Lyssna!

För er som tidigare varit tveksamma till Pearl Jam ska ni lyssna/se på det här klippet.
En kover av Bob Dylan's "Masters of War", och jag vet inte vad jag ska säga...
Märker ni hur mycket Ed menar VARENDA ord han sjunger? Och röster är helt amazing...
Jag gråter alltid när jag lyssnar på den här låten, den är så kraftfull, så otrolig.
Finns inget bättre.

Lyssna och njut.



Texten, så jävla sann.


Come you masters of war
You that build the big guns
You that build the death planes
You that build all the bombs
You that hide behind walls
You that hide behind desks
I just want you to know
I can see through your masks

You that never done nothin'
But build to destroy
You play with my world
Like it's your little toy
You put a gun in my hand
And you hide from my eyes
And you turn and run farther
When the fast bullets fly

Like Judas of old
You lie and deceive
A world war can be won
You want me to believe
But I see through your eyes
And I see through your brain
Like I see through the water
That runs down my drain

You fasten all the triggers
For the others to fire
Then you set back and watch
While the death count gets higher
Then you hide in your mansion
While the young people's blood
Flows out of their bodies
And is buried in the mud

You've thrown the worst fear
That can ever be hurled
Fear to bring children
Into the world
For threatening my baby
Unborn and unnamed
You ain't worth the blood
That runs in your veins

How much do I know
To talk out of turn
You might say that I'm young
You might say I'm unlearned
But there's one thing I know
Though I'm younger than you
Even Jesus would never
Forgive what you do

Let me ask you one question
Is your money that good
Will it buy you forgiveness
Do you think that it could
I think you will find
When your death takes its toll
All the money you made
Will never buy back your soul

And I hope that you die
And your death'll come soon
I will follow your casket
In the pale afternoon
And I'll watch while you're lowered
Down to your deathbed
And I'll stand o'er your grave
'Til I'm sure that you're dead

Peace.
/Liv.

glorified g

Varför känner jag bara egon?

Jag är inte guds ängel själv, men jag menar - vafan................................................................................................

jag vill kunna NJUTA igen
fuck
fcuk
fkuc
ufck
hur ni än vill ha det -
- fuck

snart ska jag iallafall till göteborg och nu skiter jag i om ni tycker det är störigt men nu lägger jag upp en bild på ed för det är glädje i dess renaste form.

tja-ba.
/liv.

image278

Let's avslöja it all

Jag blev utmanad av Marcus Birro.

Här kommer sju sanningar om mig:

1. Ibland (se. Alltid) när jag inte kan somna brukar jag dagdrömma en massa sjuka saker, oftast helt osammanhängande grejer, för att bli trött och slutligen somna.

2. Minuterna innan jag går upp på en scen, det är skitsamma vad jag ska göra på den, är jag alltid så jävla nervös att jag seriöst överväger att skita i det hela. Sedan när jag väl är uppe på den är det en helt annan femma, då trivs jag lika bra som i min säng.

3. Trots att jag var på en äckligt bra Kent-konsert på Kalas i Malmö sommaren 2002, har jag aldrig förstått mig på den mass-besattkärlek som hela jävla Sverige/världen verkar ha till dom. Tycker allt låter exakt likadant.

4. Jag tycker Gary Oldman (Sirius Black i Harry Potter-filmerna) ser bra ut, dock inte lika bra som han gjorde när han var 20-30 då han såg ut som jag vet inte vad, han var snyggare än Johnny Depp. För att bli 50 bast i år ser han bra ut, if you ask me.

5. När jag var liten vågade jag inte gå på stan med min pappa för att han då, som nu, hade enormt fluffigt och burrigt hår, ett resultat från 20 års blondering av håret. Jag tyckte helt enkelt det var pinsamt att vistas ute med honom.

6. Nuförtiden vågar jag inte gå på stan med min pappa med risk för att någon random alkis/uteliggare ska komma fram och dom ska börja snacka. Jag är rädd för att folk ska känna igen honom sedan hans tid som uteliggare. Sure, det var flera år sedan, men han ser lika mysko ut nu som då...

7.  Varje gång jag går och lägger mig har jag täcket över öronen. Why? Innan mina föräldrar skildes för 13 år sedan bodde vi i en halva av ett äckligt, ruggigt hus som mina föräldrar hyrde av några vänner, som bodde i den andra delen av huset. Huset möglade, tapeterna var skrikorangea med vita lodräta breda linjer, golvet var i brun/vitt marmor, ja, you get it... I min och min storebrors rum sov jag i den övre delen av våningssängen, detta resulterade i att varje gång jag kollade upp i taket satt där 5-10 äckliga, stora, skabbiga harkrankar, en del fasttagna i spindelnät, andra som flög runt ovanför mitt huvud lite när dom själva kände för det. Sedan den dagen har jag varit LIVrädd för både harkrankar och andra spindlar. That's why jag nu har täcket över öronen. Och ja just det, Yavi berättade en gång för länge sedan att hennes väns vän hade en spindel som bodde i hennes öra, vilket hon upptäckte efter flera år. Den hade lagt ägg och sånt... UUUUUUUUUEH! Hemska tanke!

Så, nu har jag avslöjat ännu sju konstiga saker med mig. And yes, you can call me a wierdo. Jag antar att jag är det på någon kant...

Peace.
/Liv.

image277


FÖRÄNDRING

Förändring.



-

En enorm respekt;

image276
.

Hail, hail

Den här veckan har varit en jävla fitta.
I totally agree with you, Hannah.



Ola var apsnygg i Aftonbladet, skägget är hett. Keep it.


Nu ska jag iväg och supa som en liten gnu.

image275

Rest.......... in peace

getinfunkys dagbok
  
 
  
 
 
Put your hands away
Daterat: Måndagen den 21:a januari 2008 kl 12:10 
 
 
 
Seriöst.

Fitta.


Det här kommer att bli en låååååååååång vecka.

---------------------------------

Vad var det jag sa?
HEL  ...    VETE
Jävla allt.
Förlåt. Jag kände det på mig.
Tuesday. What a fucking day. I hate tuesdays.



AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA

Ett geni

Mitt i all sorg finns det en skådespelare som jag bara måste nämna/hylla.
En skådespelare som jag antagligen har nämnt tidigare i denna blogg, men det skiter jag i.

Christian Bale.

Seriöst.
Det finns inte ord till hur mycket jag älskar honom i "American Psycho". Alltså, för er som har sett den så menar jag inte "älskar" som i "Ååh, jag älskar hans karaktär, jag vill vara precis som den", utan mer "fyfan vad jag älskar hur han gestaltar den karaktären".
Det är så jävla genialt.
Så fort man nämner mannens namn i detta huset går en kollektiv rysning och beundran mellan alla familjemedlemmarna.
Kort sagt: Min familj älskar Christian Bale.

Se "American Psycho" ni som inte har sett den. Den är sjuk, men den är samtidigt så jävla äckligt bra.

Snart kommer ju även den nya Batman-filmen, vilkens namn jag nu inte kommer på. Heath spelar ju Joker i den...

Men som sagt, Christian Bale - Ett jävla geni, lugn en av de bästa skådespelarna just nu. En snygg sådan, dessutom.


image274
Christian Bales' karaktär i "American Psycho" med yxan i högsta hugg...


Peace.
/Liv.

You may call me a dork...

Jag är så jävla ledsen över Heath att jag vetefan vad jag ska ta mig till.
Tacka Gud för att jag har pengar och cigg och att Amanda kommer hit snart.
Annars hade jag blivit galen.


Visste inte att Heath var/är med i den nya Batman-filmen. Innan har det varit en självklarhet att jag skulle se den, då världens bästa Christian Slater spelar Batman, men nu när även Ledger medverkar i den, som Joker, finns det inga ord för hur självklart det är...

........................................................

Ni kanske tycker att jag är fånig/töntig, om jag ska vara ärlig så trodde jag inte att jag skulle reagera såhär starkt.
Men tydligen


gör
jag

det.
Klump i magen. You were magical.

image273

Peace.
/Liv.

En stjärna har fallit

Igår lämnade den australienska skådespelaren Heath Ledger oss. Han hittades i sin lägenhet i SoHo igår.
Fan, är väl det jag kan säga.
Fanfanfan.

Heath var en av mina absoluta favoritskådespelare. Jag menar, A Knight's Tale, Brokeback Mountain, Casanova, The Brothers Grimm... 

Fan.

Varför är det alltid så att alla bra, alla som har en lysande framtid framför sig, är de som går bort?
Jim Morrison, 1971, 27 år.
RIVER PHOENIX, 1993, endast 23 år.
Janis Joplin, 1970, 27 år.
Jimi Hendrix, 1970, 27 år.
Kurt Cobain, 1994, 27 år.

Och nu, Heath, 2008, 28 år gammal.
Jag är ärligt talat i något slags chocktillstånd. Visst, jag har aldrig varit det där crazy megafanet, men jag har alltid sedan jag 2001 såg "A Knight's Tale",följt honom och respekterat honom, ansett honom vara en grym skådis.
Och så är han ju från Australien. Det är tack vare det landet och Storbrittanien som USA har alla dess grymma skådisar.
Tre fjärdedelar av skådespelarna i USA är från antingen Australien eller England.
Typ.

Men fan... Känns som, jag vet inte. Sörjer.... Känns som det känns den 31 oktober varje år (Rivers dödsdag).
Detta är en jävligt hårt nedslag i Hollywood, ska jag säga er. I hela världen, dessutom.
Har suttit och följt uppdateringar o.dyl. på Perez Hiltons blogg. (http://www.perezhilton.com)

Rest in Peace, Heath. Jag tänker på dig.

image272

Peace.
/Liv.

FUCK FUCK

Fan fan fan fan mitt liv är en jävla röra och det enda som ler mot mig just nu är ångesten, den ler ett retsamt litet leende.
Fucked up.

Om jag bara kunde få flytta härifrån skulle allt lösa sig.
Ja, ni  tänker säkert att då flyr jag bara från mina problem.
So? Det verkar inte finnas någon annan lösning.
Jag orkar inte kämpa mot luft mer.



Ed skjuter ihjäl lite av ångesten. Herregud, du är för bra för att vara sann.
image271

Grattis

Grattis babe till Golden Globe-priset för Bästa låt.
Film: "Into the Wild", låt: "Garanteed".
Allt du rör vid blir till guld, se bara här.

Just nu

MUSIK:
Faith No More
Soundgarden
Pearl Jam
Nirvana
Musiken från "Chess"
Aleka's Attic


FILM:
From Hell
My Own Private Idaho
Ocean's 11, 12 & 13
Allt med Monty Python
Red Dragon
Blow


TV:
SCRUBS
My Name Is Earl
Little Britain
Jackass
2½ Men


That's about it. Nu ska jag äta, har inte käkat något idag.

Peace.
/Liv.

Fopp

Seriöst, jag trodde jag kunde vara en aning självcentrerad ibland, jag menar, vem är inte det? De som inte är det till och från är fucking underbarn.
MEN SERIÖST.
Jag vill vill vill inte ha en massa mail skickade till mig. Vad ska jag göra åt saken? Egentligen?
I'm sad for you, men jag är ingen mirakelmakeare. Sorry, kanske du trodde fallet var så, men nono, big nono.
Jag är ingen mirakelmakeare.



---


Fopped last night and the night before
I had to fopp outside and then I went indoors
Fopped so hard I made the people warm
They stood back and gave me all the floor


I did the fopp, the fopp
they wouldnt let me stop
Yeah I was foppin and rockin
Had the house hoppin


Foppin, the way it makes you go, everybody was
Foppin, everywhere you go, do all your
Shoppin, wiggle to the floor, everybody was Foppin


Fopp with me and Ill fopp with you
Foppin is the brand new thing to do
Fopped so hard that I lost my shoe
I fopped so tough they had to make some room


Break your leg, dont you fopp your back
Do your thing, dont you give no slack
Shake your hips and then you turn around
Well first you fopp it up
And then you fopp it down


Fopp me right, dont you fopp me wrong
Well be here foppin all night long
Im too short, baby, and youre too tall
But when were foppin that dont mean a thing at all


Foppin, the way it makes you go, everybody was
Foppin, everywhere you go, do all your
Shoppin, wiggle to the floor,, everybody was Foppin

Soundgarden für alle och nästa vecka ska jag ta tag i scenskolehelvetet.

För övrigt är Matt Cameron (längst till vänster) sanslöst snygg på den här bilden. When I think about it, är han jävlan het. Inte alltid man tänker på det, där han sitter bakom sina trummor.
<3

image270

Sweet

Chris soloskivor är favoriterna just nu. Som len babyhud är hans röst.
I Soundgardens mest galna och utflippade låtar var han bäst, i solots mer lugna material är han även en Gud.

Damn vad jag älskar den mannen.

image269

Holes

Jävla rövhål. Alla är jävla rövhål.
Varför kan jag inte känna människor som Inte är rövhål?

It's a cuuuuurse.

Jaja.

Jävla rövhål.

/

My Own Private Idaho

Finns ingen bättre film, det finns verkligen inte det.
Se trailern här under så kanske ni förstår vad jag menar.
Eller, ni måste nog se hela filmen för att Verkligen förstå vad jag menar, men det här ger er iallafall en liten inblick.
Kärlek, pure kärlek. Magnifikt. Mästerlikt. Gus Van Sant, mästare.



Se den.

Peace.
/Liv.

Gäsp, gäsp

Har suttit och lyssnat på Soundgarden ett bra tag nu.
Gosh.
Undra hur många gånger jag har blivit nyförälskad i den musiken?
No too many, but it's many.
Snacka om en lång förälskelse.

Uppdaterat das musicblogg aswell. Om någon nu skulle vara intresserad av den...


Chris röst i "Pretty Noose". Apigt bra.

Peace.
/Liv.

image268


Sanna ord

Jag vet inte om någon av er som läser här såg på "Stjärnorna på slottet" tidigare ikväll, men om ni gjorde det tror jag ni förstår mig när jag säger att det var ett väldigt speciellt avsnitt.
Det är något speciellt med Peter Stormare. Jag vetefan vad det egentligen är, men det är något med honom, hela hans person, hans otroliga intensivitet, impulsivitet, ärlighet, allt, det är något med allt det där och mycket mer som gör mig så jävla peppad.

Speciellt när han berättade hur han upptäckte sin väg till skådespeleriet. Han berättade så otroligt förklarande hur han satt i teatersalongen, ridån öppnades och han sade direkt till sig själv något i stil med"Det här är vad jag vill syssla med". Det var bara så självklart, helt enkelt.

Jag vet inte hur jag ska förklara det, men det var ungefär så min väg med teatern började. Bara den lilla skillnaden att jag Stod på scenen. När jag var 12 fick min morsa ett av sina berömda infall och anmälde både mig och min lillebror på en veckas teaterkollo på en fritidsgård här i Lund, fast i två olika grupper, en för folk i min ålder och en för folk i hans ålder.
Teater var något jag aldrig, aldrig hade sysslat med innan och fram tills då aldrig hade tänkt på att syssla med.
Men jag måste säga att den veckan var den roligaste jävla veckan under hela min pre-tonårstid.
De första dagarna ägnades åt åtskilliga improvisationsövningar, sedan började vi skriva på ett manus och sätta roller.
Jag fick en av huvudrollerna, en hip hopande "hunk" vid namn Ken, om jag inte minns fel vid namnet. Jag minns inte exakt vad föreställningen handlade om, men jag minns att vi drev med bland annat systrarna Graaf (som då hade andra namn vilka jag nu inte minns), Markus Schenkenberg som i vår parodi hette Markus SKINKenberg, Thomas DiLeva och en massa massa andra...
Det var helt hysteriskt.
Sedan det kollot öppnade sig en helt ny värld för mig; teatervärlden. När jag stod där och levde ut min roll som den hip hopande "hunken" Ken, fick vara en helt annan människa, fylldes jag av ett sådant jävla rys. Jag insåg Direkt att det här var det jag ville syssla med, jag Njöt.
 
Jag vet inte om det är jag som är konstig, men jag har alltid varit mer intresserad av att stå på en scen och agera än att spela i filmer. Visst, filmagerandet är någonting jag verkligen Inte skulle tacka nej till som val av karriär, men hade alternativet till en karriär på scenen funnits, hade jag valt det före. Lönesumman är betydligt mindre, men min lycka skulle vara milslängre. Det är något med scenen jag älskar.

Åtta år har snart gått sedan jag stod på en scen för första gången (scen och scen, teaterkolloföreställningen ägde rum i ett rum, utan scen, bara ett halvstort golv), åtta år fyllda av jag vet inte hur många föreställningar och musikaler.
Vissa har jag älskat att delta i, vissa mindre. Men en sak är säker är att alla har Gett mig något.
Verkligen.

Teaterapa. Sure, call me that. Isåfall är jag en jävligt stolt sådan.
Jag antar att ni förstår mig när jag säger att dagens man är Peter Stormare.

Lev ut era drömmar, håll aldrig inne dom. I'm not gonna do that.

Peace.
/Liv.

Jag har verkligen saknat Chris Cornell



Alltså, refrängen är så otroligt stark. Jag älskar verkligen den här låten, en av mina absoluta favoriter ever.
F.ö. är den här låten Så 05-06-07 för min del, helt galet.
Love u.

Wash

Är bara tvungen att lägga upp detta klippet. Tidigt Pearl Jam. Skulle tippa på -91, verkar som en promotion av "Ten", så ja, då måste det vara runt 1991.
Ed är så jävla härlig, det är det enda jag kan säga. Låten, "Wash", är otroligt bra. Ah, "Ten", vilket jävla bra album, alltså.
Lugnt värt att ta en titt på.

Tja!


Åh, Gud!

Jag fick precis ett mail från teaterhögskolan i Göteborg. Den 11:e FEBRUARI ska jag på audition.
FY HELVETE!!!!
Alltså, inget negativt menat med "Fy helvete", utan "Fy helvete" vad jag är nervös!
Måste först och främst hitta en bra text som jag kan läsa upp under tre min, sen hitta något mer OM jag skulle gå vidare, inte för att jag har börjat tänka i de banorna, sure, hoppas kan man alltid, men jag har Inga förhoppningar. Eller hur man ska säga. Okej, det där lät som att jag inte alls vill gå vidare, men ja, ni förstår nog...
BAAH!

TUR att både tåg- och bussbiljetterna till Götet är billiga, med min fjöntiga lön hade jag inte kunnat pröjsa hur mycket pengar som helst. Sen måste man också hitta boende, men det kan man nog hitta något billigt...

Någon från Göteborg (typ Sandra. (: Eller du bor väl utanför, men jag antar att du kan ditt Götebörg) som vet vart man kan finna billigt boende?

Aah, har en sjukt konstig känsla i magen just nu. Är glad och lycklig som fan över att jag fick komma på audition, men samtidigt är jag så jefla nervös att jag nästan skiter på mig. My stomach huuuuurts...

SHIT. Shit är dagens ord. Lungan.

Peace.
/Liv.

Ps.
GAAAAAH!!! SHIT.
Ds.

Grammisgalan 2008

Ikväll är det Grammisgalan. Tror jag iallafall. Har för mig att jag läste det på text-tv'n yesterday...
Kul, isåfall. Fast galan är långt ifrån så glammig den var för ett par år sen, typ när Ark vann två priser, 2001 tror jag det var. Minns den dagen som det var igår. Så över, överlyckliga jag och min storebror blev. Haha, neeewrdahwr.

Jaja. Nu ska jag leka med Amanda och Viveka.

Tja-tja.

image267
Så söt.

Man kan ju alltid hoppas och jakbgvkajebvkjöawebgfwipvjnc.

Förlåt för den osammanhängande rubriken, jag orkade helt enkelt inte komma på någon snygg rubrik.
Suck.

Imorgon ska jag skriva nytt CV och gå till Mormors bageri. Jag vet att dom kör med en och att man måste jobba hårt som fan men jag orkar inte tänka på det, jag behöver pengarna, jag behöver dom som fan.
En polares morsa kom förbi igår och sa att dom är in deep need of nya arbetare.
Lätt jag är där, lätt.

Man kan ju alltid hoppas. DÄR kom rubriken.

Förlåt, jag är jättetrött. Jag har suttit inne hela dagen och lagat mat som jag knappt ätit, samt lyssnat på Pearl Jam i, tja, vad blir det? 7 timmar, ser jag nu när jag kollar på klockan.
JAJA.

Nu ska jag sluta vara konstig, gå ut med soporna och samtidigt ta en välförtjänt (ellernågot) cigg, min andra för dagen. Palla snusa HELA tiden.

Hej nikotinberoende?
Jaja, skyll på mina föräldrar isåfall.

Tja, här kommer Ed.

Peace.
/Liv.

image266

Wohoo!!!

Jag har en ny blogg;
http://livli.musicblogg.se

Men eftersom det är en musikblogg och det finns säkert ungefär en miljard människor som inte gillar min musiksmak, behåller jag det här shitet, så jag även kan skriva lite när jag känner för det.

Men läs gärna das musikblogg, if you want to.

Ciao!
Peace.
/Liv.

image264k

Ångest

Jag vet att jag skriver en hel del om Den Där ångesten.
Det är som någon slags form av terapi för mig, att skriva om ångesten.
Känns som att den försvinner på något sätt.
Det är även därför jag hela tiden lägger upp en massa videoklipp här på bloggen, videor som jag förstår ingen är intresserad utav.
Jag mår bra utav det. Varenda video jag har lagt upp är på sånger/framföranden som betyder mycket för mig.
Sånger som i sig kanske inte världens mest peppande, men jag vet inte...

Ni har väl också låtar som egentligen är jäkligt deprimerande, men som ni själva ändå mår bra utav att höra?
Det tror jag varenda jävel har...

"Black" är min. Pearl Jam, ja. Jag vet inte... Den är så vacker, men ändå, jävligt sorglig.
Eddie sjunger på något sätt som... Man blir så jävla berörd.

Men ångesten, ja...
Har skrivit en del om att jag inte gillade 2007. Inte bara för operationerna, skolan n' shit.
Utan även för Den Där ångesten...
Det är inte kul. Verkligen.
Men jag har en bild som jag tog i somras några hundra meter ifrån min lägenhet, som är så jävla vacker.
En bild jag är fruktansvärt nöjd med, den må inte ha världens bästa skärpa osv i hela jävla fotovärlden, men det är något med den... När jag tog den mådde jag verkligen inte bra, men när jag kollar på den Nu och tänker tillbaka på Då, blir jag faktiskt jävligt stolt över mig själv. Jag klarade av den perioden. Jag har klarat av många svåra perioder i mitt liv, det är ett som är säkert, och när jag tittar på den här bilden, så blir jag rätt, nöjd, stolt över mig själv...
Hela förra året bevisade jag för mig själv att visst fanemig var starkare än jag trodde att jag var.

Här har ni bilden, föresten, ni får klicka på den för att den ska bli större... Ja, ni förstår...



Gillar den...


Ha en fin kväll.
Peace.
/Liv.

image263
Viktig person, Eddie Vedder.

In hiding

Trött. Ångesten. Otålighet. Allt i en enda jävla röra.
Vegetariska nudlar på en nära framtids kokning.
Måste äta. Måste äta. Måste....


"Push me, Pull me" är ett jävla mästerverk.
Jim Morrison går hand i hand med Eddie Vedder fast ändå inte.
Fan vad jag älskar Eddies röst.
Jims likaså.
Men Ed.

Måste äta.

Jag hatar Lund.
Jag tror inte det finns några ord som kan beskriva hur mycket jag hatar den här staden.
Jag tror faktiskt inte det.

På tal om ingenting hörde jag en jätteäcklig sak om en känd svensk, jag ville nästa spy lite grann.
Fick mig att avsky människan ännu mer.
Tror dock inte jag ska nämna några namn här, man vet ju aldrig vem som läser.
Men bara så ni vet. Jag blev äucklad. Hua...

Just det, äta var det ja.
Men först cigg. Eller efter. Vi får se.

Nu ska jag lägga upp en bild på mig själv.
Festligt va.

Ha d.

KONSUM!
image261

Temple of the Dog

DAGENS MUSIK, utan någon som helst tvekan.
Råder er till att lyssna, vackert.
"Hunger Strike".

Eddie+Chris = Ljuvligt.

Mästerverk efter mästerverk

Nästa mål inom filmen: "Into the Wild".
Ja, titeln säger det mesta, handlar om en kille som istället för att välja att gå vägen mot en lovande spikrak karriär, istället beger sig ut i vildmarken.
Låter bull? Se videon nedan, en liten preview.
Och lyssna på låten... JA, det är Eddie Vedder, vackraste låten jag hört på väldigt, väldigt länge.
Ett härligt + är även att brabrabra Vince Vaughn är med.
Jag är helt betagen av låten, den är så otroligt, otroligt vacker.

Måste se!


New year

Nyårsaftonen var en nyårsafton helt i min smak.
Var hemma och käkade en massa gott, bland annat en fisk- och räkgryta med ris och saffran. GOTT.
Älskar fisk och skaldjur.
Sen lagom till tolvslaget hällde vi i oss en massa champagne och vin.
Satt väldigt fint, jag har insett att jag älskar champagne riktigt jävla mycket.
(Men vem gör inte det)

Sen gjorde vi inte så jävla mycket. Firade in det nya året med att kolla på Conan.
Jag citerar och håller samtidigt med vad min morsa och storebrorsan sa
"Det finns inget bättre sätt att fira in det nya året än att fira in det med lite Conan!".
I sooooo agree.
Sjukt nöjd med mitt val av att för en gångs skull stanna hemma på nyårsafton, det var väldigt välbehövt.

Idag ska jag inte göra så jävla mycket, det är röd dag vilket är jäkligt nice, då Får man slappa.
Kanske spela lite Guitar Heroes eller något... (Nörd)


Jag känner på mig att år 2008 kommer bli ett Jävligt bra år.
Många säger att 2007 var ett förändringarnas år, och det håller jag med om till viss del.
Eller det var mer en händelsernas år för mig, för att vara exakt.
Men det är bara något som säger mig att mycket kommer att bli bra det här året, det kommer vara ett Jävligt bra år, som sagt.

Efter förra årets händelser är jag nu Sjukt pepp att få igång allt!
Jobba som en galning och ja, jag kommer faktiskt jobba. Ska göra allt för att få ett heltidsjobb.
Spara ihop pengar, så att jag till förhoppningsvis nästa år kan flytta utomlands.
Great Britain eller Us är det som lockar mig. Min mersmak från London har börjat smyga sig på mig igen.
Fast å andra sidan känns det ibland som att London är lite för stort och livligt för mig, man ju alltid bo i en mindre stad i närheten...
Fast ändå... London är den mysigaste och vackraste staden jag varit i, lugnt.
Aja, we'll see, we'll see...


På tal om verkligen ingenting, eller jo, På tal om nyårsafton - Fy helvitti vad jag älskar "Grevinnan och betjänten"!!!
Igår skrattade jag lika mycket som jag senast skrattade åt "Kalle Anka" på julafton - alltså helt hysteriskt.
Betjänten är så jääävla rolig när han agerar de olika bordsgästerna.
"SCHKÅLL!" Haha.... Hysteriskt!

Nu ska vi snart äta, nice, är hungrig som ett djur.
Kollade precis på "Ronja Rövardotter", kom på TV nyss, den är så fin, så vacker... Börje Ahlstedt är så jävla bra!

Peace.
/Liv.

RSS 2.0