inteallsfoerbannad

Just nu känner jag mig som den lyckligaste i världen.
Chris Cornell. Min idol, min förebild, både lyriskt och musikaliskt.
Jag ska se honom. Den 27:e augusti.
Fattar ni? Fattar ni vad det innebär? Jag känner mig helt... jag vet inte, det går inte att beskriva.
Att få se Chris live är något jag faktiskt inte trodde jag skulle få göra.
Hur ofta kommer han till den här sidan av Atlanten, egentligen...
Visst, han var här förra året som jag tyvärr missade, men innan dess, nono...
Men nu. Nu. Halleluja, om jag tillåts säga så.
Halleluja.

Och vet ni en riktigt sjuk sak?
Okej, jag tänker inte avslöja för mycket här, in case någon inblandad skulle läsa här.
Nej, det är inget kriminellt eller sådant, det är bara det att jag icke får avslöja det.
Men det är ett slags... jobb. Eller uppdrag. Det har med projektet att göra...
Ah, fan jag kan inte beskriva det utan att låta helt wierd.
Jag blev paff iallafall, men kulkul!

Ciaaoo.