En jävel till syster
Det är rätt underligt hur relationen mellan ens föräldrar och syskon är så otroligt olika.
Visst kan man hata sin morsa eller farsa, men man kan verkligen Hata sitt syskon.
Jag antar att det har något med den ändå medfödda respekten för sina föräldrar som gör att det där riktiga hatet finns där hos dom som det ofta gör mot ens syskon.
En syskon är som ens vän, man är i ungefär samma ålder, är i puberteten samtidigt, börjar plugget ungefär samtidigt, får kärleksproblem ungefär samtidigt. Allting händer ungefär samtidigt i ens liv, det är självklart relationen blir annorlunda.
För min del har jag ett väldigt delat förhållande med mina syskon, speciellt med min äldre bror.
På ett sätt känner vi varandra utan och innan, vi vet EXAKT hur båda funkar.
På ett annat har jag ingen aning om vem han är. Jag har aldrig riktigt hängt med i hans liv, han är väldigt indragen av sig, släpper inte in människor så lätt och ofta.
Vi har våra bråk, inga skrik-bråk utan mer tysta stunder då hatet verkligen glöder. Jag både tror och vet att det är både minnen från livet vi levde innan som finns kvar inom oss och ibland kommer ut och gör oss galna.
Tyvärr.
Men vad ska man göra åt? - Jag tycker inte man ska göra något alls. Det är sunt att få ut det. Trots arga stunder löses det alltid upp till slut (såklart) och vi kan en timme senare sitta och skratta och skämta som om det där för en timme sedan aldrig hade inträffat.
Det är knepigt, men det är bara så det är.
Med min yngre bror är realtionen helt annorlunda, mest på grund av hans mindre sjukdom.
Vi två yngre barn har alltid hängt tillsammans medan min äldre bror varit ute och farit och flygit.
Jag har fått ta hand om honom samtidigt som jag behövde ta hand om mina föräldrar.
Det blev en ond cirkel och till slut valde jag att vända mig åt lillebrorsans håll och hjälpa honom.
Banden man har till sina syskon ska man ta vara på. Hur mycket man än må hata varandra ibland så har man alltid något gemensamt - Minnena, blodet, generna, föräldrarna, nästan allting.
Glöm aldrig det alla där ute - ta vara på era relationer till era syskon. Skit i om dom är dumma i huvudet och alltid ska vara jävliga, kom ihåg att ni ändå känner dom bra, nästan bäst utav alla i världen (efter dom själva). Ni vet hru dom funkar.
Jag menar - De är ju ändå era syskon.
Peace.
/Liv.
Fredag - arbetarnas lyckliga dag
Blir lätt så när man snöar in så en speciell musik en lång period (se Chris Cornell...), det är nästan som att man aldrig har hört någon annan musik förut.
Idag har varit en typisk såndär dag där man går runt och undrar vad är för fel på en själv. Eller på andra?
Allt känns bara sådär... fel. Ni vet?
Jag vet inte vad det är, men jag har ibland bara så jävla svårt att komma 'nära' min närmaste. Antingen är det jag eller dom som har mindre bra dagar. Idag var det min tur att plågas av en sådan. Det är inte lätt.
Sitter med skrivblocket i handen och känner mig värre än någonsin. Vart fan har all inspiration tagit vägen?
Den har funnits här den senaste tiden, den fanns här i natt, då jag skrev en del.
Men jag saknar den där Inspirationen. Den där jävla inspirationen som man mår så otroligt bra över att ha inom sig själv. Jag hoppas verkligen den kommer tillbaka snart, för jag är verkligen något så otroligt sugen på att skriva.
Visst skriver jag ändå, men ni vet hur det mesta man skriver utan någon större inspiration blir - Skit.
Träffade Fredrik en snabbis idag. Han hade tydligt tittat en snabbis på dikten till den 16:e. Han var nöjd. Han gillade den.
Jag gillar när Fredrik tycker ens verk är bra. Då Är dom bra.
Ska få utställningen från Domkyrkan i våras om några dagar. Herregud vad längesedan jag läste den dikten.
6 sidor lång dikt. Längsta jag skrivit.
Brorsan har börjat på universitetet idag. Fan jag hoppas verkligen han orkar mer pluggandet den här gången.
Vill inte låta som någon jävla morsa, men han måste komma bort ur klistret han satt sig i och fastnat på.
Nog med mamma-snacket - Nu ska jag äta.
Ha en fin kväll.
Peace.
/Liv.
Dagens låt:
Led Zeppelin - When The Levee Breaks
http://www.youtube.com/watch?v=WjGM0hh7Jm8
(Ni får ursäkta gubben i början)
Stå ut, räcka till
Det är nog det värsta en människa kan känna.
Att känna att trots all kämpning, trots alla sårar och blod, trots att man lyckas - räcker man inte till.
En människa ska aldrig få behöva känna den känslan, åtminstone inte av sina nära - framförallt inte om man är barn.
Det värsta straffet ett barn kan få av sina föräldrar är inte slag eller elaka ord - det är inga ord alls.
Suckar. Små, enstaka ord.
Det finns inget värre.
Tro mig.
Under hela min uppväxt intalade jag mig dagligen att mina föräldrars beteende mot mig och min syskon enbart var som det var eftersom dom hade enorma problem i sitt förhållande.
Någon måste man ju lägga över sin sorg och ångest på, liksom.
När man är barn ser man inte sanningen, fast man kanske vill, man har inte hjärna till det än. Trots barnpsykologer på BUP intalar en gång på gång 'Det är inte ditt fel, det är inte ditt fel, det är dina föräldras...".
Klart man inte lyssnar på en främmande människa när mamma och pappa så klart har uttryckt hur läget är.
På den banan är man inte dum.
Men vi blir äldre, även jag, och jag funderar ofta på om det verkligen är värt att ta på sig skulden när ens stackars förälder är ledsen?
Man vill ju bara väl, man vill ju inte se mamma eller pappa ledsna (Okej, vid mitt fall bryr jag mig inte så mycket om min far är ledsen - han förjtänar det) - men vill man offra sin mentala styrka till sina föräldrar.
Tyvärr har jag gett mina föräldrar allt för mycket av min egna styrka - allt för att hjälpa dom.
Det är en lång process att komma ifrån vanan, det är för mycket ångest inblandat och för mycket tankar och minnen.
Men varje dag blir jag bätter, och en dags ska jag bli fri från det helt, fast jag älskar fortfarande mina föräldrar.
Det handlar inte om det.
Det handlar om respekten och agerandet från föräldrarna - fast dom inte vill måste dom så småningom agera som det dom är - just föräldrar.
Jag skulle vilja avsluta med att säga till en viss person (nämner ej namn här) att du är så otroligt bra. Jag hoppas bara du själv verkligen inser det någon dag. Du behöver inte jämföra, trots att det är självklart att du gör, men du behöver verkligen inte. Du är guld, diamant, du är bäst. Så otroligt begåvad, så otroligt ärlig och det beundrar jag dig för. Så jävla mycket. Stå på dig.
Peace.
/Liv.
Senare...
Dagens låt:
Too Young to De - Jamieoquai
Lyssna:
http://youtube.com/watch?v=KzietI2qEAc
Det bästa som finns...
... är nog att läsa geniet Marcus Birros (http://www.marcusbirro.se) blogg. Han är så otroligt smart och begåvad.
Intressant, väldigt intressant.
Fan, på tal om Birro:sar så börjar jag ångra att jag inte gick fram till Peter i Sthlm i tisdags.
Det är sånt där som man alltid ångrar efterhand, när det ändå är för sent.
Hur ofta ser man Peter Birro på stan, liksom?
Aja...
För alla som är hemma och inte har något bättre för er:
Måndagen den 3:e september har Peter Birros nya tv-serie (som han skrivit manus till) premiär på SVT.
Jag rekommenderar Starkt att ni ska titta på den, för er som har sett Hammarkullen vet ni vad jag menar...
Mannen kan det han gör!
För er nyfikna finns här nedanför en länk där ni kan läsa lite mer om serien, enjoy.
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?a=856948
(Oj, värst vad jag gör reklam för bröderna Birro idag. Whatehell, dom är värda det!)
Ha en fin dag!
Peace.
/Liv.
Bröl!
FInns fan inget bättre än liveversionen av "Big Bottom", niiiice...
Här kommer en sånhär tråkig för jag helt enkelt inte har något bättre för mig, utan mest går runt och längtar tillbaka till i måndags. <3
Vem/vilka vet mest om dig? - Morsan typ... 'N Amanda.
Vad har du på dig just nu? - Helsvart... orkar inte förklara i detalj...
Vilken är din favoritgladiator? - Huh?
Vad ska du göra ikväll? - Det är natt nu... Ska sova snart.
När var du senast riktigt full? - Hm... Riktigt-riktigt full? Typ nyår... Dricker aldrig nuförtiden. Pall-lall-lla...
Är du seriös? Ja
Vem gillar du mest i din klass? - Går inte i någon klass.
Hur många bilar har du/din familj? - Inga
Hur många biologiska syskon har du? - Två
Isåfall, vad heter de? - Alexander och Pierre
Hur många timmar sover du per natt? - Varierande. Ofast ungefär 7-8.
Vilken färg har du på håret? - Min naturliga, alltså ljusbrun/rödlätt. Funderar på att färga det mörkbrunt igen.
Och frisyren, hur ser den ut? - Hua ja. Klippte av en decimeter för någon månad sedan, så det är kooort...
Vad vill du ha för färg på ögonen? - Bruuuna... Men jag är nöjd med mina gröna.
Vem är snyggast i världen? - Måånga... Men jag måste säga att Gary Dourdan står högt på listan. (Warrick i CSI)
Vad är du allergisk mot? Inget
Ska du duscha idag? - Nej, men imorgon.
Vad är det för veckodag? - Natten till torsdag.
Vad gör du nästa år? - Har förhoppningsvis ett OK jobb och har flyttat ut till en egen lägenhet.
Är du likgiltlig? Nja, venne, oftast ej.
Favoritfärg? - Svart 'n mörkgrön
Är du uppväxt i stan eller på landet? - Stan
Har du utländska föräldrar - Morsan är finne.
Gillar du att laga mat? - Ibland.
Märkeskläder eller secondhand? - Båda.
Hur många par skor har du? - En del dock använder jag typ en tiondel av dom.
Är du sexuellt frustrerad? - Inte direkt.
Vem är snällst just nu? Viveka.
Var har du ont? Mest halsen.
Vem är bäst just nu? - Chris.
Använder du hårspray? - Väldigt sällan.
Kan du stå på händer? - För mååånga år sedan, ja.
Vem håller du på i Big Brother? - Haha.
Vad lyssnar du på för musik nu? - SOUNDGARDEN <3
Är du vidskeplig? - Njae...
Favoritserie? - SCRUBS! Och Spin City.
Gillar du seriehjältar? - Tja...
Vem är snyggast i The Strokes? - Vet inte hur dom ser ut nuförtiden, men han sångaren var snygg. Iaf i början.
Hur många Johan känner du? - Nåra stycken.
Vad tycker du om idrott? - Kul å titta på.
Tuffaste låten? - SPOONMAN - Soundgarden. Helt sjukt galen låt, musikaliskt as hell.
Håkan Hellström eller The Ark? - Det finns inget värre än musik som Hellström och typ Gessle (ja det är fan samma typ av musik!). Klart jag säger The Ark.
Killar eller tjejer? - Män. (Tolka inte det som att jag gillar ääääldre, men om en kille ska vara kille ska han vara en man, fast han är i en kille-ålder. Ja you get it.)
Gillar du ketchup? - Funkar till viss mat.
Små eller stora bokstäver? - Små... ?
Är du bra på att måla? - När jag orkar anstränga mig - Ja.
Sommar eller vinter? - Utan någon som helst tvekan - HÖST.
Är du glad nu? - Pretty. Har lite ångest bara.
Var du glad igår? - Yes. Men mest trött. Men glad var jag.
Känner du någon som jobbar på sjukhus? - Min läkare? Och en vän till familjen.
Vem skulle du vilja ge mjältbrand? - Can't say. (MOHA)
------------------
Peace.
/Liv.
Chris i Sthlm
(Inte världens bästa foto, jag vet. Men jag ansträngde mig inte heller.)
Nu är jag hemma.
Hela min gårdag var egentligen ett rent helvete, om man bortser från den fantastiskt magiska konserten.
1. Så fort jag kommer till Sthlm och är på väg till vandrarhemmet håller på att bli överkörd av en GALEN bilist som går mot rött. Thank, fucker.
2. När jag kommer till vandrarhemmet får jag veta att jag måste betala en massa extra pengar för att "jag inte är medlem, jag måste betala för att vara 'gästmedlem'". Så jävla gay.
3. Efter den jävla summan är jag så gott som pank, jag äger 15 spänn.
Häremellan för min mor över pengar till mitt konto så jag kan käka något. Vid den här tidpunkten har jag inte ätit något på sex timmar.
4. Den helvetes jävla överföringar verkar strejka och vägrar föra över sig, så jag äger fortfarande inga pengar.
5. På väg till Globen tog jag fel tunnelbana (haha, klyftigt), men hann inse det i tid, så jag bytte sedan och kom på rätt.
6. Fram tills sju (som var ungf insläppet) går jag runt i Globen City och försöker gång på gång ta ut pengar, men varje gång misslyckas det.
7. Två knarkare kommer fram till mig, står och glor ett tag, utan att säga ett ord, sedan fortsätter dom iväg. Scary.
8. En kvart innan insläppet fattar jag vart insläppet är, har inte pallat kolla efter det förens då. Vid den tidpunkten är det typ en miljard människor i kön. Men på något wierd sätt kommer jag ändå på tredje radenn längst fram på konserten...
NICE DAY! :P
Meeeen, till konserten!
Visst, dom var 45 min sena, men herregud vilken show! Två timmar av pure, pure lycka.
Jag reagerade precis som jag trodde att jag skulle när Chris kom upp på scenen. Först har jag helt tyst med händerna för munnen, sedan skreeeek jag tills det inte kom ut något ljud mer. Det kändes väldigt overkligt, att se honom stå där fyra-fem meter ifrån en.
Ja, vad ska jag säga? Bandet var fullkomligt underbara, när trummisen hade sina megabrafaständådampiga-trumsolon, underhöll de andra i bandet sig med att kasta grejer på honom, typ plektrum och pappersbitar.
Sär.
Chris sjöng helt galet bra och vackert, precis som man hört på inspelningar, precis som på skivorna.
Aldrig en falsk ton. Den enda gången något med rösten krånglade var under "Slaves & Bulldozers", då den slutade fungera för en millisekund, men det är inte så konstigt, med tanke på att den låten är damp-skrikig. En typisk Soundgarden-låt!
På tal om låtar... LÅTLISTAN! Fatta vilken megabra låtlista dom hade!!!
Inte för att jag kom ihåg alla, men jag skriver ner de jag kommer ihåg (de som är 'feta' är mina favvizar).
(Inte rätt ordning)
Let me Drown
Slaves & Bulldozers (!!!)
Show me how to live
You know my name
Rusty Cage
Say Hello 2 Heaven
She'll never be your man
Doesn't remind me (akustisk/oakustisk)
Seasons
Freebird (halva låten ungefär, akustisk)
Jesus Christ Pose
BURDEN IN MY HAND*
Cochise
Black Hole Sun
Outshined
Fell on Black days (akustisk)
Be yourself
No Such Thing
SPOONMAN
Arms around you love
och säkert många fler, jag kommer inte ihåg nu...
Fatta, inte bara det att det är en JÄVLIGT lång låtlista, det är även några helt fantastiska låtar.
* Burden in my hand, låten som betyder så äckligt mycket för mig. Låten som jag konstant lyssnade på under hela förra året. Jag trodde verkligen inte att dom skulle spela den, men när Chris sade "Now it's time for... a song called 'Burden in my Hand!'", blev jag först "Woooa, yeah!" - sedan... ".... Vänta- va??!".
Och så skrek jag ännu mer och sjöng, sjöng med och njöt så jävla mycket av en av världens bästa låtar.
Slaves & Bulldozers var den sista låten, så jävla perfekt att sluta med. Sjukt bra live!
Så nu har jag ont i halsen för att jag har skrikigt/sjungit i två timmar konstant, ont i nacken av allt headbangande (Ja, Chris konserter är mer headbang och tunggung är hopp-hopp), ont i hela kroppen för att JAG VET att jag kommer bli sjuk eftersom det var så JÄVLA kallt uppe i Sthlm och lilla jag hade inte med mig tillräckligt mycket kläääder.
MEN ALLT VAR VÄRT DET! ALLT! Hela skitdagen innan konserten var värt det, för under konserten blåstes allt bort, och det enda som fanns inom mig var lycka, beundran, tårögdhet, ett stort brett leende på munnen.
Ark släng er i väggen, Salem släng dig i väggen - Chris Cornell - puss på dig.
Peace.
/Liv.
Goodmorgon staaaarshine
Ja, god morgon era jävlar!
Nu ligger väl de flesta av er och sussar i era små sängar, väntandes på att vakna upp till första skoldagen.
But - Not me, oh, no-no, not me.
Vaknde precis. Har till och från sovit sedan halv tre. Jag övertalade mig själv till att sova, sade till mig själv att jag måste få lite sömn.
Egentligen vågade jag inte, var helt övertygad om att ifall jag somnar kommer jag vakna för sent.
Men jag vaknade av att min mobil pep sådär skithögt som den gillar att göra och att det på den stod:
"Chris idag!!!"
DÅ vaknade jag på riktigt. ^^
Iih, har sett fram emot den här dagen så jävla länge och NU ÄR DEN VERKLIGEN HÄR!!!!
It's fucking unbelivable...
En vacker recension av spelning kommer här i, tja, imorgon eller övermorgon.
Prepare to be wow:ade!
Peace!.
/Liv.
Nervositet och lycka på samma gång
Shit, om precis en dag går jag runt i Stockholm och är skitnervös.
Imorgon ska jag se Chris Cornell... IMORGON SKA JAG SE CHRIS CORNELL!
Det är så jävla ofattbart att jag inte tror på det jag skriver.
I natt när jag återigen försökte få lite sömn inbillade jag mig att det var Idag som konserten skulle vara, så jag satte larmet på min kalender på ringing klockan 05.00 bara för att jag skulle kunna vakna i tid IFALL det var idag konserten var. Så jag skulle hinna till tåget som går 08.28.
Det är rätt sjukt hur nojig man blir. Tror aldrig jag har blivit såhär nojig inför en konsert tidigare, inte ens för Ark som jag var äckligt besatt utav innan.
Men det är en annan grej med Chris. Iallafall för mig. Chris är något helt annat för mig än var Ola och hans Ark är.
Visst, dom har betytt EXTREMT mycket för mig, ett tag var dom de enda jag lyssnade på, de enda som hjälpte mig klara av varje dag.
Men Chris var med "från början" när de stora bomberna i mitt liv släpptes, när jag var yngre. Jag har en helt annan relation till Chris än vad jag har till Ark. Enda likheten med dom är att jag älskar båda.
Jag är så fruktansvärt nervös... Fast inte sådär i magen, utan mer i hjärnan. Så många tankar som svischar runt, så många minnen, så många tankar... Jag vetefan hur jag ska reagera när han kliver på scenen. Jag kommer inte kunna hantera mina känslor.
Jag kommer bara tänka "Soundgarden... där står Chris från Soundgarden... Chris Cornell" och så kommer jag antingen bli helt stum, eller börja böla floder, eller skrika och hoppa. Vi får se.
Jag försöka fota lite. Min kamera är lite cp, men jag ska bannemig ha några foton från konserten iallafall.
Jag måste bara visa set-listan från Köpenhamnkonserten för fem dagar sedan (21/8).
Slaves and Bulldozers är med igen! De har inte spelat den på alla spelningarna den här turnén, men jag hoppas som in i helvete att de kör den imorgon också. Det hade varit helt... galet. Soundgardens absolut bästa låt.
Enda låten som saknas på den här listan är "Today" från nya, och Soundagarden "Pretty Noose".
Menmen, man kan inte kräva allt! :)
Ahh... Nervis!
Peace.
/Liv.
För att summera årets Malmöfestival (efter de band jag sett)
Torsson
Jag kan inte säga annat än att Annas farsa är Bäst. Torssons texter är så klockrena och jag går bananas.
Plus att dom har Holst på gitarren och han är megabra.
Helena Josefsson
Så otroligt bra vacker röst, mysig musik. Den kvinnan är speciell.
Moto Boy vs Pikko
Moto Boy var som vanligt fantastisk med sin galet vackra röst. Pikko var.... Mja, not my cup of tea.
Promoe
Promoe var jävligt bra (som vanligt). Dock gillar jag mer Lootroop, vilket gjorde konserten ännu bättre då han rev av med några gamla godingar!
Salem Al Fakir
Salem gav LUGNT den bästa konserten i årets Malmöfestival. Den sortens energi från en artist har jag inte sett på... många år. Hela konserten var ren lycka och njutning, puss på honom!
The Guild
Sylles lilla band var mycket bra. Lite Neil Young över det hela, vilket I like eftersom jag är ett stort fan av just Neil Young.
Laleh
Laleh var en fantastisk as allways. Den tjejen har en sådan personlighet och utstrålning som får alla att bre ut stooora leenden.
Timbuktu med Damn!
Vår älskade lilla lundapåg rev av med en spelning av bästa klass. Sjukt bra livemusik.
Stefan Sundström
Det enda jag kan säga är - fy fan vad jag älskar Stefan. Den mannen har skrivit låtar som... a, jag vetefan. Det känns inombords och han så jävla bra liveartist. Så pure, han skiter verkligen i vad som än händer på scenen. Händer det så händer det. Var så intressant att betrakta honom när han Inte sjöng, det som om det inte var någon där inne i tältet förutom han själv. Respect!
Joddla med Siv
Jag kan inte rå för det - Jag älskar verkligen Joddla med Siv. Trots att folk gillar att påpeka hur "jävla dåliga dom är" (speciellt herr Salo för ett par år sedan - gaah), kan jag inte låta bli att älska dom.
Jag kommer aldrig glömma när dom spelade med Annas farsa. Vi hade så jävla kul!
De där gamla gubbarna är de roligaste gamla gubbarna jag har träffat. Hysteriskt roliga och snälla människor.
Spelningen var jättehärlig - dock lite synd att dom inte spelade "Tony tuggar tuggummi".
Melody Club
Det stora pluset var "Palace Station". Visst, dom spelar säkert den låten på alla deras spelningar, men jag inte sett dom på typ tusen år, så det var så jäkla härligt att höra den låten igen. Melodys första platta rankas lugnt som en världens bästa skivor. Genialt!
Spelningen var helt okej, Nicko är rolig med sin bas, dom är alla väldigt bra musiker.
The Ark
Jag kommer ALLTID älska att se Ark live. Det är den där speciella känslan som alltid kommer fram inom en när man ser dom.
Kvällens spelning var njäe sådär, inte top 10 iallafall. Ola verkade ha skoj och det tror jag säkert också resten av bandet hade. Men vafan, vad var publikens problem? Dom stod mest bara upp och ned. Trodde dets skulle vara såndär damppublik, såndär mosa-mosa-hoppa-hoppa-publik. Men icke.
Men grabbarna var söta, oja. Kul att se dom igen, var ett tag sedan sist.
(Måste bara påpeka att kväljningarna var framme när han sprang in i guldcatsuiten. Mahgawhd. Saknar grisfodralet.)
Puh. Sådärja.
Nu ska jag sleepa.
Peace.
/Liv.
Great night
Wöhöw?
Njae, som sagt inte så jättepepp för tillfället. Antar att det ändrar sig ju närmare spelning man kommer...
Brukar vara så nuförtiden.
Tror det också beror på att jag såg en fruktansvärt bra spelning igår av min husgud Stefan Sundström.
Älskade Stefan som jag verkligen lyssnade konstant på under gymnasiet.
Jag kom ihåg i ettan... Rebecca och jag. Det var verkligen hon, jag och Steffe som gällde.
Fan vad kul vi hade!
Men det är något med Stefan som gör honom så jävla härlig och speciell. Det är den där energin.
Han och Salem har exakt samma, rena, härliga, äkta energi på scenen som gör att man inte kan göra annat än att älska dom.
Och det blev inte sämre då man såg att Strängen återigen entrade scenen. Jävligt bra gitarrist, mhm!
Fan, efter Salem var Stefans konsert luuugnt Malmöfestivalens bästa spelning!
Peace.
/Liv.
Woho
Idag spelar världens bästa på Mölle 1.
20.30, missa inte!
Diss
- Ja, en riktig helikopterplatta!
- Oh yes!
- ... Det var där dom spelade in "Signs"!
HAHA.
Lugnt gårdagens "Dagens skämt".
Jag och min brorsa dissade "Seinfeld".
^^
Timbukworld
Det är rätt crazy hur många som har någon connection med allas våran rappande skåning Timbuktu.
1. Annas gudmors son (invecklat där!) brukade leka med Timbuk när dom var små. Han bodde på Norra Fäladen, Timbuk bodde på Norra Fäladen. För några år sedan nämnde Anna detta för Jason, och han kom fortfarande ihåg det!
2. Sofie är halvkusin med Timbuk.
3. Min storebror brukade hänga på samma pub som Jason. Minns dock ej vilken, men någon här i Lund.
And so on...
Det är rätt wierd på ett sätt.
Timbuk var riktigt bra live (som vanligt), dock orkade Amanda och jag inte stå inne bland den svettiga folkmassan i mer än bara några låtar, så vi gick ut och satte oss på en bänk, drack cola, käkade Plopp och flummade (as allways). Det blir (nästan) aldrig någon lugn stund med den underbara kvinnan. :)
För övrigt så signerade alla Andrés röv på tåget hem... Hur det blev så har jag ingen aning om... Haha. Aja - Lundabor! :P
Peace.
/Liv.
Mah homiez
Awsi, så mysigt. Idag ska the good ol' gang in till Malmoe för att se lilla lunnaponken Timbuktu.
Oh my, han är så bra live!
Var inne på komvis idag (Komvux), första dagen på Samhäll B. Seems kinda good, lte nervis inför alla uppgifter och prov, men det nog gå bra... I hope!
På torsdag är det första dagen för Svenska C.
Påtal om torsdag spelar Sundström i Malmö på torsdag. Aah han är så djävulskt bra. Me längtar.
Och på tal om ingenting så är Gahans nya jääävligt bra. Åtminstone det jag har hört. I love him, I really really do.
Peace!
/Liv.
Babbel
Här sitter jag och lyssnar på Depeche Mode som om ingenting har hänt.
Awell.
Depeche är kvällens/nattens musik och jag får säga att det speciellt är "Higher Love" som gäller.
Love.
Idag har jag inte gjort någonting. Åkte som sagt in till stan en snabbis, satt på Arre och snackade med lite folk.
Lovade människorna att jag ska in imorgon. Palla egentligen, bara Timbuk som spelar, men ja, som sagt - jag lovade.
Oh gosh...
Har räknat ut att fram till torsdag är det verkligen ingenting sevärt i Malmö.
På tosdag är det Stefan + Jonzon. (Orkade som sagt inte åka in och se Jonzon idag)
På fredag är det "de där" Ark, och Melody Club. Är inte alls pepp på att se några av banden, men vafan, när kommer jag annars se Ark nästa gång? Går inte på några konserter med dom längre, både pga pengabrist och att jag inte har någon lust att stå och köa bland små 14 åringar som nästan enbart går på konserterna för att få en glimt av Ola Salo...
Visst, det finns fortfarande fans från 2005 (och ännu längre bak) kvar, 'n I love all of them, men jag vet inte...
Jag känner mig inte som en del av dem längre, på ett sätt. Jag vet inte riktigt vad det är, jag har inte lyssnat aktivt på Ark på säkert två-tre år, och dom är ju verkligen inte lika bra längre.
Fast det är klart jag ser dem när jag får chansen. Det är ju ändå Ark, mina små idoler som fanns i mina föräldrars ställe när jag var en liten vilsen 12-åring som inte hade några lyssnande föräldrar.
Man vänder sig till musiken, till slut. And so I did.
Men ja, det är ju lite skillnad mellan t.ex. Soundgarden och Ark. Nu säger jag inte att man inte kan lyssna på olika sorters musik, det gör även jag, men när man är inne i ett visst band, i en viss musikstil, en lång period, så sitter man i ett litet rum och håller inte riktigt koll på vad som händer runt omkring.
Salem Al Fakir är det första "nya" artisten som jag lyssnat på på väldigt, väldigt länge. Förutom honom lyssnar jag mest på musik från tidigt 90-tal, men när Salem dök upp kunde jag inte låta bli att lyssna. He's so damn good.
Så det är lite blandade känslor inför Ark på fredag. Ska bli sjukt kul, jag vet att jag kommer dansa mig svettig and have a great time, men just nu känner jag mig som sagt inte alls pepp. Jag känner mig... mjää.
Så har jag känt för Ark en lång tid, jag har känt mig "Mjää".
I love them, I really do, men ja... Mjää.
Fantastiska människor som gör lite mindre fantastisk musik nuförtiden. Men what to do, what to do?
Dom lyckas fånga folket med sitt nya sound iallafall, och det måste kännas sjukt great för göbbarna.
Bah, orkar inte tjöta mer om allt det där, blir bara helt crazy...
Peace!
/Liv.
Malmö-fri dag
Puh.
Skönt att slippa Malmö för en dag.
Enda bra idag är Kristofer Jonzon, men hans show är på torsdag också, så jag ser den då istället.
Är alldeles för trött för att orka åka in dit igen och gå runt och vara vaken och pigg 'n shit...
En form av lycka är iallafall att jag fick min lön vilket betyder att ett nytt paket cigaretter ligger och göttar sig i min väska.
Tyvärr är det ren jävla lycka. Tyvärr. But that's how it is.
Aw. Vill se Salem igen. Den där lyckan, det där ruset man fick på hans konsert var något speciellt.
Lite sånt där Ark2000-rus.
Han var helt galen, and that's what I like!
För övrigt så är jag i Stockholm om precis en vecka. Börjar bli jävligt nervös...
Ska in till stan och fika med Amanda soon, ge henne pengarna jag är skyldig henne.
Ariman we love!
Peace.
/Liv.
Dagens låt:
Tell me - Salem Al Fakir
Ångest
^ Så fruktansvärt bäst.
-
Ångest, ångest, ååångeeest.
Fan, varför måste alltid ångesten vara efter mig, varför är det alltid mig den jagar och vill åt?
FUCK YOU, ÅNGEST!
Inte för att jag vet vad för fel jag har gjort, eller kanske men jag visste inte att det fanns något fel i det.
Jävla skit...
Imorgon är det en vecka kvar till Chris Cornell.
Yes.
Me love that guy.
Känns ganska overkligt, det är stunden då han går upp på scenen som jag kommer se det verkliga i det hela.
Peace.
Malmöfestivalen dag 1 och 2
Torsson var riktigt, riktigt bra live. En av de bästa spelningarna med dom jag sett, faktiskt.
Bo rocks.
Helena Josefsson sjöng vackert som vanligt.
Moto Boy var far beyond this world som vanligt.
Pikko var... jag vet inte. Pikko var inte så bra. Förstår att folk gillar girlsen, men det är verkligen inte min typ av musik.
Verkligen inte.
Wellwell.
Igår såg vi Måns Zelmerlöf (stavning?) i ca 5 minuter. Herregud, lundensare ju.
Han kunde ha varit jävligt bra om inte musiken sög något så in i helvete.
Promoe var magisk som möjligt. Dock gillar jag mer Looptroop än Promoe. Looptroop symboliserar så många stunder i mitt liv.
SALEM AL FAKIR var BÄST. Sån jävla energi! Sån jävla bra musik! Salem är bättre än alla andra.
Jag kan redan säga, fast inte ens hälften av festivalens konserter varit än, att Salem gav Malmöfestivalen dess bästa konsert igår.
Den jävla energin... Varför kan inte alla andra ha det? Varför måste alla band bara stå rakt upp och ned och se jätteansträngda ut och bara fokusera på ackorden.
Salem got it all, oh yes he does.
NICE!
Ikväll blir det Sylle.
Peace.
Klockrena namn och sånt
Idag spelar Annas farsa på Malmoefestivalen.
Torsson, 22.30 för alla som är intresserade!
Torsson är ungefär Sveriges coolaste band.
Gillar namnet på deras nya skiva:
"Det fjärde bästa bandet i Lund"
KLOCKRENT!!!
Ikväll blir nice!
Peace.
/Liv.
10 dagar kvar
Fy fan vad jag längtar.
Things
Sitter och lyssnar på überunderbara John Legend. Just nu "Ordinary People".
Lite sådär 'hej en av världens bästa låtar'.
John gör mig glad, John gör mig lugn när allt (som nu) är kaos.
Idag ska jag äntligen träffa älskade Amanda och Hannah.
Gud vad jag älskar de tjejerna.
Får mer lön än vad jag trodde att jag skulle få, skönt, slipper jag snåla så jättemycket på M.festen.
Mer pengar till Sthlm också.
FATTA det är 11 dagar kvar till Chris Cornell. Helt galet.
Blev helt rädd i natt när jag var inne på CC's hemsida och såg att han hade ställt in några spelningar pga problem med rösten. Fick först en megachock och trodde att det även gällde Sthlm-spelningen.
Bara tanken på att spelningen skulle vara inställd gjorde mig helt yr och illamående.
Det fick inte vara sant.
Sedan såg jag på toursidan att Sthlmspelningen stod kvar och att Sthlm inte stod med på listan över spelningar som blivit inställda.
Puh.
Thank GOD for that.
Nu är det Doors som går igång. "Blue sunday". Obeskrivligt bra låt.
Doors är en klass för sig, will allways be.
Peace.
/Liv.
Tacksamhet, födelsedag och sånt
Nu är jag 19. Grattisgrattisgrattis på mig.
Jag är så jävla nervös inför Cornell-konserten den 27:e.
Jag har verkligen som helst aning om hur jag kommer reagera när Chris går upp på scenen.
Hela jag kommer stanna upp och fyllas av minnen, av stunder, av tusentals känslor.
Jag kommer vara helt... jag vet inte.
Ska försöka skärpa mig så jag minns något av konserten, men jag vet redan nu att jag kommer ha en speciell känsla inom mig.
En speciell känsla som jag aldrig någonsin har känt tidigare.
Chris är en klass för sig, inte bara musikmässigt utan även hos mig, inom mig.
För mycket för att förklara... Maybe you get the point...
Peace.
/Liv.
Det är varmt ute
Jag får erkänna att det är nice att det fina vädret har kommit tillbaka för en stund (jag säger en stund för att det ska regna imorgon...), men jag vill ha lite kyligare väder.
Jag är egentligen så mycket för varmt väder. Well, varmt väder i någon/några veckor - sedan blir det bara jobbigt.
Imorgon inleder jag mitt tonårs sista år - jag fyller 19.
Det är lite blandade känslor. Det är under tonåren som man "finner sig själv" eller vad fan man ska säga. Man exeperimenterar och till slut, förhoppningsvis, känner sig trygg i sig själv.
Och ja - jag har experimenterat. Jag har varit synthare (messynthare men synthare), poppare, någon slags hippie, "rockare", grungeare, gubbrockare - fan jag har nästan besökt alla musikstilars små hörn...
Vad jag är glad över är att jag aldrig har varit en panda. Sure - jag har varit poppare, men jag var en sån där "Arkpoppare" som brukade existera kring 2002-2003.
Vet inte om "dom" (låter som en ras) existerar längre, dock hade det inte förvånat mig.
Jag har inte funnit mig själv. Det känner jag på långa vägar att jag inte har, men jag känner att jag är änpå god väg.
Men jag är redo att lämna tonåren bakom mig, väldigt redo. Visserligen har problem även existerat innan jag blev tonåring, men det har varit under tonåren som problemen varit värre. Jag tror det bland annat beror på att egoistiska föräldrar tror att man kan ta mer skit för att man är äldre, fast det egentligen är helt tvärtom.
Under tonåren kan man verkligen INTE ta emot för mycket skit, man har så fullt upp med ens jävla hormoner och uppochnedhumör och hela skiten.
Så - No, föräldrar, ni är helt ute och cyklar, era jävla idioter...
Visst känns det lite wierd att fylla 20 nästa år, då förstår man verkligen att man börjar bli gammal. Eller äldre iallafall. Men det är som ett nytt kapitel i ens liv, ett perfekt tillfälle att verkligen en gång för alla lämna skiten från tonåren och fortsätta livet med tomma rum som kan fyllas med nya skit. Haha. Men det är fan så det är!
Malmöfestival på fredag, kul som fan. Annas farsa ska spela på Stora scenen vid nio, eller när det var... Torsson är kult, underbar musik, om ni frågar mig! :)
Salem ska bli skitkul att se live, han är så otroligt underbart bra!
Ark blir bara en massa jävla party.
Stefan Sundström blir ett kärt återseende. Lugnt världens skönaste gubbe, ball som få!
Nu ska jag iväg och smälta ännu mer i solen, puss på er alla!
Peace.
/Liv.
Det lilla stora bandet The Ark
Här sitter jag en lördagnatt och lyssnar på gamla Ark-godingar.
Jag måste säga att det är när jag hör "Echo Chamber", en låt som jag egentligen inte är så jätteförtjust i, som jag verkligen hör det magiska, det starka, det är som är Ark för mig. Ark-Ark. Den där speciella känslan.
Känslan Ola förmedlar under "Remember a star that shone so bright..." är Olas röst speciell, om ni frågar mig.
Jag vet inte var det är, men vad det än är så förmedlar den den där 2000-känslan som man ständigt saknar.
Gillar intervjun från kanal 5 då dom blir intervjuade för "Veckan stjärna" eller vad fan det hette, skithärlig! Goa göbbar, goa göbbar...
Aah, jag saknar hela Arkgrejen. Tyvärr är det som hände 2000-2001 och 2005 historia och kommer aldrig kunna komma tillbaka, man blir lätt så nostalgisk, det är jobbigt. Speciellt såhär på natta då man inte vill sitta och grubbla.
Ark var riktiga små underbaringar för sju år sedan, det är dom fortfarande, men för sju år sedan var dom waaaay bättre. Jag säger inte att dom suger idag, bara att dom var waaaay bättre för sju år sedan.
För sju år sedan var Ark guld, Ark var allt, Ark Var verkligen något speciellt.
Idag är dom små sötisnötisar som jag tyvärr inte vet vad dom håller på med.
Men I still love them, dom hjälpte mig äckligt mycket i början av tonåren, då man var som känsligast.
Att ha Ola Salo som förebild när man är 12 bast är något jävligt bra, fastän andra inte tyckte det då, utan istället sprang runt och skrek "punkjävel" och "Ola Salo är bara en bög!" efter en, så tycker även dom tvärtom idag.
Det är många från den tiden som har kommit fram till mig och berättat att dom verkligen har märkt hur jag ändrades som person under den tiden, ändrades som person till Det Bättre.
Det bästa jag någonsin gjort i mitt liv var när jag i åttonde klass bytte skola.
Jag bytte inte för att jag var rädd, besegrad av mobbarna, utan för att jag lärde känna tre helt fantastiska tjejer.
Jag orkade inte stanna kvar på min gamla skola bara för att bevisa för mobbarna att jag var bättre än dom och inte var sårbar, jag vill hellre byta skola och börja på mina nya vänners skola och ha roligt med dom.
Och det gjorde jag, och roligt hade vi - Ja vi hade något så otroligt roligt.
'N it's because of Ark, yes it is. I sjuan började jag i en teatergrupp på Kulturskolan här i Lund, där gick även två av de tre tjejerna. En utav dom var ett Arkfreak, och hon fick mig att bli det ännu mer.
Ni vet, när man äntligen inte är ensam om att gilla något, när man har någon med sig, kan man gå hur långt som helst. And so I did - fram tills idag har jag varit på hur många Arkkonserter som helst. Jag började tappa räkningen i början av 2005 - då insåg jag att det inte var någon poäng i att räkna lyckan, utan istället bara leva med i den och känna att man verkligen är en del av den. And so I did.
Samtidigt som perioden sjuan-åttan-nian (dvs 2001-2002-2003) var den bästa i mitt liv, både vänskapligt och Arkmässigt (Arkmässigt på MÅNGA sätt och vis), var det den värsta perioden.
Jag orkar inte direkt gå in på why (så varför tog jag upp det? Wellwell...), men jag kan säga som så att det verkligen SUGER att ha två EXTREMT egoistiska föräldrar. En skulle väl vara "helt okej", men när båda två är det (- Ja, dom är det fortfarande idag), går det för långt och man blir otroligt psykiskt instabil, vare sig man vill det eller ej.
Något som jag ångrar så otroligt mycket, men som jag inte kunde göra någonting åt, var dagen före min födelsedag 2000, dvs den 14:e augusti 2000, då Ark skulle spela på Malmöfestivalen.
Allt var planerat - mina bästa väns far skulle köra in oss till Malmö, vi skulle Markoolio och 'Det där nya bandet The Ark' som ingen egentligen visste så mycket om men som verkade så himla spännande och cooola.
Min storebror, som under denna tiden (99-00) var ett huuuge Arkfan, skulle också vara på plats, och det gjorde att jag tyckte att det hela skulle bli ännu mera kul!
Men, såklart sket sig allt. Min väns farsa kunde inte köra in oss, min bror var redan inne i Malmö med his friends, ingen av mina föräldrar hade/har varken ork eller bil - allting var fucked up.
På grund av detta skulle det ta tills den 27:e februari 2002 innan jag skulle få se/höra/träffa mina idoler.
(Visserligen stod jag utanför Palladium i Lund en vinterkväll 2000, men det var bara en snabbis, jag var i trakterna och hörde musiken, sedan var jag tvungen att dra igen)
Men den dagen var ett enda jävla leende. Still en av mina favoritdagar.
Mycket skrivet... Förlåt ni som har läst, hoppas ni enjoyade det lite iaf, my time and thoughts 'bout Arkelidarkeli. ^^
Ciao 'n peace!
The Movie
Fattar inte vad det är alla klagar på...
Sitter och lyssnar på "Higher Love", lugnt bästa Depeche-låten.
Från bästa tiden...
Har inget mer "intressant" att skriva, inget händer för tillfället. Igår var trevligt. Strosade runt på stan med Hannah. Ska antagligen bo i hennes lägenhet i Båstad lite då och då under det närmsta året. För att komma ifrån den här skiten liksom...
Annars händer som sagt verkligen ingenting för tillfället. Imorgon kommer Viveka hem, helt underbart. Har saknat henne något så otroligt, kommer kännas fint att träffa den fina människan igen. :*
Peace.
/Liv.
Det här är ju bara för bra för att bara sant
Inte nog med att jag om lite mer än två veckor ska se älskade Chris Cornell i Stockholm, nu är det även klart att Dave Gahan, mannen som efter Martin Gore är anledningen till att jag klarat mig så jävla bra trots en helvetisk uppväxt, ska ut på turné.
Detta innebär antagligen även Europa och Norden och antingen Sthlm/Gbg eller Köpenhamn.
FATTA!
Jag har, trots att chanserna har funnits, aldrig sett varken Dave eller resten av Depeche Mode live.
Trots att jag har lyssnat på dem sedan -98 har varken pengarna eller åldern funnits.
Jag har varit för liten, jag har inte haft några pengar. Jag har inte haft någon att gå med.
Jo - min farbror. Problemet är bara att han bor 100 mil härifrån...
Annars hade det inte varit någon dålig idé - det är min gamla synthare till farbror som är anledningen till att jag överhuvudtaget började lyssna på Depeche Mode. Ni vet - han hade inget "coolare" att visa i sin lägenhet - så han satte helt enkelt på en DM-skiva. Fast eller vad....
I februari -06 var det tänkt att jag skulle se DM, dock söp min pappa upp de pengarna... Surt...
Men nu. Det här känns väldigt konstigt. Jag har nästan börjat vänja mig vid tanken på att jag snart ska se Chris, och så dyker det här upp... Otroligt, jag kan knappt tro det...
Datumen har inte kommit än, men så fort biljetterna släpps är jag och Amanda först där att köpa!
Detta behövdes verkligen, den här lyckan! Underbart!
Peace.
/Liv.
Snart
Den här bilden är den sötaste någonsin.
Chris mitt ute i öknen under inspelningen av musikvideon till "Jesus Christ Pose".
Cool video och fyfan vad Soundgarden är bäst.
Kan fortfarande inte förstå att jag snart ska se den mannen, live, på riktigt...
Det är och kommer förbli något som jag aldrig riktigt kommer att inse.
Kanske om några år, när jag är äldre, men inte nu. Inte nu.
Men jag känner redan nu hur min kropp börjar förbereda sig.
Ni vet, när artisten entrar scenen. Om det är en artist som man verkligen gillar, känns det verkligen speciellt.
Jag är nästan lite rädd för hur jag kommer reagera när Chris kommer upp på scenen.
Det är något som är så fruktansvärt omöjligt och konstigt - jag trodde verkligen inte jag skulle få se Chris live, någonsin.
Men nu, men nu...
Det känns!
Peace.
/Liv.
Nostalgi
Wow, I´m sick of doubt
Live in the light of certain South
Cruel bindings
The servants have the power
Dog men and their mean women
Pulling poor blankets over our sailors
I´m sick of dour faces
Staring at me from the T.V. Tower
I want roses in my garden bower; dig?
Royal babies, rubies
Must now replace aborted
Strangers in the mud
These mutants, blood meal
for the plant that´s plowed
<3
Jims poesi var något ut över det vanliga...
Känns
Den 27:e är det dags för älsklingen i Sthlm.
Sthlm är bäst, Chris är bäst, den här dagen kommer bli bäst.
Börjar bli jävligt nervös inför det nu, nu när allt med sjukhuset i princip är över, ska bara in dit ikväll, sova där, få spruthelvetena, snacka med någon random kurator (ja, för att mina föräldrar bakom min rygg sagt till läkaren att jag behövde det... Hm?), och bli utskriven.
Fyfan vad jag längtar.
Sedan när jag kommer hem imorgon kommer jag vara helt Aaaah jag vet inte, jag kommer vara så jävla avslappnad! Peace, längtar som fan...
Men ja, imorgon är det tre veckor till Chris.
TRE VECKOR!
Det är fanemig ingenting! Veckorna går så sjukt fort så helt plötsligt kommer jag sitta där på söndag om två veckor och bara hjäääääääääääälp imorgon - IMORGON!
Svårt att förklara...
Peace.
/Liv.
För att jag är så jävla mycket bättre än alla er andra
Allt gick bra, förutom om att jag höll på att bli galen av tråkhet.
Nooothing to do.
Utskrivning på måndag, åker dit imorgon kväll, måste ta en massa sprutor 'n shit...
Helt mongo känsla att lägga sig i sin egna säng. Min rygg har nästan tvingats att forma sig efter sjukhusets äckliga, men säkert jättebra eftersom dom tillhör ett sjuhus, sängar, men nu när jag lade mig ner i sängen, påmindes min rygg och bara:
Aaah, this is the shit!
På måndag är det tre veckor kvar till Chris & Stockholm!
KÄRLEK!
Puss 'n peace!
/Liv.
