Ett tungt inlägg

Idag blev jag arg. Så, så arg.
När min far dricker, jag menar när han dricker riktigt, riktigt mycket, är han en helt annan person.
Ja, vi vet väl alla hur man blir när man tagit en shot för mycket.
Men tänk er då att man har tre ungar, varav en fortfarande är under tjugo.
Visst att vi alla har sett honom aspackad, umgåtts som tioåringar i hans fyllestinta närvaro, men när han ringer, när han ringer och är så full att varje mening tar fem minuter att säga, skall jag bara låta min lillebror sitta där och lyssna?

Nej. Jag blev arg, som sagt. Ryckte tag i telefonen och skällde ut honom i några minuter, utan att bli avbruten (wow!). Samtidigt halvvänlig, ring om några dagar när du är bakis, inte när du är på toppen av fyllan.

Fuck no.

Ibland undrar jag hur jag klarar av att ha två sjukt egoistiska föräldrar.
Med risk att låta jävligt tyckasyndommigsjälv måste jag ändå säga att jag håller med dom som säger att mellanbarnet = det bortglömda barnet.

Fuckfuckfuck..............





Förlåt. Någonstans måste jag ju få ur mig det, eller hur?

Puss sötnosar.

Hjälper mig jävligt mycket just nu, om ni bara visste...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0