inteallsfoerbannad

Igårkväll visades en dokumentär om Cornelis Vreeswijk. Det fick en att inse vilken musikskatt Sverige egentligen bär på. Cornelis, Bellman, Taube, Sundström, Gärdestad, Svenningsson, Scocco, Crafoord...

Sitter och lägger in gamla skivor jag hittade här i huset, skivor som genom åren betytt mycket och lyssnats väldigt mycket på. Samtliga Sundström-skivor, lite Cornelis, ett par Freda'- och Svenningsson-plattor, en massa klassiskt... Och blandband, eller ja blandskivor eller vad man skall kalla det för. Låtar som betydde mycket för en, låtar som väcker många, fina som mindre fina, minnen.

Just nu är favoriterna Cornelis och Sundström, speciellt när han tolkar Edwall.

Man kan tro att denna kategori musik är helt, helt ute och cyklar när det handlar om vad jag lyssnar på, då jag annars nästan enbart lyssnar på musik från andra länder. Men jag har alltid älskat denna del av den svenska musiken, visan och den "gamla" svenska popen. Får väl tacka min far för detta, då han bland annat är ett Gärdestad- och Freda'-fan "från starten". Tack för det, måste jag säga/skriva.

Nu är jag för övrigt inne på min tredje kopp kaffe. Toalettbesök på G.

Ha en skön söndag!
Puss. :*

Allt gick sjukt finemang igår, vilket jag firade med att dra på en shoppingrunda med mamsen idag.
Lite ångest över hur mycket cash som gick åt, men well, I like what i bought.

- Sunglasses, fake Ray Bans, you know.
- Hårinpackning deluxe.
- Skinnjacka från MQ, 1800 pix gick den på, men åh. Den är så, så, så fin. Classic, black, 'mazing.

Påsarna under ögonen är ungefär fem meter långa, så Jävla trött, uh... Och det är slask, slask och åter slask ute, men det är i och för sig ett jävligt bra tecken - Snön försvinner och våren är på väg!
Mars på måndag...

Fan, låter som om jag är full, helt osammanhängade text. Men ja, som sagt, jag är trött som ett as, haha.
Nej, nu skall här slappas, imorgon blir det plugg i stora lass!

Ha en fin helg, puss på nosen.
/Liv.

Prestationsångestfitta.
Ursäkta ordvalet.
Men fyfaaaaaaaaaaaaaan.
När jag går igenom det är jag säker, men när jag tänker på att jag skall gå igenom det inför 24 andra, + 2 megasmarta lärare, imorgon blir jag så osäker att jag gömmer mig under en sten.
Uuuuh, min ångestmagknip är på G, just as yesterday.

Lyssnar på lite Pearl Jam live och hoppas på att det funkar, brukar göra det...

Fyfan. Nu vill jag Verkligen ha ett varmt juni och Berlin och Pearl Jam och Wuhlheide. God redig tysk öl, ett paket Camel i väskan och en mellan pek- och långfingret, varma sommarbrisar en ljummen junikväll, tunna kläder, vita Converse, mellanbrunt hår, ljudet av att världens bästa band står framför mig och leverar de vackraste melodierna som finns.

GE. MIG. SNÄLLA.

Hungrig som ett as. Vart fan är all mat?? Gah.
Sitter och filar på Powerpointen ändå, suck. Prestationsångesten ler stort, usch, f to the u.

Jaja. Bara att köra.
:*

Såhär känner jag mig just nu:

Ginza är gudar och min Stickman kom idag! Woho! Lyckan är fan på topp här, alltså.
Allt är fixat och tränat och shitat inför PowerPointen imorgon, så nu skall jag chillipilla här.
Eller skriva på uppsatsen, dock är jag nästan färdig. Shit, är ovan vid att vara ute i så pass god tid. Är inställd på att ha femtioelva saker att göra, men ickeicke! Yeah.

Här, bild(er), ursäkta fettolåren.
Puss.
/Liv.

... Och Sverige vann!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Marcus Hellner, vilken man!

Herrarnas stafett ikväll! Sp-p-pännande!

T to the R to the Ö to the T to the T... yeah, you get it.
Nu inne i pluggperioden med stort P. Men det ska vi la fixa.. !
Snart det är sommar, ju. Fast just nu känns den lååååångt borta, med tanke på att det är ungefär trettio minus ute... Känns det som. Fyfan.

Nåja, nog klagat.
Igår lekte jag med mina små finisar på Arre. Det är så skönt att man har några som är likna galna som en själv, haha. Slipper man känna sig fullt crazy.

På tal om igår så var gårdagens föreläsning helt hysterisk, haha. Ett exempel är när min lärare ritar två streckgubbar på tavlan, varav en är helt darrig. Han märker utav tystnaden att vi undrar why, så han säger i lugn ton:
"Den har Parkinsons."
Och börjar asgarva.
Vi med.
Haha.
Okej, inte schysst att skämta om sådant, men fan... Ja, ni kanske kan förstå flumm-nivån på hans föreläsningar. Haha. Helt galet.

Nej, nog snickelisnackat, nu skall jag... göra något annat.
Puss på er.
/Liv.

Vet inte... Favvotröjan iallafall.

På blogghumör, som ni kanske märker. Skriver en massa skit hela tiden. Man får väl passa på, snart dyker jag ner i råpluggandets värld så då lär det inte bli så mycket av bloggvaran...
Drar snart in till skolan, känner mig jävligt seriös som kommer till skolan två timmar innan föreläsningen för att plugga och förbereda en Powerpointredovisning med en klasskompis. Seriös tjej, eller något.

Aja.

Nu skall jag beställa Stickman-tröjan. Nu när vårt hostel var så pass mycket billigare än vad jag planerat kan jag unna mig denna vackra tröja.

Nej, köp av tröja, sedan mot skolan!
Ha en fin vecka snyggingar.

Puss.
/Liv.

Så nu har vi då boende i Berlin...
Sitter och lyssnar på Pearl Jam och fan, egentligen borde jag inte, blir så jävla nervös.
Eddies sammetslena röst, den vackra, otroligt känsliga musiken.
Fy fan, vänner, detta är det bästa e-v-e-r. Snart är det mars och oh, vad vackert.
Kan bara säga vackert, för det är fan det det är.

Nedanstående låt och framförande får mig Verkligen att inse att jag faktiskt skall se dom. Jag skall fan i mig se Pearl Jam. Sure, framträdandet nedanför är snart 18 år gammalt, men I can tell you, they still got the same feeling. Det är en av tusen andra saker som gör dom till ett så amazing band.
ÅH.
Lilla Eddie med den stora rösten.

Boende i Berlin bokat, check!
Vi stannar en natt till, men kommer ändå billigare undan än det stället vi hade tänkt stanna på i två nätter.
Åh, trots snön och trots att det är över 4 månader kvar känns det SÅHÄR nära just nu!
Iiiih!

♥♥♥♥♥♥
♥♥♥♥♥♥
♥♥♥♥♥♥
♥♥♥♥♥♥

Idag visas dokumentären om Ola Salo. Detta får mig självklart att tänka tillbaka på de tio år som denna man och hans band funnits i mitt liv, vissa år mer, andra mindre.

2000
Dagen före min födelsedag spelade Ark på Malmöfestivalen. Jag hade bara hört talas om dom innan, och ville mest åka till M-festivalen för att Marcoolio spelade före eller efter. Haha. Dock sket sig allting och jag fick stanna hemma och vara sur istället.
Kring skivsläppet av "We Are The Ark" började min brors lovsång av bandet, då han lyssnat på dem sedan "Let your body decide" först började ljuda i radion. Han hade varit på signeringen av debutalbumet, och ville mycket mer än gärna spela plattan för mig. Jag minns en eftermiddag då jag sprang efter honom upp på hans rum, han stoppade i skivan i sin stereo, klickade fram spår 7, höjde volymen och sade:
"Har du hört den? Känner du igen den?"
"Ja", ljög jag för att verka smart och lika tuff som honom.
Efter den dagen började jag sno skivan och lyssna på den i mitt rum, ända tills han kom på det, då spelade jag in skivan på kasset och lyssnade bokstavligen sönder kassetten något år senare.

2001
The Ark var nu en del av mitt liv, och det enda jag gjorde om dagarna var att vara inne på gamla theark.nu och, framförallt, theark.rr.nu, samt andra sidor på nätet med videor, bilder, intervjuer. Jag skolkade (inte bara för den anledningen, men en av dem) hela tiden, satt mycket hellre i mitt nytapetserade blåa rum och lyssnade på kassetten.
Minns sommaren, minns Rocktåget, Rocktåget som jag inte fick gå på i Malmö, då jag var på tok för ung, enligt min mammas tycke.
På hösten började jag i en teatergrupp och lärde känna M och E. M var minst lika Arktokig som jag, hon hade varit på Malmöspelningen, minns hur avundsjuk jag var. Vi brukade hänga i hennes stora villa och kolla på videoinspelningar från Arks spelning på Hultsfred -01. Jag minns det som om det vore igår.

2002
I februari var jag på "Calleth you, cometh I"-signering. Så otroligt nervös jag var, vi köade i skivbutiken i tre timmar, haha. Nödvändigt. Det var mäktigt. En liten 13-åring som får träffa sina största idoler, ja, ni förstår nog hur mäktigt det var.
Fick min vän Anna att lyssna på Ark, som innan avskytt dom mer än... typ... bajs. Var lite stolt över mig själv.
Bytte till M och E's skola, där fler Arknördar gick, så vi blev ett litet Arknördgäng. Minns "In Lust We Trust"-signeringen, minns att jag sket på mig när Ola kände igen mig. Det var stort för en liten sketen fjortonåring.
Var på min första spelning med bandet på Mejeriet i november. Vi stod längst fram framför det stora vita skynket och var så nervösa att vi nästan pissade på oss. Minns att alla slängde upp sjalar under spelningen, vilka samtliga prydde Olas hals efter ett stund. Varmt, check.
Minns att jag lärde känna Tilda och Mia, två av "de tre essen", som de kallades i Arkfansmun. Minns att de var jättetrevliga. Minns att en utav de första ölen jag och M smakade var Jepsons. Haha.

2003
Ett smått kaotiskt år av många anledningar, men jag var mer inne i Ark än tidigare, nästan. Kan bero på att jag var lite äldre och fick mer tillåtelse att se dom på fler ställen av mina föräldrar. Minns F, som då var min älskade bästa vän från Stockholm. Minns spelningen på KB med henne och hennes vän. Minns "Disease". Minns min stora vägg i rummet som var tapetserad från topp till tå med Arkplanscher. Minns hur stolt jag var över den, och hur impade, eller snarare skräckslagna kanske, andra blev av den.
Minns Helsingborg på sommaren, minns den smått legendariska M-ö-festivalspelningen där mer än tusen blev frälsta (min mamma, till exempel), minns teckningarna, minns mycket från detta år.
Mest av allt minns jag att jag mitt i en pågående depression fick för mig att Ark skulle splittras och blev ännu mer deprimerad.

2004
Började gymnasiet, Ark hade någonslags paus. Minns att annan musik kom in i mitt liv. Minns Stefan Sundström, minns The Doors.
Minns Kalasturnén i Malmö med N. Minns Ola och Martin, minns ett varmt samtal. Minns att jag kände att jag verkligen hade saknat dom.

2005
Det galna året. Vart skall jag börja? Kan börja med signeringen av "State of The Ark". Jag tog med en skitflummig bild från typ OKEJ eller någon liknande tidning, minns att Jepson och Sylvester asgarvade när de såg deras 5 år yngre små nunor. Flum.
Sedan, kortfattat: Minns "Musikbyrån" på Mejeriet, minns den sjuka spelningen på Tivoli i Hbg dagen efter och ett väldigt fint samtal där efter, minns Borlänge, minns hur jag och Anna av någon anledning hamnade i Stockholm istället för Göteborg efter spelningen i Borlänge.
Minns Yavi (<3).
Minns även hur jag, trots att ha sett de land och rike runt samma sommar, började känna mig "gammal", eller iallafall att det för min del inte riktigt var samma sak längre. Jag hade haft skitroligt och hade fått många fina minnen, men kände att det var nog med det där hysteriska, det var inte Liv längre.
Minns Soundgarden, minns grungen, minns ett nytt kapitel.

2006
Minns Olas mässa, tror det var detta året, i början. Minns pojkvän. Minns bråk, bråk och mer bråk. Minns mitt svek. Minns hur jag from time to time levde på fina minnen, men även sjönk ner i grungevågen, och trivdes som fan.

2007
Minns "Prayer for the Weekend", minns att jag förutom ett fåtal låtar, nästintill spydde galla när jag hörde skivan. Minns Melodifestivalen, och hur jag skiftade mellan att flumskratta till att nästan skämmas. Minns att jag inte riktigt förstod vad fan dom höll på med.
Minns "the reunion" med Yavi, minns spelningen på KB, minns hur jag chansade och för femtioelfte gången önskade "Siamese Centerfold", minns hur Ola började sjunga på detta mästerverk. Minns hur jag skrek till och hur tårar började samlas. Minns hur jag för en stund kände mig som tolv igen. Minns hur glad jag blev. Minns hur jag skrek "tack" tills jag nästan blev hes. Minns akut operation två dagar efter.
Minns en hemsk sommar. Minns en fantastisk spelning i Stockholm med den nya idolen, Chris Cornell.
Minns Malmöfestivalen. Minns att det var roligt, inte fantastiskt, men roligt.
Minns hur kärleken till Pearl Jam blev starkare än starkast och de tog alla troner och första-, andra- och tredjeplatser där finns.

2008, 2009, 2010
Helt ärligt, vänner. Jag har inga Arkminnen från dessa åren, jag har inte lyssnat på dom at all, förutom at mina och Annas fester, där "Prayer for the weekend" (låten, Inte hela plattan) alltid går igång.
Jag har blivit äldre, men framförallt har ny musik "tagit upp" min tid, som ni nog är väl medvetna om.

Sammanfattningsvis kan jag säga som såhär:

Trots att jag verkligen inte alls lyssnar på The Ark längre, finns ändå min kärlek till dom kvar. Tio år har snart gått sedan jag började lyssna på dom och jag har varit med om en massa sjuka och roliga saker dessa år.
Dock var det då, liksom, jag kan inte gå runt och leva på minnen, vilket jag gjorde jävligt länge.
Det räcker med att de finns där, och att jag vet att jag var med om dom, sedan måste jag blicka framåt och se fram emot allt roligt och spännande som finns där framme. Men Ark kommer alltid finnas hos mig, mina små hjältar, och Självklart skall jag sätta mig ned och kolla på dokumentären om Ola. Han var ju trots allt min absolut största idol och inspirationskälla från att jag var 12 till att jag var 17, och han är fortfarande en väldigt stor inspiration. I still diggar him, haha.

Woah, långt. Men vafan, om man "firar" 10 år måste man fan skriva något, right?
Puss på er älsklingar, här kommer lite roliga, fina och flummiga bilder från åren, framförallt -05.
:*
/Liv.




Kollasminketherregudramlatnerienburkögonskugga, tjejen?



2003. JAG VET. Haha.

Fredag. ♥
Skola till 12.00, sedan hem och börja lägga upp mallen för ett arbete, samt ha Monty Python i bakgrunden för, kanske inte inspiration då det skall vara ett seriöst arbete, men väldigt mycket pepp.
Sedan är det Salo-dokumentären ikväll, fast fan, varför skall det vara samtidigt som På Spåret? Jävligt irriterande... Vi får la se hur vi gör med den saken.
Imorgon kommer min storebror på besök. Det blir flum, Oscarsfilmgluttande, samt hånskratt åt Mello.
Söndag blir väl plugg, antar jag.

Rätt skön helg. Jag är så jävla sliten och stressad, att partaj och liknande finns inte på kartan, iallafall inte de närmsta veckorna. Uh. Kul.

Hoppas ni får en fin och skön helg bebisar, nu skall jag iväg till bussen.
Puss.
/Liv.

Om jag i förra inlägget beskrev hur långt det kändes till våren och sommaren, kan jag säga som så att det pågående snöovädret får det att kännas Ännu längre bort.
För helvete. VI FATTAR NU! Det är som att snön konstant vill göra sig hörd. "Titta här är jag! Jag är vit! Kolla så kollosalt mycket av min vara det kan komma, häftigt va?"
Det var "häftigt", eller snarare härligt och mysigt, under jul- och nyårsveckorna, nu suger det bara.

Vill ha sommar. Värme, lätta kläder, snygga solglasögon, uteserveringar... Berlin.
132 dagar till Pearl Jam, 131 till vi åker till vackra Berlin.
När jag började räkna var det över 200. Oh yeah.
Fast ja, som sagt känns det snarare som 1310 dagar tills vi åker, på grund av snöhelvetet... Suck.

19.00 och 20.00 måste ni kolla på SVT, iallafall om ni, som jag, är sportnördar. Skidskytte gånger två, kvinnorna och sedan männen. Jonsson lär faila, men Ferry kan mycket väl överraska igen. Åh, vilken nörd jag är.

På tal om TV kommer dokumentären om Ola imorgon, "Ola Svensson Superstar". Ett måste, såklart, för en gammal Arknörd som jag. Firar 10 år i år med de små snubbarna, helt galet.

Nu skall jag kolla igenom och skriva ut min komplettering av det sjukt svåra arbetet (som för övrigt i princip hela klassen behövde komplettera, så jag behöver inte känna mig allt för misslyckad...), sedan blir det käk i stora lass. Eller inte. Mat iallafall.

Ta hand om er.
Puss.
/Liv.

Känner mig som ett ägg utan innehåll
Ett tunnt skal som när som helst kan knäckas, bryta ihop

Give me the strength

Ett litet snabbt inlägg innan världens bästa "På Spåret" börjar (tyvärr med deppiga Birro som skall göra det han är bäst på; deppa).

För övrigt, en man:
SALEM
AL
FAKIR

Sedan hans älskade uppenbarande med sin fantastiska låt i Melodifestivalen i lördags har jag återigen börjat lyssna apmycket på honom, speciellt debutskivan. Fy faaan, den mannen är egentligen bäst. I Sverige är han iallafall bäst, bäst och bäst.

OCH DET ÄR HELG! Självklart är jag tvungen att skriva det med, så jäkla mycket kärlek på det. Lite trist att praktiken är över för denna gång, kommer sakna mina små crazy sjuor, but I'll be back, som Schwazzan en gång sade...

...

Så, nu skall jag kolla på Deppot och njuta av ett av de absolut bästa programmen ever.

...

Ok, nu får jag veta att "På spåret" inte börjar förren 20.30 av någon jävla anledning, aja, mer tid till flummande på youtube, haha... Säger bara en sak: Sök på "Falling people", HAH! Skrattgråt på hög nivå!

Ha en lovely kväll!
Puss.
/Liv.

Oh gosh, idag var en mycket bra dag, men idag var även en väldigt slitsam dag.
Trust me, om ni av någon anledning fått bilden av att läraryrket är ett lätt yrke, har ni haft fel bild.
Heeelt fel.
All planering, allt som händer på själva lektionerna, all reflektion, all diskussion, allt, allt, allt.
Det är slitsamt, och jag är ändå bara praktikant än så länge (fast jag redan vikarierat a whole day förra veckan - sjukt roligt!).
Men tror nu inte att jag sitter och klagar, nono, det är verkligen sjukt intressant och det jag har varit med om och lärt mig de senaste två veckorna har gett mig sååå mycket, både för resten av min utbildning, och självklart resten av mitt framtida yrkesliv.

Men som sagt, slitsamt är det, som in i.

Imorgon blir en, om inte mer, lika stressig dag. Svenska (ett av mina huvudämnen) med två sjuor, tyska (verkligen INTE mitt huvudämne, men ändock jävligt intressant) med åttorna, samt tyska med världens härligaste nior.
Sedan blir det lunch på Entré och bowling med de små crazy sjundeklassarna, haha. Föräldramöte på kvällen och sedan läsa lite i brors samhällsbok.

Woah. Much to do.
Därför tänker jag sätta på lite Stone Temple Pilots or Pearl Jam, samt spela Uno (bästa thingen on Facebook ever! Beroendeframkallande) med A och H. Ni-i-i-ice.

Take care sweeties.
<3
/Liv.

Här skall jag dansa, skratta, gråta och njuta av Pearl Jam om 141 dagar! Love <3

Listening to Bryan Adams. I was at youtube, and they recommended "(Everything I do) I do it for you". Clicked on the video and took a walk at memory lane. My God.
Bryan Adams was my first big idol, my first love. Don't ask me why I started listen to him, I guess MTV showed "The only thing that looks good on me is you" and I just fell in love with the music.
Spice Girls came, Depeche Mode came, The Ark came, Soundgarden came, Pearl Jam came, a lot of music came in to my life and I just stopped listen to the music. Something that's quite understandable, I mean, I was 8-9 when I listened to the music, of course other things came.

But you know, now when I'm listening to it... God, I miss it. Being 8 and just rockin' it. Haha.
I of course, still find the music effing amazing, really great, especially "The only thing...", "(Everything I do)..." and "Have you ever really loved a woman?".

Oh, sweet 90's... <3


Remember, folks? ;-)

I'm listening to an angy Vedder (the best), just finished preparing for my first lesson ever, counting down the days til Pearl Jam (148), thinking about stupid people and stupid familymembers (yeah, some of them doesn't even counts as "people"), longing for saturday and Ariman (yes, there's going to be a beer or six), smiling at Waltz Oscarnomination, thinking about how much I want summer, warm nights and sunny days.
And yeah, I did mention that I'm listening to an angry Vedder (read "Ten"), did I?
You could mention that again.

I love this, he sure was (is) beautiful in every way there is.