inteallsfoerbannad

I miss you.


Kuk

Idag har min dagliga dos av musik sitt en aning annorlunda ut.
Såsom Depeche Mode, Dave Gahan, Soundgarden, Alice in Chains, Aleka's Attic, Chris Cornell.
Ungefär.
Visst, musik som jag alltid lyssnar på, men den senaste tiden har jag knarkat Nick Cave och Pearl Jam något så otrolig, så på något sätt eller vis känns den här musiken som jag lyssnar på nu smått främmande.
Gah, det säger en del om hur mycket jag har lyssnat på dessa två band.
I mean, för inte ens två år sedan var Soundgarden mitt liv. They still are.

Jag har allt att tacka Chris och gänget för.

JAJA på tal om Pearl Jam blev jag fett sugen på dom nu - så, hello iTunes!

Haha, pathetic little me...

Peace.
/Liv.

1. Jag älskar kollonin. Snälla gubbar som gör ens dag. (OKEJ, det där lät väldigt perverst, dom är Inte snuskgubbar, utan sådana, ni vet, snälla gubbar som vinkar god morgon till en och sedan låter en vara, som många andra cp-gubbar inte gör... Så don't misstolka mig, bra gubbar, bra gubbar.)
2. Det här är det närmaste perfektion man kan komma, if you ask me. Först, låten, "Alive", ett mästerverk och jag antar att många har försökt närma sig den här låten med andra låtar, men precis vid kanten till besegring har "Alive" ett final slag som bara POW och så var dom borta. Det GÅR inte att överbemästra den här låten, det går inte att gör ens i närheten av liknande låt. Alla låtar som man tycker är skitbra är katastrof i jämförelse med "Alive".
Second, framträdandet, herregud, framträdandet. Som bekant är jag ett riktigt stort fan utav 90-talets härliga MTV Unplugged, speciellt Pearl Jam's. Det är ren njutning.
Det är denna spelning jag lyssnar alt., ser på när dagarna är dåliga, dvs, tja, ungefär varje dag.

Jag vet att ni inte kommer kolla, men jag lägger ändå upp den. HAH!

Peace.
/Liv.

JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ ATT SÖKA JOBB.
Fine, I get it, jag suger, men kan ni ge mig något ändå?
Jag har från och till gått runt arbetslös i ett år snart, säg, luktar det ångest? Ja, det gör det!
Fittröv.

Vill bara få ett fucking heltidsjobb, spara alla jävla pengar och sedan dra till USA och förhoppningsvis stanna där.
Aldrig mer Sverige. Aldrig, aldrig mer.


Jag vill ha en gitarr.
Jag vill ta en cigg. Jag har fan ett helt paket i min jackficka. Men jag k-a-n inte. Har fan inte rökt på över ett dygn nu. Jag vill inte tillbaka, fan.... FAN.


<3

Hjälten.
Då, nu, alltid.


Nu ska jag iväg och träffa F.

Cha.

Onsdagmorgon, helt okej väder ute, dock är jag lite orolig över halvmolnen som kommer hitåt. Bort, bort!

Vet ni? Idag är dagen D. Dagen då jag ska sluta röka. Tänk va!
Efter fem år som rökare börjar det sätta sina spår, så som ständig halsont, förslöad kropp och lungont.
Ja, det är sant. Har rökt så Äckligt mycket, speciellt de senaste två, tre åren.
Känner mig alltid så äcklig när jag röker, har enbart gjort det för beroendets skull.
Det är en ångestgrej, liksom. En DYR ångestgrej dessutom.

Okej, inte för att det är fräshare, men jag går över helt och hållet till snus. Dock snusar jag mest när jag är hemma, det är då nikotinberoendet är som värst, men även när jag är ute bland folk. Jag skiter ifall folk tycker det är äckligt att en brud snusar. I mean, så länge man har ett paket tuggummi i väskan är det a piece of cake.

Vill få tillbaka mig gamla jag. Har förvandlas till en äcklig, rökande blåval, inte bra!
Wish me luck, för fan!

Peace.
/Liv.

... inte för att jag kommer göra samma saker som hon i veckan, långt ifrån, men ni faaaattaaaar...

Måndag: Hrm, vad jag minns av gårdagen så regnade det  hela dagen så jag satt inne och laddade ner roliga grejer till Sims 2. Nörd i all ära...
Tisdag: Idag var jag på vår kära kolloni och nördade mig. Nej, men det var faktiskt mysigt. Satt och rensade ogräs som en galning, eller något. Haha.
Onsdag: Träffa F på förmiddagen, sedan, I dunno. Blir väl kollonin om jag inte gissar fel. Ska även försöka klicka in mig på http://www.ams.se, om jag inte får alltför mycket ångest...
Torsdag: Vad händer på torsdag? Ja just det, R ska fota mig inför den där tidningen som jag ska bli krönikör på. Inget stort, så bli inte wow:ade över att jag gått och gjort något av mitt liv. Men det är en mindre som släpps varannan eller var tredje månad (minns inte vilket nu) som jag ska börja skriva i. Så man måste ha en lite bildis på en efter, you know, som alla "coola" har, så det är vad vi ska fixa! Sedan vet jag inte, tror det var snack om gängfika, as usual... Inget mig emot!
Fredag: Fan, det är fan bud på Mods. Men antar att jag kommer vara råpank då, så det blir väl inget av det. Får se annars, har faktiskt inte bestämt något inför helgen, inte vad jag kan minnas iallafall, haha...
Lördag: Som sagt, inget planerat. Bara jobb på natten, WO-HO.
Söndag: Sova... Haha. Den obligatoriska söndagsfikan, I guess.

Kul vecka? Nja, kunde varit lite mer häftig, flängig, rolig osv, men jag kommer träffa många roliga och bra människor, och det är ett STORT, stort plus!

Yääh.

Nu ska jag göra hamburgare, vänta på Amanda, och sedan bra till Arris.

Ha en skön vecka allesammans!

Peace.
/Liv.

Godmorgon.
För första natten på riktigt länge har jag nu Sovit Ut. Det är en skön känsla av att vakna relativt pigg och utsövd på morgonen, isn't it?
Igår kändes smått onödigt, men det var trevligt att träffa F och R osv. Jag skrev en skitdålig dikt.

Det regnar ute. Inget mig emot, faktiskt. Orkar inte anstränga mig att gå ut och leka i solen.
Plus att jag inte pallar dra till kollonin, vilket jag hade varit tvungen att göra om vädret hade lett...
Men ändå...


Jag minns när jag var kanske åtta-nio, gick i tvåan i grundskolan. Det var sommarlov och det var varmt.
Min mamma, som vid den här tiden utbildade sig till arkitekt, hade fått en förfrågan från en vän från skolan om vi ville hänga med till hans sommarställe på någon random plats i Sverige, minns vart den var nu.
Så vi åkte dit, tillsammans med typ Skitmånga andra.
Jag minns att jag hade en "Madicken-klänning", ni vet, vit/röd-rutig klänning och typ en vit förklädesliknande klänning över. Ni vet va? Tänk Madicken bara...
Jag minns flugor. Jag minns att jag trivdes. Det var en massa får överallt. Det var ett stort hus mitt ute på en äng när en skog. Mamma tog ofta ut mig och min lillebror i skogen för att hälsa på fåren, som av någon anledning hängde där inne...
Jag minns att det var mycket musik överallt, jag minns att han smo ägde huset var väldigt flummig, för jag skrattade alltid när han var i närheten.
De var de där Nick Cave-människorna. De flummiga blivande arkitekterna som inte hör hemma någon annanstans förutom med varandra, som lyssnar på mörk och känslig musik. Jag minns dem så tydligt, fast det var nästan tolv år sedan.

Något annat jag också minns från den tiden var tiden i A-huset på LTH. Mamma var ju där hela tiden, och speciellt efter skilsmässan -95 ville hon inte att vi ungar skulle vara ensamma hemma (se, min far var/är ett psycho, han kunde komma och hämta oss för att han fått för sig att mamma inte tog hand om oss bra osv...), så vi, framförallt jag och min lillebror, tillbringade Väldigt mycket tid i det där A-huset.
Sprang runt i alla trappor, jag lärde mig åka hiss och slutade även åka hiss under den tiden, då hissen fick fnatt och lilla jag blev skiträdd. Och nej, jag kan fortfarande inte åka hiss, bara om det inte finns några trappor och jag är Tvungen att åka...
Jag minns när man kom in från entrén, jag minns att om man tittade till vänster satt det en stor staty fast på väggen, det var ett manligt ansikte av typ sten. Jag minns att jag var lite rädd för statyn i början, men till slut blev så van vid den att rädslan snabbt försvann.
Man fick åka många våningar för att komma till mammas kontor/rum. Jag minns att det luktade pennor, papper, målarfärger. Det luktade gott. Jag minns att mamma inte hade så mycket tid, jag minns att hon ofta var upptagen. Men jag minns att hon gav oss fria tyglar att upptäcka huset för oss själva. Jag minns att vi gillade det.

Det finns så mycket man minns. De här två ovanstående minnena minns jag mest. De är hemskvackra.
Det första minnet är väldigt vackert, för vi hade det så bra där, men bara tanken på vad som väntade oss när vi kom hem är hemskt, men vi flydde från ångesten och ondskan för några veckor, jag tror vi alla behövde det. Framförallt min mamma.
Det andra minnet är nog mest ett Jag saknar-minne. Svårt att förklara. Varje gång jag åker förbi A-huset med bussen ler jag lite för mig själv. 12 år sedan, shit vad tiden går alltså...

Nej, ni får ha en trevlig dag, och kom ihåg, det är aldrig fel att minnas och vara lite nostalgisk, bara det inte går överstyr, man måste också se framåt, hur mycket man än saknar det gamla och vill tillbaka. Framtiden kan och blir lika vacker, om inte vackrare, bara vi ser till att göra den vacker själva!

Peace.
/Liv.

En bild på Cave, mest för att hela det här inlägget är baserat på honom, eller vad man ska säga. När jag lyssnar på Cave minns jag dessa ovanstående minnena. Puss på honom. PJ brevid, för hon är Kvinnan med stort K. Oh, how I love her.

NördLiv is back on track.
Men jag vetefan vad jag hade varit utan musiken, jag hade varit ett stort svart hål.
Så jag tycker det fan är rätt att jag lägger upp den här låten.
Sjukt bra på platta, och trots att det känns något omöjligt, ännu bättre live.

Aargh. Rysningar.

Låtar som "Papa won't leave you, Henry" är självklara exempel på att Nick Cave är bättre än alla andra.
Vilket jävla geni.

Men det här gör min dag varje dag, bara 1:04 minuter, det kan ni väl offra?
Cute.

Hej igen.
Ibland funderar jag kring vem jag hade varit, vad jag hade varit utan musiken.
Hade någon egentligen klarat sig utan musiken, vår kära musik? Jag tror fan inte det.
Tänk om det var helt tyst, den enda "musik" som skulle finnas var ljudet från bilar, fåglar.
För, någon sång skulle väl inte funnits då heller? Jag menar, visst skulle man kunna sjunga, men Vad skulle man sjunga? Om det inte skulle finnas någon musik, skulle det inte finnas några låtar att sjunga.
Man skulle väl helt enkelt komma på egna trudelutter...

Åh, vad filosofisk jag blev då... Haha.

Jag måste lägga upp en video. Sorry, men jag måste. En Jamiroquai. "Black Crow". Magic, pure magic.
Dom spelar ju i några random länder i Europa i sommar, såg jag på deras hemsida igår.
Fan att man inte har pengar. Fan att man inte har jobb. Hade jag fortfarande haft förra veckans jobb hade jag kunnat se dem. Men jag vill också se Grinderman i Sthlm. Och PJ. Men dom lär inte komma hit till Europa i sommar, dom ska bara hångla med USA. Buhu på er.

Hrm.

Jag är in serious need av genomskinliga bh-band. Varför köpte jag inte det när jag väl var inne i stan? Och brun utan sol skulle jag också köpa. Vågar inte sola längre, blir bränd på sekunden fan... Varför glömmer man alltid att köpa de mest nödvändiga sakerna när man väl har pengar? Inte för att jag är pank, långt ifrån, men ändå liksom... Nej nej, istället gick jag och köpte en Ginaklänning... GAH, gah, och åter GAH.

Föresten är mitt hår så slitet just nu att vissa toppar är tvådelade... NORMALT!
Frisören nästa månad, puss på den.

Peace.
/Liv.

Haha, ni vet man flyttar ju sin blogg eller vad fan det är, och när det var fixat och trixat, såg jag att min gamla blogg finns kvar! Haha, aaaw vad sött! Typ bara en massa bilder på Jim Morrison (inte för att jag har blivit bättre på mindrebilderochvideoribloggen-avvärjningen), och en massa annat skit. Haha, jävlar, det var 2006 det. Då hade jag kille och var i Polen och söp med en massa polacker. En dissad vecka senare blev jag dumpad, efter att själv dumpat personen någon månad tidigare men två dagar senare krypit tillbaka då jag insåg att jag inte hade någon anledning till att end:a förhållandet.


SÅ KAN DET GÅ!, som Ola Salo skulle sagt.
Hrm.
Iaf: http://livli.webblogg.se

Lyssnar på "Let love in". Hade varit ens Hälften så gifted som Nick Cave hade jag varit världens lyckligaste och mest lyckade människa.

Idag blödde jag näsblod. Återigen. Från min vänstra näsborre. Återigen. What the hell is up with that fucking shit? Min vänstra näsborre har mens. Haha. Förlåt, jag är jätteomogen för jag är skettrött och sketflummig och sketkissig för jag har inte kissat sedan tolv.
Answer: Jag är slö, that's why jag inte går på toa. Suck.

By the way, eller faktiskt inte alls på tal om ovanstående text, så ser jag ut som en korv i min nyinköpta klänning från Gina. Fuck då. Sötsaker borde utrotningshotas. Eller något. Eller så får jag helt enkelt se till att inte käka skiten hela tiden.
Men det löööser sig, som Ola Salo skulle ha sagt.
???

Nu ska jag sluta skriva för jag märker att det här börjar bli lite fjortisblondinbellarandombrud-aktigt.

Schlutt!

Ps. Ikväll ska jag dricka svindyra drinkar, men det är det la värt.

Peace.
/Liv.

När jag var ute nyss och handlade och hade mp3:n igång as usual, kom jag på vem jag glömde nämna i förra inlägget - Chris Cornell.
Hur kunde jag glömma? Jag menar, HUR kunde jag glömma?

Ja, ni vet ju alla vad jag menar, åtminstone ni som läst bloggen ett längre tag. Förra sommaren, hela förra året special syftar jag på, såg jag ju honom, och mitt i all sjukhusvistelse var Chris min helande länk, den som höll mig ihop. Jag menar, första soloplattan, "Euphoria morning", herregud, den är så fantastisk, jag ryser bara jag tänker på det. Som "Moonchild", som jag lyssnar på just nu, det är så fenomenalt. Så mycket ångest på ett sätt, men ändå vackert... You know? Jag älskar det, jag älskar Honom.

Det är rätt svårt att förklara, men jag tror ni förstår mig, speciellt ni som känner mig riktigt bra. Jag hade inte varit den jag är idag om det inte hade varit för Chris, jag hade varit någon helt annan, jag hade varit förstörd. Inte för att jag o-förstörd nu, men jag är så hel som jag kan vara, tack vare honom har jag klarat mig igenom de mest jävliga stunderna.

Om jag någon, någonsin skulle få träffa honom, bara i fem minuter eller mindre, hade jag tackat honom, jag känner att jag verkligen vill det... Självklart kommer det antagligen aldrig bli av, men när jag sitter här och skriver och tänker på det inser jag mer och mer hur mycket jag skulle vilja tacka honom...
Det känns skönt att man har en sådan människa med en, som man verkligen kan lita på.
Fast man inte känner människan.

Om ni förstår?
Senare i år/början av nästa år blir det iallafall Chris, så många gånger som möjligt för min del. Ska verkligen tömma min plånka enbart på Chrisbiljetter och resor till spelningarna. Nördigt, may be, men Så behövligt.

Nu ska jag sluta tjata.

Ikväll blir det en redig hemmakväll med följande: Mor, storebror, Charlotte Perrelli på TV, marshmallows (ellerhurdetnufanstavasjaja), Polly, chilinötter, chips och nappar eller vad det nu var.
Fetton, absolutely. Men det får man fan också vara ibland (se. ALLTID).

Och med risk att låta fjortis så ska jag Supa som en jävel imorgon. Det behövs, jag dricker inte mycket eller ofta. Sure, har väl tagit en öl en senaste helgerna, men I mean, EN öl, that's nothing. Imorgon blir det dock ingen öl, eller maybe, men först och främst en massa sliskiga drinkar och lakritsshots. NAM NAM.

Här får ni en video för att CC (Chris Cornell) är bäst. "Can't Change Me". RYSNINGAR. Och så är han het som få i den här videon... Haha.

Ha en skön kväll allesammans, heja Charlotte Perrelli, och Kenza, I feel for you, jag vet hur det känns att ligga på sjukhus ovetandes och ha ont som faoun!



Peace.
/Liv.

Min musiksmak är så splittrad att det är galet, det enda som egentligen drar ihop den är att den mesta musiken är från 90-talet, annars är det pretty diferent.

Jag menar, Jamiroquai. Ett av de där tusen banden som jag var kär i när jag var yngre. När jag var liten lyssnade jag mycket på musik. Mycket. Antar att det är det enda jag kan tacka min "kära" far för, det enorma intresset för musik. Han var ju gammal musiker innan spriten knackade på dörren och skrek "Heeere's Spriten" (se. "The Shining"-ironin.)
Men ja, Jamiroquai. Lilla Jay Kay i sina häftiga mössor var en stor favorit hos mig, och är fortfarande. Det är ett sånt band som jag lyssnar på i perioder, och när dom perioderna väl kommer så lyssnar jag Myyycket. Jag inser gång på gång storheten i musiken. De låter som inga andra, och Jay's röst är galen...

Cave. Ja, ångestmusik men ooh så bra. Har skrivit om min relation till honom tidigare här, orkar inte riktigt dra upp det igen... Men han är ett geni, om jag ska summera det väldigt kortfattat. Ett stort  jävla musikaliskt geni.

Ark. Fast det var i början av 2000 jag lyssnade på dem. Min storebror lyssnade dock på dom där i slutet av 90-talet, ungf 98-99, slutade dessvärre (?) kring 2001. Har en jävla historia med Ola och gänget, en historia som de som känner mig inte lär ha undgått... Haha. Jag var galen, men ändå inte sådär Galen-galen som vissa är. Jag gjorde allt, åkte runt hela jävla Sverige för att jag och mina vänner tyckte det var en rolig idé, och Ark är och har alltid varit Jävligt bra live, så det var en sjukt jävla kul grej att spendera sina pengar på. Hua ja, jag vill inte ens tänka på hur mycket pengar jag lagt ner på dom... Men det har fan varit värt varenda öre!

Alltså, det finns tusen andra band och artister vars musik jag varit och är förälskad i, men jag pallar inte gå in ingående på varenda en, men här kommer en liten lista åtminstone...

SOUNDGARDEN
Pearl Jam
RED HOT CHILI PEPPERS
Mew
Stefan Sundström
Janis Joplin
The Doors


... och säkert 3246626 till...

Peace.
/Liv.

Det är ju bra att Försäkringskassan stödjer alkoholism.
JÄVLA IDIOTER!

Och pappa, jag vet inte om du läser det här, men om du gör: Lämna oss ifred, dina manipulativa idiot. Hur länge ska du leva under ditt jävla skydd? Det räcker inte länge till! Jag hoppas du blir hemlös igen, du förtjänar inte all jävla hjälp som du fått, det enda du har gjort är att utnyttja människor, till och med oss, dina barn.
Det är sjukt. DU är sjuk.


-
Förlåt.
Men just nu är jag bara så jävla frustrerad över och på och i allt och alla. Eller egentligen inte alla, utan bara en person, som ni såg där ovanstående. Det finns ingen, ingen sjukare människa, jag lovar er.
Jag tycker så jävla synd om min lillebror som fortfarande bor där.

-

Jag behöver det här för att inte bli galen, den här låten är till dig, mamma, för jag vet hur mycket du älskar det här framträdandet.
Pearl Jam, "Jeremy", MTV Unplugged.

... aja.

Jag har Nick Cave iallafall.

Jag vill... le.

Nej, det här blev bara deppigt. Vet inte varför jag skriver skiten. Eller jo, för det är liksom instant things, what I feel right now. Har varit en sjukt skum dag. Jag gillar inte söndagar.

Försöker med en nystart veckan som nu kommer. Och självklart är "The Boatman's Call" på repeat.

Jag har 1210 låtar i min iTunes-lista. 6,91 gb. 3,7 dagars musik.

212 av dom är Pearl Jam.
105 är Nick Cave & The Bad Seeds.
117 är Soundgarden.
43 är Days of the New.
64 är Depeche Mode. (bara!)

osv.

Och då har jag Verkligen inte lagt in all musik jag har.

Öjöj.

För att liksom försöka igonrera tanken att jag kunde ha varit så jävla lycklig just nu.

Alltså. Det är så genialiskt att jag skiter på mig.

Jag har tråkigt och inget bättre för mig, så jag "härmar" helt enkelt Holly.

För fem år sedan, 2003, var jag inne på mitt tredje år som hardcore Arkfan, hade gått på Järnåkraskolan i cirkus ett halvår, var allmänt konstig och bråkade hela tiden med mina närmaste vänner utan att egentligen att ha någon anledning till det. Åkte runt och såg Ark i hela jävla Sverige, lämnade en fet pärm med en massa skit till dom på Malmöfestivalen för jag var öööövertygad över att dom skulle lägga ner efter sommaren. Idiot. Why, liksom?
Klev ur Arkvärlden och entrade bob hundvärlden, ville vara "bob hundare" osv.

För tre år sedan, 2005, var ett hysteriskt år då jag och Anna återigen hade klivit in i Arkvärlden och såg bandet en cirkus 20-tal gånger. Läskigt många gånger, I know, men vi hade faktiskt jäkla roligt. Det var speciellt, många fina minnen. Gick i tvåan på Spyken och kände mig så jävla felplacerad att jag många gånger övervägde att hoppa av, men insåg även varje gång att det hade varit jäkligt korkat. Blev fiende med min teaterlärare osv. Sommarjobbade på Willy's och fick en skitstor påse fett när jag slutade, köpte upp alla sommarjobbspengar på Arkbiljetter och tågbiljetter. Klev återigen ur Arkvärlden och började lyssna på 90-talsmusik á la Soundgarden och Nick Cave mfl.

För ett år sedan, 2007, tog jag studenten och kände mig bäst i världen. För en sekund. Åkte in på akuten i maj för akuta magsmärtor, får veta att det är en akut blindtarmsinflammation. opereras samma natt, rädd som ett as, ligger på sjukhuset i en vecka och har så ont att jag vetefan. Några dagar innan detta såg jag Ark på KB, en galen konsert, Ola sjöng en rare låt för första gången efter att jag har tjatat i flera år. Jag var glader.
Dagen före studenten vart det återbesök på sjukhuset och min läkare berättar att förutom cp-blindtarmsinflammationen, hade jag en tumör på blindtarmen. En godartad som brukar urarta i icke godartad, men i mitt fall hade jag haft tur då den hade suttit på "rätt" ställe av blindtarmen. Läget var OK, men dom ville göra en såkallad "säkerhetsoperation" och "kolla runt" i min mage, så jag fick en operation inbokad den 31:a juli 2007.
Kul att veta dagen innan studenten, huh?
Spenderade sommaren rädd och ångestfylld. Operationen gick skitbra osv.
SÅG CHRIS CORNELL DEN 27:E AUGUSTI på Annexet i Sthlm. Hela årets tragedier försvann och jag var konstant lycklig i tvåa långa och härliga timmar. Fick höra Temple of the Dog's vackraste låt och började böla och sket faktiskt i att jag började göra det för det var så jävla överraskande och underbart.

För tre månader sedan, i februari, var jag i Göteborg för scenskoleaudition. Det gick rövdåligt men jag hade en hell of a good time då jag träffade en massa flummiga, hoppfulla människor plus söta små teaterstuderande. Började för första gången sedan studenten söka jobb "på allvar" men det gick åt helvete. Såklart. Började lyssna på Days of the New/Travis Meeks, då jag snubblat över musiken på Chris Cornell's vännerlista på MySpace, musik som lyste upp hela min tillvaro, jag blev helt enkelt förälskad.

Igår jobbade jag i fem timmar tills chefen säger att dom hade anställt för många och att vi nya behövde ta ett två veckor långt break tills dom bestämt vilka som skulle få jobba kvar, jag skrattade dom rakt i ansiktet fast inte på riktigt men ja ni fattar, och förstod självklart att det bara var ett snällt sätt från deras sida att sparka oss helt enkelt.
Jag gick hem och lyssnade på Nick Cave i fem timmar tills jag åkte in till stan för en sväng till Ariman med V, och sedan vidare till Mods för en låneöl. Mysigt som fan och jag gillart. Mods är njutning.

Idag var jag mest arg och frustrerad och fylld av ångest. Hängde på Ariman i en halvtimme med A tills vi tröttnade på pankheten och kylan och drog hem till mig och kollade på det där jävla programmet och Pussycat Dolls, käkade och flummade med min morsa. Sedan stack Amanda och jag fortsatte kolla på Pussycat Dolls-programmet och sedan bakade jag och limemuffins som inte alls smakade lime och kände hur jag var på väg att gå upp allt jag gått ner. Sedan hann jag även sakna närhet lite grann också.

Om ett år hoppas jag på att kunna le åt min tillvaro och känna mig nöjd med den. Hoppas på att jag läser på skivarlinjen, har sett Grinderman sommaren innan (alltså denna sommaren, 2008), gärna Cave & The Bad Seeds med för den delen, men det känns dock jävligt osannolikt. Har någon att kura ihop mig med i sängen varje kväll.

Let's see, let's just see.

Peace.
/Liv.

Idag spelar min största idol sedan barnsben i Stockholm.
Nick Cave. & The Bad Seeds.
Nick Cave.

Fan. Biljetterna tog slut för snabbt och jag var för pank.
Jag tror allvarligt talat att jag aldrig har haft såhär ont i magen inför en sak som den här.
Bara tanken på att en så viktig person i mitt liv kommer befinna sig i samma land som jag inom ett x antal timmar, att han bara är fyra timmar med tåg ifrån mig, det känns. Det känns som fan.

Jag håller tummarna för Grinderman i sommar... Jag måste se honom. Det finns inget annat.


Nick Cave. (Till vänster)

Alla som läser det här och ska se honom ikväll: NJUT åt mig, okej? Och njut över att ni får se vår tids mest musikaliska geni.

Om det är En skiva ni ska köpa så är min starka rekommendation Nick Cave & The Bad Seeds skiva "The Boatman's Call" från 1997.
Låtarna är lugna, mystiska, magiska, allt en fantastisk skiva ska vara.

Likt Peal Jam är Cave en transformer när det gäller sitt sound. Ingen skiva är den andre lik, men det speciella soundet finns alltid där i musiken, varesig det är en fartfylld eller lugn och sansad skiva.

Jag är ju uppvuxen med Nick Cave så det kanske är ganska givet att jag fortfarande älskar hans musik. Men jag hade en enorm period då jag inte alls lyssnade på honom (se. The Ark-perioden...).
Han har alltid funnits där, varesig jag vill det eller inte. Hans musik kommer alltid påminna mig om mitt livs både värsta och bästa tid, 1995 - året då min föräldrar skiljde sig, blev halv/megapsycho osv.
Men jag gillar tiden ändå. Det var tiden då man som stolt MTV- & ZTV-barn spenderade dagarna efter skolan framför kanalerna. Låtar som Cave's "Where the wild roses grow", Soundgardens "Black Hole Sun" och Nirvanas "Smells like teen spirit" var låtar som egentligen är så Jävla deppiga osv, men som då var likt en förälder till mig.
Jag älskade dom, älskar dom fortfarande, och kommer med stor sannolikhet alltid älska.

Det sätter sina spår ni vet, jävligt djupa spår. Istället för att vara ett problembarn var jag ett "psychobarn" som satt hemma om dagarna och ritade, skrev och lyssnade på musik. Tror det är därför en del har problem med mig, tycker jag är "skum" osv, men jag hade egentligen bara två vägar att gå (efter att ha hängt år efter år på Flask- och Utposten där man hängde med alkisbarn i sin egen ålder och även äldre):

- Antingen kunde jag bli ett problembarn som söp och knarkade osv, eller ett kreativt barn som tog ut sina minnen och sorg på konsten.

Jag är stolt att jag valde väg nummer två.


Jaja, här har ni skivomslaget iallafall.
Som sagt: Nick Cave & The Bad Seeds - "The Boatman's Call"
Vackert, vackert, vackert.

Peace.
/Liv.

Vad har jag gjort för att förtjäna att sluta såhär?
Det är så jävla orättvist.
Ingenting är säkert längre, allt jag planerat kan gå i kras lika fort som det vackert sken upp.

Kan någon snäll människa upptäcka mig nu och göra mig till den människa jag förtjänar att vara?

Un fucking fare...

Trött som ett fucking freak men det gick fett bra idag.
Imorgon är det fredag och fy faaaaan vad jag ska sova på lördag.
Har precis fått min dagliga dos Pearl Jam.
Yes, it's true, jag måste få en dos PJ varje dag, annars vettefan vad som kan hända...
Lägger upp "Faithfull" här, minns första gången jag hörde den låten.
Kissade fan på mig av förälskelse. Så fantastisk, så jävla powerful.

JAJA.

Imorgon är det en vecka kvar till lönedag. Då blir det supa och trevliga saker like that.

Näe, nu ska jag sätta in en prilla i käften och joina mamma framför tv-slappandet.

(Ja - jag snusar OCH röker. Dock snusar jag bara när jag inte har mycket pengar, like now. Mami var schysst och köpte en dosa till mig. Löv jo.)

På tal om ingenting vill jag träffa en musikalisk man och bli kärkärkär. Uh.

Och på tal om "Löv jo" saknar jag Amanda... Buhu. Men söndag, söndag...

Peace.

Yeah, you heard me.

Min kropp skriker TA'T LUGNT!
Jag svarar Fuck you.

Kul, kul.

Annars är jag fett dissad men äh, orka bry sig.

Peace.

Att gå upp 07.00 är verkligen inte min grej. Min kropp känns sliten och ögonen vill knappt hållas öppna.
Jag hatar Första Dagen på ens nya jobb. Man är så jävla nervös, alltid. Känns som man kommer faila enormt fast man vet att det inte är något ansträngande.

Men jag tänker såhär: Allt är bättre än hur mitt liv sett ut på senaste. Bara hängt hemma, sökt lite jobb då och då. Sökt allt för lite jobb, inte fått ett enda skit, bara en massa "vi hör av oss" och "tack för att du sökte, MEN...".
Men nu fick jag ett. Morgonen efter att jag sökte. Inte världens bästa, men lönen ler åtminstone lite grann och min ekonomi kommer skjutas upp i taket av lycka.

Det är alltid något iallfall.

Nu ska jag snart dra, snus i läppen men FAN vad det inte hjälper mitt nikotinbehov... Aja, vad ska man göra?
Annat än längta till nästa fredag...

Puss, ha en fin dag allesammans!
Peace.
/Liv.

I juli kommer jag jobba natt + 8 h dagtid.
VARJE DAG. Eller bara natt på helgerna och ledig på dagarna.
Men shejt. Men jag får ut en fedelön sedan i augusti, det är fett värt det.

Nu ska jag lyssna på lite aukustisk Pearl Jam och ja, jag dissar Grey's Anatomy ikväll, orka.
Bröl.

Imorgon kommer jag inte ha några cigaretter. Alls.
För er icke-rökare låter detta säkert som ett äckligt I-landsproblem, and well, det må vara så.
Men som rökare är detta ett rent helvete. Hur fan ska det gå?
Första dagen på nya jobbet och jag har inga cigaretter, inga pengar, ingenting.
Fitta.

Men +:et är att jag kommer vara fett rik, dock fett utarbetad, i sommar, speciellt i augusti.
Det får mig att le.

För övrigt är jag en mega idiot och vad fan?

Ryck, ryck, ryck upp dig...


Jag vill ha nästa fredag Nu.

F.ö. världens snyggaste bild:
Hjälte. Jag vill se honom, dom, Nu.

Det luktar asfalt (stavning?) i hela mitt rum.
Jävla byggare.

Snart kommer A hit, puss puss du är bäst.

Jag har ont i magen. Av många anledningar.
Fuck...


Confusing.... Confusing....

Min bloggbakgrund är bajsfärgad. Kanske ska ändra på det. Eller vara lite "speciell" och ha kvar det.
Alla andra har vita bloggbakgrundar. Det är fint. Men jag är inte fin, så därför har jag inte det.
Eller något...
Kanske ska ha rosa. Lite blondinbella sådär. Fast hon har lila. Tror jag.
Varför vet jag det?
BRÖL.
Äh. Vi får la se.

Magfitta.
Oj.
Sorry.
Men, ja.
- Magfitta.

Jag har gjort slut med helgon. Buhu. Blev mobbad av alla emos och gothare. Jag var inte tillräckligt dark.
Skoja.

ALLTSÅ FAN AMANDA HELP ME.
You know what I'm talking about...


Näe. Nu ska jag... ändra bakgrundsfärg.

Peace.
/Liv.

... om jag hade haft pengar nu hade jag kunnat se Cave.
Grattis liksom.

Mu

Sååå trött...
Vaknade för ett tag sedan, jobbade ju i natt... Älskar sommarnätter, de är så svala och sköna!

Vet nu att jag iallafall kommer ha 7000 i sommar, vilket är gött som fan. Det betyder att 4000 kommer gå åt kostnaden för skrivarlinjen jag sökt till, om jag nu kommer in, vilket jag hoppas som fan.
Sedan ska jag nog spara de 3000 som blir över. Kommer fylla 20 innan löningen kommer, och jag funderar på att bara önska mig pengar, typ pengar till en resa eller något... Det var allt för länge sedan jag reste nu, tragic!

Herregud ja, jag blir 20 i år, om cirka tre månader. Det är så, så sjukt. Men även skönt. Kommer bli skönt att lämna barndomen En Gång För Alla. Då kommer jag kunna fokusera helt och hållet på det som händer nu och min framtid.

Och Malmöfestival i sommar också... Någon som vet något nice band som kommer? Annars kan man bara hänga i öltälten festivalen igenom, det var i princip det jag gjorde hela förra året... Haha.
Är pepp på Salem al Fakir igen, men han kommer nog inte, har inte hört något från honom på sjuttio år, känns det som... Jaja!

Sitter och lyssnar på Pearl Jam's senaste platta. Fattar inte varför alla hardcorefans tycker den är kass. Sure, den låter varken som "Ten" eller "Vs", men vafan, alla band utvecklas, det måste dom fan göra för att inte bli uttråkade... Liksom, kul att köra på samma sound i 17 år, så länge som dom nu har existerat... Det speciella Pearl Jam-soundet har alltid och kommer alltid att finnas kvar i deras musik, men sedan tycker jag det bara är härligt att dom kan dra i tyglarna lite hit och dit.
Och snart (snart och snart, men inom en snar framtid iallafall!) kommer skiva nummer 9! 9 skivor på 17 år, like it a lot! :)

Varför skriver jag detta? Haha. Alltså, förlåt, min blogg har blivit så jääävla ointressant på senaste, det enda jag skriver om är Pearl Jam, Nick Cave och hur dåligt jag mår hela tiden... Nej, jag lovar att jag ska rycka upp mig!

Ha en skön söndag allesammans!

Peace.
/Liv

"Gone" - Pearl Jam
I princip alla Nick Cave & The Bad Seeds-plattor, speciellt låten
"Straight to you"
"Alive" - Pearl Jam


Ungefär de, ja. Framförallt den översta. V-A-C-K-E-R. Me love music.


 Hrm...

Peace.
/Liv.

Ja, jag vet att det mest blir en massa blafs om Pearl Jam hit och Soundgarden dit och lite Alice in Chains därtill.
Men, MEN, ni måste höra den här låten, Alice in Chains, "Angry Chair". MTV Unplugged.
MTV Unplugged är/var bäst. Puss.

Den här låten är fenomenal. Det är nog allt jag vågar säga. Typiska AiC-soundet, det där magiska som så många band och artister försökt få fram efter, men o, vad dom lyckats.
Det är därför nya musiker och band måste försöka komma fram till sitt Egna sound, vilket självklart måste vara skitsvårt och så vidare, men om man verkligen vill så kommer man lyckas förr eller senare. Det gäller att ha tålamod.

Nåja, nog tjatat, här har ni låten.



Ha en trevlig kväll!
Peace.
/Liv.

Igår var fint...

 

Idag har inte varit en okej dag. Vaknar helt fel, blir tvingad att dra in och se framtida civilinjenjörer (stavning?) och arkitekter och annat random smart folk ta examen. Och jag hittar inte ens kvinnan jag skulle vara där för.
GRATTIS.
Sedan har det bara varit bajs, ni vet, börjar det bajs, fortsätter det vara bajs. That's just how it is.

Och så får jag inte tag på Amanda. Sluta opp.

Lyssnar på Cave's "Straight to you" hela dagen, repeat, repeat, repeat...

Och så vill jag få inspiration igen. Jävla inspirationstorka... hatar det!

Nu ska jag sluta klaga och försöka ringa Amanda igen.

Ha en skön kväll.

Peace.
/Liv.

Det är svårt att välja en, En låt som man ska kalla sin "favoritlåt".
Det går inte. Jag kan iallafall inte. Det finns så otroligt, otroligt många fantastiska mästerverk.
Men högt på min lista finns många Nick Cave-låtar, det är bara så det är. Mannen är ett sånt jäkla geni.
Vissa kallar honom en deppig gubbe, sure, många av hans texter är inte de mest glada, men herregud, musiken! Hela alltet! Det är så jävla snyggt gjort, när man sitter och lyssnar igenom alla plattorna inser man hur olika dom på sätt är, men dom har en gemensam länk - Alla är så jävla smarta.
Det är som matte. Som att lösa ett svårt tal, Nick har löst det svåra talet och resultaten visas i hans plattor.
Eller som att lösa ett tusenbitspussel och Äntligen lyckats. Nick sötter ihop tusenbitspusslet på fem minuter.

You're talking about smarta musiker? Då måste ni snacka om Cave.

Här är låten "Straight to you" med en full/hög/full&hög/allmänt borta Nick Cave. Men det är härligt, dock jävligt skönt att han sparkat ut knarket. Men han skapade mycket vacker musik under knarktiden...
Jaja!
Här är låten, en av de bästa balladerna någonsin, om ni frågar mig. En evig rysning, det är så genialt.

Nu ska jag snart iväg och träffa mina babes och käka lite. Fan vad skönt väder det är ute nu alltså!
Härligt!
Ha en skön kväll!

Peace.
/Liv.

tänkte jag, men på något sätt har jag gjort det. Glömt. Eller snarare förträngs skulle jag tro.
För precis ett år sedan låg jag på sjukhuset, var nyopererad och hade en konstant smärta i magen 24/7.
Ni vet, när såret börjar läka börjar det klia som in i helvete, men man kan inte, man får inte klia... Mardröm.

Så, ett år har gått och jag kan inte riktigt första det om jag ska vara ärlig. Ett år som var ett helvetesår, 2007 var verkligen ett av de värsta åren, högt upp på listan efter perioden 95-98, tre år som nog inga bedrövelser kommer toppa. Men jag klarade mig igenom det, och sitter jag idag ett år efter.

Ibland förvånar jag mig själv om hur psykiskt stark jag egentligen är.

Ett år. Shit, ett år.

Peace.
/Liv.

Igår köpte jag en apsnygg svart klänning och ett par svarta sommarskor.
Jag blev glad.

Något annat jag blir glad är musik. Okej, vem blir inte det...
Som de flesta nog har märkt vid det här laget, gillar jag Pearl Jam. Mycket.
Det är svårt att förklara vad det är som är så fashinerande och underbart med musiken.
Tror det är någon blandning mellan Eddies mörka, vackra röst, de fantastiska musikerna och det speciella soundet.
Allt, med andra ord.

"All or none", från Benaroya Hall -03. Så jävla, jävla bra. Vackert är ett litet ord.
Hörde rykten om att dom är på g med ett nytt, nionde album. Det får mig att le.
Turné? Besök här i Europa.
Jag önskar mig inget annat.

Njut av videon.

Peace.
/Liv.

Ska snart till farsan och hämta mitt arv. Inte mycket, men uj vad jag behöver pengar just nu alltså. Blir lite shopping, byxor, skor och pilotbrillor är vad jag har tänkt mig. Får väl blir några billiga skitbyxor, men men... Sedan är jag skyldig ungefär hela världen en sisådär femtio miljarder, känns det som...

Awell! Det är sol och varmt ute och jag luktar gott från Niveas brun utan sol, och jag är rik!

Peace.
/Liv.

Förutom den här underbara videon så hatar jag mitt liv just nu.
Jävla skitliv, så jävla cp. Är jag.
Idiot.
Fan.
Jag vet inte vad jag ska göra.