Love

Fy fan vad jag saknar Depeche Mode...
Lyssnar på Songs of Faith and Devotion och känner mig som åtta igen...
Inte för att jag lyssnade på plattan när jag var åtta, utan snarare att de där känslorna kommer upp...
Sjukt mörk skiva, men så fruktansvärt bra. "Judas", "One Caress", "Walking in my shoes", "Condemnation", "I Feel You"... Åh.
Vill se dem igen. Och igen. Och igen. Och igen.
...

Men jag har världens bästa Pearl Jam om lite mer än två månader. Åh.

Men Depeche Mode. De är liksom... Historien om min uppväxt och överlevnad.
Kärlek.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0