Ännu en anledning till att älska Axl Rose:



SÅ JÄVLA SANT!!!!!!!!!!!!!!!!

Min mamma är ett retard

... hon äter faktiskt mediciner som heter Retard. I know, hemskt som fan. Haha...


Det började litet, som ett litet "What the... wait a sec!".
Man anande, men skrattade sedan lite för sig själv, idiotförklarade sig själv över att man ens tänkte tanken.

Men idag, för kanske femton, tjugo minuter sedan.
Mor och jag ligger i varsin soffa med varsin laptop i famnen.
Vi snackar om något, minns nu inte vad, men av någon anledning kommer in på Pearl Jam.
Och vet ni vad hon utbrister??

"Vi måste spara ihop pengar till när Pearl Jam kommer till Europa nästa gång" (alltså, nästa gång efter deras skitkorta visit i augusti).

Jag stirrar på henne förvånad, utbrister:

"Va?? Gillar DU Pearl Jam?!!!?"

Varpå hon lugnt svarar, nästan med en kränkt röst:

"Det har jag alltid gjort! Enda sedan du började spela deras musik för mig!"

OKEJ...
Min största fråga är nu; VARFÖR har du ikke berättat detta innan?

Kviiiiiinna.


Men I love it, love you och nu kan vi rocka tillsammans på en PJ konsert inom en snar framtid! :D

Den får gärna hålla den här klassen (vilket jag är helt övertygad om att den kommer att göra):


Aftonbladet - häng er!

En paranoid f.d. extrem hypokondriker som mig går in på Aftonbladets skithemsida och läser

"Nu har svininfluensan kommit till Norden - två fall i Finland! 5 på den 6-gradiga skalan! Minst 159 har dött i epidemin"

Klart man bli panikslagen, åtminstone jag. Min kropp reagerar, och jag hinner tänka "jag ska nog inte åka till jobbet imorgon, om jag skulle smittas av någon på bussen", när jag ser en läsares kommentar.

De som har dött är gamla, små bebisar eller folk med dåligt immunförsvar. För de med normalt immunförsvar är det som en mildare form av influensa än vad vi nordbor är vana vid.

Det enda jag kan säga är: FUCK YOU, AFTONBLADET! Fuck you för at orsaka mass- panik och rädsla.
Fy fan för er, FY FAN! Nu bojkottar jag Aftonbladet, join me in my hate-dance.


FUCK YOU.

/Liv.

Puppets

Godkvällis.
Sitter och lyssnar på "Speak and Spell". Fan, vill bara resa mig upp och dansa! Musiken är så kass att den blir bra.
Eller, den är egentligen inte kass, bara så långt ifrån det soundet man är vana vid när det gäller DM.

Imorgon gäller jobb, sedan ledighet. Inte för att jag har gjort något speciellt idag... Men ja, valborg and shit. Har inte "firat" valborg på flera år... what's the point, liksom?

Aaah, "Puppets" så jävla bra!!


He knows where he's taking me, taking me where I want to be

Jag är kär i min gitarr.
Eller.

Min pappas gitarr,
som egentligen var en julklapp till min storebror,
då farsans egna gitarr för det mesta hängde på pantbanken tog han över gitarren,
och nu har jag lånat den.

Man märker verkligen skillnanden mellan DM och PJ när det kommer till ackorden.

PJ: A, G, Dm, Em, C osv.
DM: Fm7, Asus2, Abmaj, Cmaj7 osv.

Inte för att det enda är bättre än det andra (eller, jo), men liksom. Stor skillnad, verkligen apstor.

Nej, nu skall jag sätta mig med just gitarren. Abstinens, you know. Love it.


För att jag är en copycat

Läste i en någon randoms blogg, där personen gjort en recension (en bra sådan!) av DM's nya platta.
Som den copycat jag är (?), tänker jag härmas. Mohahah. Låt för låt, mästerverk efter mästerverk.

1. "In Chains".
Älskar den, har älskat den sedan första gången jag hörde den för ett par månader sedan. Martins stämma är så vacker att jag ryser bara jag tänker på den... 5 av 5, lätt.

2. "Hole to feed".
Som de flesta spåren på skivan, har "Hole to feed" ett riktigt snyggt intro. Resten av låten är helt okej. Ganska "simpel" (om man ens vågar säga så inom DM-världen...), bra, men inget speciellt händer i den direkt. Dock är refrängen grym. 3,5 av 5.

3. "Wrong".
Alltså, jag har faktiskt ganska svårt för "Wrong". Introt är fruktansvärt, tycker det låter helt fel när det går från "Wrong"-brölen till starten av musiken. Njaee. Helt okej, inte amazing. 3 av 5.

4. "Fragilew Tension".
Grymt beat, Dave's röst är fantastisk. Jag gillar den riktigt mycket, vacker. 4 av 5.

5. "Little Soul".
SÅÅÅÅÅ BRAAAAA! En av mina absoluta favoriter på plattan. Det här ÄR Depeche Mode, om ni frågar mig. Dave's mörka röst, Martin's vackra ljusa stämma i bakgrunden, "mystik" i musiken, alla små ljud i bakgrunden som gör ifrån sig små pip lite då och då. Genialt! Musikens Einstein! 5 av 5.

6. "In Sympathy".
Från ett mästerverk till ett annat. Dave's röst är fantastisk! Återigen: Martin's stämma i refrängen. Såååå geniaaaaliskt. ...Dock blir den ganska tjatig efter ett tag... 4 av 5.

7. "Peace".
"Peace" var en av de låtar jag hörde först från skivan för ett par månader sedan, då hade jag Fruktansvärt svårt för den. Det har jag fortfarande, dock växer den, it does. 3,5 av 5.

8. "Come back".
Vet inte riktigt... Händer inget speciellt i låten, dock gillar jag musiken. Lite mer action så hade den varit perfecto. 3 av 5.

9. "Spacewalker".
Alltså, har ni någonsin hört ett bättre intro? Sådan DM-anda, sådan DM-perfektion! Håren på benen (har inte rakat dem på ett tag, jaja, jag är jätteokvinnlig, whatever) reser sig dansant upp!
Martin är nästan bäst på de instrumentala verken, dock bara nästan. 5 av 5.

10. "Perfect".
Alltså, introt! Förlåt om jag tjatar, men introna på den här plattan är amazing - ja, perfect! Så jävla skön låt, dock inte min favorit på plattan, men den är fortfarande otrolig. 4 av 5.

11. "Miley away/The Truth Is". Njaaaaeeee... Vet inte riktigt, har ganska svårt för det här spåret. Dock är, återigen, introt amazing. 2,5 av 5.

12. "Jezebel".
Älskade lilla Martin... Lätt ett av de bästa spåret på skivan. Martin's röst är forfarande obeskrivligt vacker. Ett sådant där klassiskt mästerverk sung by Martin L. Gore som kommer på varje skiva. And oh, how we love it. 4,5 av 5.

13. "Corrupt".
Tja, vad skall jag säga? Om ni frågar mig är detta en av DM's bästa låtar - ever. Den är så otroligt stark! Seriöst, varje gång jag hör den stegrande "You'd be..." ryser jag mer än någonsin, and I'm serious! Det är fan sjukt hur positivt min gåshudhet reagerar på den här låten. ÅÅÅH SÅ BRA DEN ÄR! 5 (!!!) av 5!

14. "Oh Well". (Bonus track)
Sååå sköööön, vad kan jag säga? Love-love-love it! 5 av 5.

NOTE:
Jag delar inte ut såhär höga poäng för att I love them, utan för att jag verkligen älskar skivan, så jävla mycket.
Äntligen har dom hittat tillbaka till deras underbara sound! Love you guys!

57 av70 hjärtan!

I could corrupt you

Helt seriöst, spelar DM "Corrupt" på Arvika, vet ni en som kommer "cry out in pain", dock en vacker smärta.
Så jäääääääääääääävla bra.
Höjningen. Gaarh, musikorgasm på hög nivå!

LYSSNA FÖR I HELVETE:

Lycka i dess sjukt snyggaste form

Lund C - Göteborg C
Avgång: 07.49.  Ankomst: 10:30.

Göteborg C - Kil stn
Avgång: 11:08. Ankomst: 13:39

Kil stn - Arvika stn
Avgång: 13.59. Ankomst: 14.33

Biljett giltig 2 juli 2009.


Åh, nu är den införskaffad! Eller, De, då det blev två biljetter... Dock köper vi biljetten hem nästa löning.
Wiieieeoo.
SURE, vi åker inte så vi är där när campingen öppnar, typ den 30:e juni eller när det, men vem fan orkar vänta i två dagar på att allt ska dra igång, liksom? Sure, de som är för att supa don't mind it, I guess.

Men gaah, nu är biljetten införskaffad, snart drar vi! :D

Little soul

Först tänkte jag "men fy fan, vad är det här egentligen?".
Dock när jag ligger här i soffan och lyssnar på skapelser som "Little Soul" kan man inte annat än älska DM's nya skiva.

Visst, det är ingen "Violator", ingen "Ultra", men den är Jävligt bra. Den växer något så otroligt varje gång man lyssnar på den. Lite släng av mörkret i "Playing the Angel", men ändå mycket mer synth á la sena 80-talet, which I love.

Älskar verkligen Martins överstämma i nästa varenda låt, det adderar det som redan är vackert till 110% perfektion.

Love it. 5/5, helt klart.

Nu skall jag iväg och köpa biljett till Arvika. Kom även precis på att jag kommer få rabatt, då jag är student. Åh, jag visste väl att det skulle vara någon nytta i att plugga, trots all tonvis av ångest.

Nej, nu skall jag inte skriva om jobbigt stuff like ångest - snart är det ju Arvika! 9 veckor och.. fyra (?) dagar?
- Ja, jag räknar veckorna/dagarna, - ja, jag är en nörd, - JA, jag är stolt över det.

"Little Soul" downstairs:


"In sympathy"

Love the chorus!
<3
 

PJ

Fyra spelningar i Europa?
FYRA?

Fy fan. Jag hoppas verkligen att det kommer upp fler spelningar med tiden.
Annars kommer jag bli väldigt, väldigt ledsen...

Fuck.


:'(

well

1037430804_epechewims.jpg
Walking In My Shoes--
you've been through a lot and just want others to understand you before they judge you.





 


Så bra det kan bli

Hahah, fy fan vad rolig den här videon är!
... Dock är det jobbigt att se Martin så sliten, stackare, måste ha varit en jävligt jobbig skillsmässa...


It's egotime, bitch!




Håret skulle vara i centrum, men såklart tar jag mig på bröstet i all hårhysteri... ?





Strange fools

Cha.
Idag skulle jag och A egentligen köpt biljetter till Arvika - men självklart har stället på stationen öppet alla dagar i veckan UTOM på lördagar. Tack för den käftsmällen, liksom. Skall köpa biljetten på nätet istället.

Sitter och för över musik från mobilen till datorn. Efter att ha varit tvungen att ominstallera hela datorjäveln för några månader sedan försvann all musik and stuff, dock hade jag allt på mobilen, så det var inte så farligt...
Men man vill ju ha allt på datorn också. iTunes we love (especially me, I'm a nerd).

På tal om nördar, fast mer tragiska/patetiska.
Såg precis ett klipp på youtube, där ett DM-fan fått syn på Martin joggandes med vem jag antar var hans PT eller något i den stilen, självklart blir de här fansen smått hysteriska och börjar filma (!) och fota (tror jag) Gore i smyg.
De går mot den joggandes musikern och skriker typ "Maaartin, Maaartin, we love you!", varpå hans PT gör en gest som tydligt visar "Tack, men nu räcker det".
Tror ni det hjälper? Nej - precis. De fortsätter filma.

Idioter.

Visst, jag är väl en "DM-nörd" jag med, och jag hade nog blivit smått hysterisk om jag sett Martin eller någon annan från bandet på så nära håll. Men inte fan hade jag sprungit efter dom!
Att mannen är ute och joggar och inte stannar upp hos någon av alla andra tiotals människor som ropar efter honom, är väl ett tydligt tecken på att han inte vill bli störd just då?

Gah!

Awell. Snart kommer lite egobilder. That you love, huh? Haha.

Puss.
/Liv.

Depeche Mode @ Jimmy Kimmel

^^


Peace wiiiill coooome to me...

Om det stämmer.
Om det blir Depeche Mode + Chris Cornell + PEARL JAM i sommar.

Om det stämmer.
Jag får tårar i ögonen bara av tanken på det.
Både att jag kanske kommer att få se alla, verkligen ALLA, som under min uppväxt blev som mina föräldrar i brist på egna.
Men även över PEARL JAM. Jag vet inte vad jag ska skriiiiiiiiiva. Sitter och stirrar in i väggen och försöker komma på några vackra meningar som skulle kunna förklara det, dock går detta inte så jävla bra.

DEPECHE MODE
CHRIS CORNELL
PEARL JAM

Just nu älskar jag allt och alla, så jävla mycket.
Och återigen - TACK Lukin.

Se världens sötaste video nedan. ^^ Från inspelningarna av "Sounds of the Universe"!


jag älskar dig, underbara människa

"Posted by Sea over on the Message Pit:

"A little birdy flew from across the pond, landed on our window sill and twittered that it's always a good idea to have your Ten Club memberships up-to-date, especially by April 26th. Then he hopped his little jet-lagged body to a tree to take a nap.
"

It looks like Pearl Jam's heading to Europe soon.
Announcement coming on Monday!


peace,
Lukin"


LUKIN, LUKIN, LUKIN!!!
Jag älskar dig! Jag älskar dig så jäääääääääävla mycket efter att ha läst detta!
Can't wait til' i övermorgon! Om detta stämmer, om de kommer till Europa...
Jag kommer svimma!!!!!!!!!!!!!!!!

Dissfest - Morsan vs. Me!

Hahah, ni måste läsa det här nedanstående, det började med att jag lade upp en video från DM's framträdande på Jimmy Kimmel igår, det resulterade i det här:

Mamma:
"det här är väl ok - nästan inget synt---men gitarristen har en
töntig syntfrilla -oops...nu kom det... i refrängen blev det
syntskit...:)"

Jag:
"'väl ok...', erkänn - you love it! ;P vad taskig du är mot lilla
martin, det är ju han som är the biggest music-brain i bandet,
inte för att du bryr dig... bara för att det där äcklet i bee gee's
häller fem liter vit målarfärg på tänderna varje gång han går
upp på scen!"


Mamma:
"du snackar inte skit om Barry the God.....!!!!Du är bara
avundsjuk - du med din gula tänder...."


Jag:
"FY FAN VAD TASKIGT! åtminstone ser jag inte ut som en
blandning mellan morran, caroline af ugglas och thomas di
leva..."


Jag:
"HAHAHAHAHAH"

Mamma:
"vafan...jag förstår varför du hänger efter depeche mode...du
har bara chans på töntsyntkillar...utan hår på bröstet - killar
som inte kan skriva en bra låt - bara äckelsynt...."


Jag:
"aw, du är så snäll mamma! jag hänger hellre efter syntkillar
utan hår på bröstet än förvuxna bebisar som ser ut som en
kombination mellan chewbakka, aslan i narniafilmen och låter
som om han fått fem hundra sparkar i pungen på samma gång!"


Mamma:
"han har åtminstone en pung...annat är det med dina
talanglösa syntare.."


Jag:
"- en pung som täcker halva hans kropp, ja! ew! men är det
sånt du tänder på, så okej! O-K-E-J, mamma, du har alltid varit
känd för din speciella smak. jag menar, bob kelso?"

Mamma:
"Barry är en multitalented man...Jag menar kan man vara
snygg i 70-tals outfit kan man vara snygg i allt. och Bob Kelso
får du behålla själv - men allvarligt tycker du inte han är lite för
gammal för dig????Pedolover...."


Jag:
"det enda barry kan göra är att skrika och sätta på det
motsatta könet. ska du säga som hängde på kobjers dagis lite
väl länge där ett tag, fem år efter pierre slutade där..."


Mamma:
"go to hell...unge...Barry vet i alla fall hur man behagar det
motsatta könet - dina synttöntar är på praktikantnivå miinus 80"


Jag:
"hahahaha, den var faktiskt bra! problemet med din kära barry
är bara att han inte har någon åldersgräns på sitt lekande... :/"




HAHAHAH

Och nu tar Alex, min storebror, över, så there will be a fortsättning! Självklart lägger jag upp den här. ;)

Puss.
/Liv.

Lick my blood!

Haha, fy fan vad jag flabbade när jag såg detta! XD
Så jävla söt.

Känslostorm

Först och främst - Jag Vet att jag tjatar.
Så, nu vet ni det. Att jag vet det, alltså.

Det är inte sunt för mig att sitta och lyssna på Martin Gore på Muziic (typ Spotify fast youtubevideo-låtar).
Speciellt inte "Shake the disease" och hans akustiska version av "Enjoy the silence".

Jag faller ner på knä. Min mage vänder omkring lite som den vill. Jag gråter.
Ändå fortsätter jag lyssna, lyssna på hans sammetslena röst, hans vackra texter.
Det är som ett beroende, man känner smärtgränsen men vill inte slita sig loss.

Jag kommer aldrig, aldrig, aldrig slita mig loss från Martin Gore och Depeche Mode.
Aldrig.
Under mina 10 (11?) år med Depeche Mode (nej, jag överdriver inte, ni kan fråga vilken av mina familjemedlemmar om ni inte tror mig) har jag aldrig släppt dem.
Fast andra band kommit och erövrat min värld, har Depeche alltid stått kvar, som en god vän som alltid har sin hand på min axel. Som funnits där för mig varje gång jag tagit ett steg för långt, eller inte tagit ett steg alls.
De har alltid funnits där.


Och så skall jag se dem. Om jag inte tar helt fel är det 10 veckor kvar tills jag skall se dem.
10 veckor efter 10 (11?) års väntan.
Nej, fråga mig inte varför jag inte sett dem innan, it just hurts to think about it.

1. Under de första åren var jag helt enkelt för ung.
2. Under "Exciter"-turnén hade jag ingen att gå med, plus att alla mina pengar gick åt The Ark.
3. I februari 2006 skulle jag sett dem i Kphmn, dock söp min pappa upp mina pengar, thanks man.
Tror ni att han lärde sig utav sitt misstag? - Nej, the same shit hände samma sommar så jag inte kunde se dem på Sthlm Stadion. Underbart.

Men nu jävlar. Arvikaspelningen är Min spelning. Ursäkta om jag låter egoistisk. Ni behöver inte vara oroliga, ni som även kommer att vara där, jag kommer inte stå och skrika åt er att ni inte får vara där för att "Det är miiiin spelning!", men jag kommer stå och känna den känslan, samtidigt som jag skriker och gråter tillsammans med tusentals andra underbara fans. Ni kanske förstår?

Det kommer helt enkelt vara en otroligt känslomässig spelning. Jag vill inte ens tänka på det, bara tanken på hur jag kommer må och känna mig när de kliver upp på scenen, när de drar igång alla fantastiska låtar, när allt det där sker... jag får svindel, jag börjar gråta...

10 veckor kvar.
Love you, love you, love you.

Puss.
/Liv.


My favourite music video

"Scar Tissue"

Red Hot Chili Peppers - New Music - More Music Videos

For everything theese guys has done for me, everything. <3 U.

Deras nya skiva må inte vara deras bästa, men...

... när jag ser det här klippet med Martin så kan jag inte annat än längta så JÄVLA mycket till DM @ Arvika!
Älskade, söta Martin... <3
10 veckor och två dagar kvar, shit!


Yes, we keep on tryin'


Miss Teen South Carolina är dum i huvudet

HAHAH, lätt årets klipp. Flabbade så jävla mycket när jag såg det för första gången! Hahah, vadå IQ 0?
Kolla även på klippet under det, där bästa Jimmy Kimmel försöker förklara vad hon egentligen sade. Hahah!
De här två klippen (framförallt det första) är underhållning i bästa format! XD

Miss South Carolina


Jimmy Kimmel explains

Miss (Idiot) California

Seriöst? Om man vill bli f*cking Miss USA skall man väl inte stå där och säga stuff like that?
I mean, en grej att det är hur hon tänker, men fan, om man har miljontals tittare blickandes på en, kan man väl fan inte uttrycka sig så?
Det är en jävla beauty contest, det handlar bara om att vara snygg och fejkad, speciellt om man representerar California...


Filip och Fredrik - "Söndagsparty"

Saken med Filip och Fredriks wannabeJayLeno-show var att det var Totalt fel gäster.
Eller, åtminstone en utav dem.
Yes, you guess right. Marilyn Manson.
Seriöst? Varför? För att få fler tittare? För att dom älskar honom?
Okej...
Visst, han verkade faktiskt waaaaay mer vettig än vad jag hade förväntat mig, men allting verkade så jävla oplanerat, som om de improviserade och hade skiti i manusen.
Inte bra, inte bra!

Och sedan när Jonas Gardell skulle snacka om Aladin-kartongen på engelska... Det enda jag kan säga är att jag höll för öronen i några minuter där!

Annars är det en jäkla bra programidé, och kanal 5 har absolut satsat sina pengar rätt. Jag tror det handlar mycket om att de var nervösa, både för att det var det första programmet, allt var live, Marilyn Manson var allmänt creepy.
You know.

Tror det kommer bli mycket bättre nästa vecka, när världens bästa Thorsten Flinck kommer! Och Kevin Bacon! Sade dom verkligen Kevin Bacon? Så tufft, riktigt bra skådespelare. "Mystic River"... <3

Jaja, ha en nice måndag y'all!

Puss.
/Liv.


FLKÖBRWHÖLV_JIFGHKÖ

Nu: L.A Inc, mest för att jag inte orkar sitta vid datorn längre.
Sedan: Ångest.
Efter det: Filip och Fredriks nya shit.



Fannnnnnnnnnnn vad jag har ånnnnnngest över allllllllllllllting
fanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfannnnnnnn

Nej ändrar Nu:et till Guitar Hero istället för L.A Inc, vill vara åtminstone lite kreativ.


Just det: Får ni inga Spotify-invites? Nej, inte jag heller, så jag skaffade ett Muziic-konto istället. Typ same shit, dock är det youtube, så det är youtubevideos som är låtarna. Så, samma sak som Spotify bara att man inte behöver pröjsa för det/få en jävla invite.

BARA SÅ NI VET!

Puss.
/ångest.


Musiken som vi minns den

Det måste vara jävligt jobbigt att vara musiker idag, ny musiker. Kanske ha startat för fem, tio år sedan.
Att veta att världen, iallafall de flesta av oss, redan har favoritmusiker, favoritmusiker som är Ganska svåra att nå upp till, kvaliétsmässigt.

I mean. Först och främst Queen, men de var/är ett så otroligt speciellt band, med ett så otroligt eget sound, att om någon skulle försöka skapa liknande musik, vilket säkert fleeera har gjort, skulle det vara resultera i ren och skär "copycat-ism".

Samma sak med Led Zeppelin. Musik som i en enda låt kan gå från den hårdaste, tungaste rock till vackert klassiskt (ja, här tänker jag främst på "Innuendo" av Queen), är det pretty svårt att kunna göra liknande utan att göra exakt samma sound.

Vi har The Doors. Speciellt texterna i detta bands fall, Jim's texter var så otroligt poetiska att ifall någon skulle försöka göra något liknande hade det resulterat i att folk blivit sura för att det är för taget.

Stackars musiker.

David Bowie är likt Queen i en helt egen kategori. Det går bara inte, musiken är för egen för att någon ens skulle försöka göra liknande musik.

Men de försöker, vilket jag tycker är strongt och värt en eloge för.
The Ark har lyckats någorlunda bra med detta, tycker jag. Framförallt på deras första platta, "We Are The Ark".
Man hör vissa likheter på plattan, men ändå hade plattan ett eget sound som var nytt och helt fantastiskt.
(Synd bara att riffet i "You, who stole my solitude" är helt taget från AC/DC's "Thunderstruck")
Det var därför jag fastnade för Ark, förutom att min storebror älskade dom, deras sound var så nytt, dom var så nya, och för en 11-åring var det Jävligt häftigt att några som dessa helt plötsligt dök upp.

Dock tror jag att majoriteten av musiklyssnarna världen över inte bryr sig så mycket över att dagens musik inte håller samma kvalitét som för 20, 30, 40 år sedan (vilket är helt acceptabelt med tanke på hur bra musiken var då), då annan typ av musik är jävligt stor just nu.
Vi har RnB'n som är enorm, Timbaland var jävligt bra enligt mig, ända tills han blev tjatig och förstörde Chris Cornell's karriär.
Missuppfatta mig nu inte, för jag tycker det är bra att nya former av musik har dykt upp, att musikvärlden blir lite mer utbredd, lite mer varierad, men jag tycker ändå det är synd att nya band med till exempel Queen's kvalitét inte har dykt upp.

Dock tror jag att dom finns där ute någonstans, på väg att ge oss ny, fantastisk musik.

Nedan:
Antar att ni som läser detta säkert, som jag, kollat på nedanstående video måååånga gånger.
"Bohemian Rhapsody", Live Aid -85. Det här är så nära perfektion man kan komma, det är så nära att det Är perfektion. En spelning som för övrigt helt klart är den bästa någonsin. Jag ryser, är på väg att gråta, vill skratta, vill krama, vill se, vill allt på en och samma gång. Freddie Mercury, R.I.P, den störste av dem alla.

Stronger than you think

Den enda jag någonsin har kunnat lita på är min mamma.
Den enda.
Jag har träffat så otroligt många vänner i mitt liv, människor som i långa perioder har varit mina absolut närmaste vänner som jag trott stått bakom mig, vad som än händer, för all tid.
Men nej.

Hur många gånger kan man göra ett misstag? Oändligt?
När det gäller vänskap, ja.
Vänskap är för mig som kärlek är för vissa.
Man träffar någon som man tror är den bästa i hela världen, och den är även det ett bra tag, men sedan, utan att man själv märker det, vänds allt och helt plötsligt står du där ensam en gång till.

Frågan är hur man skall kunna gå till väga utan att man står där som ett fån till slut?
Det funkar inte att redan i förväg tänka "Nej, den här människan kommer bara att svika mig, lika bra att skita att utveckla relationen". För man vet aldrig, tänk om det är den "rätta"? Man vet ju aldrig...

Mamma har varit den jag alltid har kunnat lita på. Trots allt hon har varit med om, trots alla gånger hon hade kunnat skita i mig och mina syskon, har hon ändå alltid stått kvar bakom oss, stöttat oss i allting.
Trots alla gånger jag har fuckat upp allting.
Jag är så jävla tacksam till henne för det. Jag skäms nästan över allting, även saker andra har gjort mot henne. Ibland känns det som att jag tar allas snedsteg på mina axlar och brottas med dem alla.
Bara för att jag själv känner en sådan jävla skuld i det hela, trots att det jag har fuckat upp inte är ens i närheten av vad till exempel vad min farsa har gjort mot henne.

Hur fan skall man kunna lita på någon? Hur fan skall jag kunna lita på någon? Alla jävla idioter man har mött.
Okej, jag har själv inte varit någon jävla ängel, jag har svikit vänner, jag har sagt saker jag inte menat, men även sagt saker jag menat trots att det har låtit "för mycket".

Jag blev vän med en tjej på jobbet igår, en väldigt öppen, trevlig tjej. Väldigt öppen, rak på sak, det gillar jag.
Efter att ha snackat ett bra tag, sade hon helt plötsligt:
"Inte för att verka otrevlig, verkligen inte, men du verkar vara en person som kan bli väldigt bitchig om du vill. Missuppfatta mig inte nu, men du verkar vara en sådan person."

Jag tog inte illa upp, för jag vet mycket väl om att jag kan bli jävligt bitchig, nästan lite överdrivet otrevlig mot folk.
Saken är den att jag lämnade hela falskhetsgrejen bakom för sjukt länge sedan. Allt jävla bullshit som bara är tomma ord för att kompensera för något som ligger där bakom som egentligen vill sägas, men inte vågas.
I mean, säg vad ni vill istället för att fumla runt med orden. Jag kan ta kritik, jag kan ta onda ord, men var beredda på att jag inte springer iväg gråtandes. Jag löser knuten istället, varesig det handlar om att personen har något problem med mig, om jag har varit otrevlig, orättvis, eller om den bara stör sig på mig.
I can take it, jag har varit med om värre saker.

Okej, det här kan låta som ett långt "Jag är bättre än er, fuck you"-inlägg, men saken är bara den att jag är så jävla trött på att folk leker trevliga, att dom verkar tänka så lågt om mig att dom tror att jag går på sådant skit? Jag menar, kom igen!
Folk har så lätt att tro att alla andra är små mesiga pussies bara för att dom är så upptagna med att tycka att dom är bäst.

Note: Jag tycker inte att jag är bäst, jag Vet att jag inte är bäst. Men jag vet att jag är bättre än vad folk verkar tro om mig. Jag vill inte se mig själv som svag, fast jag ibland gör och Är det, jag vill se mig själv som någon som kan bli starkare för varje dag. Vill vi inte alla det?

Current favourite...

... Music: Queen.
Har knappt lyssnat på Queen sedan min "värsta" Arkperiod, dvs, 2001? 2002? Någonstans kring där iallafall.
Är nu helt nyförälskad i dem. Sitter timtals vid youtube med tårar i ögonen. Det är så vackert.
Inser gång på gång hur otroligt mycket bättre dem är/var än något annat band.

... Song: "Innuendo" (Queen).
What shall I say? Ett mästerverk, helt enkelt. Så komplett, 100% njutning, 100% felfritt. Love it.

... Movie: "Walk the line".
För musiken, för skådespelarna, för helheten. Dock är jag fortfarande irriterad över att Joaquin inte fick Oscar'n för Bästa manliga huvudroll, helt galet att han inte fick det.

... Mannen: Freddie Mercury.
Såklart. Dels för min nyförälskelse, men även för musiken han skrev, känslorna han uppbringande med sin musik. Priceless.

... Kvinnan: Morsan.
För att hon helt enkelt är så jävla cool.

... Mat: Moussaka.
Säkert jättefel stavat, men så Jävla gott!

... Dryck: Kaffe, kaffe och åter kaffe.
Lika ljuvligt som musik.

Puss.
/Liv.


Innuendo



This will allways best the best song there is, whatever may come.


The one and only


Minns detta som om det var igår...

"Universum".
Helt seriöst nog den vackraste låt som skrivits.



by Ted och Kenneth

Twins

Alltså...
Nu är jag helt seriös.

Det är Helt Sjukt hur lik Ted är min pappa i den här videon. Så fort jag såg honom i videon vred min mage till sig,
både av likheten, men även hur sjuk Ted ser ut.
Det började visa sig redan 1985, har Kenneth (brorsan) berättat, och ändå kunde han skriva låtar som "För kärlekens skull" - det säger en del om hur musikalisk mannen verkligen var.

Men som sagt, jag förstår inte hur lika dom var, det är nästan som om Ted skulle ha varit pappas okända tvilling eller något, dom delade nästan även födelsedag - pappa är född 9:e februari 1956 - Ted 18:e februari 1956.

Jag har alltid sett mycket likheter mellan de två, musikaliteten, rösterna, utseendet. Efter att ha sett den här videon ser jag likheten ännu mer.

R.I.P Ted, saknar dig, musikern jag Verkligen lyssnat på hela mitt liv (min pappa är och var nog Teds största fan).
Tack för all magisk musik.

Puss.
/Liv.

Min fantastiska humor

Här kommer lite youtube-exempel på stuff that får mig att pissa på mig av skratt, join me in my laugh! ;)


HAHAH, Aragorn @ 0:16 är så jävla rolig!!!




Klicka er fram till 3:14 - 3:41, sedan MÅSTE ni klicka er fram till 4:41 och framåt, så JÄÄÄÄÄVLA ROLIGT!!!
Speciellt 5:07, jag pissar seriöst på mig av skratt! Hahahahhh...




Hahah... klassiker!


HAHAH, jag vet inte HUR många gånger jag och A har sett ovanstående video.
Highlights: 0:28 - LÄTT bästa momenten!
1:20 - hahahah!
1:25 - HAHAHAH!
2:04 - HAHAHAHAHAHAHAHAHAH!!!!!!!!!!!!!!


Puss.
/Liv.

Wishlist

Okej, det må vara över 4 månader tills jag blir 21, men här är iallafall vad jag vill skåda när presentpappret är uppslitet:


PJ-hood. No words need to be said, så fucking snygg.


COCO bodylotion. Bäst.


Här behövs väl inte så mycket att tillägga... Perfektion.


Pengar till nedanstående tattoo.




This is what I want so far, men det är ju som sagt över fyra månader kvar... ;P

Puss.
/Liv.

Påskröv

Glad påzk!

Sitter och doftar "Fairy Dust".
Alltså, Paris Hilton (skrev nästan "Perez" av gammal vana...) 's nya parfym.
Man fick med ett smakprov i senaste Cosmo (vilket jag enbart köpte på grund av att L.C var på framsidan och ett reportage om henne där inne).
Annars hatar jag svenska Cosmopolitan. Så B. Nej, nej.

Idag, nu om typ en timme, drar jag till farsan.
Yeah, you heard right.
Han ringde häromdagen. Ungefär såhär löd vårt samtal:

Far: "Jag tänkte bara höra om du och --- (min bror) skulle vilja komma över på påskmiddag på lördag?"
Jag: "Kanske det."
F: "'Kanske'? Varför bara kanske? Hade inte varit roligt om vi alla var samlade?"
J: "Ja, men pappa, jag såg dig flera gånger förra veckan ute på stan med massa alkisar och knarkare. Du måste förstå att jag kanske inte är så jättesugen på att träffa dig då... Inget illa menat, men det kändes verkligen,  det var inte kul att se dig där."
F: "Nej, det förstår jag. Jag ska ändras..."

AND SO ON!
BULLLLLLLLLLSHIT är min enda kommentar till detta.
Dock pallar jag inte med att han skall ringa tusen gånger i veckan framöver och klaga och sprida ångest bara för att jag tackade nej till en meningslös, patetisk påskmiddag, så jag fick ge mig, säga ja, göra honom nöjd, få honom att tro att han vunnit mitt förtroende igen.
Men no, no, dad. Mitt förtroende till dig försvann... tja, jag var kanske 12?



Men nu skall jag inte förstöra er påskafton, ni som läser. Käka nu mycket godis och ägg tills ni blir hårda i magen och får sitta på toa i flera timmar utan att få ut något. Hahah, snäll jag är, va?

Här nedan är min påskpresent till er, låten som fick min mamma att rysa som en liten gnu och skrika "FY FAN VILKEN JÄVLA RÖST HAN HAR!!!!".
Me? I was nöjd, nöjd att jag äntligen fått någon i min familj att haka på Pearl Jam-tåget. Hahahah.


SPOLA FRAM TILL 3:55  OCH KOLLA FRAMÅTOM NI VILL UPPNÅ RYSNING PÅ HÖGSTA MÖJLIGA NIVÅ, VILKE PIPA!

Återigen - Glad Påsk!

Puss.
/Liv.


Musik och år 2007

Jag skiter faktiskt ganska mycket i CC's "mediahoeri".
Yes, it's true.
Jag vet att jag bölade ut här på bloggen om hur han förändrats osv.
The fact is still there - han mediehorar sig riktigt ordentligt just nu, men hur skulle jag, Liv, kunna sluta lyssna på Chris Cornell bara för att han samarbetar med världens mest överskattade producent?

Okej, sannolikheten är ju inte så jätteliten.
Men kom igen, Liv+Soundgarden = long time love.

Hur mycket jag än skriver om hur mycket jag älskar Pearl Jam, GnR, Nick Cave, DM - hur mycket jag än skriver om dem här i bloggen så är faktiskt Soundgarden först på listan.

Okej, detta är så jävla cp att jag vet inte vad, det känns som att jag in vart annat inlägg skriver om ett nytt band som betyder meeest för mig och så vidare.
Men, okej, låt mig försöka förklara det lite bättre.

PEARL JAM - På bara några år har Pearl Jam kommit att betyda väldigt mycket för mig. Det var under mycket jobbiga förhållanden i mitt liv som Pearl Jam var de enda jag lyssnade på, så därför har även min relation till bandet växt sig större och större på grund utav det. Och så gör gräbbsen sjukt underbar musik också. ;)

DEPECHE MODE -  Tänker inte skriva så mycket, då ni som läser min blogg är väl medvetna om min historia och relation till DM är. Det band jag lyssnat längst på, without any doubts.

NICK CAVE - För att han symoboliserar min sjuka barndom fylld av alla jävla cp-heter. Hemskt att lyssna på på grund utav det, men jag kan ändå inte hålla mig för hans musik är FUCKING GENIOUS.

SOUNDGARDEN - Det är en helt annan grej... Jag började lyssna intensivt på Soundgarden kring ettan på gymnasiet och de var mitt liv i hur många år som helst. Så när jag i maj -07 fick veta att jag skulle se CC i augusti samma år var det som ett mirakel, eller något. Jag skulle få se min hjälte, liksom.
Det jag älskar med Soundgarden är att musiken kan vara så jävla mycket, det kan vara så jävla hård, så jävla mörk, som en jobbig mardröm. Den kan samtidigt vara sjukt mjuk, ha de vackraste texterna, men samtidigt de värsta.
De är allting i musikväg, så eget från den eran då dom var som störst. Tror det  var därför de inte är så ihågkomna idag som t.ex Nirvana och Pearl  Jam, då de mer var åt det Zeppelin-hållet, med 80-talsrock än 90-talsgrunge.






Och snart är det CC! Typ 2½ månad kvar. Känns annorlunda den här gången än senast jag såg honom, det var andra omständigheter. Jag hade bara någon vecka innan spelningen blivit utskriven från sjukhuset efter att fått hela fucking magen uppfläkt och rotad i. Det kan jag säga er, kära läsare, att hade jag inte haft spelningen i tankarna hade jag blivit kvar på sjukhuset iallafall en vecka längre. Men bara tanken på att jag Kanske skulle missa spelningen var så jävla skrämmande att jag tvingade mig upp ur sjukhussängen fast det gjorde fittont, tvingade mig att gå fram och tillbaka i korridoren bland alla tanter och gubbar för att få igång kroppen och magen, jag tvingade mig själv att äta den cpäckliga sjukhusmaten, bara för att därefter spy upp skiten, men vetandes att det var ett Jävligt stort steg på vägen.

Så där stod jag sedan några veckor senare, näst längst fram, max fem meter från Chris Cornell. Mannen som varit min absoluta hjälte i tre år. Ärret sved, men där framme stod min hjälte och sjöng "Burden in my hand", så jag ignorerade lätt smärtorna.

Det var lätt värt det. Operationerna, smärtan - hela det fucking året. 2007. Vilket jävla fittår det var egentligen, bara en massa problem och drama. Men mitt i allt det där så sken CC upp och räddade mig completely.

Thanks for that. <3


Who are you



Your Result



You are YIELD. You have infinite potential, whether it's realized or not. You are a quite shy person, but are able to do what it takes to get ahead. You are the little engine that could.


For your pleasure

Bara för att kompensera för förra inlägget som ni tyckte var det lame:aste ever fast jag verkligen inte kan hålla med om det, tänkte jag lägga upp lite egobilder och dylikt från de senaste veckorna.

Nu blir ni glada, va?!
Haha...


OBS DET ÄR MOBILBILDER DÄRAV FITTKVALITÉN! OBS!












PUSS


Liv om musik

Jahapp, nu skall Ed dra ut på en minisoloturné.

I USA.

Fuck då.
Dock varar den bara i cirka en månad, från juni till juli, så man kan ju alltid hoppas.
Hoppas, som sagt.

Nyss satt jag och kollade på "Live at the Garden". Behöver jag ens nämna att jag pissade på mig?
Det är en grej att jag kommer att skita på mig, föda barn, få tjugo liter forsande mens, pissa floder, allt på samma gång när jag ser Depeche Mode, det är en helt annan sak, tanken på att se Pearl Jam är annorlunda, på ett sätt mäktigare, större.

Depeche Mode är större, på ett (eller egentligen Många) sät. Depeche Mode är hela min uppväxt, som jag nämnt Många gånger tidigare.
Jag har inte lyssnat på Pearl Jam så värst länge, några år bara. Har alltid vetat vilka de varit, men aldrig varit tillräckligt intresserad av att lyssna något mer på dem (hallå, jag var ju Arkfan i sju år! Daah.).

Jag minns hur jag föll för dom, hur jag föll pladask. Jag satt och youtube:ade, kollade antagligen på Soundgarden-videor, som vanligt. Och så kommer jag in på Pearl Jam. "Pearl Jam," tänker jag, "det var länge sedan. Hur låter dom egentligen, förutom "Alive" och "Jeremy". Och så lyssnar/kollar jag på en video från MTV Unplugged.

Det enda jag kan säga är att jag tillbringade den natten, och många nätter därefter, med att lyssna och titta på Pearl Jam-videor.

Jag är så sjukt glad att jag verkligen började lyssna på dom. I mean, jag hade lyssnat på Soundgarden så länge, så länge och så mycket att jag inte förmådde mig att lyssna på annan musik från den eran, då jag var övertygad om att inget band kunde vara så bra som Soundgarden.

Note: Soundgarden och Pearl Jam är inte lika musikmässigt. Verkligen inte. Två helt olika sound.
Jag hade bilden av Pearl Jam som ett mer "softare" "grungeband", inte slamrigt Nirvana eller tungt Soundgarden, och visst stämmer det. Till viss del. Men Pearl Jam kan också vara tunga, slamriga, högljudda.

De är smo Guns N' Roses; gör slamrigt jävligt bra, men lugna låtar Ännu bättre. No doubt about it.

Så jag tillät mig ändå att lyssna på Pearl Jam, och fan, det var deet bästa beslutet jag tagit, fan. Nästan snäppet bättre än när jag var 17 och bestämde mig för att ge farsan fingret och bo fulltime hos morsan.

Kan låta jävligt konstigt, men att låta mig själv börja lyssna på Pearl Jam har lett till att jag har fattat viktiga beslut jag annars inte hade vågat göra, låtit mig själv känna mig svag, och även låtit mig känna mig stark och värd något när det ända jag känt mig som var skit.

That's some pretty big stuff.

Men tillbaka till vad detta extremt onödiga inlägget som ingen gives a crap about egentligen handlade om - KONSERTER. Pearl Jam live. Något jag alltid sett fram emot och längtat efter, men nu när det på ett sätt känns närmre än tidigare (då platta och gossip om turné är på g), känner jag mig nästan... ja, nästan rädd på ett sätt.
Skall jag stå där längst fram (för ja, jag kommer stå längst fram när jag ser dem, no duh, hur pissnervös jag än må vara) och se Eddie och compani framför mig. Skall jag stå där? Jag kommer böla non stop, det är något jag kan säga redan nu. På ett sätt hoppas jag att jag ser dem i ett land där det är OK att röka inomhus, för om jag gör det, kan jag även lova er att det kommer gå åt minst två paket cigaretter i så fall. And I'm not överdriver, snarare underdriver, eller vad fan det kallas.

Jaja.
Shit.
Jag blir nervös bara att tänka på det.

Men som sagt.
Eddie Vedder på soloturné in the States. Kul. På myspace stod det att biljetterna kostar 750 dollar styck.
Vissa säger det är priset för två, andra är övertygade om att det är per styck.
Om det är per styck - HOLY FUCK!!!!!! Dyrt som en liten rövbebis. (?)
Men okej, jag skulle utan tvekan betala 750 dollar, och vad det nu blir i den aktuella valutan för där jag ser dom, men det är fortfarande dyrt... riktigt dyrt.


Jaja.
Som om ni vore intresserade.
Haha.

Puss.
/Liv.


Lestat

Tom Cruise är annars ungefär det äckligaste ever, men damn, i "Interview with the Vampire" är han så jäääävla vacker!
Snacka om att peruk och en massa smink gör under! Yum-yum.











<3

I U Seek Amy

Till alla mina nära: Ni får ursäkta om jag är allmänt konstig. Konstigare än vad jag brukar vara, vill säga.
Allting är bara så jävla upp-och-ned just nu.
Ena sida har allting äntligen börjat skina låta åt även mitt håll, jag har jobb och skolan går sjukt bra för tillfället.
Men så är det ändå det där... det där gamla. Jag vet att det kan kännas lite "Get over it".
One thing I've got say to y'all som tycker att jag är patetisk som tjatar om mitt förflutna:

Tänk er, TÄNK er att efter flera års terapi, flera år spenderandes hos barnpsykologer, vanliga psykologer och tusen olika "stackars barn, nu hjälper vi dem"-grupper, att Äntligen kunna gå vidare i sitt liv, att äntligen ha kunnat gå omkring utan ångest 24/7 - återuppleva allting igen och vara tillbaka på ruta 1 igen.
Detta har hänt mig hur många gånger som helst.
Så, hur jäkla lätt tror ni att det är?

Jag hoppar inte på er som läser detta, eller jag vet inte om ni tycker jag är pathetic, whatever...
Jag är bara så trött på att folk tar mig för givet och tycker att jag är en looser.

Detta gnager hela tiden, minnena, allting. Jag kan tyvärr inte "komma över det" än. En dag kommer jag, men fan, jag är bara 20, det är ingenting. Give me a break.

Jaja. "The Hills" som nio minuter. Puss on that.

/L.


ABC

Dagar som denna när man går runt och är allmänt äckelbakis (dock är det värt det, för igår/natt/morse hade jag den bästa utekvällen på lääänge), passar PinkPop 1992 utmärkt.
Lagom röjigt, men inte för röjigt så man får huvudvärk. Samtidigt soft, men inte för soft så att huvudvärken ändå kommer.
Sådär mittimellan, sådär perfekt.

"Black" på hög volym i hörlurarna, alltså det finns seriöst knappt något bättre.

Imorgon är det ny vecka, vilket innebär skola+jobb måndag, tisdag och onsdag. Sedan är det påsk så då är det enda som gäller att äta sig fetto på påskgodis, ägg och lax. Like it.
Sedan är det väl inte så mycket planerat. Ingen utgång till helgen, det är något jag är säker på iallafall. Igår/natt/morse var en utekväll som hette duga och kommer sitta kvar i en i flera veckor. Göttans. Like that to.

Nej, flirta lite med videon här intill, speciellt rekommenderar om ni som jag, fortfarande är bakis. Perfecto.
Fast å andra sidan är Pearl Jam perfecto hur man än mår, så kolla helt enkelt bara in den, varesig ni är bakis eller inte. :P

Sedan MÅSTE ni kolla på klippet under PJ, alltså det är så jääävla roligt!  Ja, "Grillad".
Spola fram till cirka 24:40 och NJUT. Peter Wahlbeck är så klockren att jag kissar på mig. Eller något.

Puss på er.
/Liv.

"BLACK":



http://www.svtplay.se/v/1496657/grillad/del_3_av_10

Barnsliga människor

Nu får det fan räcka!
Lotta Bromé bölar ut i media och anmäler humorprogrammet "Grillad" för att dom kallat henne kriminell.
Det komiskt självklara står redan i den ovanstående meningen.

"HUMORprogammet"
"KALLAT"

Seriöst, om man är en offentlig person får man fan tåla skämt som dessa, I mean, hela programmets mening är att håna kända människor, det är inte så att det är allvarligt debattprogram där någon helt plötsligt hoppas på en random känd person. Jag tycker det är så fånigt, att hon reagerar som hon gör.
Antagligen är Bromé riktigt kriminell. Jag menar, varför hade hon annars agerat som hon gjorde? Hade hon Inte varit det hade hon bara "Haha, jättekul, whatever". Men nu blev hon fly förbannad och anmälde programmet.
Så otroligt töntigt.

Och vem f*n bryr sig om Lotta Bromé?! Förlåt, men 90% av de som hade hört skämtet hade inte tänkt på det tio sekunden senare. Så många som grillas och dissas under sändningstiden, man har inte tid att stanna upp och tänka på en viss person, bara i vissa fall, som till exempel när Järvheden skämtade om Wahlbecks käkar igår, haha!

Visst det är skillnad mellan ens persons käkar och en annans kriminalitet. Men seriöst? Det hade räckt om Bromé rytit till lite i media och kallat programmet idiotiskt eller något liknande, men att gå så långt som att anmäla det är bara töntigt.

Nu visade de inte skämtet igår, om jag inte missade det helt, så det är ju strunt samma! Och som sagt, om dom hade visat det - Ingen Hade Brytt Sig! Jag förstår inte varför inte Bromé förstår det? De enda som hade tagit upp det hade varit media á la Aftonbladet, det hade varit omdiskuterat i några dagar, sedan helt bortblåst efter en vecka. Hela Bromés karriär står inte på spel för att en komiker skämtar om henne i ett HUMORprogram. Det är humor lik denna som vi är vana vid. Lite får man väl fan tåla.

Jag tycker hela stormen kring "Grillad" överhuvudtaget är så otroligt fånig. Folk kan gå på stand-up och höra råare skämt än dessa, men när denna typ av humor träder in på TV, Då! Då blir det riktigt illa! Då blir det katastrof, det blir fruktansvärt! Snacka om konstiga tankegångar...

Nej, tummen upp för "Grillad", som är ett otroligt roligt program.
Tummen ner för tråkmånsar som Lotta Bromé som inte kan tåla det minsta skämt.

Puss.
/Liv.

Knife/Wrench

Har en helt ledig dag idag (inget planerat för kvällen heller - slappetime as hell!), så ligger i soffan med laptopen i knäet, har Martin Gore igång på youtube non stop, och tja, när surf-inspirationen börjar tunnas ut, sitter jag här framför bloggen. Återigen. Why not, liksom?
Imorgon blir det Mods. Igen. Dock inte lika stor fylla som förra lördagen. No money, som man säger. Men drar dit med Amanda och Elvira, lite flum och mycket Depeche Mode i högtalarna, så varför skulle man tacka nej, liksom!?

Jag tänkte på det, hur sjukt det är att Mods finns just i Lund.
För er som inte är Lundabor och läser detta och inte har en minsta aning om vad jag snackar/skriver om-
Mods är en pub/klubb här i Lund vars centrala punkt är just Depeche Mode, väggarna pryder till 50% bilder på DM, men även bland annat en enorm plansch på vackra Brian Molko precis vid entrén. Lovely.
Om jag inte tar fel så är det, precis som förra lördagen, Klubb DM imorgon, vilket betyder att "Sillen" som den älskade ägaren kallas, kommer att se till att ungefär varannan låt som ljuder ur högtalarna är Depeche Mode.
Perfektion i dess renaste form, de bästa utekvällarna ever har ägt rum på det stället, alltså. And I överdriver verkligen Inte.

Men som sagt, hur stor är sannolikheten egentligen? Klubben har iofs sitt ursprung i Hbg, men I mean - Lund + Liv + Amanda + Mods = 100% kärlek. Underbart, yes.

Och ja, DM. Snart, snart, snart. Förlåt om jag tjatar, men jag längtar så jävla mycket. Igår när skulle gå och lägga mig och låg där och funderade, började jag försöka se framför mig hur det skulle kännas och se ut när man står där längst fram på Arvika och har DM framförsig. Hur det skulle se ut och kännas när Martin entrar scenen. Dave. Fletch. Men framförallt - Martin. Fy fan vad sjukt. Jag fick en svindelsliknande känsla i magen och fortsatte mina tankar på annat håll för att inte börja böla.

Gaaah. Och nu när det är så somrigt och varmt ute så börjar man tänka och längta Ännu mer, för nu känns det ÄNNU närmre, I mean - det är TRE månader kvar - PÅ DAGEN! Detta insåg jag nu i skrivande stund, att det enbart är tre månader kvar, och tja... Shit. Fan. Tre månader! Får mig att tänka på att A och jag måste boka tågbiljetter snart... Det är ett gäng äckliga killar som brukar hänga på Mods som tjatar om att vi ska bila upp med dom+sova i deras typ 20-mannatält.
Svar: EHH, NOOO, big NO. Våldtäktsförsök-varning på det. Eller något. Kanske inte våldtäkt. Men försök iallafall. Så obvious.

Men som sagt, tågbiljetter måste inskaffas. Antar att det blir till nästa månadsskifte, för nu har jag verkligen inte råd med det. Well well, cykelställ, det löser sig.

Fan vad jag skriver på nu då. Okej, som sagt, ledig dag = mycket ledig tid över. Moha. Hoppas ni uppskattar detta skrivande lite iallafall, för jag vet att ni är några stycken som läser detta. I'm waaatching you. Eller något.

Hoppas ni får en härlig fredag och helg folks!
Avslutar det här inlägget med ett jävligt härligt klipp från "Scrubs", nog det roligaste ever.
Eller, ni tycker säkert inte att det är roligt... det är nog bara jag med min dåliga humor som skrattar åt det här... Janitor's "Knife/Wrench"-låt är bäst. Eller, låt och låt... Melodi! :)

Puss.
/Liv.


4 Wahlbeck i 1 inlägg

Det är ingen tvekan om att Peter Wahlbeck är Sveriges absolut roligaste man. Man glömmer bort honom lite, bakom alla Killinggängare (inget ont emot dom!) och Björn Gustavsson osv...
Men egentligen. Komiker ska vara sjuka, och om det är någon som är sjuk så är det  just nu Wahlbeck. Hahah.

Enda sedan jag såg videon till "Ullared" för första gången för bra många år sedan nu, har jag älskar Wahlbeck. Han är så klockren!

Här kommer tre videor ni MÅSTE se, plus "Ullared"-videon, så ni får se vad det var jag fastnade för... hahah!

1. "Pizzeria Pingvin". Hahah. Klockrent.



2. DRAGAN (bäst ever!) snackar hiphop. HAHAHAH.



3. DRAGAN (återigen: bäst ever!) sjunger om Stockholm, det här är bara sjukt... Hahahahahah.





4. "ULLARED"-videon! Alltså, det här är bara galet. Hahah, älskar verkligen låten!




<3<3<3

Alcho

FÖRE:
Jag träffade min farsa för en, EN, vecka sedan. Han talar om sitt jävla drickande, hur han håller på att sluta, hur den nya kvinnan i hans liv förändrar allting till det bättre, hur han aldrig mer kommer att sitta på alkisbänkarna och hänga med alkisarna och pundarna och a whoooole lot of other bullshit.

EFTER:
Måndag. Jag ser farsan med en något framlutad kropp vingla omkring vid centralen. Kul.
Onsdag (igår). Jag ser farsan sitta med dom alkisarna och pundarna på Clementorget. Kul.


Detta är inget "Åååh, tyck synd om mig"-inlägg.
Detta är ett "Ser ni ironin i det hela?"-inlägg.
Jag tycker inte synd om mig själv för att min farsa har varit alkoholist så länge jag kan minnas.
Jag tycker inte synd om honom för att han är en alkoholist.
Jag tycker bara det är tragiskt och patetiskt and that's that. Resten har jag inte ett skit med att göra, det är hans liv, inte mitt. Detta är ett faktum som inte var så länge sedan jag själv insåg, då han älskar att dra in andra i sin skit och skylla sina misslyckanden på andra, av någon märklig anledning jävligt mycket på sin dotter. Thanks.

MEN JAJA I don't give a crap anymore, allting är bara ironiskt och jag trodde faktiskt att han efter så jävla många år som drunkie skulle kunna lägga av med det en vacker dag, men tydligen inte.
Jaja, kul för honom.


Här har ni Davve:

In Chains

Spoiler från nya skivan, och en av få låtar jag hört. Inget nedladdat, både för att ja, Reinfeldt tar sig i röven och den nya lagen poppat upp, men även för att jag egentligen ville vänta tills skivan släpps. Allt jag hört är från youtube.
Dock gav jag mig friheten att lyssna på fyra låtar från skivan, och behöver jag ens nämna att jag är Jävligt glad över att en av låtarna jag valde att lyssna på var öppningslåten på plattan, "In Chains"?

ÄLSKAR introt, ÄLSKAR soundet, det är lite sådär tungt, i härligt SOFAD-stuk, ÄLSKAR Dave's röst. Detta är Depeche Mode. "Playing the Angel" var magisk, men något säger mig att "Sounds of the Universe" kommer vara miltals bättre.

SÅ, om ni vill lyssna, klicka på videon nedan, men om ni vill vänta, do so. Jag tänker inte lyssna på fler låtar från skivan förens den kommer ut, fast hela plattan finns ute på youtube (rätt tråkigt egentligen...).
Jag älskar den här låten, fullkomligt underbar.

"In Chains", som sagt.



Puss.
/Liv.

REACH OUT AND TOUCH FAITH




090703

RSS 2.0