Jag är fan tvungen

Igår blev jag så nostalgisk att det kändes som jag hade en ångestattack. Jag tror jag aldrig har känt så innan, en sådan intensiv nostalgi.

Självklart snackar jag om Ark. De första fem människorna som jag verkligen Älskade. Det är inte bra att fastna på youtube, Allt finns där. Brast gjorde det när jag såg "Vi är The Ark". FATTA vad länge sedan jag såg den sist, 2002? 2003? Åh...

Jag menar, vad fan finns det inte att sakna?

¤ Mejerietkonserten -02 när Ola blir nedgrävd i ett X antal sjalar, halsdukar och gosedjur som publiken slänger upp på scenen, och trots detta fortfarande skuttar runt på scenen och dansar som om ingenting hänt.
¤ Malmöfestivalen -02 med alla härliga fans, framförallt Tilda och Mia (två av de tre essen) som var så fruktansvärt roliga.
¤ Mitt  flickrums ens vägg som var överfyllt av plancher, tidningsutklipp på gubbarna.
¤ Alla jävla signeringar som var så flummiga att ord inte går att förklara. (syftar på alla, men framförallt "In Lust We Trust"-signeringen)
¤ ALLA SPELNINGAR. Varenda Arkspelning har haft sin charm, men jag måste ändå säga att år 2003 bjöd på de härligaste, framförallt spelningarna på Gatufesten i Sundsvall och spelningen på Helsingborgsfestivalen... Oj, oj...
¤ Alla stunder hos min dåvarande bästa vän Marie, kring 01-02 (minns inte vilket av dom), målandes Arktröjor med självlysande färg, tittandes på Hultsfredsspelningen från 2001. Eller var det 2000? Jag minns fan inte...
¤ Alla stunder man satt på sitt rum, med "We Are The Ark" inspelat på kassetband, lyssnandes om och om igen...
¤ Freja från Stockholm (om nu någon minns henne... Vad kallade hon sig på rr.nu? Echo? Något sådant tror jag...). Hon kom ner -03, var i min skola, satt längst bak i klassrummets ena hörn med sin kompis, sedan gick vi på Ark på KB och var lyckligast när "Disease" spelades.
¤ MYCKET, MYCKET MER.

Det är nästan så att man blir 12 igen. Jag saknar det, på många sätt och vis. Den där underbara känslan man hade, jag får den alltid när jag tänker på Ark. För det är det jag tänker på och minns när jag tänker "Ark". Och 2005. Det galna året.
Jag har gjort mycket galet under mina år som "galen" Arkare, både pinsamma och mindre pinsamma saker. Jag vet verkligen inte vad alla andra Arkfans tänkte om mig och mina vänner, och frankly, I don't give a crap.
Jag är så jävla glad att jag upptäckte Ark så tidigt, 2000. Eller snarare: min storebror älskade dom och "smittade" mig. Jag är glad att jag upplevde allt det där, fast mycket av det var ensamt då ingen lyssnade på dom i början. Men jag är ändå överlycklig över att jag gjorde det, att jag aldrig slutade lyssna på dom bara för att alla andra hatade dom. För jag tror helt ärligt att jag nog inte hade suttit här idag om det inte vore för dom.

Thanks guys.

NU: "Angelheads" från Hultsfredsspelningen 2000. Väcker gamla fina minnen...



Puss och kram.

/Liv.

Kommentarer
Postat av: glory glory hallelujah, the ark gonna live forever

http://sydsvenskan.se/nojen/article400189.ece





2009-02-02 @ 06:11:22
Postat av: Liv

Åh, Tilda!

2009-02-02 @ 07:22:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0