Minnen av Arvika

heart icon Många runtomkring mig måste nog varit jäkligt irriterade när jag satt och asgarvade åt Thåström under hans spelning. I början var det bara lite halvskratt, men så fort mannen började sjunga "FAAAAN, FAAAN, FAAAAAAAAAAN!" kunde jag inte hålla mig längre och började asgarva, samtidigt som jag vrålade "Seriöst?!!".
Kanske lite elakt. Förlåt alla Thåström-fans.

heart icon De två männen som vid första åsyn endast utstrålade "skabb" när de helt obekymrat gick fram och snackade med mig och Amanda, men efter att ha stått ett mycket bra tag och, istället för att försöka fly därifrån, istället diskutera gamla Depeche-turnéer och storheten i världens bästa band, kom vi fram till att dom inte var så läskiga ändå.

heart icon När vi filmade mosandet av vårt tält vi köpt med oss, som för övrigt var sämst ever, fucking Rusta-tält! Hur ingen kunde mosa det, det var för starkt, men det brakade av någon anledning ihop när T slängde sig på det, haha...

Här:


heart icon  När jag, dum nog, satt ute i solen med ungefär noll kläder på mig, resulterade i att jag gick runt och såg ut som en kräfta med pilotbrillor. Brought sexy back.

heart icon  Känslan som fanns inom mig och Amanda halvtimmen innan Depeche Mode gick upp på scenen, vi bölade konstant, startade DM-allsång tillsammans med de andra längst fram, flummade med det sjukt sköna DM-paret vi träffade under köandet. Fast mäktigast var när de första tonerna drog igång och en efter en kom de in, Fletch, Marre, Davve. Mäktigast var självklart när Marre kom in, jag var tvungen att kolla bort och sedan kolla tillbaka för att vara säker på att han verkligen var där. Och jo, nog var han det! My hero.

heart icon "Pop-up":erna som hängde i skogen mellan festivalområdet och campingen. Bäst idé ever! Så jävla roliga!

heart icon  Hänget i sofforna vid live-radion. Vi satt där en hel lunch+eftermiddag, flummade med radiodudesen, hånskrattade åt sämsta Anna Ternheim eller hur fan hennes efternamn stavas. Så jävla nice.


Plus allt annat. Fan vad jag saknar Arvika!!!!
Men snart blir jag lycklig igen, snart är det återigen dags för lyckotårar och ren, sann glädje - Depeche Mode!

Ha det fint snyggingar.
Puss.
/Liv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0