorde förra helgen. Inga skivor så långt ögat kunde nå, åtminstone inga skivor jag var intresserad utav.
Kom istället hem med två tavlor. Två små franska tavlor som jag förälskade mig lite smått i.

Känner mig konstant trött, vilket inte är roligt. Vill ut och resa igen och uppleva nya platser, och se en massa, massa fina band. Högst på listan står PJ, såklart, igen. Igen och igen och igen. Soundgarden, vilka ryktas planera en kommande turné, vilken jag hoppas når Europa. Jamiroquai, som är ute och turnerar, dock enbart på en massa fancy och fina ställen, sådana platser man vill besöka men inte har råd med. Bu. Travis Meeks, dock är Europa inget fan av denna musikaliska man, så hans spelningar sträcker sig enbart i hemlandet, vilket är Amerikatt.

Snart börjar plugget igen. Ser fram emot det. En vän skall börja på lärarutbildningen, ser fram emot många rökpauser med henne. Sedan är det vår igen och jag börjar läsa mina sidoämnen. Till våren blir det nog här i Lund, till hösten... Who knows? Jag vill studera utomlands. Fatta vilken frihet.

Skall in till Malmö om en stund, träffa Y. Det är något som händer på Babel ikväll. Haha, herregud vad jag låter påläst. "Någonting". Jag har inte så mycket koll på allt "häftigt" som händer här i Skåne förtillfället. Ingenstans i Sverige för den delen. Oh, I'm so ute. Haha. Nej, men ärligt talat så har jag blivit jävligt tråkig. Skall bättra mig, promise.

Annars då? Tja, mormor, eller mummu som vi säger, är fortfarande här. Hon är så jäkla härlig. Så gulligt när hon försöker prata svenska, låter som ett litet får. Okej, det där lät väldigt mycket som en diss, vilket det verkligen inte var. Lilla mummu, hon är verkligen bäst.

Nej, time to fräscha till mig lite, så inte alla svimmar när de ser mig. Haha. Okej, så farligt är det inte. Bara nästan. Ha.

Ta hand om er.
/L

Wuhlheide, här kunde jag verkligen finna det där lugnet som jag längtat och sökt efter i så många år. Den vackraste platsen jag varit på.

Trycker in "www.theark.nu" för första gången på länge. Riiiktigt länge.
Kollar runt lite på den lite stökiga hemsidan som jag inte riktigt får grepp om.
"Inte riktigt får grepp om". Det är nog så min relation till The Ark är nuförtiden. Jag vet liksom inte riktigt what's up with them.
Det var länge sedan jag lyssnade på dom, har hört en låt från nya skivan, skrattade mest när jag varje dag gick förbi CDtidningarna inne på Pressbyrån på Malmö central. Den känns inte riktigt okej, den där CDtidningen.
Visst, nu kanske skivan är SJUKT bra, vad vet jag? Det kändes dock inte okej för mig att köpa den där CDtidningen. Kanske för andra, dock inte för mig. Vet inte varför, jag hade bara ingen lust att köpa den.
Dock jäkligt bra idé, CDtidningarna (usch, börjar redan bli trött på att skriva det där ordet, ha) lär ha sålt som smör, där de stått på Pressbyrån och visat upp sig.
Och, som sagt, återigen: Det kanske är en sjukt bra skiva, vad vet jag? Jag har ju ändå bara hört ett spår ifrån den.

Läste att de var tvungna att ställa in en spelning pga för fåtal biljetter sålda. Om detta nu stämmer är det ju sjukt tråkigt för bandet, och fansen såklart. Usch stackare. Jag ville se dom på Sofiero slott, dock hoppade min plånbok till när den såg priset. 400 spänn. Visst, tydligen andra artister där med, men... 400 spänn? Nej, tack.

Hoppas dock att de spelar på årets Malmöfestival, hade varit otroligt roligt att se dem igen. Senast jag såg Ark var... 200... 7? Nej, 8 måste det varit. När spelade de senaste på MF? 2008? Isåfall var det då.

Jag trodde Ark skulle WOW:a oss alla med nya plattan. Fan, jag måste nog lyssna på den ändå, för den kanske är fantastisk, ju. Fast tja, jag har inte hört/läst någonstans där folk har hyllat den. Fast å andra sidan har jag inte direkt letat efter några recensioner. Fan vad dålig jag har blivit när det gäller The Ark. Haha. Vad hände?
Jo, de blev ju rätt kassa. Usch, känns hemskt att säga/skriva så när man besatt av dom från 2000 till 2005. Men aah, det är ju sant. Usch, vilket erkännande. De är schyssta och snälla och så och bla bla bla, but when it comes to the music, which is what they do for a living, fan, då måste jag säga att de blivit kassa.

Nej, nu måste jag ta tag i lyssnandet av den nya skivan. Återkommer och berättar om jag grät av lycka eller obehag. Ha.

Sitter och småskrattar för mig själv.
Surfar runt på Aftonbladet och finner något otroligt roligt:



Hahahahah! Orkar inte klicka in på artikeln och se vad den egentligen handlar om, men oj, vilket sätt att väcka uppmärksamhet, AB! För, inte kan väl artikeln handla om det som AB vill att vi skall tro när de satte ihop den lilla rutan? De vet ju att alla tänker samma sak, så varför inte skriva det? Blir ju roligt.
Antagligen fick han hemskickat en dildo - alltså hem i brevlådan, inte... Uäk!

Roligt var det iallafall. Otroligt ointressanta artiklar som AB gör allt för att göra intressanta...

Kul.

Alltså........... jag hittade en bootleg från Kindl-Bühne, "Black".
ALLTSÅÅÅÅ.........
Sjukt bra ljud, sjukt bra allt. Håller på att lyssna nu, kommer väl börja böla mot slutet, när publiken tar över...
Alltså, det var det vackraste någonsin. När vi fortsatte sjunga fast musiken tagit slut, och när Eddie började gråta...
Vill bara gråta nu... Alltså, shit, vänner, shitshitshit.
Det är som att vara där igen. Två veckor sedan spelningen idag.

Fyfan vad jag älskar detta band.


Update: Okej... nu är jag där. Vår, publikens sång. Har aldrig haft såhär mycket gåshud. Åh, take me back, please.

För två veckor sedan var vi på väg till Berlin... Uh.
Visst, det är skitskönt att komma hem till Lund, men fan, en vecka i Lund på sommaren and you're done. Fy sören så trist det är här på sommarn.
Hade jag haft mer cash hade jag nog stuckit någonstans... Vad jag har planerat skall jag iallafall över sundet två gånger nu i sommar. Maybe till A's sommarstuga i Rönnäs också. Annars, dunno. Lund, Lund, (blä) Lund.
Awell, en och en halv månad tills plugget börjar igen. Kan låta som en tönt, men jag längtar faktiskt.
En termin kvar tills sidoämnena, längtar som fan. Det lutar rätt starkt åt att läsa utomlands. Hade varit skönt. Orkar inte vara bunden till Lund i ett och ett halvt år, kan lika väl läsa utomlands då.

Börjar redan tänka på nästa sommar och dess äventyr. Om Pearl Jam announcar en Europaturné nästa sommar skall jag lätt se dem igen. Kanske fler ställen? De är kända för att välja väldigt vackra platser att spela på once they're in Europe, så man kan ju passa på att turista lite då också, haha.
Gosh, här sitter jag och planerar nästkommande sommar samtidigt som det är 29 grader ute... Woah.
På ett sätt känns det som att det är varmare här i Sverige, fastän det var fyra-fem grader varmare i Berlin. Wierd...
Fyfan vad jag svettas. Haha. Fresh.

Men ja, som sagt... För två veckor sedan var vi på väg till Berlin. Tiden går så jäkla fort, vänner. Fyfan vad jag vill tillbaka. Sitta i/på Kindl-Bühne och sedan, tillsammans med alla andra 17-18 tusen, skutta upp och skriksjunga till världens bästa band... Pearl Jam.

/L.

Ps. Ikväll är det final, och jag hoppas som fan att ni också hoppas på en spansk seger. Holland? Nej tack! Spanien och hetingen Ramos? Jovisst! Ds.

Egentligen klarar jag inte av att lyssna på Ted Gärdestad. Inte heller Uno Svenningsson/Freda'. Inte Mauro Scocco/Ratata.
Musiken påminner mig alldeles för mycket om min far. Om andra halvan av 90-talet. Den sårbaraste, värsta tiden jag någonsin upplevt, tillsammans med 2007.

Dock kan jag inte låta bli att lyssna på musiken. Den är alldeles för vacker för att stoppas undan i ett minnenas hörn. Framförallt den förstnämnda artisten. Ted har varit med mig redan innan jag föddes. Ted var/är min fars absoluta favoritmusiker. Sedan genombrottet till idag. De var jämngamla, far bara några dagar äldre än Ted. De är lika på många sätt, framförallt utseendemässigt. Jobbigt lika.

Ni kanske tycker jag är fjöntig eller något i den stilen. Kanske jag är, kanske "överdriven". Varje gång jag lyssnar på Ted dras ett gammalt sår i magen upp och blöder lika häftigt som deet gjorde för femton år sedan.
Dock kan jag, återigen, inte låta bli att fortsätta lyssna. Den fantastiska musik, jag kan inte låta den försvinna från mig för att den påminner mig om jobbiga tider tidigare i livet. Jag lyssnar på vad fasen jag vill, så länge det inte förstör mig lyssnar jag på musiken. Den förstör mig inte, snarare gör den mig starkare.

Tack Uno, tack Mauro, men framförallt tack Ted.

Kvällssolen är så vacker. Har blivit brun, glad brud.
Imorgon skall vi på loppis. Ska se till att fynda kläder i mängder. Och skivor. Skivor, skivor, skivor.
Nu glass och Sonic Youth.

Ta hand om er.

Kommer alltid, alltid, alltid, alltid, alltid älska The Doors.
Lika magiska som de var för 5 år sedan då de i princip var den enda musik jag lyssnade på.
Alltid, alltid, alltid. Jims röst kommer alltid vara lika förtrollande, hans poesi alltid lika vacker...

Saknar Kindl-Bühne äckligt mycket..
Nu lägger jag mig i solen och läser Schulman och lyssnar på PJ

Måndag.
Fortfarande sjukt trött efter resan. Fast det gör inget, påminner mig bara om hur fantastisk förra veckan var.
Herregud vad jag vill tillbaka!!

Idag skall vi åka till Skrylle. Har inte varit där på flera, flera år. Älskar att gå runt där och bara lyssna på naturen...

Garbriel Byrne är på tv'n... Fint. Väldigt fager man om jag får säga det själv.

På tal om fagra människor längtar jag tillbaka till Kindl-Bühne och alla fina och fagra människor man såg PJ med... Åh.

Lyssnade på "Black" igår för första gången sedan spelningen. Det tog emot... Alla minnen från spelningen, alla tårar, alla leenden, allt jubel, all kärlek till Eddie och världens bästa band... Ta mig tillbaka.

Nåväl...
Hoppas ni får en fin dag.
/L

Sitter och längtar tillbaka till Berlin, efter att bara varit hemma i ett dygn är jag redan redo att åka tillbaka.
Helt seriöst; jag hade kunnat bo i Wuhlheide. Hade det legat lite hus där hade jag helt klart kunna tänka mig att bo där. 20-25 minuter från Berlins innerstad, mitt ute i den vackra naturen.

Lyssnar på Ben Harper. En man jag inte varit inne i tidigare. Lyssnade lite på honom inför spelningen, men det var inte förren när han spelade i onsdags som jag Verkligen fick upp ögonen för honom. Herregud vilken fantastisk musik, vilken fantastisk röst! Förstår varför Eddie o.co har honom som förband så pass ofta. Lovely.

Skall träffa A idag, I've really missed her. Fint väder ute.
Dock skall ni som klagar på att det är "såååå varmt ute" veta att - ni har inget att komma med. Haha. Vet ni hur varmt det var i Berlin i torsdags? 33 effing grader!!! Vi smälte nästan...
Var kring 30 grader varje dag vi var där. I början klarade man knappt av det, med tanke på hur ovan man är vid sådana temperaturer, men sedan vande man sig.
Här i Skåne tycker jag det är lagom nu. Mamma har köpt en solstol som står på uteplatsen. Funderar på att sätta mig där om en stund och steka lite innan jag skall träffa min kvinna.

Men ja... Nu slungas jag åter tillbaka vad inlägget handlade om när jag hör Ben's vackra röst - saknaden av Berlin.
Om PJ kommer dit nästa år, vilket jag tror de med stor sannolikhet kommer göra, speciellt med tanke på förra och detta (!) årets spelningar, åker jag dit. Annars åker jag nog dit vilket fall som helst. Så vackert. Om ni inte varit där - åk dit. Går att hitta skitbilliga bussresor. Sure, pretty obekvämt, men priset gör att man klarar av det - trust me. Vår bussresa gick (per man) tur och retur på ungefär 800 spänn. Fan ingenting!

Aja. Här kommer lite fler bilder.
Ha en fin och solig sunday!
/L.

Vart börjar man? Vart börjar man förklara det som varit det vackraste någonsin?

Berlin var så otroligt, otroligt vackert. Allting man såg häpnades man över, alla vackra byggnader, stadsdelar, parker...

Men vackrast av allt var Pearl Jam. Älskade. Jag börjar bara gråta när jag tänker på hur magiskt det var.

När "Black" är slut fortsätter publiken sjunga länge, länge, som en enda röst, likt änglar. Eddie försöker förklara hur vackert det som just skedde var, men istället kommer tårar och ett tyst "Thank you". Magiskt.
Tändare tändes när mörkret började falla, som en hyllning till våra nio vänner som gick bort den kvällen för tio år sedan. "Come Back" spelades och man kunde se hur tårar fälldes från många den kvällen.

Hela spelningen var överlag väldigt vacker, det var en lugn och trygg stämning i publiken. Vi hade väldigt bra sittplatser till höger om scenen, i samma höjd som den. Fotona gick åt helvete, men min bror fick ihop tre jävligt bra filmer. Kanske lägger upp dem, får se.

Kan knappt förstå att jag har sett dom. Det känns så... overkligt. Men samtidigt så sjukt verkligt, med tanke på den otroligt vackra och starka stämningen på Kindl-Bühne.

Och Kindl-Bühne... WOW! Vilket ställe! Wuhlheide, stadsdelen spelstället ligger i, är så otroligt, otroligt vacker. Grönska så långt ögat kan nå. Kindl-Bühne ligger i en stor park, fylld av, ja allt parker skall vara fyllda var. Det var en stoooor amfiteater, eller hur fan det stavas, you know what I mean, ca 18 000 ryms där och det var slutsålt. That says it all.

Ben Harper and the Relentless7, som var förband, var otroligt bra, mäktiga. En bit in i spelningen överraska Eddie oss med att springa in och sjunga "Under Pressure" med Ben. Wow, säger jag bara. Wow, wow, wow.



Alltså, det är 275964762657 mer saker jag vill berätta, men jag är så JÄKLA trött och kan inte riktigt tänka ordentligt (ha), så jag återkommer imorrn eller så och skriver ett lite bättre inlägg.
Men för att sammanfatta: Berlin var underbart, ochh Pearl Jam var så otroligt vackert att jag ibland inte riktigt kan förstå att var där och fick ta del av det vackra som skedde den 30:e juni.

Vi hörs senare, vänner. Här kommer lite random bilder från resan.
/L.


Lite rester från Berlinmuren vid fantastiska Potsdamer Platz.

Klotter som täckte en hel megastor vägg. Riktigt mäktigt och häftigt.

Kindl-Bühne. Nu börjar det bli fullt!

Vår gata!

Alexanderplatz

Älskade Wuhlheide... Där längst bort låg huvudingången till Kindl-Bühne... <3

Mer bilder n' shit kommer, som sagt!
/L-