Precious
Alltså...
Det känns som att jag de senaste dagarna har fått veta att jag ska se DM om och om igen.
Note: Jag ska inte se dom flera gånger än då på Arvika, vad jag vet, dock funderar jag på att åka till Paris och se dom, om jag får ett jobb och så... MEN IALLAFALL. Jag inser det gång på gång, om och om igen, att jag ska se dom. Får fjärilar magen, eller hur man ska uttrycka det, hela tiden.
Och det hjälper inte heller riktigt att man sitter och lyssnar på "The Sinner in me" samtidigt... verkligen inte... Men frågan är om man egentligen vill bli "hjälpt" med mitt tillstånd...
Men ja... fan vad jag längtar... ! Imorgon är det sju månader kvar. Som jag har väntat. Som jag skrev i min bIlDdAgBoK idag; Den här gången behöver jag inte heller vara orolig för att inte kunna gå, då jag köpt biljetten med egna cash.
Innan har det alltid resulterat i att min farsa supit upp min pengar, alt., som han själv uttryckt det; "Glömt köpa biljetten". Gah... Men nu behöver jag inte vara orolig!
Behöver jag ens nämna att jag kommer att vara världens lyckligaste? Nej, trodde inte det va...
<3
(random människas bild) Den här tatueringen har Amanda funderat på att tatuera in någonstans på ryggen ett bra tag nu... Vi får se när la det blir av!
Världens bästa människa. (Och hetaste...)
