Twothousandeight
Först tänkte jag sätta mig ner och börja skriva på en resumé om det gångna året, 2008.
Men vet ni vad? Det tänker jag inte göra, för, tja, detta året har inte varit bland de bästa.
Inte de värsta, nej, de värsta gnager lite retsamt i nacken, det är en period och ett år; 95-98 och 2007.
Anledningarna till detta tänker jag hell no ta upp, vilket kanske är pretty obvious.
Men tillbaka - år 2008. Varför skriver jag inte om hur året har varit? Ger med mig av mina ups and downs under dessa 12 månader. Detta är inte något som jag känner är pinsamt eller privat (jo, okej, vissa saker och händelser stays private), utan jag har helt enkelt inget att säga. Inget att bidra med. Åtminstone inget som skulle väcka erat intresse och göra er underhållna, eller något sådant.
2008 har varit ett "mjä"-år. Ingen tvekan om saken. Inget speciellt har hänt, det har varit en snuskig blandning av härliga och jobbiga händelser, men inga som skulle kunna väga så mycket åt sitt håll att det vore värt att ta upp i en årsresumé.
Jag har försökt plugga, jag har försökt jobba, jag Har jobbat, jag Har pluggat - dock har inget av detta lett till någon vacker, lysande väg mot min framtida karriär. Det har bara stått still, varit neutralt, varit Sverige. (förlåt Sverige-lovers)
Tro mig, det är inget som har varit "fine" för mig, jag har konstant gått omkring oroat mig, hatat mig själv över att jag är 20 och inte har något 100% planerat. You see the ångest?
Jag är en drömmare. Har alltid varit, är, och kommer alltid att vara. Det är inget jag jobbar emot, stretar bort ifrån, det är å andra sidan något jag är jävligt stolt över. Med mina drömmar har fantasin och kreativiteten kommit och ibland lyckas jag även framföra något av detta som bejublas av andra. Dock önskar jag att detta kunde ske oftare, alltså att jag kunna ta tummen ur min jävla röv och vara mer produktiv, inte låta saker ske i långsamtakt, och vice versa, för snabbt. Jag vill vara därimellan. Kanske är detta ett nyårslöfte? - I don't know. Jag har ett annat som bubblar och vill spridas ut, på ett bra sätt, men jag tror inte jag tar upp det här. Det är väldigt... personligt, fast ändå. Gah, svårt att förklara. Ni kommer nog att förstå bättre när ni märker av det, och då kan jag förhoppningsvis även förklara vad jag menade med all denna faderulla.
Så, imorgon är det nyårsafton och jag är så jävla splittrad i mina känslor kring detta faktum. På ett sätt är det jävligt gött. då ett nytt år med Mycket fler möjligheter och en mer o-slö Liv, dock är det sjukt jobbigt, då man tänker tillbaka på året, som i mitt fall, som sagt, har varit ett "mjä"-år och få de där sex bokstäverna som bildar det där jobbiga ordet som ingen gillar (de som gillar det måste vara rubbade), den där känslan som man helst springer ifrån och stänger in i en garderob.
Å-N-G-E-S-T
Inte kul, huh? Men mest är man självklart glad och lycklig över att ett nytt år är på G och all skit från detta, det gångna, året kan sopas under mattan, eller något i den stilen.
Jag firar med min vän Elvira, något som ska bli väldigt trevligt. Lite Asti blir det nog allt, men det är nog det, inte så mycket drickade för min del, tror jag. TROR jag. Det där senaste skrev jag för att det aldrig brukar bli så i mitt fall, oftast vaknar man ändå upp bakelibakis nästa morgon med pengaångest när man för en konversation med plånkan.
Jag hoppas iallafall att ni som läser får en förträfflig nyårsafton, fira era sucéer, rynka på näsan åt det som gick lite snett (eller, om ni inte pallar det, just ignore it), i vilket fall som helst så är det viktigaste att man ska ha Kul, att man ska vara Avslappnad, och, iallafall för stunden, känna sig Lycklig.
Ha en skön kväll, y'all!
Peace.
/Liv.
Juli 2009, Depeche Mode på Arvikafestivalen. Något som känns overkligt samtidigt som det känns så sant och nära att jag kan ta på det. Love, pure, pure love.
Baseballscene
Have a great night, y'all!
Peace.
/Liv.
Sunday
Mannen längst till höger (Jasper i filmen) är ungefär det vackraste som någonsin existerat.
Just so you know.
Books and music
Jag hoppas verkligen att nästa film, som kommer nästa år om jag inte misstar mig helt, sträcker upp sig ett antal snäpp i kvalitetstrappan, att dom byter ut regissören (något som jag faktiskt har läst om, men man vet aldrig, det kan bara vara rykten).
Så jag har suttit och läst i ungefär åtta timmar nu (boken är på engelska, of course, så där har jag ett svar till varför 300 sidor tagit så många timmar att läsa), samtidigt som musiken ljudit ur hörlurarna. Vilken fantastisk kombination. Vacker bok och vacker musik.
Mycket musik har lyssnats på, mycket bra musik. Jag insåg hur mycket fantastiskt bra musik det egentligen existerar.
Ikväll har följande spelat en stor roll för mina rysningars del:
OUTCAST
Det är plattan "Idlewild" som spelats, en skiva som jag fick i julklapp nu. Dock är Outcast inte något nytt i mina musiköron, o nej. Outcast var faktiskt det första hip hop/r'n'b-gruppen som jag fullt ut gillade. Allt som kommit ut från dom, allt jag har kommit över, har jag älskade, riktigt mycket. Favoriten för kvällen är det fantastiska stycket "Morris Brown", som milt sagt är ett jäkla mästerverk. Perfection, folks, perfection.
GUNS N' ROSES
Tja, jag behöver väl inte kommentera ovanstående band så mycket, då ni som läser min blogg vet ganska tydligt och klart att jag älskar de gamla glammarnas nya skiva, "Chinese Democracy" jävligt mycket. Men tja, vad ska man säga? Fantastisk musik!
ALEKA'S ATTIC
Av det lilla antalet låtar av Aleka's Attic jag har på datorn älskar jag varenda stycke, speciellt låten "Across the way", som är bland det vackraste stycket jag någonsin har hört. Dock är favoritlåten just nu "Blue period", ett stycke som är... magiskt, vackert, allting bra. Lägger upp videon nedan för er som är intresserade över att höra den, I recommend it.
LINKIN PARK
Haha, ja tro det eller. Om jag ska avslöja någon, som kanske av rätt många, anses pinsamt, eller whatever you want to call it, så har jag alltid gillat Linkin Park. Kanske inte alltid lyssnat på dom, fick deras första platta av min mormor när den kom ut, och deras senaste platta i julklapp nu, och tja, vad ska jag säga? Deras första skiva är ett riktigt mästerverk, det är så komplett, så 100%, så otroligt fantastiskt. Nya skivan är, tja, hrm, ungefär 80% kanske, inte fullt lika komplett som det första albumet, men första gången jag såg/hörde videon till låten "Bleed it out" blev jag nyförälskad i bandet, låten är en låt som jag verkligen fullt ut älskar.
DAYS OF THE NEW
Lilla Days of the New/Travis Meeks. En sak jag kan säga är att hade det inte varit för att Travis var inne i ett drogberoende under bandets på-väg-att-bli-riktigt-stora-tid under mitten/senare delen utav 90-talet, hade detta band, denna man, varit väldigt well known, kanske en utav de största och mest respekterade i musikbranchen. För den här musiken, den är fullkomligt fantastisk. Jag vet inte riktigt om det finns ord som kan beskriva dess potential, dess otroligt kraft och dess otroliga känslor. Jag tänker gång på gång hur otroligt synd det är att Travis inte har blivit större än vad han är, det säger en del om svårt det är att lyckas, att lyckas så mycket som man är värd att lyckas. För Travis förtjänar det, det gör han verkligen, och jag hoppas att alla ni där ute en dag inser detta ni med och inser storheten i Travis musik. Lovely.
Hoppas ni har en skön lördagskväll/natt, allesammans!
Peace.
/Liv.
THE VIDEO
Alekas Attic - "Blue period"
Heeeeeeeeeere's EGO!
Peace.
/Liv.
(mina fittsnygga stövlar jag fick idag. Tack mom, och tack för jackan!)
Förlåt att jag är lite ledsen/upprörd, men om ni läser nedanstående text så tror jag att ni kommer att förstå mig lite mer
Alltså.
Jag vet inte vad jag ska säga.
1. Skådespelarna? I detta fall hade dom fan kunnat hoppa över grejen att skådespelaren som spelade Edward liknar en vampyr och att skådespelerskan som spelade Bella var vacker osv, och faktiskt lagt mer kraft på att hitta duktiga, passionerade skådespelare. Jag menar, det finns så många bättre där ute, Mycket bättre.
2. Vad fan hände med inledningen av filmen? Inledningen, som i boken var så fängslande, som beskrev Bellas känslor och tankar kring sättet Edward behandlade henne på, det var så tydligt, så bildligt.
Okej, innan jag fortsätter får jag understryka att Nej, jag är inte en regissör, Nej, jag är inte en skådespelerska.
Och nu, fortstättningen. Jag har svårt att kunna förstå hur man har kunnat faila så hårt med en så fängslande och fantastisk bok som "Twilight".
En film som hade behövt tre timmar istället för de dryga två. De kanske var oroliga över att filmen skulle bli dryg, att folk skulle tröttna efter halvtimmen, men jag tror inte det, så länge man uttnyttjar de tre timmarna väl och planerar ut dom mer.
Som att lägga ner mer tid på tiden före Edward och Bella ens började prata med varandra. Och herregud, vad hände egentligen med deras passionerade kärlek? Det kändes hela tiden som att Bella var en dryg underläppsbitande brud. Vilket hon var, men hon var/är så mycket mer.
Jag tyckte det är så jäkla synd att dom skippade att lägga ner tid på tiden före E och B's relation drog igång.
Men jag ska inte sitta här och ordspy ut en massa negativa åsikter. Några jag verkligen gillade var E's familj, de var väldigt kraftfulla och hade den där styrkan och auran som beskrevs i boken.
Men som sagt, jag kommer hela tiden tillbaka till huvudpersonernas relation. Gah, jag blir nästan galen! Vart i helvete var passionen? Visst, de skulle ha lite distans mot varandra, med tanke på omständigheterna som gällde mellan dem, men det skulle ändå finnas den inre, djupa passionen inom dom som mer och mer skulle synas utanpå dem. Detta fanns inte i filmen, för fem öre. Det kändes som om dom var i det "första stadiet" under hela filmen. Jävligt synd.
Killen som spelade Edward var från och till riktigt bra i filmen, dock hade jag önskat att han hade haft mer utav... hm, hur ska jag uttrycka det? - pondusen, som Edward verkade ha i boken. Speciellt under lunchscenerna, som jag som en i en parentes hade önskat vore fler, när vampyrgruppen entrar kafeterian och även när dom satt och inte åt. Jag önskar att det hade funnits mer kraft i hans ögon, i hela hans karaktär för den delen.
Självklart är det sjukt svårt, nästintill omöjligt, att förvandla en fantastisk bok till en lika fantastisk film. Frågan är om det går överhuvudtaget, till 100%, men det som irriterar mig är att jag helan tiden funderar kring om de verkligen gjorde Allt för att få filmen så perfekt som möjligt? Okej, det där var onödigt skrivet, då det är självklart att de försökte göra det bästa utav filmen, duh - Money, Money!
Längden på filmen förstörde allt. Man klev över alla detaljer, självklart måste man stryka mycket ur boken, filmen kan inte bli hur lång som helst, men det fanns mycket detaljer, de flesta i form av känslor, som borde ha tagit större plats i det hela. Jag ville se mer utav den lilla kampen mellan paret! Jag ville se Mycket mer utav Bella's känslor och frustration över Edward, och i Edwards fall ville jag se mer utav han "vampyriska" sida. Visst, han ville ju inte vara ett "monster", men jag fick en bild, när jag läste boken, att han iallafall då och då hade svårt att dölja sin hunger och sina känslor för Bella, speciellt i början av storyn, innan dom hade börjat yttra sig till varandra.
Så... Ni får ursäkta att jag skrev allt ovanstående, men medan jag satt och kollade på filmen blev jag både och, nästan framförallt, ledsen. Jag menar, heck!, jag läste ut boken på lite mer än ett dygn! En bok och en story som jag inte varit så intresserad utav när filmen kom ut, men när jag väl började läsa blev jag förtrollad, förälskad, i berättelsens hemsksköna skönhet. You get it?
Gosh, det är i sådana här fall som man önskar att man var en regissör, fan. Hade jag regisserat filmen hade jag ändrat på mycket, samtidigt behållt mycket (som jag sade - allt var inte hemskt med den här filmen, det fanns många fina bitar i den, och många bra roller!), och även lagt till en del.
Och det första jag nog hade gjort, hade varit att åtminstone bytit ut skådespelerskan som spelade Bella. Sorry, bruden var grym i "Into the wild" (också därför jag såg fram emot att se filmen, eftersom hon är lovely), men i "Twilight" är hon, ursäkta ordvalet, bedrövlig. Jag hade lagt mycket tid och kraft i att hitta en skådespelerskan som skulle passa perfekt till Bella, det är en jävligt tuff roll, en roll som enbart någon mycket skicklig, speciell och känslofull skådis skulle kunna hantera. Skådespelaren som spelade Edward hade jag nog behållt, men jobbat mycket med. Kanske de jobbade så gott de kunde med honom, kanske han inte kunde prestera mer än han visade i filmen, men jag tror knappast på det. Han verkar ha den där lilla knistran i blicken, det har jag tänkt på i tidigare produktioner jag sett honom i, som bevisar att han är någon speciell. Jag tror på honom, och jag tror bara han hade otur med regissören och hela konceptet.
Så, hur många av fem? Två, möjligtvis tre. Det är en vacker film på ett sätt, men ja, efter att ni läst ovanstående stycken vet ni vad jag hade velat se annorlunda. Men det är bara det att... Gah, det är en så vacker bok! Och de hade kunnat göra filmen åtminstone dubbelt så vacker, om dom hade gjort det hade den fortfarande inte varit i närheten så vacker som boken är, men åtminstone lite vackrare än den är nu.
Hope you get it, och ni som har sett filmen, eller läst boken, får gärna komma med åsikter! Don't be afraid. ;)
Ha en skön fredag nu allesammans! :)
Peace.
/Liv.
T
Kalla mig en trendföljare (vad nu det betyder egentligen), kalla mig tråkig, anse att jag inte går min egna väg - Jag har läst boken "Twilight", "Om jag kunde drömma" på sweidsh.
Och vet ni vad? Jag Skiter fullständigt om detta är en av världens bäst säljande böcker följt av en film som setts av miljontals människor världen över.
- För jag vet, jag vet att jag hade älskat boken fast jag hade lyckats upptäcka den utan all publicitet, om bokserien inte lyckats så bra som den har gjort (vilket jag är otroligt glad över, misstro mig inte), hade jag ändå älskat den.
Jag har suttit med näsan i första boken i serien i cirka 29 timmar. Inte ständigt, men nästan, läsande, det går inte att dra sig ur boken, så fort man pausar sitt läsande, längtar man tillbaka till boken och vill läsa mer, som när man är nykär och vill träffa sin käresta hela, hela tiden.
Så känns det.
And I like it.
Detta är böcker som verkligen målar upp tydliga bilder över vad som händer, det är så fantastiskt skrivet, jag skulle älska att kunna skriva så bra någon gång...
Idag ska jag se filmen, ja, jag väntade med att se den innan jag kollade på filmen, can't wait!
Läs boken och böckerna, ni som inte gjort det än. Och se filmen, inte för att jag har gjort det än, men I guess it's bra, både för att boken är fantastiskt, och för att Edward spelas av Robert Pattinson, och Bella av hon där fantastiska tjejen från "Into the wild", som för övrigt är något av det vackraste jag någonsin sett. Att se dom tillsammans i en film... farligt vackert. That's what the whole thing is about, nearly...
Jaja, nu ska jag sluta tjata, och dra till Nova med morsan och köpa lite stuff. Men lyd rådet: Läs boken/titta på filmen!
Ha en skön annandag jul!
Peace.
/Liv.
Womanizer
¤ Blå-blå digitalkamera. Thanks mom. <3
¤ Apbra högtalare. Thanks again mom. <3
¤ Britney Spears - "Circus" (<3!)
¤ Linkin Park - "Minuts to midnight"
¤ Chris Cornell - "Euphoria morning" (a gift from me to me)
¤ Outcast - "Idlewild"
¤ Mozart - "Requiem" (!!!)
¤ "Om jag kunde drömma"
¤ Någon mangabok... Manga, mom? Haha
¤ Silver n' black armband, sådana där smala som kommer i miljonpack, ya know?
¤ Metallicblå Björn Borg-nessesär. Megastor, me like! Och så lite stuff inuti den som kan behövas. :)
¤ Någon 40-talsfilm
¤ Någon bok om konflikter, seems intresting.
¤ Två snyggelisnygga läderarmband
¤ Choklad i massor!
¤ Money
¤ Säkert mer stuff, me don't remember right know...
Hoppas alla har en mysig julafton, själv ska jag fortsätta med att dissa alla jävla klassiska program (Kalle Anka är det enda som funkar) och typ... lyssna på Brittan eller något... NEJ! Jag ska ju fan kolla på när storebrorsan spelar sitt spel han bland annat fick - GTA IV!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Förlåt för dampet, men jag och mina syskon har varit med sedan GTA "föddes", sedan första spelet, så det är extra kul att kolla hur spelet har utvecklats och hur coolt det har blivit. ^^
Ha en skön jul allihopa! Morgondagen blir mellandagsshopping, dagen därpå drinkar på Mods!
Peace.
/Liv.
641223
Thank you for everything.
God jul y'all.
Peace.
/Liv.
#2
Shit.
Det kommer bli ännu en sådan där jävla holiday när det tragikomiska spelar huvudrollen med störst lutning åt det tragiska.
Nej fuck, view trailern. Penn är ungefär allt just nu.
Milk
Jag snackade om den här filmen med en bekant igår, som svar på min fråga kring hur filmen är, svarade han "Se den inte! Det är slöseri med tid, jag somnade efter en timme av den!".
"Hm", tänkte jag. Sean Penn? Emile Hirsch? Somna? - Jag tror inte det!
Så, trots de negativa orden kring filmen, satte jag mig ner och tittade på filmen idag.
Vad kan jag säga? Sean Penn never lets me down. Varesig det är framför eller bakom kameran, aldrig.
Gus Van Sant får mig att rysa lika mycket som jag ryser varje gång jag ser " My own private Idaho" och "Elephant".
För somliga kan jag tänka mig att filmen kan vara dryg, men jag fann den intressant, fångande.
Hela Harvey Milk-historien är något som min generation har verkat se förbi, eller inte ens fått veta av.
Jag visste till en viss grad vem han var och vad som hände (tror inte jag nämner det här, om någon som läser detta tänker se filmen...), men ändå inte allt. Det är väl antagligen för länge sedan för att min generation ska få ta del utav det.
Dåligt, tycker jag. Men bra att dom har gjort en filmatisering av det, det förtjänar Milk, och alla som var delaktiga kring det som hände under 70-talet. Cheers to you. Inte för att jag är homosexuell eller bisexuell, men att dessa ska få rätt att yttra sig, få vara de dom är, det är lika givet som att Heidi Montag och Spencer Pratt gillar att stå framför paparazzifotograferna.
Jag säger bara, se filmen. Den förtjänar alla Oscar den kan få. När filmåret börjar lida mot sitt slut var jag lite besviken över att det inte kommit så mycket bra i år. Förutom "Batman"-filmen, där Heath briljerar och aboslut förtjänar en postum-Oscar (det kallas väl så?) för bästa manliga biroll.
Annars... nej. Och så kommer detta mästerverk och skiner upp som en liten överraskning. Det gillar vi! Sedan kommer även "The Gifted" och "The Reader" någon gång i början av nästa år, båda filmerna starring mästaren själv, Ralph Fiennes. Två filmer jag ser fram emot.
MEN som sagt, se "Milk", se den som fan! Haha, jag kommer ihåg när jag såg en bild tagen från inspelningarna av filmen för några månader sedan, den visar Sean Penn i hästsvans och Emile Hirsch i brunt krull och fruktansvärda 70-talsglasögon. Jag blev lite sådär "Oookej...!", men nu vet jag att resultatet blev fantastiskt. :)
Ha en nice kväll, ya'll, och om ni har tid under allt julstök; - SE "MILK"!
Peace.
/Liv.
Det var den här bilden jag såg för några månader sedan... Sjukt flummig! ^^ :)
Ett måste
I mean, IT'S ALICE IN CHAINS!
:*
Thursday
Onsdag
Amadeus
Jag är så jävla trött. På allt. Framförallt mig själv. En ny Liv måste träda fram.
Jag vill bara sparka mig själv i arslet.
Gubben/Mörkhåriga mannen är min största influens för tillfället, keeps me going.
Salieri:
Sunday
Trots att det mesta i nuläget suger ganska hårt, har jag ändå haft en jävligt skön helg, som mest innehållt prince Caspian och godis. Och plugg. Men det ignorerar vi. Fan. Och Mozart. Det ignorerar vi Inte.
Jag säger bara Requiem. Hela jävla verket. Jävlar. Mäktigt med stort M.
Nu ska jag fortsätta med min hemtenta som jag säkert ändå kommer få U på men det ignorerar vi nu tjolahopp tjolahej.
Peace.
/Liv.
1
Rys
Inte bara inom agerandet, utan inom allt, inom allt mitt skapande. Han är en utav få människor som verkligen får mig att brinna för det som jag är bäst på. Det tackar jag honom för.
Jag menar Amadeus, Scarface... Herregud. Sättet han spelar på är... obeskrivligt. Man kan verkligen känna hans passion för skådespelet.
Shit. Nu önskar jag bara att jag kunde ta tag i saker och ting... Det hade suttit fint.
Jag älskar verkligen den här scenen. Alla som har sett filmen känner igen scenen på momangen, dess skönhet och perfektion är någon man inte glömmer i första hand... Jag gillar deras samspel, jag gillar hela uppmakandet (inget egentligt ord säkert, men jaja...) av scenen, och jag verkligen Älskar sången, låten, kompositionen, whatever...
Abraham är mannen med mörkt hår, Sallieri, för er som inte visste det... Mozart spelas av fantastiska Tom Hulce.
NJUT:
Ha en skön fredag och trevlig helg, y'all!
Peace.
/Liv.
Precious
Alltså...
Det känns som att jag de senaste dagarna har fått veta att jag ska se DM om och om igen.
Note: Jag ska inte se dom flera gånger än då på Arvika, vad jag vet, dock funderar jag på att åka till Paris och se dom, om jag får ett jobb och så... MEN IALLAFALL. Jag inser det gång på gång, om och om igen, att jag ska se dom. Får fjärilar magen, eller hur man ska uttrycka det, hela tiden.
Och det hjälper inte heller riktigt att man sitter och lyssnar på "The Sinner in me" samtidigt... verkligen inte... Men frågan är om man egentligen vill bli "hjälpt" med mitt tillstånd...
Men ja... fan vad jag längtar... ! Imorgon är det sju månader kvar. Som jag har väntat. Som jag skrev i min bIlDdAgBoK idag; Den här gången behöver jag inte heller vara orolig för att inte kunna gå, då jag köpt biljetten med egna cash.
Innan har det alltid resulterat i att min farsa supit upp min pengar, alt., som han själv uttryckt det; "Glömt köpa biljetten". Gah... Men nu behöver jag inte vara orolig!
Behöver jag ens nämna att jag kommer att vara världens lyckligaste? Nej, trodde inte det va...
<3
(random människas bild) Den här tatueringen har Amanda funderat på att tatuera in någonstans på ryggen ett bra tag nu... Vi får se när la det blir av!
Världens bästa människa. (Och hetaste...)
