inteallsfoerbannad

Ikväll blir det Mods, you det där stället här i Lund dit man går för att slippa alla jobbiga brats som hänger runt varenda bar/klubb i staden annars. Nearly totaly inrett med megabilder på Depeche Mode.
Snacka om paradiset för Amanda och mig.
Nice. Har inte varit ute sedan typ januari, så det ska bli jäkla gutt.

Ska synda med ett paket cigaretter ikväll. I know, I'm bad. Har snålat och levt på snus de senaste dagarna. Är nice, dock inte i längden. I need my cancerpinnar.

Just det ja, på, tyvärr, tal om cancer - var ju på återbesök på sjukhuset i onsdags. Störigt nog hade min läkare inte fått in proverna än, de var sådana där dryga prover som tar en-två veckor på sig för att bli finished, så han hade inte så mycket att säga. Lite synd, hade nervösat upp mig och förberett mig på det värsta en vecka innan...
Så nu ska han call:a när proverna kommer in. Snacka ännu mer nervöst!
Men han sade att chansen att det skulle vara något crap var jävligt liten, nästan obefintlig, att dom tog de här proverna mest för hans egen skull, men även för min.
Men vi får la se!

Jaja. Snacka mood-förstörare.

Nu ska jag fixa och trixa till mig, samt dregla lite över Emile Hirsch.

Bye babes!
Peace.
/Liv.

Kycklingfiléer i ugnen, potatis på kok, obefintlig sallad som snart ska göras på skiten som kylskåpet har att erbjuda.
That's what's on G.

Plus att jag kissar på vad Platsbanken har att erbjuda idag. Absofuckinglutely nothing.
Får ta en Söka jobb på alla mataffärer i stan-runda imorgon.
There's nothing else to do. 'N affärsjobb är inte så jävla jobbiga, iallafall inte de jag har jobbat på. Especially mataffärer. Sjukt soft. Awell.
Vill fan away härifrån så fort som möjligt.
Oh gosh.

Jaja.
Nu ska jag... göra något. Käka soon, som sagt. Intresseklubben antecknar flitigt som vanligt.
Har skrivit ett 13 sidigt manus nu, btw. Dock far from färdigt, men det är jävligt nice när man ser den där siffran i Word, speciellt när man är fett nöjd med dess innehåll. (:

Ha en nice kväll everyone!

Peace.
/Liv.

Snus i läppen, Eddie Vedder i högtalarna, Word på G.
Nu ska här fortsättas skapas.

Fan jag hade diggat att regissera Penn eller Hirsch.
Dreams.

"Slakta Ullared!, det är vårt motto
Vi har gjort egna klistermärken
Bränn ner hela skiten!
Ullared, det är ingen bra by.
Bränn ner den, utrota den.
Detta Dåliga Ullared.

Tralalaaaalala Tralalalalalala"

Ah, Peter Wahlbecks "Ullared" är så jäkla rolig. Hoho.

Today ska jag till sjukhuset för återbesök. Ni vet såndär "6 månader sen sist"-besök.
Bror följer med, fast han inte behövde. Well, I guess han skulle vara bra till hands om det är något bad dom säger.
Men det ska dom inte göra, jag har mått sjukt bra sedan operationen.
Förrförra gången jag var på återbesök fick jag veta att min mage var cp och dom skulle gräva i den. Inget allvarligt, men man blir chockad och ledsen, och den gången var jag där själv. Inte roligt. Plus att det var dagen före studenten. Hurra!, liksom... Awell.
Vi får hålla tummarna, helt enkelt.

För övrigt är Sean Penn dagens man. Mäktig, helt enkelt.
Nu; snus och manusskrivande.

Peace.
/Liv.

Jag vill komma på världens bästa manus.

Alltså.
Fem minuter innan jag skulle iväg och jobba i natt läser jag på en random CC-fansite det underbara.
Chris kommer till Sweden igen! Gbg. Men ännu bättre - han kommer till Köpenhamn.
Berättade det nyss för min lillebror, han blev skitigt glad, då han har börjat älska Soundgarden.
Jag vet att det låter konstigt, men titta inte på mig. Faktiskt inte. sure, jag har spelat mycket Soundgarden och annan Chris-musik för honom, men inte så mycket så att Det skulle vara anledningen till att han blivit frälst.
Han har sjukt bra musiksmak, helt enkelt. ;)

Men gah!!!!!!!!
Chris, älskade Chris. Ja, ni vet hur jag var innan förra året då jag skulle se honom för första gången på Annexet i Stockholm, ni som har läst den här bloggen så länge, typ tre personer... Haha. But anyway, that's good too!
Är ju, ganska givet, inte lika galetcpsjuktbröligt exalterad nu som jag var då, men jag är fan inte mycket far behind that.
Jag är så jävla glad. Så jävla lycklig. Det skitkul att Chris och bandet verkar gilla Europa och Norden så pass mycket som dom verkar, det gör min lycklig att få kunna se honom en gång till. Mycket.
Liksom, hur jävla stor är chansen att en människa får se/uppleva sin absolut största idol?
Inte stor, med tanke på att mångas största idoler levde för länge sedan, osv. Men nu kommer jag få se min absolut största idol och förebild osv, en andra gång. Den här gången med lillebrorsan, kommer bli sjukt roligt och underbart!

Ha det fint allesammans, I'm gonna! :)

Peace.
/Liv.

Hur ska jag kunna uttrycka känslorna som finns inuti mig just nu utan att låta som en amerikansk film?
Jag känner mig så fånigt lycklig förtillfället, fånigt för att inget speciellt har hänt, jag har bara sett en film.

En film.

Det är något magiskt mellan mig och filmer, jag vet när jag borde se en film på bioduken före jag laddar ner den, uppleva det magiska surroundljudet, den stora skärmen, och tusen, tusen känslor.
Om man ska se "Into the Wild" måste man se den på bio först, det något som är helt självklart.
Alltså... Hela kvällen på bion satt jag helt förtrollad, både utav det fantastiska skådespel alla i filmen bjöd på, framförallt fantastiska och otroligt vackra Emile Hirsch, huvudrollen.
Men även fotot. Alltså, sure filmen kan absolut ses som en "locka till sig turister till USA"-film, men det skiter jag i, för om fallet nu av någon jävligt konstig anledning skulle vara det, hade Penn och crew:et gjort ett jävligt bra jobb, efter att ha sett den här filmen som jag har velat sjukt, sjukt länge, vill jag bara ännu mer flytta till USA. De vackra bergen, de magiska stränderna, Grand Canyon, The American Desert, Alaskas vackra landskap, Allt.

Jag orkar inte förklara filmens handling, i korta drag kan jag säga att den handlar om en kille som sticker från sin säkra och oönskade framtid, ut i det vilda, "Into the Wild", för att finna den sanna lyckan, leva ett liv utan pengar osv.
Först när jag fick veta om filmen, vilket jag fick någon gång i mitten av förra året då jag läste på PJ's forum att Ed skrev musiken till Penn's nya film, ville jag mest se den som det Pearl Jam-fan jag var, sure jag hade redan hört Eddie's soundtrack, men hell yeah att man vill se/höra den på bioduken!
Men ju mer jag läste om filmen ju mer ville jag se den som den enorma filmnörd jag är. Och faktumet att det är en verklighetsbaserad film, ja, det gjorde mig ännu mer sugen på att se den.
Men självklart fanns det en liten del av mig fortfarande såg filmen för Ed's musiks skull.

Jag fann mig själv halvlutad/halvstående de sista minuterna av filmen. Jag var så inne i den, jag var så betagen, att jag inte kunde kontrollera min kropp. Tur att jag satt allra längst bak i salongen, annars hade någon lugnt störst sig på mig... Haha.
Jag trodde "There will be blood" skulle vara min favoritfilm från 2007, men den har fått konkurrens.
Jag trodde inte "Into the Wild" skulle vara Så bra, jag trodde och visste att den skulle vara Bra, men inte Så Jävla Underbart Bra som den här filmen är. Det är fantastiskt.

Nu ska jag sluta babbla, det här blev allt för långt än vad jag hade miniplanerat i min hjärna...
Men se filmen, om ni planerar att se något framöver, den är så otroligt vacker.

Jag kan inte säga mer än så. Den är vacker. Fan, jag börjar bara böla igen när jag tänker på den...


Peace.
/Liv.

Hur mycket man än snöar in sig på ett band, hur många rare låtar man än hör, så brukar alltid de mest kända även vara de bästa, de man går igång på mest.
Te.x, Ark, jag har hört hur jävla mycket som helst utav det bandet och ändå är genombrottet "Let your body decide" helt klart min favorit.

Klippet jag lägger upp är dock inte Ark, utan fantastiska Pearl Jam. Såg nyss den här videon för första gången på ett bra tag, och föll pladask för låten återigen. Så sjukt, sjukt, mäktig. Jag vet inte om det är min favorit PJ-låt, men den är iallafall bland favoriterna.

Njut!

Peace.
/Liv.

Aw, min storebror var så söt när Ola och Martin kom upp på scenen i Globen nu ikväll. Han bara, "Fan, fan vad jag saknar 'Let you body decide'-eran. Dom var så jävla bra då."
And I agree, as hell.
Men jag tääänker inte tjata om hela den där "Åh-vad-jag-saknar-Ark-2000"-tjafset, det har jag gjort så jävla mycket redan så det är bra. Men jag blev helt... varm när jag såg lilla Ola klampa upp på scenen. Har inte lyssnat på eller följt Ark sedan 2005 i princip, förutom några spelningar i Malmö.
Man blir glad. Man blir allt lite nostalgisk.

Jag menar, herregud, 2005. Fan vilket jävla Sjukt år. Vad höll vi på med egentligen? Vad Höll Anna och jag på med egentligen? Tja, vad vi än gjorde så var det värt alla pengar, föräldrabråk, ångestattacker, felåkningar och skit, för vi hade så jävla underbart! Och för att inte snacka om perioderna 2000 och 2002-2003. Galet, galet, galet...

Lyssnar på "The Others" just nu. Fan, det tar nästan emot. Inte på något dåligt sätt, tvärtom. Fan, jag saknar det som in i helvete. Men tja, ja, det var kul att se dom två små snubbarna, vilka haircuts (verkar inte vara några uppdateringar på hårfronten för någon av dem, haha.) dom hade och hur tjockt Olas skägg egentligen är nuförtiden. Haha. Tiden går, it sure does.

Och ja; Melodifestivalen. Ett ord, eller ja två blir det; HA-HA.
Charlotte Perrelli???! Seriously, Sverige; Seriously.
Jag skrattar så jag skiter på mig.

Efter att insett att Nordmans chans att vinna var lika med noll, var BWO my favorites. Men som vi alla, och Perrelli, visste så skulle Perrelli vinna.
Perrellis falskhet lös som en fet stor gloria, uh, jag gillar verkligen inte henne.

Well, well, vad ska man göra? Svensk musik suger till 99%, so not so much to do about it!

Ha en fin kväll och helg allesammans!

Peace.
/Liv.

1. ställ in musikspelaren eller mp3:n på "shuffle"
2. tryck framåt efter varje fråga
3. använd låttiteln som svar till varje fråga om ditt liv (även om den inte verkar logisk)
FUSKA INTE!!! 

1. Kommer det att orna sig? Little L - Jamiroquai

2. hur mår du idag? Velvet Girl - Howling Bells

3. hur ser dina vänner på dig? No Such Thing - Chris Cornell

4. kommer du att gifta dig? Evacuation - Pearl Jam (haha)

5.  vilken är din bästa väns signaturmelodi? Loud Love  - Soundgarden

6. vilken är ditt livs historia? Some Days - Audioslave (oja.)

7. hur var det på högstadiet? Phobics of tragic - Days of the New

8. hur kan du komma framåt i livet? Venice Queen - Red Hot Chili Peppers

9. vad är det bästa med dina vänner? Opening Ceremony - Chess

10. hur kommer kvällen att bli? I think I'm mother - PJ Harvey (haha)

11. hur kommer helgen att bli? Steel Rain - Chris Cornell

12. vilken sång beskriver dig bäst? Long Nights - Eddie Vedder (så jävla vacker låt)

13. hur kan man beskriva dina mor- eller farföräldrar? People are Strange - The Doors (haha, mjo dom är/var speciella...)

14. hur går det med ditt liv? Victory - PJ Harvey (hell yeah!)

15. vilken låt kommer att spelas på din begravning? Once - Pearl Jam (oo)

16. hur ser omvärlden på dig? Full on Kevins Mom - Soundgarden (oookej...)

17. kommer du få ett lyckligt liv? Again - Alice in Chains

18. vad tycker dina vänner om dig på riktigt? The Real - Days of the New

19. finns det någon som är tänd på dig i hemlighet? I feel loved - Depeche Mode

20. hur kan du göra dig själv lycklig? Hallelujah - Nick Cave & The Bad Seeds (tja, av den låten blir jag jävligt lycklig, så sjukt bra...)

21. vad ska du göra med ditt liv? Higher Love - Depeche Mode (underbar, underbar låt...)

22. kommer du någonsin att få barn? Damien and Bob - Salem Al Fakir (två, obviosly. :P)

Sitter och lyssnar på Nick Cave's nya material, och jag måste säga att den här mannen gör mig aldrig besviken. Cave har det där speciella soundet i sin musik som man känner igen i varje låt, fast låtarna verkligen inte låter likadana, finns ändå det där speciella soundet med hela tiden. Det gillar jag.
Jag gillar musiker som vågar dra ut över 'fackgränserna' och pröva på. Inte bara syssla med ett sorts sound bara för att det är det deras musik förknippas med. Det måste vara rätt tråkigt efter ett par år, skulle jag kunna tänka mig.
Soundgarden är även ett bra exempel på ett band som vågar dra lite på 'gränserna', från att ha spelat mest hårdrocksliknande musik i cirka tio år, kom dom 1994 ut med 'Superunknown', ett album som låter extremt olikt det dom tidigare gjort, om man jämför albumet med t.ex. -89 (-88?) års 'Screaming life/fopp'.
Jag har snackat med en del Soundgardenfans som berättat att dom inte lyssnar på Soundgarden 94-97 för att det just är ett så annorlunda sound. Lite märkligt på ett sätt, man kan ju förstå dom om dom verkligen Älskar gamla Soundgarden, men ja, det är ju fortfarande samma band. Själv älskar jag 'Superunknown', tycker det är ett typiskt alla-spår-är-bra-album, men är även helt galen i deras äldre skivor... Men ja, smaken är som baken, as we all know.

Men just det ja, det var ju Nick Cave jag skrev om.
Morsan älskade Cave där i början av nittiotalet, jag kan till och med komma ihåg när vi lyssnade på Cave-plattan 'Murder Ballads', även den en alla-spår-är-bra-album. När jag för ett tag sedan lyssnade på skivan igen, fick jag en massa flashbacks, jag mindes verkligen Varenda låt. Jag tror det bland annat har att göra med det där speciella soundet, som gör att man kommer ihåg låtarna, men även att jag tyckte så fruktansvärt mycket om skivan.
En liten 6-7-åring tycker om skum 90-talsmusik? Jo, det är faktiskt sant.
Jag gillar det fortfarande, och nu fyller jag 20 om cirka fem månader.
Det kallar jag långvarigt förhållande, haha.

Låten jag lägger upp här är varken från 'Murder Ballads' eller nya plattan 'Dig, Lazarus, dig!!!', utan från 2003-albumet 'Nocturama', låten 'Babe, I'm on fire', en över 13 minuter lång låt som bara är så fruktansvärt härlig! Själv har jag växt upp med Cave's mer dunkla, mörka musik, så här kommer en låt som verkligen inte är det, if you ask me. Videon är uppdelad i två delar, därav varför där är två videor...

Jag råder er att njuta, för detta är en helt fantastisk låt som verkligen visar hur fantastisk Nick Cave är.

Enjoy, och ha en fin dag allesammans!

Peace.
/Liv. 

Toto - King of the world.
Efter tre dagar uppe i Timrå kan man inte annat än bli återbesatt (ord?) av 70-80-90-talsmusik, då min farbror är minst sagt besatt utav musiken. En kväll satt vi och kollade på DVD'n 'Toto Falling in Between Live' på hans 100 tums-TV med surround ljudet högt, högt uppskruvat.
Musiken är fantastisk, helt enkelt.

'King of the world' är en av favoritlåtarna just nu för min del, refrängen är så jäkla härlig.

Njut, njut!

Peace.
/Liv.

Var precis inne på min gamla hjälte Chris Cornells hemsida och kollade in lite turnédatum med mera.
Han kommer till Århus.
ÅRHUS.
Varför inte Köpenhamn? Skit.
Så länge jag inte vinner en sisådär trettio miljoner, alt., får ett jobb, kan jag bara drömma om att kunna se honom där.
Men jag ska vänta och se om det dyker upp några fler datum, vilket det starkt känns som, hur som helst är det riktigt härligt att en mega Europa-turné verkar vara på G i sommar för Chris och bandet, precis som förra sommaren, då jag, som nog hela världen vid det här laget vet, såg honom, på Annexet i Stockholm.
Ni vet, man vill ha mer. Fast tiden efter konserten i somras gick jag mest runt och var helt paff över att jag överhuvudtaget hade sett honom. Det kändes helt enkelt inte som något som skulle hända mig. Men där ser man.
Hade varit roligt att Chris i Århus, som sagt, men det är så jävla långt bort osv, så jag får vänta på att andra datum lite närmare, förhoppningsvis, dyker upp.
Och det var bara få biljetter kvar till konserten i Århus som ska äga rum i slutet av juni, om jag inte minns fel, så det känns ganska omöjligt.

Jag hatar att vara pank. Jag verkligen Hatar det.

In på arbetsförmedlingens hemsida ännu en gång... Kan lika gärna sätta den som startsida, så mycket som jag hänger där nuförtiden... Bröl.

Ha en fin dag allesammans!

Peace.
/Liv.

Inte så mycket annat att säga.
Då, nu, alltid.
Jim och Doors, skönhet och musik i dess vackraste och mest sanna form.
Jag kommer alltid vara tacksam för vad mannen, männen, musiken, orden, texterna har gjort och gör för mig.
Så mycket, så mycket...


Och ja, Timrå var underbart. Läs på helgon ni som är intresserade, orkar inte skriva allt om igen...
Underbart iallafall, som sagt!

Ha en fin dag.
Peace.
/Liv.

Jag har verkligen saknat Jim och Doors.
Verkligen Saknat.


En dag ska resan till Paris bli av, till Pere Lachaise och en liten vit ros till mr. M.
Love you.

Doors är så mycket.
Jim är så mycket.
Så jävla mycket.
Jag tänker bara på perioden 04-07 och ryser, både av saknad och... jag vet inte... Ingen bra del-rysning iallafall.
Tänker tillbaka på hela min jävla uppväxt, shit... Ni vet, viss musik får en att tänka tillbaka på saker och ting, bringar fram gamla minnen, både bra och dåliga? Det gör denna musiken för mig...
Men som sagt,


Doors och Jim är Så Jävla Mycket.


Kärlek, tacksamhet, njutning och harmoni på hög nivå.

Peace.
/Liv.