inteallsfoerbannad

På onsdag är det inte bara åtta veckor till Pearl Jam.
Det är exakt två månader till vi åker till Berlin.
Nu börjar det verkligen närma sig, mina vänner. Snart står jag där i/på? Wuhlheide, nervös som ett as.
Alltså, bara jag tänker på att Eddie, Jeff, Stone och Mike kommer stå där framme.........
AWH MAH GAWHD!

<3

Fy fan vad jag saknar Depeche Mode...
Lyssnar på Songs of Faith and Devotion och känner mig som åtta igen...
Inte för att jag lyssnade på plattan när jag var åtta, utan snarare att de där känslorna kommer upp...
Sjukt mörk skiva, men så fruktansvärt bra. "Judas", "One Caress", "Walking in my shoes", "Condemnation", "I Feel You"... Åh.
Vill se dem igen. Och igen. Och igen. Och igen.
...

Men jag har världens bästa Pearl Jam om lite mer än två månader. Åh.

Men Depeche Mode. De är liksom... Historien om min uppväxt och överlevnad.
Kärlek.

Alltså, mr. Martin L Gore. Herre min... Den mannen...
Depeche Mode överhuvudtaget. Inte direkt någon nyhet, men herregud vilket starkt, fantastiskt, mäktigt, underbart band.
Åh.

I miss them. Saknar att stå där framme vid Vintergatan, trots all skit, och kissa på mig av nervositet när bandet gick upp på scenen.
Saknar att stå där framme i Malmö Arena och kasta ballonger under "Policy of Truth", gråta, skratta, vara där tillsammans med världens finaste människor.

Men framförallt:

Saknar att ha Martin L Gore två meter framför sig, leendes, täckt av glitter. Lilla Martin. Jag kan verkligen inte fatta det, att jag stod så nära min hjälte. Alltså, det går inte ens att beskriva. Det låter bara patetiskt. Men det var så otroligt ofattbart, jag kunde knappt förstå det, att liksom Martin stod framför mig. Att se honom, och Dave med för den delen, så nära... Åh, mäktigaste känslan jag någonsin känt.

Puss, puss, puss och puss gånger femtio miljarder.

:*

Alltså, wow.
Visst, utan Layne är de inte samma band, men fatta, fatta!, vad chockad jag blev när jag läste att Alice in fucking Chains spelar på Peace and Love i år!! Say whaaa??!
De spelar dock den första juli, då springer bror och jag runt lyckliga i Berlin över att ha sett Pearl Jam dagen innan, så det blir inget AiC för mig... Men shit alltså...

Hahah, när jag var på P&L 2005 var den största akten typ The Ark, hah... Nu är det Alice in Chains... Liiiite skillnad, ja! Hahah...
Men still är det faktum att jag skall se Pearl Jam tuuuuuuuuuuuusen gånger mäktigare än Alice in Chains i Borlänge! Finns inget som kan klå det... :')

För övrigt var det roligt på praktiken, härligt att träffa alla fina människor igen.

Aja, har inget mer intressant att skriva, var bara tvungen att få ur mig hela AiC-grejen... Hahah.

Ta hand om er.
Puss. :*
/Liv.

... or 91 days.
Älskade, älskade Pearl Jam. Jag kan inte riktigt fatta att jag skall se er snart.
SÅ behövligt, om ni bara visste hur mycket jag behöver se dom just nu.
Det kommer vara det vackraste någonsin, höra Eddie Vedders vackra, mörka stämma ljuda genom ett sommarvackert kvällsBerlin...

<3

:*
/Liv.

Arks nya låt är rätt... platt.
Ola sjunger iallafall lika bra som vanligt, och har en jäkla snygg frilla.

Förra årets Arvikafestival var, åtminstone för A och min del, enbart tillägnad Depeche Mode.
Dock stod inte synthgudarna för festivalens spelning.
Nej, det gjorde ett Helt annat band, ett band man kanske inte tänker "Åh, Arvikafestivalband!" om man ser utifrån synthvyn.
Jo, jag snackar om Mustasch.

Jävlar vilken spelning de drog till med på Arvika! Till och med A, som Verkligen inte är en rocktös, tyckte de var grymma. För min del var det ungefär musikalisk orgasm på den spelningen, och Mustasch överhuvudtaget.
Egentligen är musiken för hård för att vara my egentliga cup of tea. Men nu när jag lyssnar igenom dom på Grooveshark... Oh my. Fy fan vad härlig musik, så perfekt.


Var bara tvungen att skriva ovanstående två stycken, sorry. Blev bara så paff över hur awesome musiken är. Puss på dom.

Har bara slappat i helgen. Fredag var Skittrevligt, really! God fransk löksoppa med doppat bröd och hela faderullan. "Mummig" äppelkaka, samt det godaste mousserade vinet jag ever tasted. Måste dra en runda till Systemet och leta efter det känner jag...

Hoppas ni hade en mysig/galen/härlig helg, snuttar.
:*
/Liv.

15 VECKOR KVAR
Så nervös.

För övrigt är det mesta blä men vafan, det är 15 veckor kvar till Pearl Jam för helvete!
För övrigt#2 skall jag köpa något av nedanstående par när cashen rullar in, tror jag bestämt. Puss.

Måndag, solen skiner och jag har inga planer för dagen.
Igår var kaos, kaos och åter kaos. Allting vändes upp och ned och jag kände att det enda som kunde rädda mig var tanken på att Pearl Jam väntade i juni.
Just nu är läget stabilt, fortfarande spänt, men fuck, jag är van vid spända lägen. My whole life has been like that.
It's just to keep on going, annars fastnar man.

Och jag har ju Pearl Jam som väntar i juni. Det kommer vara det vackraste någonsin, och framträdandet på SNL i lördags får mig verkligen att le. De är så fina, så bäst, skickar styrka till alla som behöver det.
Thank you for helping me.

I lördags:

Yo.
Jäkligt ofett att Salem inte vann. Buhu. Jättebebisen får representera oss i Norge. Lycka till... haha.
Jaja.

Sitter och lyssnar på Jamiroquai, ohh. Sommar som fan. Jay Kay har alltid lyckats få mig glad, den lilla mannen.

Gillar att jag är ledig imorrn, perfect for studier så jag kan slappa ännu mer idag, haha. Jävla lato är vad jag är. Men det gillar vi. Säger vi.

Okej, jag är alldeles för flummig för att blogga, ni får ha en underbar söndag snyggingar.
:*
/Liv.

Läste nyss att förra året Pearl Jam spelade på Wuhlheide sålde biljetterna inte slut förens två dagar innan spelningen.
I år sålde de slut 4 månader innan.
18.000 biljetter.
Love you.

Idag är det exakt 16 veckor till Pearl Jam.
Bara så ni vet.
GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!

Blää, klockan är över tio och jag har inte duschat än. Smartass!
I helgen skall jag äntligen få träffa min älskade Anna igen, skall hem till henne och hennes familj och käka gott och kolla på Mello. Wunderbart. Har jag förresten sagt/skrivit att hon är gravid? Om inte - Anna är gravid! Hon är i tolfte veckan om jag inte minns helt fel. Helt fantastiskt, iih.

Näe, mot duschen, som fan. Här får ni en liten video, Eddie soundcheckar inför spelningen i Verona, "Immortality". Det är när jag ser sådana här videor som jag verkligen bara "Wow, jag skall se den mannen... På riktigt." och det kittlas i magen. Åh. :,-)

Nej, duschen var det ja.
:*
/Liv.

Fåtal biljetter kvar.
Snart är vi 17.000 leende snubbar på en och samma utomhusarena.
Åh. :')
Som jag skrev tidigare; Sådant Jävla Pirr I Magen.
Och så sitter man och lyssnar på "Footsteps", gör ju inte pirret mindre.
Oh, oh, oh.
Så bäst. Snart är det Berlin-sol, Berlin-värme, Berlin-glädje, Berlin-öl, Berlin-syster&bror, Berlin-lycka, Berlin-Pearl Jam.
Tänk att musik kan få en att må så jävla bra.

<3

Pirr i magen. Madison Square Garden 25/6-2008.
Typ, jättemegagaletapmycket pirr. 120 dagar kvar, 118 tills vi åker.
Fyyyyy faaaaaaaaaa-an!
Kan inte riktigt fatta det. Liksom... Nej, kan inte riktigt fatta det. Kommer väl fatta det när vi står och väntar på bussen som tar oss till Berlin.
Kommer nog fatta det när vi står utanför ingången till Wuhlheide.
Ser scenen.

Åh. Pirr i magen gånger några miljarder.

(Sedan fick jag något mail på FB angående att någon vill att jag skall intervjua Peter Franzén. Tror det iallafall, utav det jag kunde översätta från finskan. Ehm... Snygg man iallafall.)

Här kommer några SKITFLUMMIGA bilder jag hittade på en FB-grupp igår. Den första är Så. Jävla. Bäst. Hahahahahah! Humor.