Till vildningarnas land
När jag var lite hade jag, som säkert alla andra ungar, en favoritsaga.
En bok jag läste hela, hela tiden. Gång på gång. Trots att jag var riktigt skraj för den.
"Till vildningarnas land".
Jag läste den hela tiden, varje gång var jag rädd för att öppna boken, då vildningarna såg så läskiga ut.
Men de var ju snälla, så man ville ju ändå läsa den. Trots att man var skraj.
Åren gick, jag blev äldre, tonåring, saker som skedde förträngde bort den lilla berättelsen om pojken som for till en ö långt, långt borta.
Tills en dag, då jag sitter i en biosalong med min familj. Vi skulle se den senaste Harry Potter-filmen, om jag inte minns fel... Trailer efter trailer for förbi, precis som alltid.
Men så plötsligt uppenbarar sig en filmsnutt som drar till sig mitt intresse Direkt.
Vad är detta? Vänta, jag vet vad det här är!
Genom hela trailern satt jag och blev mer och mer frustrerad över att jag inte kom på titeln, att det var en barnbok visste jag.
"Where the wild things are" stod det på slutet av trailern.
Jag tror nog att hela biosalongen hörde mitt "ÅÅÅÅÅHHHHH!!!!!!!!!!".
Rysningar, minnen, allting for inom mig. Det var nästan så att den nostalgisk tår föll ner för min ena kind.
Jag såg den idag, filmen. Den var... jag vet inte. Den var fin, pojken var perfekt för rollen, vildningarna var fantastiskt gjorda, det måste ha varit kostymer, inte ens världens skickligaste animatör (stavning?) hade kunnat göra det så verklighetstroget.
Dock vet jag inte riktigt... Kanske hade den här sagan fungerat bättre som kortfilm? För det blev lite mycket tomrum här och var.
Fast överlag var den... mäktig. Man blev varm, go, 6 år igen. Så vackert.
Just nu infinner sig samma känsla inom mig som jag hade när jag var 6 och hade boken i min famn.
Den ligger bredvid mig just nu, faktiskt. Läste den nyss för första gången sedan jag säkert var 8-9...
Visst, den är kort, bara några sidor, men vad mäktig. Vilket budskap.
Jag råder er att försöka få tag på den, eller leta på barnavdelningen på biblioteket.
Och se filmen såklart, det kanske är det lättaste.
För detta är magiskt, mina vänner. Ursäkta mig barnslighet och kanske lätt "överdrivenhet", men denna lilla berättelse betyder SÅ mycket för mig, den betydde det mesta när jag en liten tös som ville komma ifrån mina problem hemma.
Och sådant sätter spår skall ni veta, även en liten saga.
<3
En bok jag läste hela, hela tiden. Gång på gång. Trots att jag var riktigt skraj för den.
"Till vildningarnas land".
Jag läste den hela tiden, varje gång var jag rädd för att öppna boken, då vildningarna såg så läskiga ut.
Men de var ju snälla, så man ville ju ändå läsa den. Trots att man var skraj.
Åren gick, jag blev äldre, tonåring, saker som skedde förträngde bort den lilla berättelsen om pojken som for till en ö långt, långt borta.
Tills en dag, då jag sitter i en biosalong med min familj. Vi skulle se den senaste Harry Potter-filmen, om jag inte minns fel... Trailer efter trailer for förbi, precis som alltid.
Men så plötsligt uppenbarar sig en filmsnutt som drar till sig mitt intresse Direkt.
Vad är detta? Vänta, jag vet vad det här är!
Genom hela trailern satt jag och blev mer och mer frustrerad över att jag inte kom på titeln, att det var en barnbok visste jag.
"Where the wild things are" stod det på slutet av trailern.
Jag tror nog att hela biosalongen hörde mitt "ÅÅÅÅÅHHHHH!!!!!!!!!!".
Rysningar, minnen, allting for inom mig. Det var nästan så att den nostalgisk tår föll ner för min ena kind.
Jag såg den idag, filmen. Den var... jag vet inte. Den var fin, pojken var perfekt för rollen, vildningarna var fantastiskt gjorda, det måste ha varit kostymer, inte ens världens skickligaste animatör (stavning?) hade kunnat göra det så verklighetstroget.
Dock vet jag inte riktigt... Kanske hade den här sagan fungerat bättre som kortfilm? För det blev lite mycket tomrum här och var.
Fast överlag var den... mäktig. Man blev varm, go, 6 år igen. Så vackert.
Just nu infinner sig samma känsla inom mig som jag hade när jag var 6 och hade boken i min famn.
Den ligger bredvid mig just nu, faktiskt. Läste den nyss för första gången sedan jag säkert var 8-9...
Visst, den är kort, bara några sidor, men vad mäktig. Vilket budskap.
Jag råder er att försöka få tag på den, eller leta på barnavdelningen på biblioteket.
Och se filmen såklart, det kanske är det lättaste.
För detta är magiskt, mina vänner. Ursäkta mig barnslighet och kanske lätt "överdrivenhet", men denna lilla berättelse betyder SÅ mycket för mig, den betydde det mesta när jag en liten tös som ville komma ifrån mina problem hemma.
Och sådant sätter spår skall ni veta, även en liten saga.
<3
Kommentarer
Trackback
