Dare if you dare
Hello friends.
Det har varit en helt okej vecka. Umgåtts med vänner, skrivit, tagit det lugnt and so on, so on.
Nästkommande vecka kommer dock bli annorlunda. Eller, jag kommer göra allt ovanstående, med något minskad tid för slappande. Jag ska nämligen en sväng till Malmö-kära-högskola imorgon och låna en hög kurslitteratur. I know, det är en månad till kursstart, men jag vill väldigt gärna vara ute i god tid, speciellt nu när det är en fortsättningskurs. Man vill mer än gärna vara påläst och inte sitta där som ett fån. Av det jag kan skåda ur litteraturen kommer det att bli en intresserant, och intensiv, så det känns som att det lika bra att börja gräva ned sig i litteraturträsket. And I don't mind, jag gillar att nörda ner mig.
Det har varit en väldigt lugn helg. När jag tänker efter har de flesta helgerna den här sommaren varit lugna. Känner mig som en gammal tant när jag säger/skriver att jag föredrar lugna helger framför ångestfyllda "supar-helger". Fast jag måste ändå säga att det inte är helt fel att då och då ta ett glas eller tre och bara "släppa loss", men det är faktiskt riktigt skönt att bara ta det lugnt och njuta av sitt sällskap utan att behöva supa.
Anyway; helgen. I fredags gjorde jag nog inget speciellt. Soff-kväll, you know. Igår träffade jag H och S en stund i stan. De åkte till Malta imorse, där H's far bor, så vi ville passa på att ses innan de åker iväg. De är borta i tre veckor, I'm jealous, haha. I'm gonna miss her! Vi tog en kaffe och gick runt på stan och fönstershoppade. På eftermiddagen kom min storebror hem till oss och hängde, lika flummigt som alltid!
Idag har jag i princip inte gjort något. Läst på mer om kursen, glott på Top Model England (där alla var fruktansvärt kassa) och bara avskytt vädret, även om det mellan regnskurarna faktiskt var SOL!
Ikväll kommer fina, fina Brigdet Jones på TV. Är helt såld. Såg första filmen för första gången förra söndagen, hur kan jag ha missat den? Eller, missat och missat, bara totalt ignorerat. Anyway är det en helt fantastisk film, tvåan är bra även den, dock inte lika klockren som den första. Colin Firth är en grym skådis, visste inte att han var med i filmen. Hugh Grant var lika bra som han alltid är. Hur mysko han än må vara privat är mannen en bra skådespelare. Zellwegger har jag alltid gillat, det är något med henne ... och så är hon ju fasligt vacker.
Nej, nog med uppdatering. Återkommer imorgon eller senare i kommande veckan, får uppdatera hur det går med kurslitteraturläsningen, hehe ...
Hoppas allt är bra med er, take care. Puss.
PS. Stone Temple Pilots ... Oh, S.N.Ä.L.L.A kom till Sverige/Norden/Europa ... DS.
Det har varit en helt okej vecka. Umgåtts med vänner, skrivit, tagit det lugnt and so on, so on.
Nästkommande vecka kommer dock bli annorlunda. Eller, jag kommer göra allt ovanstående, med något minskad tid för slappande. Jag ska nämligen en sväng till Malmö-kära-högskola imorgon och låna en hög kurslitteratur. I know, det är en månad till kursstart, men jag vill väldigt gärna vara ute i god tid, speciellt nu när det är en fortsättningskurs. Man vill mer än gärna vara påläst och inte sitta där som ett fån. Av det jag kan skåda ur litteraturen kommer det att bli en intresserant, och intensiv, så det känns som att det lika bra att börja gräva ned sig i litteraturträsket. And I don't mind, jag gillar att nörda ner mig.
Det har varit en väldigt lugn helg. När jag tänker efter har de flesta helgerna den här sommaren varit lugna. Känner mig som en gammal tant när jag säger/skriver att jag föredrar lugna helger framför ångestfyllda "supar-helger". Fast jag måste ändå säga att det inte är helt fel att då och då ta ett glas eller tre och bara "släppa loss", men det är faktiskt riktigt skönt att bara ta det lugnt och njuta av sitt sällskap utan att behöva supa.
Anyway; helgen. I fredags gjorde jag nog inget speciellt. Soff-kväll, you know. Igår träffade jag H och S en stund i stan. De åkte till Malta imorse, där H's far bor, så vi ville passa på att ses innan de åker iväg. De är borta i tre veckor, I'm jealous, haha. I'm gonna miss her! Vi tog en kaffe och gick runt på stan och fönstershoppade. På eftermiddagen kom min storebror hem till oss och hängde, lika flummigt som alltid!
Idag har jag i princip inte gjort något. Läst på mer om kursen, glott på Top Model England (där alla var fruktansvärt kassa) och bara avskytt vädret, även om det mellan regnskurarna faktiskt var SOL!
Ikväll kommer fina, fina Brigdet Jones på TV. Är helt såld. Såg första filmen för första gången förra söndagen, hur kan jag ha missat den? Eller, missat och missat, bara totalt ignorerat. Anyway är det en helt fantastisk film, tvåan är bra även den, dock inte lika klockren som den första. Colin Firth är en grym skådis, visste inte att han var med i filmen. Hugh Grant var lika bra som han alltid är. Hur mysko han än må vara privat är mannen en bra skådespelare. Zellwegger har jag alltid gillat, det är något med henne ... och så är hon ju fasligt vacker.
Nej, nog med uppdatering. Återkommer imorgon eller senare i kommande veckan, får uppdatera hur det går med kurslitteraturläsningen, hehe ...
Hoppas allt är bra med er, take care. Puss.
PS. Stone Temple Pilots ... Oh, S.N.Ä.L.L.A kom till Sverige/Norden/Europa ... DS.
It's a dark world
Förra veckan var en mörk sådan. All denna skit som finns runtomkring oss. Alla dessa människor, vars mentala hälsa går så pass långt åt fel håll att det resulterar i katastrof. Olso, Utøya. Allt händer mitt framför näsan på oss, själva kan vi inte göra något än att se på. Denna chock, denna obeskrivbart hårda klumpen i magen. Tänk om vi bara hade kunnat spola tillbaka tiden och gjort allting annorlunda. Stoppat honom. Tänk om vi visste hur han såg ut? Vad han planerade att göra? Denna fruktansvärt sjuka man. Det är otroligt svårt att ta sig in i en sådan människas hjärna. Vad tänkte han? Hur kan en person få för sig att göra det han gjorde? Det chockar mig, det skrämmer mig, det gör mig illamående. Hur kan man göra något sådant? Kan någon svara mig? Nej. Det är något riktigt, riktigt fel med människor som honom.
Det värsta är att vi inte kan stoppa dem, iallafall i en del fall. Många har stoppats och hundratals, tusentals oskyldiga offer har räddats, utan att ha vetat att de ens har varit i fara. Det är det som är det läskiga, att vi inte vet om att vi är i fara. Helt plötsligt händer det. Eller inte, om vi har riktig tur. Men så finns det vissa, som den här idioten i Norge, som inte stoppas. Vems fel är det? Det kan inte vara vårt fel, det kan inte vara polisens. Hur ska vi kunna veta? Tänk om det fanns en slags "radar" i sjäva luften som cirkulerade kring oss alla, likt en magnet drogs den till de här idioterna. Varnade, skickade en signal. Stoppade dem. Vad som helst, bara inte katastrofen brister ut och de som inte har gjort ett skit blir offer? Varför hantera sina tankar, sina känslor, sin förvrängda, sjuka världsuppfattning på människor som inte har med det att göra? Människor som befann sig på jobbet, människor som tog en runda på stan, människor som var på kollo, människor som skrattade, umgicks och var lyckliga. Varför ska de straffas? Vad i den här sjuka människans jävla hjärna sade att de här personerna skulle bli offer? Ingen logik går att finna i det här. Det är inte logiskt. Det är bara sjukt, riktigt sjukt, och otroligt tragiskt. Mina tankar går till offren i Norge och deras anhöriga.
Mina tankar går även till Amy Winehouse som gick bort i förrgår. Jämfört med katastrofen i Norge är Winehouse bortgång, med rätt hårt uttryck, ingenting. Ni förstår vad jag menar, jag behöver egentligen inte förklara då det är så självklart. Det är fruktansvärt att se vad ett eller flera beroenden gör med människor. Det är som en ond aura som aldrig försvinner. Trots att man lovar sig själv att sluta försvinner inte auran. Den fortsätter att existera och konstant påminna en om vem man var, den är som en ond vän som vill att man ska fortsätta. Jag är uppvuxen med en person som hade/har precis det här beteendet. Har sett hur beroendet förvandlar en från början god människa till ett monster som prioriterar bort att som inte har med dess beroende att göra. Ingenting annat är viktigt. Om man ska tro på det som skrivs hade Winehouse varit ren från drogerna ett tag men fortsatte att dricka kopiösa mängder trots läkarnas varningar. Jag minns att det för något år sedan stod överallt om Winehouse "sjukdom". Något hade hänt, hennes kropp hade sagt till på skarpen; slutar du inte nu vet jag inte vad som händer. Nu vet vi inte vad som hände till slut, men antagligen fick kroppen nog. Det är precis så det är, om hjärnan ignorerar kroppens varningar slutar kroppen till slut att bry sig och det slutar det som det gjorde för Winehouse. Det är hemskt, det är det. Men självförvållat. Som icke-beroende är det dock svårt att riktigt sätta sig in i en missbrukares hjärna och beteende. Vi kan sitta och skälla, konstatera, peka på missbrukaren, men vi kan inte riktigt förstå hur det egentligen känns. Trots att jag är uppvuxen med en vet jag ändå inte PRECIS hur han känner sig, hur han mår (trots att han noggrant berättat hundratals gånger för mig hur sjukdomen äter upp honom). Det är en sjukdom. Det blir en sjukdom. Tänk på hur många hjärnceller som försvinner varje gång man super. Tänk er en person som likt min har supit i över 30 år. Tänk antalet hjärnceller. Man blir sjuk, på riktigt. Sjuk i huvudet. Sjukdomen vinner. Segraren i den värsta fighten av dem alla.
I Winehouse fall blev sjukdomen segraren. Ingen av oss vet hur mycket hon kämpade emot, om hon var nära att vinna eller om hon till slut, eller redan från start, gav upp och gav sjukdomen första priset direkt. Ingen av oss vet förutom Winehouse själv och de som stod henne nära, träffade, prata, umgicks med henne varje dag i alla de år sjukdomen var vid hennes sida.
Jag avskyr verkligen sjukdomen. Beroenden i alla dess former. Jag hatar dom över allt annat, tillsammans med fruktansvärda, avskyvärda idioter likt norrmannen. Som utomstående vill man kunna förklara, vill man kunna förstå, man vill veta hur de här människorna fungerar. Men vi kan inte. Det går inte. Vi kan läsa hundratals poäng pskykologi, vi kan göra åtskilliga studier, läsa allt som kan läsas, prata med alla som man kan prata med, diskutera, fundera, försöka ... men det går inte. Vi kan vi bli experter, men experterna är människorna själva. Missbrukarna, massmördarna ... det är de som till 100 vet hur det känns, för det är de som upplever allt dagligen. Det finns i deras blod. Detta ... mörka.
Återigen önskar jag att det fanns något i luften som kunde finna de galna massmördarna, stoppa dem från att skada oskyldiga människor. Jag önskar att det fanns någon slags knapp eller liknande som man kunde trycka på och därefter blev en missbrukare fri från sin sjukdom. Jag vet inte vad man kan göra. Jag är ingen expert på något av områdena, jag är bara en som undrar. Som är orolig, ledsen, arg, förtvivlad, sorgsen ...
Min tankar går till offren i Norge. Vila i frid, jag hoppas ni är på ett bättre ställe nu.
Mina tankar går till offrens nära och kära. Håll ihop i den här mörka tiden, det viktigaste är att vara med människor man älskar för att man inte ska ätas upp helt och hållet av sorgen.
Mina tankar går till hela Norge som upplever en otroligt mörk tid.
Mina tankar går till Amy Winehouse. En person med en tuff, hemsk, förjävlig sjukdom. Även en otroligt musikalisk person som skapade ett fantastiskt sound som jag aldrig kommer att glömma. En person med en otrolig röst, bättre än de flestas.
Mina tankar går till Winhouse's nära och kära som måste känna en otrolig tomhet och saknad.
Mina tankar går även till alla andra oskyldiga offer som mördas dagligen runtomkring i världen. Katastroferna i Norge har tagit upp löpsedlarna och kommer att göra det ett bra tag framåt, med all rätt och förståelse, men vi får inte glömma att det här sker dagligen överallt. Mina tankar går till dem och deras nära och kära.
Det är en mörk värld vi lever i. Det får mig att känna irritation, sorg, hopplöshet ... Vad ska man göra?
Det värsta är att vi inte kan stoppa dem, iallafall i en del fall. Många har stoppats och hundratals, tusentals oskyldiga offer har räddats, utan att ha vetat att de ens har varit i fara. Det är det som är det läskiga, att vi inte vet om att vi är i fara. Helt plötsligt händer det. Eller inte, om vi har riktig tur. Men så finns det vissa, som den här idioten i Norge, som inte stoppas. Vems fel är det? Det kan inte vara vårt fel, det kan inte vara polisens. Hur ska vi kunna veta? Tänk om det fanns en slags "radar" i sjäva luften som cirkulerade kring oss alla, likt en magnet drogs den till de här idioterna. Varnade, skickade en signal. Stoppade dem. Vad som helst, bara inte katastrofen brister ut och de som inte har gjort ett skit blir offer? Varför hantera sina tankar, sina känslor, sin förvrängda, sjuka världsuppfattning på människor som inte har med det att göra? Människor som befann sig på jobbet, människor som tog en runda på stan, människor som var på kollo, människor som skrattade, umgicks och var lyckliga. Varför ska de straffas? Vad i den här sjuka människans jävla hjärna sade att de här personerna skulle bli offer? Ingen logik går att finna i det här. Det är inte logiskt. Det är bara sjukt, riktigt sjukt, och otroligt tragiskt. Mina tankar går till offren i Norge och deras anhöriga.
Mina tankar går även till Amy Winehouse som gick bort i förrgår. Jämfört med katastrofen i Norge är Winehouse bortgång, med rätt hårt uttryck, ingenting. Ni förstår vad jag menar, jag behöver egentligen inte förklara då det är så självklart. Det är fruktansvärt att se vad ett eller flera beroenden gör med människor. Det är som en ond aura som aldrig försvinner. Trots att man lovar sig själv att sluta försvinner inte auran. Den fortsätter att existera och konstant påminna en om vem man var, den är som en ond vän som vill att man ska fortsätta. Jag är uppvuxen med en person som hade/har precis det här beteendet. Har sett hur beroendet förvandlar en från början god människa till ett monster som prioriterar bort att som inte har med dess beroende att göra. Ingenting annat är viktigt. Om man ska tro på det som skrivs hade Winehouse varit ren från drogerna ett tag men fortsatte att dricka kopiösa mängder trots läkarnas varningar. Jag minns att det för något år sedan stod överallt om Winehouse "sjukdom". Något hade hänt, hennes kropp hade sagt till på skarpen; slutar du inte nu vet jag inte vad som händer. Nu vet vi inte vad som hände till slut, men antagligen fick kroppen nog. Det är precis så det är, om hjärnan ignorerar kroppens varningar slutar kroppen till slut att bry sig och det slutar det som det gjorde för Winehouse. Det är hemskt, det är det. Men självförvållat. Som icke-beroende är det dock svårt att riktigt sätta sig in i en missbrukares hjärna och beteende. Vi kan sitta och skälla, konstatera, peka på missbrukaren, men vi kan inte riktigt förstå hur det egentligen känns. Trots att jag är uppvuxen med en vet jag ändå inte PRECIS hur han känner sig, hur han mår (trots att han noggrant berättat hundratals gånger för mig hur sjukdomen äter upp honom). Det är en sjukdom. Det blir en sjukdom. Tänk på hur många hjärnceller som försvinner varje gång man super. Tänk er en person som likt min har supit i över 30 år. Tänk antalet hjärnceller. Man blir sjuk, på riktigt. Sjuk i huvudet. Sjukdomen vinner. Segraren i den värsta fighten av dem alla.
I Winehouse fall blev sjukdomen segraren. Ingen av oss vet hur mycket hon kämpade emot, om hon var nära att vinna eller om hon till slut, eller redan från start, gav upp och gav sjukdomen första priset direkt. Ingen av oss vet förutom Winehouse själv och de som stod henne nära, träffade, prata, umgicks med henne varje dag i alla de år sjukdomen var vid hennes sida.
Jag avskyr verkligen sjukdomen. Beroenden i alla dess former. Jag hatar dom över allt annat, tillsammans med fruktansvärda, avskyvärda idioter likt norrmannen. Som utomstående vill man kunna förklara, vill man kunna förstå, man vill veta hur de här människorna fungerar. Men vi kan inte. Det går inte. Vi kan läsa hundratals poäng pskykologi, vi kan göra åtskilliga studier, läsa allt som kan läsas, prata med alla som man kan prata med, diskutera, fundera, försöka ... men det går inte. Vi kan vi bli experter, men experterna är människorna själva. Missbrukarna, massmördarna ... det är de som till 100 vet hur det känns, för det är de som upplever allt dagligen. Det finns i deras blod. Detta ... mörka.
Återigen önskar jag att det fanns något i luften som kunde finna de galna massmördarna, stoppa dem från att skada oskyldiga människor. Jag önskar att det fanns någon slags knapp eller liknande som man kunde trycka på och därefter blev en missbrukare fri från sin sjukdom. Jag vet inte vad man kan göra. Jag är ingen expert på något av områdena, jag är bara en som undrar. Som är orolig, ledsen, arg, förtvivlad, sorgsen ...
Min tankar går till offren i Norge. Vila i frid, jag hoppas ni är på ett bättre ställe nu.
Mina tankar går till offrens nära och kära. Håll ihop i den här mörka tiden, det viktigaste är att vara med människor man älskar för att man inte ska ätas upp helt och hållet av sorgen.
Mina tankar går till hela Norge som upplever en otroligt mörk tid.
Mina tankar går till Amy Winehouse. En person med en tuff, hemsk, förjävlig sjukdom. Även en otroligt musikalisk person som skapade ett fantastiskt sound som jag aldrig kommer att glömma. En person med en otrolig röst, bättre än de flestas.
Mina tankar går till Winhouse's nära och kära som måste känna en otrolig tomhet och saknad.
Mina tankar går även till alla andra oskyldiga offer som mördas dagligen runtomkring i världen. Katastroferna i Norge har tagit upp löpsedlarna och kommer att göra det ett bra tag framåt, med all rätt och förståelse, men vi får inte glömma att det här sker dagligen överallt. Mina tankar går till dem och deras nära och kära.
Det är en mörk värld vi lever i. Det får mig att känna irritation, sorg, hopplöshet ... Vad ska man göra?
Oktober
God kväll. Vi är i slutet av juli nu, vilket brukar innebära varma, mysiga kvällar sittandes på en altan, en balkong, en uteservering, en gräsmatta - you name it. Notera att jag skrev att det BRUKAR innebära ovanstående. But not this year - oh my vilken regning månad det har varit! Vet inte om jag har skrivit det i något föregående inlägg, men sedan vi kom tillbaka från Grekland har vi haft cirka 3-4 soliga, varma, SOMRIGA dagar. Annars; rain, rain, rain ... Inte kul! Ge oss sol, ge oss värme, ge oss sommar! När jag tittar ut genom fönstret möter mig regnet, de gråa, tunga molnen - en vanlig höstdag, med andra ord. Och är det höst? NEJ, som sagt! Kom tillbaka nu, sommaren. För bövelen!
Så, som ni kanske förstår spenderas dagarna inomhus, förutom då man träffar folk eller behöver ta sig till affären. Det blir mycket TV-serier, favoriten för tillfället (förutom mitt älskade "Breaking Bad") är "In Treatment". Man får följa en psykolog (Paul, spelad av den duktiga Gabriel Byrne) i hans dagliga arbete. Samtal med patienterna (säger man patienter? Låter så ... hårt), men även, varje fredag (i serien ...), hans egna tid hos sin egna psykolog. Eller, hon är pensionerad, de har inte snackat på tio år, men han bestämmer sig för att besöka henne igen, vilket leder till att hon bryter "pensionsvärlden" och tar emot honom, utan att få betalt för det förstås.
Kanske låter drygt eller vad ni nu kan tänkas tycka, men det är en riktigt bra serie. Gripande, väldigt bra manus. Gabriel Byrne är riktigt bra, och även de andra skådespelarna.
Så det är vad jag gör! Hehe. Det är skönt, men ändå rätt långtråkigt efter ett tag. Snart börjar dock plugget igen och jag ser fram emot det. Som tidigare nämnt kommer det att bli tufft, riktigt tufft, i höst, men jag ser ändå fram emot det. Gillar't!
Imorgon blir det på tal om ingenting "avskedsfika" för S som ska till Mauritius på lördag och stannar där i sex veckor. It's a long time, I'm gonna miss her! Men hon kommer att ha det underbart där, det är ett som är säkert! :-)
Åh, jävla mörka, trista, tunga, jobbiga moln ... Det känns verkligen som att det är oktober och att man är nedgrävd i tentaplugg o.dyl., men, återigen - det är bara juli!!! Åh, arg tjej här! Haha ...
Hoppas ni mår fint. Take care. :-)
Puss.
Are you alright?
Yes, sir, I'm just fine!
Heh, skämt åsido är rubriken hämtad från säsongsstarten av världens bästa serie, "Breaking Bad". En rubrik/mening/replik som beskriver säsongens första avsnitt PRETTY good!
Är så sjukt glad över att favoritserien har börjat igen, det är över ett år sedan förra säsongen slutade. Som man har väntat och längtat!
Jag vet inte riktigt vad det är med serien som gör den så bra, det är nog kombinationen av superba skådespelare, fantastiskt manus och hela ... stämningen, som gör den så makalöst bra. Den är rätt hemsk, rå men även en, vad jag kan tänka mig, någorlunda verklig skildring av hur vardagen ser ut för en del människor runt om i världen. Förstår att Bryan Cranston fått tre Emmy's för rollen som Walter, han är verkligen äckligt bra!
Så, ja, jag är riktigt lycklig över säsongsstarten! Man kan jämföra det med hur alla små Potter-galningar har sett fram emot filmerna genom åren. Maybe you get it then. Bästbästbäst.
"True Blood" började ju även för ett par veckor sedan. Ser ut att bli en bra säsong, trots att det HELA tiden kommer in nya "vidunder". Väntar bara på att trollkarlar eller hobbitar ska ploppa upp ... Haha. Men det är en bra serie, Skarsgård är riktig grym.
MEN det klår självklart inte "Breaking Bad" som ni säkert förstår utav majoriteten av det här inlägget, haha. Jag älskar verkligen serien, den är så ... Perfekt. Ett tydligt bevis på att man inte behöver en massa specialeffekter och påhittade utomjordiska varelser för att locka publik.
Inte så mycket mer att tillägga, kände bara att jag behövde uttrycka min lycka över säsongsstarten, haha. Underbart! Och på tal om säsongsstarter så börjar den nya säsongen av "Project Runway" nästa torsdag, det ni!
Ha det fint! Puss.
Heh, skämt åsido är rubriken hämtad från säsongsstarten av världens bästa serie, "Breaking Bad". En rubrik/mening/replik som beskriver säsongens första avsnitt PRETTY good!
Är så sjukt glad över att favoritserien har börjat igen, det är över ett år sedan förra säsongen slutade. Som man har väntat och längtat!
Jag vet inte riktigt vad det är med serien som gör den så bra, det är nog kombinationen av superba skådespelare, fantastiskt manus och hela ... stämningen, som gör den så makalöst bra. Den är rätt hemsk, rå men även en, vad jag kan tänka mig, någorlunda verklig skildring av hur vardagen ser ut för en del människor runt om i världen. Förstår att Bryan Cranston fått tre Emmy's för rollen som Walter, han är verkligen äckligt bra!
Så, ja, jag är riktigt lycklig över säsongsstarten! Man kan jämföra det med hur alla små Potter-galningar har sett fram emot filmerna genom åren. Maybe you get it then. Bästbästbäst.
"True Blood" började ju även för ett par veckor sedan. Ser ut att bli en bra säsong, trots att det HELA tiden kommer in nya "vidunder". Väntar bara på att trollkarlar eller hobbitar ska ploppa upp ... Haha. Men det är en bra serie, Skarsgård är riktig grym.
MEN det klår självklart inte "Breaking Bad" som ni säkert förstår utav majoriteten av det här inlägget, haha. Jag älskar verkligen serien, den är så ... Perfekt. Ett tydligt bevis på att man inte behöver en massa specialeffekter och påhittade utomjordiska varelser för att locka publik.
Inte så mycket mer att tillägga, kände bara att jag behövde uttrycka min lycka över säsongsstarten, haha. Underbart! Och på tal om säsongsstarter så börjar den nya säsongen av "Project Runway" nästa torsdag, det ni!
Ha det fint! Puss.
Snape
Börjar söndagsmorgonen med att hugga ett djupt hack i fingret med en nyslipad kniv. Fy sören vad ont det gjorde/gör! Härligt ...
Nu kommer lite spoilers för er som inte sett sista HP-filmen, så om ni inte vill få veta något, don't read ...
Igårkväll såg vi sista Harry Potter-filmen. Den var bra, riktigt bra, men det är flera saker jag stör mig på. 1. Var är alla känslor? De enda tillfällena då några riktigt äkta känslor smittades av på publiken var när Snape dog och när Harry tittade på Snapes bevarade minnen i minnessållet. Det var riktigt bra. 2. Killen har gjort åtta filmer nu (minst, har han gjort något annat än HP?) - ska han inte ha ... utvecklats något genom åren? Han som spelar Harry Potter är verkligen sämst, jag blir så irriterad varje gång jag ser filmerna. Han ser likadan ut hela tiden, när han är glad ser han nervös ut, när han är ledsen ser han nervös ut, när han är asförbannad ser han nervös ut.
Hermione gjorde mig inte lika pissed off som tidigare, hon var helt okej i filmen.
Bäst: Snape, Snape, Severus Snape! Hehe. Bästa Alan Rickman never lets you down. Fruktansvärt bra som Snape, verkligen klockren. Snape's scener var de bästa i filmen - man njuter verkligen i fulla drag av det magnifika skådespelet. Han har varit favoriten i hela bok-/filmserien, både Rickman och karaktären Snape. Ralph Fiennes som Voldermort är även det grymt - skådespel med hög kvalitet!
Något som även var JÄVLIGT roligt var Draco's utseende i "Nitton år senare"-scenen. Asgarv! Hahaha.
Sämst: Känslorna. Och nu handlar det inte bara om han som spelar Harry, utan filmen i helhet. Mycket av det som skedde under själva kriget visades knappt i filmen - vad hände med Percy's återförening med Weasley's? Fred's dödsscen må inte vara avgörande för handlingen, men det är ändå något som man minns från boken som något sorgligt och ändå viktigt, det var väldigt synd att de inte tog med det i filmen utan bara visade tvillingen tillsammans med Lupin och Tonks. Jag förstår att mycket måste strykas för att filmen inte ska bli 23890786 timmar lång, men det känns väldigt ... hackigt. Synd.
Finns mer att säga om den sista HP-filmen, men pga djupt hack i fingret, vilket resulterar i en jobbig yrsel, väljer jag att inte skriva så mycket mer. Det får la bli en annan gång isåfall.
Om jag skulle dela ut poäng för filmen skulle jag ge den 3½-4 av 5. Den är riktigt, riktigt bra med häftiga scener och tårfyllda farväl. Dock, precis som jag nyss skrivit, saknas det ändå något. Den där känslan som Rowling gav i boken förmedlades inte riktigt i filmen - det blev en klassisk actionfilm där känslorna hamnade lite på efterkälken.
MEN vi, eller snarare jag, får inte glömma att det är SJUKT svårt att göra en film av en bok - speciellt när det är den sista i serien. Vad ska man ta med? Vad kan man välja att skippa, eller åtminstone inte lägga lika mycket vikt på? Man måste prioritera och självklart blir många missnöjda med resultat. Självklart, då vi alla är olika.
Filmen var ändå ett helt okej slut på en lååång serie böcker och filmer.
Ih!
Aaaah, relief! Antagningsbeskeden kom idag som tusentals människor runt om i vårt land är väl medvetna om, och WOAH vilken lättnad jag fick när jag såg att jag kommit in på fortsättningskursen! Ok, iom att jag fixade första kursen så är det väl ganska givet att man kommer in på fortsättningskursen, men ni vet, you never know, kan alltid vara något bökigt osv. Men nu såg jag att jag blivit antagen, så skönt! Det blir en jäkligt tuff termin men jag känner redan peppen och motivationen komma krypande, and that's positivt! Det blir mer grammatik, det blir mer textanalys, det blir en fet jävla uppsats och det kommer att bli tufft, men jag är redo! Vi kommer även ha en valbar delkurs, och om jag inte minns fel så sa min lärare att man bland annat kunde läsa danska. Smart move från min sida om detta är valbart, med tanke på mitt framtida yrke.
Åh, är verkligen lättad!
Ystad igår var för övrigt väldigt nice, trots det fruktansvärt trista vädret. Idag är det nästan ännu värre, grått, grått, grått ... Aaaaaah, svensk sommar, I hate you! Hoppas verkligen att sommaren kommer tillbaka snart igen, this is so boring!
Sitter vid min egna laptop nu, den har varit på lagning sedan vi kom hem från Grekland. Under resans sista dagar bestämde sig en av fläktarna för att strejka och gå sönder, så det var bara att skicka iväg datorn på lagning så fort vi kom hem. Det skulle ta minst 20 arbetsdagar, den var färdig igår. Nice! I've missed you, my beloved laptop. Haha, okej, så besatt utav datorn är jag inte, men det är ändå skönt att ha sin lilla bebis hemma igen, hel och ren. Hahah. Jag är ett retard.
Idag ska jag bara schlappa, senare i eftermiddag ska jag träffa A och S en liten stund, (haha, AS) blir mysigt! Hoppas ni mår fint och har kommit in på de kurser/program som ni önskat, om ni nu sökt något. :)
Take care! Puss.
HAHAHAHAHAHAHAHAH:
Åh, är verkligen lättad!
Ystad igår var för övrigt väldigt nice, trots det fruktansvärt trista vädret. Idag är det nästan ännu värre, grått, grått, grått ... Aaaaaah, svensk sommar, I hate you! Hoppas verkligen att sommaren kommer tillbaka snart igen, this is so boring!
Sitter vid min egna laptop nu, den har varit på lagning sedan vi kom hem från Grekland. Under resans sista dagar bestämde sig en av fläktarna för att strejka och gå sönder, så det var bara att skicka iväg datorn på lagning så fort vi kom hem. Det skulle ta minst 20 arbetsdagar, den var färdig igår. Nice! I've missed you, my beloved laptop. Haha, okej, så besatt utav datorn är jag inte, men det är ändå skönt att ha sin lilla bebis hemma igen, hel och ren. Hahah. Jag är ett retard.
Idag ska jag bara schlappa, senare i eftermiddag ska jag träffa A och S en liten stund, (haha, AS) blir mysigt! Hoppas ni mår fint och har kommit in på de kurser/program som ni önskat, om ni nu sökt något. :)
Take care! Puss.
HAHAHAHAHAHAHAHAH:
HP
Hello. Känner mig helt gurglig i huvudet, trött som ett fån ...
Jaha, hur står det till? Här är allt bra, lite trött som som sagt, men annars bra. Dagarna går fort nu, tänk att det redan är mitten av juli?! Och inte många soldagar har vi haft sedan vi kom hem från Greece. Jag skulle tippa på tre, max fyra. Det har bara varit grått, grått, grått, regn, rusk, you name it. Jag är dock en person som gillar regn och rusk (hösten ligger på andra plats på "favoritårstidslistan"), men fan, nu när det är mitten av sommaren vill man ändå ha fint väder! Visserligen fick vi en MEGAdos under resan, men svensk sommar kan även den vara riktigt härlig och vacker! Så, please please please, vädergudarna, ge oss some sunshine!
Inatt hade den sista Harry Potter filmen premiär. Shit, tänk ändå att den första filmen kom ut 2001 (2000?), tio år! När Harry Potter slog igenom var jag inte direkt intresserad av den där lilla trollkarlen och hans vänner och fiender, jag hade fullt upp med att älska The Ark, hahahah. Dock ändrades den här inställningen efter något år då jag fick den tredje boken (Azkaban) i julklapp eller f-dagspresent eller vad det nu var. Woah, riktigt bra, riktigt spännande! Jag var fast.
Åren har gått, sedan tredje filmen kom ut har ytterligare fyra böcker och fem filmer getts ut. Om jag får säga mitt så måste jag ändå prisa böckerna högre än filmerna, som i så många andra fall. Filmatiseringar av böcker blir oftast lite "sämre" då man helt enkelt inte kan få med ALLT som står i boken, om man då inte planerar att göra en 7 timmar lång film ... Filmerna är inte bedrövliga, men jag föredrar helt klart böckerna. Det som är så speciellt med den här bok- och filmserien är att they never get old. You know what I mean? Trots att det som sagt har gått tio år sedan första filmen kom, längre än så sedan första boken trycktes är de fortfarande lika älskade av människor världen över som de var då. Det är intressant, och imponerande.
Om jag ska välja en favorit av böckerna blir det nog 3-5, alltså Azkaban, Goblet of Fire och Order of the Phoenix. Deathly Hallows är ok, dock rätt förutsägbar.
Bland filmerna är det det samma, framförallt Azkaban, riktigt bra gjord! Är jäkligt glad över att Oldman porträtterar Sirius Black, han är en av mina absoluta favoritskådisar, så otroligt talented. På tal om talented är det även underbart att se Ralph Fiennes som Voldermort, den rollen är som gjord för honom, han är verkligen grym och axlar rollen perfekt, don't you agree? Och behöver jag ens nämna Alan Rickman, Snape? Världsklass.
Nej, jag är inte så nördig att jag såg premiären inatt, vilket man kanske kan tro med tanke på hur ... passionerat jag skriver om böckerna o filmerna, haha. Jag, mor och bröderna planerar att gå och se den tillsammans nästa vecka. Det blir mysigt!
Jaja, nu ska jag sluta nörda mig, haha. Sorry. Om en stund ska jag dra iväg till Ystad. Mysigt! Älskar den lilla hålan, trots att det bara ligger 1½ timme från Lund känns det är så Sjukt befriande att åka dit, det är som att komma till en helt annan plats, lååångt ifrån Lund. Skönt det bli! Ska hänga med H, vi ska bara ta det lugnt, snacka shit, dricka thé, flumma, the usual! :)
Hoppas ni mår fint och att ni har finare väder vart ni än är:)
Puss på er.
Ps. HAHAHAHAHAH. Ds.
Jaha, hur står det till? Här är allt bra, lite trött som som sagt, men annars bra. Dagarna går fort nu, tänk att det redan är mitten av juli?! Och inte många soldagar har vi haft sedan vi kom hem från Greece. Jag skulle tippa på tre, max fyra. Det har bara varit grått, grått, grått, regn, rusk, you name it. Jag är dock en person som gillar regn och rusk (hösten ligger på andra plats på "favoritårstidslistan"), men fan, nu när det är mitten av sommaren vill man ändå ha fint väder! Visserligen fick vi en MEGAdos under resan, men svensk sommar kan även den vara riktigt härlig och vacker! Så, please please please, vädergudarna, ge oss some sunshine!
Inatt hade den sista Harry Potter filmen premiär. Shit, tänk ändå att den första filmen kom ut 2001 (2000?), tio år! När Harry Potter slog igenom var jag inte direkt intresserad av den där lilla trollkarlen och hans vänner och fiender, jag hade fullt upp med att älska The Ark, hahahah. Dock ändrades den här inställningen efter något år då jag fick den tredje boken (Azkaban) i julklapp eller f-dagspresent eller vad det nu var. Woah, riktigt bra, riktigt spännande! Jag var fast.
Åren har gått, sedan tredje filmen kom ut har ytterligare fyra böcker och fem filmer getts ut. Om jag får säga mitt så måste jag ändå prisa böckerna högre än filmerna, som i så många andra fall. Filmatiseringar av böcker blir oftast lite "sämre" då man helt enkelt inte kan få med ALLT som står i boken, om man då inte planerar att göra en 7 timmar lång film ... Filmerna är inte bedrövliga, men jag föredrar helt klart böckerna. Det som är så speciellt med den här bok- och filmserien är att they never get old. You know what I mean? Trots att det som sagt har gått tio år sedan första filmen kom, längre än så sedan första boken trycktes är de fortfarande lika älskade av människor världen över som de var då. Det är intressant, och imponerande.
Om jag ska välja en favorit av böckerna blir det nog 3-5, alltså Azkaban, Goblet of Fire och Order of the Phoenix. Deathly Hallows är ok, dock rätt förutsägbar.
Bland filmerna är det det samma, framförallt Azkaban, riktigt bra gjord! Är jäkligt glad över att Oldman porträtterar Sirius Black, han är en av mina absoluta favoritskådisar, så otroligt talented. På tal om talented är det även underbart att se Ralph Fiennes som Voldermort, den rollen är som gjord för honom, han är verkligen grym och axlar rollen perfekt, don't you agree? Och behöver jag ens nämna Alan Rickman, Snape? Världsklass.
Nej, jag är inte så nördig att jag såg premiären inatt, vilket man kanske kan tro med tanke på hur ... passionerat jag skriver om böckerna o filmerna, haha. Jag, mor och bröderna planerar att gå och se den tillsammans nästa vecka. Det blir mysigt!
Jaja, nu ska jag sluta nörda mig, haha. Sorry. Om en stund ska jag dra iväg till Ystad. Mysigt! Älskar den lilla hålan, trots att det bara ligger 1½ timme från Lund känns det är så Sjukt befriande att åka dit, det är som att komma till en helt annan plats, lååångt ifrån Lund. Skönt det bli! Ska hänga med H, vi ska bara ta det lugnt, snacka shit, dricka thé, flumma, the usual! :)
Hoppas ni mår fint och att ni har finare väder vart ni än är:)
Puss på er.
Ps. HAHAHAHAHAH. Ds.
Pics from a life far away
NU kommer lite bilder från Greece! De kommer lite hipp som happ; alltså inte först Aten, sedan Poros etc, så mycket orkar jag inte anstränga mig ... Haha. Hope you enjoy!
Edit: Jo, bilderna kom tydligen ändå i ordning, haha. Smart som jag är insåg jag inte att bilderna ju lägger sig i datumordning ... Blond tjej!
Aten. Tror det här var andra dagen. Där uppe syns stadens akropolis, just på den här bilden det/den o så kända Parthenon. Den här bilden togs några meter från ingången - as you can see är det en låååång väg uppåt för att komma till målet! Men det var många fina saker längs vägens gång. :)
Med f*cking BERG som en del av muren kan jag tänka mig att det var ett jäkla jobb för inkräktare att försöka ta sig in! Här fotat från Disonysosteatern, som f.ö. var/är väldigt mäktig.
Mäktig utsikt som blev mäktigare och mäktigare samt vackrare och vackrare ju högre upp man kom.
Här har vi varit uppe en stund. Har en miljard bilder härifrån, mycket på Parthenon men de höll på att typ renovera den så det var en fet byggnadsställning i vägen för den så bilderna blev inte så jättesnygga/mäktiga, direkt. Något som däremot var och är så sjukt mäktigt och min absoluta favoritdel av platsen är det ni skådar på bilden. "The Porch of the Caryatids"! Seriously. De kvinnorna är tuffa! SÅ värt att stiga upp för den enorma kullen bara för att få se detta mästerverk IRL.
Samma dag tänkte vi slå två flugor i en smäll och besöka Zeustemplet då det ligger i närheten av Akropolis. Men nej, det var stängt. Vi drog dit dagen efter istället.
Sista kvällen i Aten (tror jag det var) bestämde vi oss för att besöka Lykavittokullen, mycket för att vi ville ta del av den fantastiska utsikten alla snackar om och för att få åka bergbana, hehe. ;-) Här ser ni hur otroligt sexig jag var på vägen upp. ... NOT. Seriously, vi GICK hela vägen från vårt hotell till bergbanan! På kartan såg det helt
okej ut, det ska vi fan klara. Men i verkligheten ... lååång tid tog det! Och jobbigt var det, sjukligt branta backar!
Men vi kom till slut upp, tog bergbanan och ...
... fick ta del av den fantastiska utsikten! Wow, säger jag bara! Hela Aten sträckte ut sig framför en, långt, långt bort skymtade det vackra havet (dock inte på den här bilden ...), det var verkligen en häftig känsla att stå där uppe. Senare samma kväll åt vi en fantastisk middag på en av restaurangerna uppe på berget. Väldigt mysig kväll!
Zeustemplet + Akropolis i bakgrunden = mäktig vy.
Zeustemplet var verkligen mäktigt, snäppen mäktigare än "The Porch of the Caryatids". Ser ni de små, små pluttarna längst ner i bild? Det är mormor och jag. Säger en hel del om hur stort templet är!
Ingången till Nationalmuseet som vi besökte sista dagen i Aten. Det är så sjukt häftigt hur mycket man har funnit och hur RUGGIGT välbevarat en del av sakerna är! Vi spenderade flera timmar på museet, fanns verkligen hur mycket som helst att se. Tyvärr var en del utställningar inte öppna, synd. Jag hade sett fram emot att checka in bronsutställningen men ja, it was closed this day unfortunately.
Piraeus! (eller hur fan det stavas. Den lilla hamnstaden vartifrån båtarna till öarna går, och även den lilla hamnstad som vi sedan oplanerat spenderade två nätter i en vecka senare, något vi inte hade den blekaste om vid det tillfället då ovanstående foto är taget) (lång parentes, hehe) Här sitter vi i en slags "väntsal", fast utomhus. Hard to explain. Vi trodde att vår båt skulle gå vid tio-tiden, men tydligen hade de ändrat på avgångstiderna och nu skulle båten istället gå klockan halv två. Lite halvdrygt sådär, men det gjorde inte så värst mycket. Vi satt och blickade ut över den vackra hamnen ett slag, sedan ...
... satte vi oss på ett café en bit bort (närmre båtens avgångsplats, när vi väl blivit informerade om den ...) och tog en iskaffe! (med glass, vad kallas det då? Sämst på sådant där ...) Mysigt! Där satt vi i flera timmar tills ...
... båten gick! Eller ja, snarare färjan om man ska vara korrekt. Men det är ju en effing båt ... Jaja! Bye bye, Aten, hello Poros!
Hello, fiskmås! De "gled" med färjan ett bra tag, lite snålsjuts (stavning?) sådär, hehe. De var fina, men man var lite rädd för att bli nerbajsad av en jävel.
Otroligt vackert.
Framme! Poros, min älskade stad. I love you and I miss you. Här var vi mongotrötta och ville bara komma fram till hotellet. Ingen lång bilfärd, men många snirkliga vägar. De andra dagarna på ön gick vi in till staden, då det bara var en promenad på cirka två kilometer.
UTSIKTEN! Inte fy skam, huh? Taget från balkongen från lägeheten vi bodde i. Alltså, det var så jävla vackert. Nästa gång (och alla gånger) jag åker till ön ska jag lätt bo på samma ställe. Fräscht, billigt, snäll personal, nära till stranden, nära till restauranger, inte faslingt långt bort till staden (som sagt) och DEN HÄR UNDERBARA VYN FRÅN BALKONGEN! Mumma!
Vi stod på balkongen och blickade och njöt av utsikten hur länge som helst när vi kom till lägenheten. Man hade kunnat stå där i timmar och aldrig tröttnat. Ljuvligt.
Jag älskar verkligen den där lilla ön.
Även fast vi mestadels låg på stranden och stekte när vi var på ön, gjorde vi även lite annat, hehe. Här var vi en dag inne i stan och vandrade runt. Lilla jag i vänstra hörnet ser ut att vara 1000 meter bred, iförd luftig vit skjorta och den fulsnygga hatten jag köpte för 7 euro i Aten. Haha.
Hej, ankare.
Sedan åkte vi ju även på en liten dagsutflykt en av dagarna. You know with the funny och allmänt bäst guide/driver? Alla stoppen var såklart mäktiga att se, men även vägen till de olika ställena var MINST lika häftig! Det grekiska landskapet är verkligen vackert! Inte så bra bild, tagen i farten, if you know what I mean.
Epidaurus (stavning?) teater. Finns inte mycket mer att säga än WOW!
Vi kliver upp för att sätta oss och njuta ett slag.
Turister, heh. Och ingången till den där "gruvan" där man fann en enorm skatt som jag aldrig kommer ihåg namnet på ... Allmänbildad tjej, check. Haha.
The lion gate! Eller vad man kallar den ... Mycenae, jättefel stavat f.ö.
Och så utflyktens sista stopp - Corinthkanalen! Mäktigt!
Här har vi anlänt till/på Egina. Fortfarande ovetandes om att vi skulle behöva bege oss därifrån kvällen därpå. Uh, väldigt synd att det var strejk, gillar ön. Här är vår lilla mysiga balkong.
Vi hade tur i oturen - den enda dagen vi spenderade på ön tillägnade vi åt att klättra upp för ännu en enorm kulle för att komma hit - ett tempel som vad byggt för en gud eller något ... Ursäkta min okunskap, allt kan man fan inte lägga på hjärnan, heh ... Anyways, det här templet är det som är mest sevärt på ön, så det var en redig tur att vi beslutade oss för att besöka det första dagen!
Jag var nog den av oss alla som blev mest fashinerad av templet. Don't really know why, det var bara något med det som var så otroligt häftigt och mäktigt. Man kunde verkligen se framför sig hur det såg ut för ett par tusen år sedan, hur folk gick omkring här, hur det här templet var en del av vardagen, eller hur man ska beskriva det. Coolt som fan.
Där har ni nåra bilder från vår härliga resa! Har en miljard till, men orkar inte riktigt lägga upp fler, lite segt, haha. Kommer nog upp fler någon annan dag. Hope you enjoyed!
Nu ska jag glo färdigt på det första och sedan titta på det andra avsnittet av nya säsongen av True Blood! Finally, man har längtat, eller hur!? Eller iallafall jag. ;P Fast mest längtar jag ändå till säsongsstarten av världens bästa serie; Breaking Bad. Tror det ska börja nu någon gång i mitten eller i slutet av juli. Nice! Sedan börjar ju även Project Runway snart, den 27:e juli om jag inte minns fel ... Sweet!
Ja just det!!!! Alltså, vad fan var det jag såg i förmiddags, förresten? RED HOT CHILI PEPPERS kommer ju fan till Sverige i höst! Nya skivan, som längtar efter som FAN, kommer i slutet av augusti (om jag inte minns fel), sedan åker de på promotionturné i höst och i oktober kommer de till Globen! Måste köpa biljetter ASAP! Dream coming true! Fyfan vad underbart!
Nej, nu: time for som Truuue Blooood!
Take care! Puss!
/L.
Edit: Jo, bilderna kom tydligen ändå i ordning, haha. Smart som jag är insåg jag inte att bilderna ju lägger sig i datumordning ... Blond tjej!
Aten. Tror det här var andra dagen. Där uppe syns stadens akropolis, just på den här bilden det/den o så kända Parthenon. Den här bilden togs några meter från ingången - as you can see är det en låååång väg uppåt för att komma till målet! Men det var många fina saker längs vägens gång. :)
Med f*cking BERG som en del av muren kan jag tänka mig att det var ett jäkla jobb för inkräktare att försöka ta sig in! Här fotat från Disonysosteatern, som f.ö. var/är väldigt mäktig.
Mäktig utsikt som blev mäktigare och mäktigare samt vackrare och vackrare ju högre upp man kom.
Här har vi varit uppe en stund. Har en miljard bilder härifrån, mycket på Parthenon men de höll på att typ renovera den så det var en fet byggnadsställning i vägen för den så bilderna blev inte så jättesnygga/mäktiga, direkt. Något som däremot var och är så sjukt mäktigt och min absoluta favoritdel av platsen är det ni skådar på bilden. "The Porch of the Caryatids"! Seriously. De kvinnorna är tuffa! SÅ värt att stiga upp för den enorma kullen bara för att få se detta mästerverk IRL.
Samma dag tänkte vi slå två flugor i en smäll och besöka Zeustemplet då det ligger i närheten av Akropolis. Men nej, det var stängt. Vi drog dit dagen efter istället.
Sista kvällen i Aten (tror jag det var) bestämde vi oss för att besöka Lykavittokullen, mycket för att vi ville ta del av den fantastiska utsikten alla snackar om och för att få åka bergbana, hehe. ;-) Här ser ni hur otroligt sexig jag var på vägen upp. ... NOT. Seriously, vi GICK hela vägen från vårt hotell till bergbanan! På kartan såg det helt
okej ut, det ska vi fan klara. Men i verkligheten ... lååång tid tog det! Och jobbigt var det, sjukligt branta backar!
Men vi kom till slut upp, tog bergbanan och ...
... fick ta del av den fantastiska utsikten! Wow, säger jag bara! Hela Aten sträckte ut sig framför en, långt, långt bort skymtade det vackra havet (dock inte på den här bilden ...), det var verkligen en häftig känsla att stå där uppe. Senare samma kväll åt vi en fantastisk middag på en av restaurangerna uppe på berget. Väldigt mysig kväll!
Zeustemplet + Akropolis i bakgrunden = mäktig vy.
Zeustemplet var verkligen mäktigt, snäppen mäktigare än "The Porch of the Caryatids". Ser ni de små, små pluttarna längst ner i bild? Det är mormor och jag. Säger en hel del om hur stort templet är!
Ingången till Nationalmuseet som vi besökte sista dagen i Aten. Det är så sjukt häftigt hur mycket man har funnit och hur RUGGIGT välbevarat en del av sakerna är! Vi spenderade flera timmar på museet, fanns verkligen hur mycket som helst att se. Tyvärr var en del utställningar inte öppna, synd. Jag hade sett fram emot att checka in bronsutställningen men ja, it was closed this day unfortunately.
Piraeus! (eller hur fan det stavas. Den lilla hamnstaden vartifrån båtarna till öarna går, och även den lilla hamnstad som vi sedan oplanerat spenderade två nätter i en vecka senare, något vi inte hade den blekaste om vid det tillfället då ovanstående foto är taget) (lång parentes, hehe) Här sitter vi i en slags "väntsal", fast utomhus. Hard to explain. Vi trodde att vår båt skulle gå vid tio-tiden, men tydligen hade de ändrat på avgångstiderna och nu skulle båten istället gå klockan halv två. Lite halvdrygt sådär, men det gjorde inte så värst mycket. Vi satt och blickade ut över den vackra hamnen ett slag, sedan ...
... satte vi oss på ett café en bit bort (närmre båtens avgångsplats, när vi väl blivit informerade om den ...) och tog en iskaffe! (med glass, vad kallas det då? Sämst på sådant där ...) Mysigt! Där satt vi i flera timmar tills ...
... båten gick! Eller ja, snarare färjan om man ska vara korrekt. Men det är ju en effing båt ... Jaja! Bye bye, Aten, hello Poros!
Hello, fiskmås! De "gled" med färjan ett bra tag, lite snålsjuts (stavning?) sådär, hehe. De var fina, men man var lite rädd för att bli nerbajsad av en jävel.
Otroligt vackert.
Framme! Poros, min älskade stad. I love you and I miss you. Här var vi mongotrötta och ville bara komma fram till hotellet. Ingen lång bilfärd, men många snirkliga vägar. De andra dagarna på ön gick vi in till staden, då det bara var en promenad på cirka två kilometer.
UTSIKTEN! Inte fy skam, huh? Taget från balkongen från lägeheten vi bodde i. Alltså, det var så jävla vackert. Nästa gång (och alla gånger) jag åker till ön ska jag lätt bo på samma ställe. Fräscht, billigt, snäll personal, nära till stranden, nära till restauranger, inte faslingt långt bort till staden (som sagt) och DEN HÄR UNDERBARA VYN FRÅN BALKONGEN! Mumma!
Vi stod på balkongen och blickade och njöt av utsikten hur länge som helst när vi kom till lägenheten. Man hade kunnat stå där i timmar och aldrig tröttnat. Ljuvligt.
Jag älskar verkligen den där lilla ön.
Även fast vi mestadels låg på stranden och stekte när vi var på ön, gjorde vi även lite annat, hehe. Här var vi en dag inne i stan och vandrade runt. Lilla jag i vänstra hörnet ser ut att vara 1000 meter bred, iförd luftig vit skjorta och den fulsnygga hatten jag köpte för 7 euro i Aten. Haha.
Hej, ankare.
Sedan åkte vi ju även på en liten dagsutflykt en av dagarna. You know with the funny och allmänt bäst guide/driver? Alla stoppen var såklart mäktiga att se, men även vägen till de olika ställena var MINST lika häftig! Det grekiska landskapet är verkligen vackert! Inte så bra bild, tagen i farten, if you know what I mean.
Epidaurus (stavning?) teater. Finns inte mycket mer att säga än WOW!
Vi kliver upp för att sätta oss och njuta ett slag.
Turister, heh. Och ingången till den där "gruvan" där man fann en enorm skatt som jag aldrig kommer ihåg namnet på ... Allmänbildad tjej, check. Haha.
The lion gate! Eller vad man kallar den ... Mycenae, jättefel stavat f.ö.
Och så utflyktens sista stopp - Corinthkanalen! Mäktigt!
Här har vi anlänt till/på Egina. Fortfarande ovetandes om att vi skulle behöva bege oss därifrån kvällen därpå. Uh, väldigt synd att det var strejk, gillar ön. Här är vår lilla mysiga balkong.
Vi hade tur i oturen - den enda dagen vi spenderade på ön tillägnade vi åt att klättra upp för ännu en enorm kulle för att komma hit - ett tempel som vad byggt för en gud eller något ... Ursäkta min okunskap, allt kan man fan inte lägga på hjärnan, heh ... Anyways, det här templet är det som är mest sevärt på ön, så det var en redig tur att vi beslutade oss för att besöka det första dagen!
Jag var nog den av oss alla som blev mest fashinerad av templet. Don't really know why, det var bara något med det som var så otroligt häftigt och mäktigt. Man kunde verkligen se framför sig hur det såg ut för ett par tusen år sedan, hur folk gick omkring här, hur det här templet var en del av vardagen, eller hur man ska beskriva det. Coolt som fan.
Där har ni nåra bilder från vår härliga resa! Har en miljard till, men orkar inte riktigt lägga upp fler, lite segt, haha. Kommer nog upp fler någon annan dag. Hope you enjoyed!
Nu ska jag glo färdigt på det första och sedan titta på det andra avsnittet av nya säsongen av True Blood! Finally, man har längtat, eller hur!? Eller iallafall jag. ;P Fast mest längtar jag ändå till säsongsstarten av världens bästa serie; Breaking Bad. Tror det ska börja nu någon gång i mitten eller i slutet av juli. Nice! Sedan börjar ju även Project Runway snart, den 27:e juli om jag inte minns fel ... Sweet!
Ja just det!!!! Alltså, vad fan var det jag såg i förmiddags, förresten? RED HOT CHILI PEPPERS kommer ju fan till Sverige i höst! Nya skivan, som längtar efter som FAN, kommer i slutet av augusti (om jag inte minns fel), sedan åker de på promotionturné i höst och i oktober kommer de till Globen! Måste köpa biljetter ASAP! Dream coming true! Fyfan vad underbart!
Nej, nu: time for som Truuue Blooood!
Take care! Puss!
/L.
Hi
Tja. I know, I know, I promised you pics from Greece. Men ja, min laptop har kollapsat och är på lagning, så länge sitter jag vid en megastor dator from the stone age. Mhm. Har varit busy days since I came back. Träffat mina finisar. Det bästa var nog ändå att A who's not preg anymore kom på a surprise visit i måndags, åkte idag. Vi har setts varje dag hon varit nere, underbart! I've missed her! Vi snackade om nästa sommar, hon verkar på att åka till Poros next summer! Poros + andra öar. Är ändå relativt billigt att åka med färjorna so why not åka runt lite? Ah, underbart!
The Big 4 i söndags. Man, jag hade velat vara på plats på Ullevi! Fick istället se spelningen framför TV'n. Ni förstår, jag har gått och kärat ner mig i Metallica igen. Ja, igen. När jag var en liten, soon to be angry, kicka diggade jag bandet. Inte för att jag ÄLSKADE dem och lyssnade hela hela hela tiden, men jag gillade dem. Hetfields röst, oh man. Sedan blev jag lite mesig och lyssnade konstant på Ark i fem år and you know the rest.
På tal om Ark! Vad fan har hänt med dem? Jag kommer hem från Greece och ser dem i en Pantamera-reklam? Whaa ... hahaha. Seriously. Nog bäst att de lägger av nu, va. Nä, det var kanske lite elakt. Men om sanningen ska fram känner jag INGET för dem nu. Sure, man tänker tillbaka på tonårens tidiga år (och även två år tidigare jag blev teenager) och ler vid tanken på hur mycket man verkligen älskade dem. MEN. Jämför jag dem med all musik jag upptäckt och återupptäckt undrar jag lite what the hell jag tänkte på. Så mycket fantastisk musik man missade under de åren, så många spelningar! Okej, nu låter jag fruktansvärt elak osv, hade jag som 14-åring läst vad jag nu som 23-åring skriver hade mitt yngre jag blivit jävligt förbannad och sagt att jag vara snackar/skriver en massa dravvel.
Grejen är den att man växer upp. Så är det. Nu när jag tänker tillbaka på åren jag var inne i The Ark var det mycket för känslan jag var så insatt i dem. De fick mig att må jävligt bra, palla med allt shit som pågick omkring mig. De var det perfekta bandet för en liten 11/12-åring. Fast, ja ... jag kan ändå inte låta bli att tänka FAN och kicka mig själv lite för att jag inte även lyssnade på ANNAN musik. Men what to do? Jag hade, trots de stora musikaliska skillnaderna mellan musiken jag lyssnar på idag och lilla Ark, jävligt roligt de sex åren, JÄVLIGT roligt!
Aaaah, fan vad jag är elak, hahaha. Men fan, det är ju sanningen! Det finns ju SÅ mycket bättre musik! Fan, haha. Jaja, jag är väl en elak människa. Eller bara en ärlig. Your choice.
TILLBAKA TILL METALLICA. Självklart kollade jag på söndagens program för att se dem, inte för de andra banden som inte intresserar mig ett jota. Fyfan vad bra det var. Fyfan vad bra de är! Så nu pumpas musiken ut ur högtalarna 24/7 känns det som. Underbart!
Nog med musiksnack. Skrev en krönika för ett tag sedan, gör ju det lite då och då för en tidning som delas ut i Lunds domkyrka. För första gången på duktigt länge är jag riktigt nöjd med resultatet! Ibland har man lite skrivtorka och skriver mest för att få ett material, vilket utgivarna varit väldigt nöjda med. Men ni vet, jag är skitglad över att de är nöjda, men ibland känns det lite mjäääigt ändå, hos en själv. But not this time, väldigt nöjd! Ska nog tom ta ett ex när den kommer ut i första höstnumret någon gång i september (skulle jag tro). Brukar aldrig göra det annars, har bara tagit exet med min första krönika för säkert över två år sedan, inte någon efter det. Vet inte riktigt, gillar inte riktigt att läsa mina egna texter, haha. Smart va? Det har något med att det är "färdigt", att det är tryckt och att jag inte kan roffa åt mig alla tusentals ex, riva sönder dem och skriva en ny krönika, om jag skulle tycka den var bedrövlig. Det är lite jobbigt det där, haha. Dagens I-landsproblem, check ...
Annars då? Not much. Lund är rätt boring, vännerna förgyller den annars så trista staden. Vill på spelning. Har inte varit på någon sedan Pearl Jam förra sommaren. Jo, sure, Malmöfestivalen. Men fan, räknas det ens? Haha. I'm evil.
Nu ska jag sluta skriva, för jag märker att detta flummar ut totalt, haha. Sorry. Vi höres, förhoppningsvis med bilder från Greece!
Take care. Puss.
/L.
The Big 4 i söndags. Man, jag hade velat vara på plats på Ullevi! Fick istället se spelningen framför TV'n. Ni förstår, jag har gått och kärat ner mig i Metallica igen. Ja, igen. När jag var en liten, soon to be angry, kicka diggade jag bandet. Inte för att jag ÄLSKADE dem och lyssnade hela hela hela tiden, men jag gillade dem. Hetfields röst, oh man. Sedan blev jag lite mesig och lyssnade konstant på Ark i fem år and you know the rest.
På tal om Ark! Vad fan har hänt med dem? Jag kommer hem från Greece och ser dem i en Pantamera-reklam? Whaa ... hahaha. Seriously. Nog bäst att de lägger av nu, va. Nä, det var kanske lite elakt. Men om sanningen ska fram känner jag INGET för dem nu. Sure, man tänker tillbaka på tonårens tidiga år (och även två år tidigare jag blev teenager) och ler vid tanken på hur mycket man verkligen älskade dem. MEN. Jämför jag dem med all musik jag upptäckt och återupptäckt undrar jag lite what the hell jag tänkte på. Så mycket fantastisk musik man missade under de åren, så många spelningar! Okej, nu låter jag fruktansvärt elak osv, hade jag som 14-åring läst vad jag nu som 23-åring skriver hade mitt yngre jag blivit jävligt förbannad och sagt att jag vara snackar/skriver en massa dravvel.
Grejen är den att man växer upp. Så är det. Nu när jag tänker tillbaka på åren jag var inne i The Ark var det mycket för känslan jag var så insatt i dem. De fick mig att må jävligt bra, palla med allt shit som pågick omkring mig. De var det perfekta bandet för en liten 11/12-åring. Fast, ja ... jag kan ändå inte låta bli att tänka FAN och kicka mig själv lite för att jag inte även lyssnade på ANNAN musik. Men what to do? Jag hade, trots de stora musikaliska skillnaderna mellan musiken jag lyssnar på idag och lilla Ark, jävligt roligt de sex åren, JÄVLIGT roligt!
Aaaah, fan vad jag är elak, hahaha. Men fan, det är ju sanningen! Det finns ju SÅ mycket bättre musik! Fan, haha. Jaja, jag är väl en elak människa. Eller bara en ärlig. Your choice.
TILLBAKA TILL METALLICA. Självklart kollade jag på söndagens program för att se dem, inte för de andra banden som inte intresserar mig ett jota. Fyfan vad bra det var. Fyfan vad bra de är! Så nu pumpas musiken ut ur högtalarna 24/7 känns det som. Underbart!
Nog med musiksnack. Skrev en krönika för ett tag sedan, gör ju det lite då och då för en tidning som delas ut i Lunds domkyrka. För första gången på duktigt länge är jag riktigt nöjd med resultatet! Ibland har man lite skrivtorka och skriver mest för att få ett material, vilket utgivarna varit väldigt nöjda med. Men ni vet, jag är skitglad över att de är nöjda, men ibland känns det lite mjäääigt ändå, hos en själv. But not this time, väldigt nöjd! Ska nog tom ta ett ex när den kommer ut i första höstnumret någon gång i september (skulle jag tro). Brukar aldrig göra det annars, har bara tagit exet med min första krönika för säkert över två år sedan, inte någon efter det. Vet inte riktigt, gillar inte riktigt att läsa mina egna texter, haha. Smart va? Det har något med att det är "färdigt", att det är tryckt och att jag inte kan roffa åt mig alla tusentals ex, riva sönder dem och skriva en ny krönika, om jag skulle tycka den var bedrövlig. Det är lite jobbigt det där, haha. Dagens I-landsproblem, check ...
Annars då? Not much. Lund är rätt boring, vännerna förgyller den annars så trista staden. Vill på spelning. Har inte varit på någon sedan Pearl Jam förra sommaren. Jo, sure, Malmöfestivalen. Men fan, räknas det ens? Haha. I'm evil.
Nu ska jag sluta skriva, för jag märker att detta flummar ut totalt, haha. Sorry. Vi höres, förhoppningsvis med bilder från Greece!
Take care. Puss.
/L.
