Thoughts, I'm sorry if this is too long...

Björn Axén är så jävla bäst. Bara så att ni vet, liksom. Lockade håret igåreftermiddag, inte så väldans mycket, men ändå så hela håret blev awesome. Inte så jättemycket hårspray som det behövs för den gamla usla vi har, mest sådant där lockspray eller vad fan det kallas. Fructis, you know...
Och hängde jag på Ariman med frillan ett tag, sedan i soffan och kollade på film på kvällen, och så sov jag med frillan, and you know what? Det var awesome ända tills jag duschade nu tidigare ikväll! Siiiick! Bra sick!
That's what I'm talking about when I'm talking about bra locktång.

Nu börjar jag fundera kring om locktång stavas "låcktång" eller "locktång" eller kanske "locktong"?
Nej, allt lät fel, "LOCKTÅNG" ska det självklart vara... Korkade jag...

Lyssnar på "Benaroya hall", ja, Pearl Jam, what else, liksom... Vackert. Riktigt jävla vackert, till och med.
Är smått uttråkad, väntar på att klockan ska bli tio. Började göra mig i ordning vid halv sju, tänkte att faaan, jag kommer inte hinna annars, lika bra att duscha och hela kitet. Sure att det tog sin tid att få håret snyggt, med tanke på att Björn Axén är hos A's föräldrar och jag är fucking stuck with the old one...
Så jag sitter här och skriver ännu ett onödigt blogginlägg att fylla min onödiga blogg med, lyssnar på, just nu, "Fatal", och väntar som sagt på att klockan ska bli tio...
"Fatal", föresten, aukustisk (säkert jättefelstavat...), kan det bli bättre? Ooo, knappt nej! FY FAN VAD VACKERT ALLTSÅ!!!

Ja, ni kanske märker att jag inte har så much to do? Det mesta som blir nerskrivet är sjukt onödig fakta. Alltså, Pearl Jam är inte onödiga, tvärtom, men det kanske inte är så intressant för er som läser som inte ens lyssnar på dom att läsa om hur jag blir gåshudig på alla låtar med dom jag hör... Haha. Sorry.

Men det är något med Pearl Jam aukustisk. Något med Pearl Jam överhuvudtaget. Jag blir helt lyrisk, eller något. Det är så jääääfvlhfsnfla bra!!

Det är föresten bra att jag går omkring i mina svarta megahöga pumps när jag inte ens ska ha på mig dom ikväll... haha. Kände bara för att ha på mig dom, dom är så snygga! Och sköna, som fan!!!

"I belive in miracles". Alltså, "Benaroya hall"-spelningen är så galet bra. Jag menar, när ett helt fantastiskt framträdande har ägt rum, pustar man ut lite, men det blir bara en liten pust, då nästa mästerliga framträdande kommer direkt efter! Alltså........ PUSSSSS.
Jag tror ni förstår mig när jag säger att jag verkligen behöver Pearl Jam live, NU. För så många anledningar. För att få höra Eddies fantastiska röst live, för att få Se dom, bara njuta att deras närvaro och musiken live.
När dagen då jag får reda på att Pearl Jam ska ta en tripp till Europa nästa gång kommer, då kommer ni verkligen inte att bli left away, det första jag kommer göra, efter att ha hoppat runt, skrikigt lite, gråtit lite, brölat lite, är att skriva ett brölinlägg här. So be prepared! Men inte too prepared, tyvärr, då det ser rätt grumligt ut på Europaturnéfronten just nu... TYVÄRR, som fan... GAH!
I need to see them, NOW.

OKEJ... som sagt, FÖRLÅT för detta smått fjortisaktiga inlägg, detta totalt onödiga inlägg, jag kände bara för att skriva av mig lite... Nu är klockan... Fem i nio! Woho! Una hour to go then, och jag kommer behöva locka om håret litta, you know, as I said, sucky locktång... Böglocktång.

Ha en wonderful lördagskväll, y'all!

Peace.
/Liv.


Ni kanske tröttnar på alla jävla Eddie Vedder-bilder jag lägger upp... Jag får ursäkta mig, men ändå samtidigt förklara. Det handlar inte om att jag typ är skitkär i Eddie och lägger upp bilder därför. Visst, Eddie är verkligen inte ful, han är en mycket fager man (läs: speciellt i hans yngre dagar, läs igen: PINKPOP -92!), men anledningen till att jag lägger upp bilderna, det är en anledning som jag själv inte riktigt vet... Jag blir bara så glad av att se honom, han uttrycker så myket känslor, både genom sin röst, musik och utseende, och att lägga upp bilderna är som något slags, jag vet, jag vill liksom visa Er vad jag känner för Honom och Dom. Detta är något som är riktigt omöjligt att göra, iallafall för mig, som det var med The Ark när jag älskade dom som mest, jag kan skriva hur mycket som helst om hur mycket jag älskar dom och hur mycket dom betytt och betyder för mig, men jag kommer aldrig närmelsevis kunna beskriva det helt. Det är en känsla som jag har inom mig, och jag tackar någon där uppe för att jag kom i kontakt med denna musiken och dessa människor, för jag vet ärligt talat inte vad jag hade gjort, vem jag hade varit, hur jag hade varit, vad som hade hänt, om inte Pearl Jam fanns hos mig.
Thank you, thank you, thank you. <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0