Into the Wild

Hur ska jag kunna uttrycka känslorna som finns inuti mig just nu utan att låta som en amerikansk film?
Jag känner mig så fånigt lycklig förtillfället, fånigt för att inget speciellt har hänt, jag har bara sett en film.

En film.

Det är något magiskt mellan mig och filmer, jag vet när jag borde se en film på bioduken före jag laddar ner den, uppleva det magiska surroundljudet, den stora skärmen, och tusen, tusen känslor.
Om man ska se "Into the Wild" måste man se den på bio först, det något som är helt självklart.
Alltså... Hela kvällen på bion satt jag helt förtrollad, både utav det fantastiska skådespel alla i filmen bjöd på, framförallt fantastiska och otroligt vackra Emile Hirsch, huvudrollen.
Men även fotot. Alltså, sure filmen kan absolut ses som en "locka till sig turister till USA"-film, men det skiter jag i, för om fallet nu av någon jävligt konstig anledning skulle vara det, hade Penn och crew:et gjort ett jävligt bra jobb, efter att ha sett den här filmen som jag har velat sjukt, sjukt länge, vill jag bara ännu mer flytta till USA. De vackra bergen, de magiska stränderna, Grand Canyon, The American Desert, Alaskas vackra landskap, Allt.

Jag orkar inte förklara filmens handling, i korta drag kan jag säga att den handlar om en kille som sticker från sin säkra och oönskade framtid, ut i det vilda, "Into the Wild", för att finna den sanna lyckan, leva ett liv utan pengar osv.
Först när jag fick veta om filmen, vilket jag fick någon gång i mitten av förra året då jag läste på PJ's forum att Ed skrev musiken till Penn's nya film, ville jag mest se den som det Pearl Jam-fan jag var, sure jag hade redan hört Eddie's soundtrack, men hell yeah att man vill se/höra den på bioduken!
Men ju mer jag läste om filmen ju mer ville jag se den som den enorma filmnörd jag är. Och faktumet att det är en verklighetsbaserad film, ja, det gjorde mig ännu mer sugen på att se den.
Men självklart fanns det en liten del av mig fortfarande såg filmen för Ed's musiks skull.

Jag fann mig själv halvlutad/halvstående de sista minuterna av filmen. Jag var så inne i den, jag var så betagen, att jag inte kunde kontrollera min kropp. Tur att jag satt allra längst bak i salongen, annars hade någon lugnt störst sig på mig... Haha.
Jag trodde "There will be blood" skulle vara min favoritfilm från 2007, men den har fått konkurrens.
Jag trodde inte "Into the Wild" skulle vara Så bra, jag trodde och visste att den skulle vara Bra, men inte Så Jävla Underbart Bra som den här filmen är. Det är fantastiskt.

Nu ska jag sluta babbla, det här blev allt för långt än vad jag hade miniplanerat i min hjärna...
Men se filmen, om ni planerar att se något framöver, den är så otroligt vacker.

Jag kan inte säga mer än så. Den är vacker. Fan, jag börjar bara böla igen när jag tänker på den...


Peace.
/Liv.

image290

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0