Kaleid

Min pappa är som ett enda stort jävla skämt.
Han ringer efter att inte hört av sig på över två månader, som om ingenting har hänt.
Ett "Hur mår du? Hur går det i skolan?",
sedan bär det av med sin "sjukdom" hit och sin "sjukdom" dit, hur hemskt allting är.
Men även att allt kommer att bli bra nu. Perfecto.

Jag vill inte låta som någon tråkig, negativ jävel, men ja ni som känner mig vilket de flesta av er som läser denna blogg gör, vet att det fan inte kommer bli någon förändring på honom.

Och så har han mage att kritisera båda mina bröder. Vad fan i helvetet har dom gjort dig ditt fyllo?
Precis, inget jävla ting.

Borde väl inte ta upp detta här, men jag kände bara för att få ut det. Blir bara så jävla förbannad över det.
Jävla cp, äckel, alkis, idiot, gubbjävel. ARRGHH. Jag vill bara skrika. Riktigt jävla högt. Så fönsterrutorna spricker.
Låta alla höra min frustration, ångest och mina känslor från de gångna 17 åren.
Så ni kanske förstår varför jag ibland kan ses som "skum".

Men det är iallafall 53 dagar till Depeche Mode. Och JAG VET att jag tjatar om det i varenda jävla inlägg, men just nu känner jag... fy fan. Allt som hänt på senaste, all jäkla känslomix. Jag behöver verkligen DM.
SÅ mycket.

Ta hand om er, sötnosar.
Puss.
:*
/Liv.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0