inteallsfoerbannad

När jag var ute nyss och handlade och hade mp3:n igång as usual, kom jag på vem jag glömde nämna i förra inlägget - Chris Cornell.
Hur kunde jag glömma? Jag menar, HUR kunde jag glömma?

Ja, ni vet ju alla vad jag menar, åtminstone ni som läst bloggen ett längre tag. Förra sommaren, hela förra året special syftar jag på, såg jag ju honom, och mitt i all sjukhusvistelse var Chris min helande länk, den som höll mig ihop. Jag menar, första soloplattan, "Euphoria morning", herregud, den är så fantastisk, jag ryser bara jag tänker på det. Som "Moonchild", som jag lyssnar på just nu, det är så fenomenalt. Så mycket ångest på ett sätt, men ändå vackert... You know? Jag älskar det, jag älskar Honom.

Det är rätt svårt att förklara, men jag tror ni förstår mig, speciellt ni som känner mig riktigt bra. Jag hade inte varit den jag är idag om det inte hade varit för Chris, jag hade varit någon helt annan, jag hade varit förstörd. Inte för att jag o-förstörd nu, men jag är så hel som jag kan vara, tack vare honom har jag klarat mig igenom de mest jävliga stunderna.

Om jag någon, någonsin skulle få träffa honom, bara i fem minuter eller mindre, hade jag tackat honom, jag känner att jag verkligen vill det... Självklart kommer det antagligen aldrig bli av, men när jag sitter här och skriver och tänker på det inser jag mer och mer hur mycket jag skulle vilja tacka honom...
Det känns skönt att man har en sådan människa med en, som man verkligen kan lita på.
Fast man inte känner människan.

Om ni förstår?
Senare i år/början av nästa år blir det iallafall Chris, så många gånger som möjligt för min del. Ska verkligen tömma min plånka enbart på Chrisbiljetter och resor till spelningarna. Nördigt, may be, men Så behövligt.

Nu ska jag sluta tjata.

Ikväll blir det en redig hemmakväll med följande: Mor, storebror, Charlotte Perrelli på TV, marshmallows (ellerhurdetnufanstavasjaja), Polly, chilinötter, chips och nappar eller vad det nu var.
Fetton, absolutely. Men det får man fan också vara ibland (se. ALLTID).

Och med risk att låta fjortis så ska jag Supa som en jävel imorgon. Det behövs, jag dricker inte mycket eller ofta. Sure, har väl tagit en öl en senaste helgerna, men I mean, EN öl, that's nothing. Imorgon blir det dock ingen öl, eller maybe, men först och främst en massa sliskiga drinkar och lakritsshots. NAM NAM.

Här får ni en video för att CC (Chris Cornell) är bäst. "Can't Change Me". RYSNINGAR. Och så är han het som få i den här videon... Haha.

Ha en skön kväll allesammans, heja Charlotte Perrelli, och Kenza, I feel for you, jag vet hur det känns att ligga på sjukhus ovetandes och ha ont som faoun!



Peace.
/Liv.