River
Idag är det 14 år sedan River lämnade oss.
Utanför Viper Room.
31 oktober 1993.
Finns ingen vars agerande inspirerar mig så mycket som Rivers gjorde.
Depp och Pitt kan slänga sig i väggen, River var magnifik.
Vi får vara överlyckliga över att brodern Joaquin går i hans fotspår, för herregud var fd Leaf är bra.
Men River... Folk såg det som att han kunde med stor sannolikhet bli lika stor som Depp är idag, om inte större, om det inte hade varit för... det. Han hade alla förutsättningar, han var så... Jag vet inte.
Jag kände verkligen inte River, men när jag ser hans filmer blir jag bara så.. varm. Så trygg. Det här är faktiskt sant.
Speciellt 'Stand by me'. Kan låta jättemärkligt, men jag har alltid känt en viss trygghet i den filmen.
Det är något i hur Chris (River) är mot Gordie (Will Wheaton) som gör mig sådär trygg. Rivers röst, hur hela han agerar. Jag älskar verkligen den filmen. Älskar även att en annan favorit, Corey Feldman är med. Han är Lugnt en av mina favoriter bland tonårsskådisar från the 80's.
Men högst på listan är självklart River.
All min respekt går till honom, framförallt idag. Hoppas hans familj och nära får en lugn dag då de kan minnas den fantastiske River.
Peace.
/Liv.
Utanför Viper Room.
31 oktober 1993.
Finns ingen vars agerande inspirerar mig så mycket som Rivers gjorde.
Depp och Pitt kan slänga sig i väggen, River var magnifik.
Vi får vara överlyckliga över att brodern Joaquin går i hans fotspår, för herregud var fd Leaf är bra.
Men River... Folk såg det som att han kunde med stor sannolikhet bli lika stor som Depp är idag, om inte större, om det inte hade varit för... det. Han hade alla förutsättningar, han var så... Jag vet inte.
Jag kände verkligen inte River, men när jag ser hans filmer blir jag bara så.. varm. Så trygg. Det här är faktiskt sant.
Speciellt 'Stand by me'. Kan låta jättemärkligt, men jag har alltid känt en viss trygghet i den filmen.
Det är något i hur Chris (River) är mot Gordie (Will Wheaton) som gör mig sådär trygg. Rivers röst, hur hela han agerar. Jag älskar verkligen den filmen. Älskar även att en annan favorit, Corey Feldman är med. Han är Lugnt en av mina favoriter bland tonårsskådisar från the 80's.
Men högst på listan är självklart River.
All min respekt går till honom, framförallt idag. Hoppas hans familj och nära får en lugn dag då de kan minnas den fantastiske River.
Peace.
/Liv.
The summer
Det är rätt sjukt egentligen, hur fort tiden går, och hur mycket som ändå har hunnit hända på korta perioder.
Sedan maj i år har jag hunnit med en del.
Varför just maj? Jo, det var den där kvällen, vad var det den 3:e? Ark spelade på KB, det var även den dagen då jag träffade Yavi för första gången på 1½ år. Kvällen var bäst, Salo bjöd på snuttar från låtar som känns vara från stenåldern, vilket var Väldigt behövande och Väldigt uppskattande.
Tre, fyra dagar senare åkte jag in akut på sjukhuset med smärtor kring högre äggstocken. Vad fan vad det nu då?
Jag har alltid varit "känd" att vara den hypokondriska i vår familj. När jag var yngre inbillade jag mig de sjukaste saker.
Men den här gången var det "allvarligt". Så där satt jag på akuten med både en fruktansvärd mensverk och en obeskrivlig smärta kring äggstocken. Morsan satt konstant och sade "Det är säkert ingenting, du bara inbillar dig som vanligt...".
Efter ca 2 timmars väntan på akuten kände en massa olika doktorer och random snygga män (ja, dom jobbade där, det var inte så att det kom in en massa okända män och tog på mig) på min mage och kunde inte bestämma sig för vad det var.
Det kunde vara äggstockarna som inte mådde bra, det kunde vara blindtarmen.
Men skulle det vara blindtarmen skulle jag ha känt smärta på olika ställen, den här smärtan var bara på ett och samma ställe hela tiden.
Efter mycket snack och lång väntetid fick jag ändå veta att det var blindtarmen och spökade och att jag så fort som möjligt skulle bli opererad.
NOTERA: Hade jag vetat detta i förhand, och fått några dagar på mig att smälta tanken om att jag skulle Opereras, hade jag varit panikslagen. Tanken på att bli nedsövd har alltid varit väldigt skrämmande för mig, men nu var det då min tur. Men i just den stunden tänkte jag inte på det, då ville jag bara få bort smärtan så jag sket i att jag skulle sövas och hela den faderullan.
Runt tolv på natten samma natt, gick operationen igång. Jag minns att morsan följde med mig så långt hon fick, och jag minns att hon stod och log åt mig, iklädd något som liknade en astronautdräkt av något slag.
Hon var så söt.
Allt gick bra, dagen efter kom älskade Viveka på besök med blommor. Sött, sött. Amanda kom några dagar senare.
Efter ett par dagar, inom loppet av en vecka, blev jag utskriven och kände mig friskare och bättre än någonsin!
Efter det följde ett par månader av skolångest, framförallt inom musikalen som nog var både det tråkigaste och det roligaste jag har varit med om. Mer om det någon annan gång... Kanske...
MEN så den där jävla dagen innan studenten var jag på återbesök på sjukhuset.
Min läkare hade skickat in blindtarmen på undersökning, eftersom den var jävligt inflammerad och o-bra.
Han berättade att om jag hade kommit in ett par dagar senare hade läget varit krisigt, så jag hade en jävla tur i oturen.
Sedan fick jag veta det värsta.
Anledningen till att min blindtarmsinflammation var så jävla CP var för att på blindtarmen hade en form av elakartad tumör format sig. Jag minns inte just nu vad den heter, men det var en form av cancer som är farlig eller ofarlig, beroende på vart den är.
Om den är på blindtarmen, som i mitt fall, är det ungefär 90 ofarligt.
Men dom hade beslutat sig för att operera mig igen. Kul. En "säkerhetsoperation".
Klart jag gick med på det, läkarens beslut och antaganden är waaay bättre än mina egna, men just i den stunden var det så många tankar, både tankarna på att jag har haft cancer utan att ha den blekaste aning om det själv, samtidigt som jag insåg att jag skulle behöva gå igenom samma procedur Igen. Sövas ned, vakna upp, må skit i flera dagar, spendera ytterligare en cirka vecka på ett jobbigt sjukhus. Det blev bara för mycket.
Dagen efter försökte jag fira min student så gott jag kunde, och jag får säga att jag lyckades jävligt bra. Jag hade sjukt kul!
Så hela min sommar förstördes på grund av det. Visst försökte jag göra det bästa av det, jag träffade så mycket människor så mycket som möjligt, så ofta som möjligt. Jag var på fruktansvärt bra Marcus Birro- och Bob Hansson&Kristoffer Jonzon-gig på Hbgfestivalen.
Men jag hade hela tiden det i bakhuvudet. Jag kände mig helt galen.
Och det värsta. Chris Cornell-konserten. Visserligen ägde den rum en månad Efter operationen, men läkningen skulle ta upp till en månad och morsan påpekade hela tiden att "Du kanske kommer vara tvungen att skippa konserten, det måste du vara beredd på!".
Fuck you, tänkte självklart jag. No chance in hell att jag skulle hoppa över Chris konsert. Det hade varit mitt ljus i flera månader och bara tanken på att jag skulle missa den gjorde mig ännu galnare, ledsen, förtvivlad. Det fick bara inte hända.
Och så åkte jag in på sjukhuset återigen den 30:e juli. Dagen efter opererades jag. Allt gick bra, men jag mådde så ÄCKLIGT dåligt efteråt. Den jävla (fast han var Otrrrroligt snygg) narkosläkaren hade gett mig för mycket sömnmedel, så jag sov i ungefär 4 timmar längre än beräknat, och det betydde även att mitt illamående efter narkosen var ungefär dubbelt så jobbig än vad den brukar vara.
Jag kan säga att den där lilla syrgasgrejen man har i näsan var min bästa vän de första dagarna, tills de tog den ifrån mig. Snyft.
Men det var rätt chill på sjukhuset den andra gången. Jag sov i en sal med tre sjukt coola tanter, vi snackade en massa skit och hade det rätt ball. Familjen var där i princip varje dag och köpte godis, skvallertidning odyl. till mig.
Underbart.
Jag minns en av de sista dagarna på sjukhuset, pappa kom på besök och vi fick tillåtelse att gå ut en runda. Jag var fortfarande lite vinglig när jag gick längre sträckor, så vi lånade en rullstol. Niiice. Farsan körde runt mig längs sjukhusområdet. Vädret var helt underbart, riktigt härligt juliväder.Det enda som var jobbigt den perfekta dagen var klipsen längs såret som gjorde jävligt ont.
På tal om ärret så ser det ut som ett gammaldags kejsatsnitt-ärr. Ja, Så stort är det. Ni vet, nu för tiden skär man "på sidan" när man gör kejsarsnitt, men för 20-25 år sen gjorde man typ från naveln och neråt. Så ser mitt ärr ut. Nu är det helt ok, till nästa sommar beräknas det vara helt borta. Eller ja, så borta som det kan gå att bli.
Men det känns bra.
Men tänk egentligen; maj, juni, juli, augusti, september, oktober. 6 månader. Ett halvår. Snart 7 månader.
Och så mycket har hänt! Jag fattar det inte riktigt...
Och ja, det där med Cornells konsert vet ju *host* de flesta att det gick perfa. Jag var någorlunda läkt till konserten, I maneged to skrika och sjunga och njuta så mycket som jag ville. Konserten var det bästa någonsin, den kunde inte ha kommit vid ett bättre tillfälle.
Mycket text, jag kom bara att tänka på hela sommaren när satt ute och rökte nyss. Det är fan helt sjukt vad som kan hända...
Ikväll är det Bob, vet inte riktigt vad jag ska tycka om det, men sure ska jag dit och kolla, gratis för fan!
Ciao 'n peace, ta hand om er!
Peace.
/Liv.
Sedan maj i år har jag hunnit med en del.
Varför just maj? Jo, det var den där kvällen, vad var det den 3:e? Ark spelade på KB, det var även den dagen då jag träffade Yavi för första gången på 1½ år. Kvällen var bäst, Salo bjöd på snuttar från låtar som känns vara från stenåldern, vilket var Väldigt behövande och Väldigt uppskattande.
Tre, fyra dagar senare åkte jag in akut på sjukhuset med smärtor kring högre äggstocken. Vad fan vad det nu då?
Jag har alltid varit "känd" att vara den hypokondriska i vår familj. När jag var yngre inbillade jag mig de sjukaste saker.
Men den här gången var det "allvarligt". Så där satt jag på akuten med både en fruktansvärd mensverk och en obeskrivlig smärta kring äggstocken. Morsan satt konstant och sade "Det är säkert ingenting, du bara inbillar dig som vanligt...".
Efter ca 2 timmars väntan på akuten kände en massa olika doktorer och random snygga män (ja, dom jobbade där, det var inte så att det kom in en massa okända män och tog på mig) på min mage och kunde inte bestämma sig för vad det var.
Det kunde vara äggstockarna som inte mådde bra, det kunde vara blindtarmen.
Men skulle det vara blindtarmen skulle jag ha känt smärta på olika ställen, den här smärtan var bara på ett och samma ställe hela tiden.
Efter mycket snack och lång väntetid fick jag ändå veta att det var blindtarmen och spökade och att jag så fort som möjligt skulle bli opererad.
NOTERA: Hade jag vetat detta i förhand, och fått några dagar på mig att smälta tanken om att jag skulle Opereras, hade jag varit panikslagen. Tanken på att bli nedsövd har alltid varit väldigt skrämmande för mig, men nu var det då min tur. Men i just den stunden tänkte jag inte på det, då ville jag bara få bort smärtan så jag sket i att jag skulle sövas och hela den faderullan.
Runt tolv på natten samma natt, gick operationen igång. Jag minns att morsan följde med mig så långt hon fick, och jag minns att hon stod och log åt mig, iklädd något som liknade en astronautdräkt av något slag.
Hon var så söt.
Allt gick bra, dagen efter kom älskade Viveka på besök med blommor. Sött, sött. Amanda kom några dagar senare.
Efter ett par dagar, inom loppet av en vecka, blev jag utskriven och kände mig friskare och bättre än någonsin!
Efter det följde ett par månader av skolångest, framförallt inom musikalen som nog var både det tråkigaste och det roligaste jag har varit med om. Mer om det någon annan gång... Kanske...
MEN så den där jävla dagen innan studenten var jag på återbesök på sjukhuset.
Min läkare hade skickat in blindtarmen på undersökning, eftersom den var jävligt inflammerad och o-bra.
Han berättade att om jag hade kommit in ett par dagar senare hade läget varit krisigt, så jag hade en jävla tur i oturen.
Sedan fick jag veta det värsta.
Anledningen till att min blindtarmsinflammation var så jävla CP var för att på blindtarmen hade en form av elakartad tumör format sig. Jag minns inte just nu vad den heter, men det var en form av cancer som är farlig eller ofarlig, beroende på vart den är.
Om den är på blindtarmen, som i mitt fall, är det ungefär 90 ofarligt.
Men dom hade beslutat sig för att operera mig igen. Kul. En "säkerhetsoperation".
Klart jag gick med på det, läkarens beslut och antaganden är waaay bättre än mina egna, men just i den stunden var det så många tankar, både tankarna på att jag har haft cancer utan att ha den blekaste aning om det själv, samtidigt som jag insåg att jag skulle behöva gå igenom samma procedur Igen. Sövas ned, vakna upp, må skit i flera dagar, spendera ytterligare en cirka vecka på ett jobbigt sjukhus. Det blev bara för mycket.
Dagen efter försökte jag fira min student så gott jag kunde, och jag får säga att jag lyckades jävligt bra. Jag hade sjukt kul!
Så hela min sommar förstördes på grund av det. Visst försökte jag göra det bästa av det, jag träffade så mycket människor så mycket som möjligt, så ofta som möjligt. Jag var på fruktansvärt bra Marcus Birro- och Bob Hansson&Kristoffer Jonzon-gig på Hbgfestivalen.
Men jag hade hela tiden det i bakhuvudet. Jag kände mig helt galen.
Och det värsta. Chris Cornell-konserten. Visserligen ägde den rum en månad Efter operationen, men läkningen skulle ta upp till en månad och morsan påpekade hela tiden att "Du kanske kommer vara tvungen att skippa konserten, det måste du vara beredd på!".
Fuck you, tänkte självklart jag. No chance in hell att jag skulle hoppa över Chris konsert. Det hade varit mitt ljus i flera månader och bara tanken på att jag skulle missa den gjorde mig ännu galnare, ledsen, förtvivlad. Det fick bara inte hända.
Och så åkte jag in på sjukhuset återigen den 30:e juli. Dagen efter opererades jag. Allt gick bra, men jag mådde så ÄCKLIGT dåligt efteråt. Den jävla (fast han var Otrrrroligt snygg) narkosläkaren hade gett mig för mycket sömnmedel, så jag sov i ungefär 4 timmar längre än beräknat, och det betydde även att mitt illamående efter narkosen var ungefär dubbelt så jobbig än vad den brukar vara.
Jag kan säga att den där lilla syrgasgrejen man har i näsan var min bästa vän de första dagarna, tills de tog den ifrån mig. Snyft.
Men det var rätt chill på sjukhuset den andra gången. Jag sov i en sal med tre sjukt coola tanter, vi snackade en massa skit och hade det rätt ball. Familjen var där i princip varje dag och köpte godis, skvallertidning odyl. till mig.
Underbart.
Jag minns en av de sista dagarna på sjukhuset, pappa kom på besök och vi fick tillåtelse att gå ut en runda. Jag var fortfarande lite vinglig när jag gick längre sträckor, så vi lånade en rullstol. Niiice. Farsan körde runt mig längs sjukhusområdet. Vädret var helt underbart, riktigt härligt juliväder.Det enda som var jobbigt den perfekta dagen var klipsen längs såret som gjorde jävligt ont.
På tal om ärret så ser det ut som ett gammaldags kejsatsnitt-ärr. Ja, Så stort är det. Ni vet, nu för tiden skär man "på sidan" när man gör kejsarsnitt, men för 20-25 år sen gjorde man typ från naveln och neråt. Så ser mitt ärr ut. Nu är det helt ok, till nästa sommar beräknas det vara helt borta. Eller ja, så borta som det kan gå att bli.
Men det känns bra.
Men tänk egentligen; maj, juni, juli, augusti, september, oktober. 6 månader. Ett halvår. Snart 7 månader.
Och så mycket har hänt! Jag fattar det inte riktigt...
Och ja, det där med Cornells konsert vet ju *host* de flesta att det gick perfa. Jag var någorlunda läkt till konserten, I maneged to skrika och sjunga och njuta så mycket som jag ville. Konserten var det bästa någonsin, den kunde inte ha kommit vid ett bättre tillfälle.
Mycket text, jag kom bara att tänka på hela sommaren när satt ute och rökte nyss. Det är fan helt sjukt vad som kan hända...
Ikväll är det Bob, vet inte riktigt vad jag ska tycka om det, men sure ska jag dit och kolla, gratis för fan!
Ciao 'n peace, ta hand om er!
Peace.
/Liv.
Jag vill till New York
Sitter och lyssnar på "Follow my Way", Chris Cornell. Från första soloplattan, "Euphoria Morning".
Det är rätt äckligt hur bra den skivan är, lyssna gärna. Själv går jag runt och är fortfarande undrande varförvarförvarför ingen låt från skivan spelades på konserten... Awell, någon bra anledning finns det säkert.
På torsdag får jag förhoppningsvis min lön. Hoppas det, I need a new pair of shoes.
Och cigaretter. I massor. Gah.
Peace.
/Liv.
Det är rätt äckligt hur bra den skivan är, lyssna gärna. Själv går jag runt och är fortfarande undrande varförvarförvarför ingen låt från skivan spelades på konserten... Awell, någon bra anledning finns det säkert.
På torsdag får jag förhoppningsvis min lön. Hoppas det, I need a new pair of shoes.
Och cigaretter. I massor. Gah.
Peace.
/Liv.
Wöhöw
+ Jensamannen. - Jepson, vem spelar i hans sits?Jag är helt off när det gäller Ark just nu... Vet ej varför, har bara inget intresse för dom längre. Lyssnar som en galning på verken från 2000, men ignorerar helst det äldre. Varför? Musiken är icke bra, man. Efter ILWT dalade det.
JAJA, orka bry sig. Skrev det bara för jag kom att tänka på att det väl snart är någon spelning i Denmark? Funderade på att gå för ett tag sedan, men min plånbok var ledsen och jag var inte så jävla pepp.
Så nope. Men man lär väl se dom förr eller senare igen, dom brukar ha vägarna förbi Skåne.
På fredag kommer Bob hit. Egentligen vill jag inte gå men jag går ändå för att höra vad han har för material nuförtiden. Hoppas bara på att jag inte träffar på vissa jobbiga människor *host*...
Usch, fyfan, ja.
Nu ska jag ta den underbara morgonciggen. Det är nice.
Peace.
/Liv.
Strange Days
Häromkvällen hade jag och min kära moder ett samtal kring Jim och Doors.
Morsan började samtalet med "Men Jim Morrison var bara en alkoholist!"
Sedan, efter ungefär en timmes snack, sade hon
"Han var en fantastisk artist, man märkte verkligen att ha menade varenda ord han sjöng/sade!"
Snacka om att vända! Och tja, jag får säga att det var efter att jag förklarat hur fantastisk mannen var som hon insåg det själv med.
Morsan var otroligt kär i Jim när hon var i min ålder, ungefär. Först vara hon bara kär i honom, utseendemässigt, var inte alls intresserad av varken hans poesi eller musiken. Men sedan hörde hon "The End" i en film, och blev helt fashinerad.
"Det kändes verkligen som att slutet var nära när man hörde Jim sjunga om det, låten är så otroligt mäktig...".
Jag kan väl inte påstå att min moder har påverkat mitt lyssnande av bandet Så mycket. Sure, hon lyssnade på Doors när jag var liten, men inte sådär Otroligt mycket, hon var mer besatt utav Billy Joel och Atomic Swing.
Men det var något vackert jag fann i musiken, något sorgligt, men ändå hoppfullt på samma gång, och varje gång mamma spelade live_Ep'n med Doors som hon hade inhandlat i Stockholm, minns jag att jag ville höra mer, mannen man hörde lockade mig. Jag ville verkligen höra mer.
För ett par år sedan, en sisådär fem, sex, började jag även läsa Jims poesi. Och det säger jag er, det finns Ingen mer Ärlig poesi. Ingen mer naken poesi, ingen mer målande poesi, ingen mer sann poesi.
Det Jim skrev... Det har satt sig inom mig, det händer väldigt ofta att jag går runt och läser upp olika meningar för mig själv, och när jag inser vad det är jag säger, är det oftast utdrag ur Jims dikter.
Det är så vackert... Jag kan se allt framför mig.
Det var så härligt att prata Doors med morsan, hon brukar oftast inte vara så jätteintresserad av mitt ständiga musiksnack annars, så när hon "öppnade sitt hjärta" angående Jim och Doors, satt jag bara och log och njöt.
Jim.. Doors, magic. Pure, pure magic. Finns inget vackrare i musik- poesiväg.
Efter all text, lite längre ned, har jag lagt upp av mina favoritmusikvideor, ever, Doors "People are Strange". Tycker den är härligt gjord, rätt mysig, och så är ju låten fantastisk. Kolla, kolla! Ni får även med en liten text, om ni vill sing-a-long. Hah, nej, men det var den bästa kvalitén jag kunde hitta, så ja, ni får stå ut... Hah.
Snart kommer Amanda hit, vi ska bara röka och sitta och snacka skit.
Ikväll ska vi handla fedt mycket mat och laga massa gott-gott. Jag älskar att laga mat, sorry om jag är gay, men jag älskar verkligen det!
Ta hand om er.
Peace.
/Liv.
Morsan började samtalet med "Men Jim Morrison var bara en alkoholist!"
Sedan, efter ungefär en timmes snack, sade hon
"Han var en fantastisk artist, man märkte verkligen att ha menade varenda ord han sjöng/sade!"
Snacka om att vända! Och tja, jag får säga att det var efter att jag förklarat hur fantastisk mannen var som hon insåg det själv med.
Morsan var otroligt kär i Jim när hon var i min ålder, ungefär. Först vara hon bara kär i honom, utseendemässigt, var inte alls intresserad av varken hans poesi eller musiken. Men sedan hörde hon "The End" i en film, och blev helt fashinerad.
"Det kändes verkligen som att slutet var nära när man hörde Jim sjunga om det, låten är så otroligt mäktig...".
Jag kan väl inte påstå att min moder har påverkat mitt lyssnande av bandet Så mycket. Sure, hon lyssnade på Doors när jag var liten, men inte sådär Otroligt mycket, hon var mer besatt utav Billy Joel och Atomic Swing.
Men det var något vackert jag fann i musiken, något sorgligt, men ändå hoppfullt på samma gång, och varje gång mamma spelade live_Ep'n med Doors som hon hade inhandlat i Stockholm, minns jag att jag ville höra mer, mannen man hörde lockade mig. Jag ville verkligen höra mer.
För ett par år sedan, en sisådär fem, sex, började jag även läsa Jims poesi. Och det säger jag er, det finns Ingen mer Ärlig poesi. Ingen mer naken poesi, ingen mer målande poesi, ingen mer sann poesi.
Det Jim skrev... Det har satt sig inom mig, det händer väldigt ofta att jag går runt och läser upp olika meningar för mig själv, och när jag inser vad det är jag säger, är det oftast utdrag ur Jims dikter.
Det är så vackert... Jag kan se allt framför mig.
Det var så härligt att prata Doors med morsan, hon brukar oftast inte vara så jätteintresserad av mitt ständiga musiksnack annars, så när hon "öppnade sitt hjärta" angående Jim och Doors, satt jag bara och log och njöt.
Jim.. Doors, magic. Pure, pure magic. Finns inget vackrare i musik- poesiväg.
Efter all text, lite längre ned, har jag lagt upp av mina favoritmusikvideor, ever, Doors "People are Strange". Tycker den är härligt gjord, rätt mysig, och så är ju låten fantastisk. Kolla, kolla! Ni får även med en liten text, om ni vill sing-a-long. Hah, nej, men det var den bästa kvalitén jag kunde hitta, så ja, ni får stå ut... Hah.
Snart kommer Amanda hit, vi ska bara röka och sitta och snacka skit.
Ikväll ska vi handla fedt mycket mat och laga massa gott-gott. Jag älskar att laga mat, sorry om jag är gay, men jag älskar verkligen det!
Ta hand om er.
Peace.
/Liv.
Trötthet
Det är rätt intressant att se hur folk i ens omgivning bara suuuuger ut ens intressen, hur dom tar dom ifrån en, våldtar dem och lämnar aldrig dom tillbaka.
Det är rätt intressant att fundera kring hur dessa människor kan vara så jävla dumma i huvudet. Sure, en sak att joina och gilla, en annan att säga "Den/det är min, inte din! Jag förtjänar det mer!". Typ. Jag avskyr människor som tror dom kan äga en annan människa för sig själva. Fattar dom inte att det kommer finnas fler som gillar den/dem?
I hate that. Jag ska inte nämna några namn, men jag tror att mina närmaste vet vem/vilka jag menar, alltså kring "Det/den är min!"-människorna...
Kanske helt obegripligt det ovanstående, men jag vill bara få ut det för jag har läst saker jag har sett saker jag har känt saker och jag blir bara galen. Vad fan ska man göra egentligen? Jag blir bara mest galen.
B såg Soundgardens sista spelning. Rätt roligt, som han själv beskrev det, det var på Hawaii, en dagskonsert, solen sken och det var jättevarmt. "Not really Soundgardeninque, if you know what I mean..". Han såg dom även I NY en gång. Helvete vad jag är avundsjuk, men glad för hans skull.
Snart ska jag iväg och träffa världens bästa Viveka. Hon blev en quinna igår, (18), det firar vi med en öl på Ariman med andra nära och kära. Eller, ingen öl för min del, då jag får min lön imorgon och för tillfället är helt jävla pank.
Senaste jag ägde pengar var ungefär kring min födelsedag (15:e augusti), det säger en del. Sedan dess har jag levt på att låna pengar, få lite av morsan då och då, samt röka Alex cigg. Hah. Gotta do what I gotta do...
Läser en massa Morrison just nu. Poesin är helt fantastisk... Har varit helt inne i en Birro-period i säkert över ett år, så jag har stängt ute den mesta andra poesin. Men så hittade jag en bok med Jims poesi här hemma, satte mig och läste och rös, rös, rös. Love it. Finns ingen som skrev mäktigare poesi, jag önskar jag var upphovsmannen till hans verk. Det hade varit något.
Tja-ba.
Peace.
/Liv.
Jim
Den enda som egentligen betyder något.
Återigen har ni räddat mig
När man inte får svar
Det är inte lätt, inte.
Morsan hade bråkat med VD'n på hennes jobb, så människan verkar lite beige när det gäller att ge mig ett jobb där.
Om jag är sur? - Självklart inte.
Människorna där behandlar henne som skit, så jag förstår att morsan skällde ut VD'n.
Jag får hellre Inte ett jobb där än att se min mamma gå runt dagarna i ända här hemma och vara ledsen. Hon har för mycket i sina tankar, hon förtjänar inte behandlas som hon har gjort.
Jävla idioter.
Får söka en massa annat, that's life...
Vill härifrån mer än någonsin. Klart jag tjatar om det, det är ju so true.
Lyssnar på Partyboy Song, på tal om ingenting. Snacka om nostalgi...
Jag älskar Partyboy. Jag älskar Chris Pontius. Jag älskar Jackass.
Jag vet, jag är en nörd. Men det är så jäkla roligt.
Avslutar dagens inlägg med lite poesi av Jim, samt en bild på galningarna i Jackass.
Ska nog ta och läsa lite Filip och Fredrik nu... Eller vara inte en stunds njutning av San Andreas?
Ja, vi får se...
Peace.
/Liv.
I'm Me!
Can you dig it.
My meat is real.
My hands--how they move
balanced like lithe demons
My hair--so twined and writhing
The skin of my face--pinch the cheeks
My flaming sword tongue
spraying verbal fire-flys
I'm real.
I'm human
But I'm not an ordinary man
No No No
Morsan hade bråkat med VD'n på hennes jobb, så människan verkar lite beige när det gäller att ge mig ett jobb där.
Om jag är sur? - Självklart inte.
Människorna där behandlar henne som skit, så jag förstår att morsan skällde ut VD'n.
Jag får hellre Inte ett jobb där än att se min mamma gå runt dagarna i ända här hemma och vara ledsen. Hon har för mycket i sina tankar, hon förtjänar inte behandlas som hon har gjort.
Jävla idioter.
Får söka en massa annat, that's life...
Vill härifrån mer än någonsin. Klart jag tjatar om det, det är ju so true.
Lyssnar på Partyboy Song, på tal om ingenting. Snacka om nostalgi...
Jag älskar Partyboy. Jag älskar Chris Pontius. Jag älskar Jackass.
Jag vet, jag är en nörd. Men det är så jäkla roligt.
Avslutar dagens inlägg med lite poesi av Jim, samt en bild på galningarna i Jackass.
Ska nog ta och läsa lite Filip och Fredrik nu... Eller vara inte en stunds njutning av San Andreas?
Ja, vi får se...
Peace.
/Liv.
I'm Me!
Can you dig it.
My meat is real.
My hands--how they move
balanced like lithe demons
My hair--so twined and writhing
The skin of my face--pinch the cheeks
My flaming sword tongue
spraying verbal fire-flys
I'm real.
I'm human
But I'm not an ordinary man
No No No
Jaja, det är söndag
Jag ska inte tjata eller skryta eller något dylikt, jag skriver det bara,
Igår skrev jag mitt bästa verk hittils.
På engelska, faktiskt.
Säkert tusen och åter tusentals stavfel, jag är sämst på engelska, men varje gång jag läser den ryser jag.
Fan, äntligen har min inspiration och mitt flödande börjat gå igång igen, har saknat det. Som fan.
Nu ska jag ringa Amanda. I eftermiddag ska en dikt av mig läsas i en mässa.
Inte läsas Utav mig, jag orkar inte stå bland en massa folk och försöka göra något bra.
Viveka ska läsa mitt verk.
Peace på er.
/Liv.
Igår skrev jag mitt bästa verk hittils.
På engelska, faktiskt.
Säkert tusen och åter tusentals stavfel, jag är sämst på engelska, men varje gång jag läser den ryser jag.
Fan, äntligen har min inspiration och mitt flödande börjat gå igång igen, har saknat det. Som fan.
Nu ska jag ringa Amanda. I eftermiddag ska en dikt av mig läsas i en mässa.
Inte läsas Utav mig, jag orkar inte stå bland en massa folk och försöka göra något bra.
Viveka ska läsa mitt verk.
Peace på er.
/Liv.
Jag är bara seriös
Vad fan ska man göra när man bara vill strypa allt och alla i ens närhet, när man bara vill skrika rakt ut i luften, men inte orkar för då kommer följdfrågorna "Varför gör du så?" "Mår du dåligt?" "Hur är det fatt egentligen?" "ÄR DU SUR PÅ MIG?"
Alltid samma frågor, varför kan dom inte bara förstå en när man säger att man skriker, att man blir galen mest för att man blir det? Jag trodde folk förstod, men dom är tydligen för upptagna med sitt eget jävla liv med sina egna jävla små i-landsproblem.
Jag säger inte att mina problem är värre än alla andras, men det är fanimig inte några i-landsproblem.
Den skillnaden ser jag.
Dock ser inte andra det, därför håller jag käften, för så fort jag öppnar den (käften) får jag reaktionerna som om det skulle vara just det, i-landsproblem.
Men jag hade själv fattat det om det var så, jag hade låtit det vara och fortsatt.
Men om man går runt och tänker på det hela tiden, om man inte kan koncentrera sig på något annat för att man ständigt hela tiden går runt och tänker på det?
Seriöst är jag jävligt besviken på många av min närmaste. Eller med ledsen. Jag trodde att jag åtminstone skulle få lite, lite grann tillbaka efter allt jag gjort för dom. Alla jävla timmar man lyssnat, alla råd man gett, alla råd man gett som faktiskt gjort skillnad i deras liv.
Men nejnej, icke.
Kanske är det ett tecken på att dessa människor inte alls är så nära en som man trodde?
Jag vet inte... Jag är bara så jävla ledsen över det.
Lyssnar på Chris nu. "Euphoria Morning". Sitter vid den "stora" datorn, därav varför jag lyssnar på skivan, som enbart finns på den här datorn. Intressant... Nej, men "Euphoria Morning" är så otroligt jävla bra.
Förstår inte varför Chris inte har spelat i princip någon låt från den skivan på sin senaste turné, han spelade t.ex. inget spår i Stockholm. Lite synd, för skivan är som sagt helt otrolig.
Måste finnas någon baktanke med det. Någon känsla/minne/tanke som han inte vill ska komma fram igen.
Eller vad fan vet jag? Här sitter jag och tror jag vet vad Chris Cornell tänker.
Men jag tror. Tror. Och det får jag väl iallafall göra?
Nästa vecka har jag så jävla mycket att göra, mest på grund av att jag har skjutit upp hur mycket Komvuxarbete som helst de senaste veckorna. Jag är dålig, jag vet, men jag går iallafall inte runt och skryter om det.
Ta hand om er, här lägger jag upp en låt från "Euphoria Morning", "Follow my way" heter den, otroligt vacker och bra. Videon är sjukt gay, vetefan vad det är för något. Aja, njut av låten istället för fuck sake.
Peace.
/Liv.
Alltid samma frågor, varför kan dom inte bara förstå en när man säger att man skriker, att man blir galen mest för att man blir det? Jag trodde folk förstod, men dom är tydligen för upptagna med sitt eget jävla liv med sina egna jävla små i-landsproblem.
Jag säger inte att mina problem är värre än alla andras, men det är fanimig inte några i-landsproblem.
Den skillnaden ser jag.
Dock ser inte andra det, därför håller jag käften, för så fort jag öppnar den (käften) får jag reaktionerna som om det skulle vara just det, i-landsproblem.
Men jag hade själv fattat det om det var så, jag hade låtit det vara och fortsatt.
Men om man går runt och tänker på det hela tiden, om man inte kan koncentrera sig på något annat för att man ständigt hela tiden går runt och tänker på det?
Seriöst är jag jävligt besviken på många av min närmaste. Eller med ledsen. Jag trodde att jag åtminstone skulle få lite, lite grann tillbaka efter allt jag gjort för dom. Alla jävla timmar man lyssnat, alla råd man gett, alla råd man gett som faktiskt gjort skillnad i deras liv.
Men nejnej, icke.
Kanske är det ett tecken på att dessa människor inte alls är så nära en som man trodde?
Jag vet inte... Jag är bara så jävla ledsen över det.
Lyssnar på Chris nu. "Euphoria Morning". Sitter vid den "stora" datorn, därav varför jag lyssnar på skivan, som enbart finns på den här datorn. Intressant... Nej, men "Euphoria Morning" är så otroligt jävla bra.
Förstår inte varför Chris inte har spelat i princip någon låt från den skivan på sin senaste turné, han spelade t.ex. inget spår i Stockholm. Lite synd, för skivan är som sagt helt otrolig.
Måste finnas någon baktanke med det. Någon känsla/minne/tanke som han inte vill ska komma fram igen.
Eller vad fan vet jag? Här sitter jag och tror jag vet vad Chris Cornell tänker.
Men jag tror. Tror. Och det får jag väl iallafall göra?
Nästa vecka har jag så jävla mycket att göra, mest på grund av att jag har skjutit upp hur mycket Komvuxarbete som helst de senaste veckorna. Jag är dålig, jag vet, men jag går iallafall inte runt och skryter om det.
Ta hand om er, här lägger jag upp en låt från "Euphoria Morning", "Follow my way" heter den, otroligt vacker och bra. Videon är sjukt gay, vetefan vad det är för något. Aja, njut av låten istället för fuck sake.
Peace.
/Liv.
Mästerverk n' shit (Snart är det helg)
Sitter och lyssnar på Red Hot Chili Peppers för första gången på ett tag. En sjukt bra skiva, "By the Way". En annan bra Red Hot-skiva är "Californication". Rysningar på hög nivå, yesyes.
Idag ska jag in till stan en snabb jävel och lämna en dikt till Vivvz som hon ska läsa på söndag. Hell no att jag ska läsa den, jag orkar verkligen just nu. Fan, vad håller på att hända med mig? När jag inte ens orkar läsa upp mina verk, fan ja... Jag är bara jävligt trött på allt. Allt.
AJA.
Sen drar jag väl till Ariman en stund, dock enbart en kortis. Vill bara ligga hemma och slappa ikväll. Ska jobba nästa natt, så jag orkar inte direkt springa runt och vara ÿbersocial när jag några timmar senare ska jobba.
Nejnej...
Snart kommer lönen. Hej lönen. Då ska jag köpa shoes, samt presenter till Vivvz och Petra, jävlar, de små glinen fyller 18 nästa vecka, den 17:e. Jävlar, alla blir vi bara äldre och äldre...
Aja.
Ciao på er alla, hoppas ni får en fin helg.
Peace.
/Liv.
Idag ska jag in till stan en snabb jävel och lämna en dikt till Vivvz som hon ska läsa på söndag. Hell no att jag ska läsa den, jag orkar verkligen just nu. Fan, vad håller på att hända med mig? När jag inte ens orkar läsa upp mina verk, fan ja... Jag är bara jävligt trött på allt. Allt.
AJA.
Sen drar jag väl till Ariman en stund, dock enbart en kortis. Vill bara ligga hemma och slappa ikväll. Ska jobba nästa natt, så jag orkar inte direkt springa runt och vara ÿbersocial när jag några timmar senare ska jobba.
Nejnej...
Snart kommer lönen. Hej lönen. Då ska jag köpa shoes, samt presenter till Vivvz och Petra, jävlar, de små glinen fyller 18 nästa vecka, den 17:e. Jävlar, alla blir vi bara äldre och äldre...
Aja.
Ciao på er alla, hoppas ni får en fin helg.
Peace.
/Liv.
Människor
Morsan var, som alla andra unga flickor på 70-talet, jättekär i Jim Morrison.
Detta gick över till mig, well kanske inte kärleken från hennes sida, hennes kärlek för Jim försvann med åren, men musiken gick vidare till mig. Jag vet inte när jag hörde Doors första gången, det måste ha varit någon gång när jag var riktigt liten. Förutom Doors är jag uppvuxen med mycket musik, men framförallt Doors, Nick Cave och Atomic Swing från morsans sida, och Ted Gärdestad och Freda' från pappas sida.
Det tackar jag dom för, jag älskar min musikaliska uppväxt.
Men Doors... Ni vet hur det känns inom en när man återigen satt sig ned för att lyssna på någon musik som man inte lyssnat på på ett långt tag, säg en månad eller två, ni vet den där känslan man har inom sig när lyssnar på musiken igen?
Nu lyssnar jag till exempel på "When the Music's Over". Riktiga rysningar.
The Doors var en väldigt stor del utav mitt liv under många år, framförallt på äldre dar, speciellt kring 2004-2006. En jävla jobbig tid det där, saker och ting sprang åt motsatt håll från mig och kvar stod jag och tänkte;
Vafan? Jaha, är det såhär det ska vara så visst...
Så jag satte mig ned med skivorna, med Jims' poesi när jag egentligen skulle ha suttit och gjort min nedrans läxor.
Men för att kunna klara av vardagssaker måste man fan kunna klara av vardagen, det är rätt givet.
Jag går hela tiden omkring med olika speciella känslor inom mig. Ni vet, man snackar om 2000-nostalgikänslan inom Arks omkrets. Ja, ni Arkfans som läser det här vet vad jag menar...
Soundgarden har en speciell känsla inom mig.
Doors har en jävla speciell känsla inom mig, en känsla som både är positiv och negativ... Ah, jobbigt att förklara...
Jims' poesi har varit väldigt hjälpande, väldigt inspirationsgivande, jag blir så harmonisk av att läsa hans dikter.
Kan låta jäkla konstigt, men det är sant. Han var en så jäkla bra poet, han verk är... mästerverk.
Peace.
/Liv.
Detta gick över till mig, well kanske inte kärleken från hennes sida, hennes kärlek för Jim försvann med åren, men musiken gick vidare till mig. Jag vet inte när jag hörde Doors första gången, det måste ha varit någon gång när jag var riktigt liten. Förutom Doors är jag uppvuxen med mycket musik, men framförallt Doors, Nick Cave och Atomic Swing från morsans sida, och Ted Gärdestad och Freda' från pappas sida.
Det tackar jag dom för, jag älskar min musikaliska uppväxt.
Men Doors... Ni vet hur det känns inom en när man återigen satt sig ned för att lyssna på någon musik som man inte lyssnat på på ett långt tag, säg en månad eller två, ni vet den där känslan man har inom sig när lyssnar på musiken igen?
Nu lyssnar jag till exempel på "When the Music's Over". Riktiga rysningar.
The Doors var en väldigt stor del utav mitt liv under många år, framförallt på äldre dar, speciellt kring 2004-2006. En jävla jobbig tid det där, saker och ting sprang åt motsatt håll från mig och kvar stod jag och tänkte;
Vafan? Jaha, är det såhär det ska vara så visst...
Så jag satte mig ned med skivorna, med Jims' poesi när jag egentligen skulle ha suttit och gjort min nedrans läxor.
Men för att kunna klara av vardagssaker måste man fan kunna klara av vardagen, det är rätt givet.
Jag går hela tiden omkring med olika speciella känslor inom mig. Ni vet, man snackar om 2000-nostalgikänslan inom Arks omkrets. Ja, ni Arkfans som läser det här vet vad jag menar...
Soundgarden har en speciell känsla inom mig.
Doors har en jävla speciell känsla inom mig, en känsla som både är positiv och negativ... Ah, jobbigt att förklara...
Jims' poesi har varit väldigt hjälpande, väldigt inspirationsgivande, jag blir så harmonisk av att läsa hans dikter.
Kan låta jäkla konstigt, men det är sant. Han var en så jäkla bra poet, han verk är... mästerverk.
Peace.
/Liv.
Behind the scenes
Ah, fyfan vad jag älskar det här Gag Reel:et från "Kiss Kiss Bang Bang".
Ni får ursäkta om jag tjatar om filmen, men när jag satt och kollade på den idag, slog det mig hur jävla bra den är.
Bara så att ni vet.
Nu ska jag vara skitsnäll och lägga upp Gag Reel:et.
Checka in Kilmers' flabb runt 01:01, helt galet underbart! Haha!
Ciao biatches.
Peace.
/Liv.
Ni får ursäkta om jag tjatar om filmen, men när jag satt och kollade på den idag, slog det mig hur jävla bra den är.
Bara så att ni vet.
Nu ska jag vara skitsnäll och lägga upp Gag Reel:et.
Checka in Kilmers' flabb runt 01:01, helt galet underbart! Haha!
Ciao biatches.
Peace.
/Liv.
Tralalalala tralalalalalal
Peter Wahlbeck.
Sveriges komiska Gud.
Så klockrent, älskar det!
Peace.
/Liv.
Sveriges komiska Gud.
Så klockrent, älskar det!
Peace.
/Liv.
Jag har inget annat att säga
Fy helvete vad "Kiss Kiss Bang Bang" är världens bästa film. Ingen tvekan om saken.
Dialogerna är så otroligt klockrena, Downey Jr spelar megabra, korkat förvirrad som jag älskar.
Kilmer regerar som vanligt (om ni frågar mig).
Handligen är så jäkla bra, ganska simpel egentligen, men det otroligt bra manuset gör att det blir till något helt speciellt. Jag hur 'Harry' då och då avbryter hela skiten och förklarar hur dålig narrator han är och sedan bara "Fuck it".
Ah, pure love!
Ah, bäst!
Peace.
/Liv.
Loud Love
Usch nej idag suger rätt mycket måste jag få berätta.
Kom t.ex. på att jag ska till min farsa på torsdag. Å n g e s t.
En massa tankar som går runt, runt, runt och verkar aldrig vilja lämna mig ifred.
Vill bara att jobbpengarna ska börja rulla in på mitt konto och göra mig lite peppad iallafall...
Som grädde på moset har jag den värsta skabb-dagen på väldigt, väldigt länge. Vet inte riktigt hur jag ska förklara mitt yttre för dagen. Sönderarbetad? Inte-sovit-på-ett-antal-dagar:ig? Allmänt trött och down?
Äsch, jag vet inte. Vad jag vet är iallafall att de jag kommer träffa idag inte behöver fråga den obligatoriska "Hur är läget?" - Dom behöver bara ta en snabb blick på mig och sedan har dom svaret.
Jag hatar sådanahär dagar. Jag hatar det här.
Vill ha min lön NU.
Dagens låt:
Nirvana - All Apologies
På dagen
Idag är det precis, exakt tre år sedan jag såg kära Stefan Sundström live för första gången.
6:e oktober 2004, KB, Malmö.
Lika jävla galet underbart bra då som nu.
Lika jävla snäll och go människa då som nu.
Den enda skillnaden var bara att man då kunde stå framme vid scenen med en go cigarett i sin hand.
Nu måste man gå uuuut och rööökaaa. Buhu.
Men peace än löv till Stefan!
Peace.
/Liv.
6:e oktober 2004, KB, Malmö.
Lika jävla galet underbart bra då som nu.
Lika jävla snäll och go människa då som nu.
Den enda skillnaden var bara att man då kunde stå framme vid scenen med en go cigarett i sin hand.
Nu måste man gå uuuut och rööökaaa. Buhu.
Men peace än löv till Stefan!
Peace.
/Liv.
Världens bästa band, ni kan kissa på er om ni tycker något annat
Det är så mycket man vill
¤ Jag vill få det där jobbet NU
¤ Jag vill ha snygg vinterjacka
¤ Jag vill ha ett par heta vinterskor
¤ Jag vill till NY NU
¤ Jag vill ha ett paket cigaretter
¤ Jag vill INTE vänta i ca en timme på att gå och köpa de där cigaretterna
¤ Jag vill ha pengar
¤ Jag vill få min lön NU
¤ Jag vill INTE vara skyldig min morsa 400 spänn
¤ Jag vill se Dave
¤ Jag vill se Dave 2 (se. Foo Fighters)
¤ Jag vill resa iväg långt, långt bort från Sverige NU, inte till sommaren
¤ Jag vill flytta hemifrån
¤ Jag vill flytta ifrån Sverige
Det är så mycket man vill och inte vill, så mycket av det man vill/inte vill som inte blir som man vill...
Men vet ni vad? Man får göra det bästa av situationen.
(Återkommer när något på listan har blivit som jag vill/inte vill)
Peace.
/Liv.
¤ Jag vill ha snygg vinterjacka
¤ Jag vill ha ett par heta vinterskor
¤ Jag vill till NY NU
¤ Jag vill ha ett paket cigaretter
¤ Jag vill INTE vänta i ca en timme på att gå och köpa de där cigaretterna
¤ Jag vill ha pengar
¤ Jag vill få min lön NU
¤ Jag vill INTE vara skyldig min morsa 400 spänn
¤ Jag vill se Dave
¤ Jag vill se Dave 2 (se. Foo Fighters)
¤ Jag vill resa iväg långt, långt bort från Sverige NU, inte till sommaren
¤ Jag vill flytta hemifrån
¤ Jag vill flytta ifrån Sverige
Det är så mycket man vill och inte vill, så mycket av det man vill/inte vill som inte blir som man vill...
Men vet ni vad? Man får göra det bästa av situationen.
(Återkommer när något på listan har blivit som jag vill/inte vill)
Peace.
/Liv.
Thanks
Jag är bäst
Fick svar från jobbansökan redan i förmiddags. Hon skulle skicka vidare mailet till någon person som sedan skulle boka tid med mig så jag ska komma på intervju någon gång i framtiden.
Hon började faktiskt mailet med "Vad roligt att höra ifrån dig", and that's GOOD!
Vill fira med en cigarett, dock har jag ej några. Tror jag ska sno en av brollan...
Ciao everybody!
/Liv.
Dagens man/Gud/everything
Hon började faktiskt mailet med "Vad roligt att höra ifrån dig", and that's GOOD!
Vill fira med en cigarett, dock har jag ej några. Tror jag ska sno en av brollan...
Ciao everybody!
/Liv.
Dagens man/Gud/everything
Jobb 'n shit
Igår blev jag jämförd med Amanda Ooms. Det tar jag som en jävla komplimang.
Sökte precis ett jobb i Hbg, morsan sa att dom behövde nya människor.
Ber till alla gudar att jag får det, behöver komma härifrån, behöver flytta härifrån.
Nu: Viveka.
Dagens låt:
Down - Dave Gahan. Vackert.
Sökte precis ett jobb i Hbg, morsan sa att dom behövde nya människor.
Ber till alla gudar att jag får det, behöver komma härifrån, behöver flytta härifrån.
Nu: Viveka.
Dagens låt:
Down - Dave Gahan. Vackert.
Gränser
Någon gång blir det även nog för mig.
Jag hatar att sitta kring en grupp av människor och verkligen känna hur man inte är önskad där.
Hur man gärna fick dra hem och dra täcket över huvudet för deras del.
Fine, skit i det då. Skit i allt då. Jag orkar ändå inte antränga mig för Eran skull längre, herregud, jag är så jävla dum i huvudet.
Hannah på fredag, planera nästa års NY-resa.
Lycka.
Jag behöver verkligen komma härifrån.
Nu: Nirvana och träffa Fredrik om 1 h.
Peace.
What if I say
Usch. Det här känns inte bra. Förlåt alla - men ni vet, man har sina perioder ibland.
Sometimes you don't feel good.
Min ignorans har Inte varit riktad till någon speciell, det är bara jag som är wierd och jag är glad över att ni orkar stå ut med mig. Jag älskar er alla, hope you know that.
Nu ska jag sova, I know, klockan är bara fem över elva, men jag är skittrött. har inte sovit mycket den senaste tiden.
Puss på er alla.
Peace.
/Liv.
Sometimes you don't feel good.
Min ignorans har Inte varit riktad till någon speciell, det är bara jag som är wierd och jag är glad över att ni orkar stå ut med mig. Jag älskar er alla, hope you know that.
Nu ska jag sova, I know, klockan är bara fem över elva, men jag är skittrött. har inte sovit mycket den senaste tiden.
Puss på er alla.
Peace.
/Liv.
Bra människor
Dave Grohl är Lugnt Dagens man. Utan någon som helst tvekan.
Han liksom bara är, och är så jävla härlig.
Och det är ju inget minus att han var med i legendariska Nirvana, ett band som alltid kommer att vara så djävulskt bra, efter var årtionde som går.
Precis som Soundgarden. Musik som kommer älskas av världen hela tiden.
Men ja, Dave Grohl, - Respect till den mannen!
Peace.
/Liv.
Han liksom bara är, och är så jävla härlig.
Och det är ju inget minus att han var med i legendariska Nirvana, ett band som alltid kommer att vara så djävulskt bra, efter var årtionde som går.
Precis som Soundgarden. Musik som kommer älskas av världen hela tiden.
Men ja, Dave Grohl, - Respect till den mannen!
Peace.
/Liv.
Pay attention
Mina känslor för Chris Cornell är inte baserade på att han är snygg eller så, faktum är det att jag lyssnade ett bra tag på Soundgarden utan att veta hur bandet såg ut. Visst ser Chris bra ut, men det är hans röst och hans verk som jag framförallt har dragits till. Hela soundet som Soundgarden skapade i sin musik bara Skriker 90-talet (den bra delen av det årtiondet, dvs de första fem åren) och grunge rakt igenom.
En härlig känsla som jag tycker kommer fram varje gång jag lyssnar på deras musik.
Den härliga rocken i Audioslave där Chris röst passar in PERFEKT med resten av bandets underbara komp.
Man ryser, musiken gör en något så otroligt pepp.
Men jag måste säga att i klippet nedanför så är Chris så fullkomligt snygg. Klippet är från Audioslave-eran. Det är något, jag vet inte. Kanske det är håret som gör det? Eller linnet? Eller bara hela altet?
I vilket fall som helst så är han het, het, het. Brukar inte säga det om honom annars, eftersom allt jag fokuserar på som har med honom är hans Röst och hans Musik. Kanske låter som att jag ljuger, men det är faktiskt sant.
Dom som känner mig vet vad jag menar. Min kärlek till den musik som Soundgarden skapade är far away from this world. Musiken har gett mig så mycket i mitt liv att jag inte ens kan beskriva det i ord.
Soundgarden är hela mitt liv, min liv spelas i deras musik. Det är rätt läskigt, men det är faktiskt sant.
Men här är klippet iallafall. (Har för övrigt Ingen aning vilket språk texten är på, men whattahell!)
Ciao 'n peace!
/Liv.
En härlig känsla som jag tycker kommer fram varje gång jag lyssnar på deras musik.
Den härliga rocken i Audioslave där Chris röst passar in PERFEKT med resten av bandets underbara komp.
Man ryser, musiken gör en något så otroligt pepp.
Men jag måste säga att i klippet nedanför så är Chris så fullkomligt snygg. Klippet är från Audioslave-eran. Det är något, jag vet inte. Kanske det är håret som gör det? Eller linnet? Eller bara hela altet?
I vilket fall som helst så är han het, het, het. Brukar inte säga det om honom annars, eftersom allt jag fokuserar på som har med honom är hans Röst och hans Musik. Kanske låter som att jag ljuger, men det är faktiskt sant.
Dom som känner mig vet vad jag menar. Min kärlek till den musik som Soundgarden skapade är far away from this world. Musiken har gett mig så mycket i mitt liv att jag inte ens kan beskriva det i ord.
Soundgarden är hela mitt liv, min liv spelas i deras musik. Det är rätt läskigt, men det är faktiskt sant.
Men här är klippet iallafall. (Har för övrigt Ingen aning vilket språk texten är på, men whattahell!)
Ciao 'n peace!
/Liv.
