Hm...

Vi 80-talister som växte upp under 90-talet minns "Where the wild roses grow", "Smells like teen spirit", "Wannabe", vi minns "Black Hole Sun" och hur rädd vi var för videon när allas ansikten förvrängdes.

Sedan växte vi upp. Vissa blev alternativa, började lyssna på Kent och Broder Daniel, andra fortsatte i grungespåren och lyssnade på Nirvana och Temple of the Dog, andra dök ner i R&B'n och ligger bekvämt kvar där än idag.

Själv försvann jag iväg i The Arks värld. Lämnade en uppväxt där framförallt Nick Cave och Ted Gärdestad stod i centrum hos mina föräldrar, åt sidan. Nu var det dags för en att själv skapa sin egen musiksmak.

Man entrade 16 och gick tillbaka till 90-talet. Soundgarden. Chris Cornell. Mycket av de varorna.
Nu har Chris varit tyst. Fram tills nu, idag, eller ja, snart, om några dagar. "Scream". Chris polar med Timbaland.
Remember I told you I hated it? Sedan att I loved it, eller åtminstone de låtar jag hört. Singlarna.
So, what now? How does it make me feel? Usch. De enda låtarna som funkar att lyssna på är de som man redan hade hört sedan tidigare. Resten är bara en drös Timbalandgalla med en fantastisk röst i bakgrunden; Chris'. Suck.
Fast man förväntade sig inte så mycket. Cornell skall vara skrik, höga gitarrer, lite Zeppelinstuk på det hela så är perfektionen där och ler. Inte detta. Nej. Man får testa nya saker men detta är bara too much.
Dock ska jag ändå se honom. Hell yes.

MEN. Jag måste fortfarande erkänna att låten "Scream" är bland de bästa låtarna jag hört. Vacker.

Puss.
/Liv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0