My top three
Musiken betyder otroligt mycket för mig, som den gör för många, många andra. Den gör mig stark, har jag en fruktansvärt dålig dag kan en dos Pearl Jam eller Nick Cave eller Soundgarden få mitt humör upp, kanske inte på topp, men mycket högre än vad den var från början. Det betyder mycket. Hade musiken inte funnits... Jag vet inte, hade man klarat av allt då?
Här är mina Top Tre favoriter, iallafall för stunden. Som nog de flesta inser, så kommer inte 1:an förändras, nog aldrig, men platserna 2 och 3 brukar skifta lite då och då. Det finns så mycket, så otroligt mycket bra musik, eller hur?!
Hur som helst, här har ni listan!
3. Days of the New
Travis Meeks är en rätt, om inte helt, okänd man för de flesta. Han är en musiker som hade sin chans, hade sin stortid där i mitten av 90-talet, men den jävla världen av droger hann ikapp honom, och istället stod crystal meth överst på prioriteringslistan före musiken. Men Travis fortsatte med musiken trots beroendet, och det är fantastiskt!
Han jämförs med bland andra Alice in Chains, både på gott och ont. Det är nämligen många dryga AiC-fans som tycker att han "själ" hela AiC's sound, är en "dålig AiC-kopia". Jag kan bara skratta dem i ansiktet, för jag tycker att det som Travis skapar, det är något helt eget. Jag har lyssnat Mycket på Alice in Chains i mina dagar, och jag tycker inte Travis är någon kopia av deras musik. Visst finns det likheter, men i vilken musik hittar man inte likheter, egentligen? Det är ju därför alla olika musikstilar finns, för att folk som gillar en viss typ av musik ska kunna hitta många olika band med samma sound. Men iallafall, Travis är ren idag och är på väg mot en comeback, en comeback som jag tror kommer bli otroligt stor, för jag är helt övertygad om att människor kommer upptäcka hans storhet.
Jag snubblade in på musiken då jag strö-kollade runt på Chris Cornells vänner-lista på myspace, såg en bild på Travis, klickade in, hörde musiken och blev helt förälskad. Oh, vad jag älskar att jag är random ibland!
2. Chris Cornell
Som ungefär hela världen vet vid det här tillfället, så älskar jag Chris Cornell. Väldigt. Mycket. Alla musik han har gjort, alla band han har varit delaktig i. Soundgarden, Temple of the Dog, Audioslave, solot... Allting. Men just nu är jag inne i hans solo-projekt, framförallt hans första soloplatta "Euphoria Morning" (hoppas det där blev rättstavat nu...), en helt otrolig skiva. Jag vet inte hur jag ska förklara den, det är så svårt. Den är som en dröm, eller som en saga. Varje låt har det där speciella soundet, det där speciella soundet som man inte kan beskriva. Chris har den där magiska musikerhjärnan som kan göra Vad Som Helst. Kan skapa vad som helst. Det känns så overkligt.
Chris kommer alltid vara en av De Där Stora för mig, som jag ser upp till något så otroligt. Han fanns där när ingen annan fanns. Det är faktiskt sant. Det är en av anledningarna till att jag älskar honom så mycket.
1. Ja... vilka tror ni? Svårt va? Haha! PEARL JAM
Pearl Jam är guld. Platina. Diamant. 45756276 karat guld, om jag ska vara exakt.
Pearl Jam har allt. Texterna, musiken, allting. Det är så vackert. Det kan vara galet, det kan vara skumt, det kan vara lugnt, det kan vara sorgligt, det kan vara skrämmande. Det kan vara allt i Pearl Jam's musik.
Jag har inte lyssnat på dom allt för länge. Alltid vetat vilka de varit, alltid känt till deras största låtar. Men när man är inne i annan musik (se. Ark och Soundgarden) försvinner allt annat för att man är så inne i den aktuella favoritmusiken.
Men när jag väl började lyssna på dom för några år sedan, var det som ett PANG. Ett bra PANG. Allting bara lös upp och jag klev in en värld som jag alltid haft i garderoben men aldrig entrat för att så mycket annat varit på.
Jag förstår inte hur jag kunnat vara utan Pearl Jam innan, jag förstår inte hur jag bara tagit dom för givet. Eller för givet kanske jag inte tog dom, men jag trodde inte dom var Så magiska som dom verkligen är.
Dom är... Allt. Eddie's röst är allt, Eddie's texter är makalösa. Allting. Det är även svårt att förklara det här, det är så mycket känslor. Så mycket tack.
Mina aggressioner och hat mot många idioter som förstört mitt liv på ett och femtioelva sätt får passar som handen i handsken i Pearl Jams musik. Jag tror det är det som gör att jag älskar dom så mycket, det att jag kan blicka på mig själv i deras musik. Det är helt perfekt, man måste ha den musiken. För som sagt, musiken är nästan fan allt, och om man någon gång finner musiken som passar en Perfekt, som jag har, kan inget klanka ner en, nästan inget iallafall.
Och det känns fantastiskt! Så pusspusspuss och tacktacktack på/till Pearl Jam för det!
<3
Här, "Alive". <3<3<3
Ha en fin dag allesammans!
Peace.
/Liv.
Här är mina Top Tre favoriter, iallafall för stunden. Som nog de flesta inser, så kommer inte 1:an förändras, nog aldrig, men platserna 2 och 3 brukar skifta lite då och då. Det finns så mycket, så otroligt mycket bra musik, eller hur?!
Hur som helst, här har ni listan!
3. Days of the New
Travis Meeks är en rätt, om inte helt, okänd man för de flesta. Han är en musiker som hade sin chans, hade sin stortid där i mitten av 90-talet, men den jävla världen av droger hann ikapp honom, och istället stod crystal meth överst på prioriteringslistan före musiken. Men Travis fortsatte med musiken trots beroendet, och det är fantastiskt!
Han jämförs med bland andra Alice in Chains, både på gott och ont. Det är nämligen många dryga AiC-fans som tycker att han "själ" hela AiC's sound, är en "dålig AiC-kopia". Jag kan bara skratta dem i ansiktet, för jag tycker att det som Travis skapar, det är något helt eget. Jag har lyssnat Mycket på Alice in Chains i mina dagar, och jag tycker inte Travis är någon kopia av deras musik. Visst finns det likheter, men i vilken musik hittar man inte likheter, egentligen? Det är ju därför alla olika musikstilar finns, för att folk som gillar en viss typ av musik ska kunna hitta många olika band med samma sound. Men iallafall, Travis är ren idag och är på väg mot en comeback, en comeback som jag tror kommer bli otroligt stor, för jag är helt övertygad om att människor kommer upptäcka hans storhet.
Jag snubblade in på musiken då jag strö-kollade runt på Chris Cornells vänner-lista på myspace, såg en bild på Travis, klickade in, hörde musiken och blev helt förälskad. Oh, vad jag älskar att jag är random ibland!
2. Chris Cornell
Som ungefär hela världen vet vid det här tillfället, så älskar jag Chris Cornell. Väldigt. Mycket. Alla musik han har gjort, alla band han har varit delaktig i. Soundgarden, Temple of the Dog, Audioslave, solot... Allting. Men just nu är jag inne i hans solo-projekt, framförallt hans första soloplatta "Euphoria Morning" (hoppas det där blev rättstavat nu...), en helt otrolig skiva. Jag vet inte hur jag ska förklara den, det är så svårt. Den är som en dröm, eller som en saga. Varje låt har det där speciella soundet, det där speciella soundet som man inte kan beskriva. Chris har den där magiska musikerhjärnan som kan göra Vad Som Helst. Kan skapa vad som helst. Det känns så overkligt.
Chris kommer alltid vara en av De Där Stora för mig, som jag ser upp till något så otroligt. Han fanns där när ingen annan fanns. Det är faktiskt sant. Det är en av anledningarna till att jag älskar honom så mycket.
1. Ja... vilka tror ni? Svårt va? Haha! PEARL JAM
Pearl Jam är guld. Platina. Diamant. 45756276 karat guld, om jag ska vara exakt.
Pearl Jam har allt. Texterna, musiken, allting. Det är så vackert. Det kan vara galet, det kan vara skumt, det kan vara lugnt, det kan vara sorgligt, det kan vara skrämmande. Det kan vara allt i Pearl Jam's musik.
Jag har inte lyssnat på dom allt för länge. Alltid vetat vilka de varit, alltid känt till deras största låtar. Men när man är inne i annan musik (se. Ark och Soundgarden) försvinner allt annat för att man är så inne i den aktuella favoritmusiken.
Men när jag väl började lyssna på dom för några år sedan, var det som ett PANG. Ett bra PANG. Allting bara lös upp och jag klev in en värld som jag alltid haft i garderoben men aldrig entrat för att så mycket annat varit på.
Jag förstår inte hur jag kunnat vara utan Pearl Jam innan, jag förstår inte hur jag bara tagit dom för givet. Eller för givet kanske jag inte tog dom, men jag trodde inte dom var Så magiska som dom verkligen är.
Dom är... Allt. Eddie's röst är allt, Eddie's texter är makalösa. Allting. Det är även svårt att förklara det här, det är så mycket känslor. Så mycket tack.
Mina aggressioner och hat mot många idioter som förstört mitt liv på ett och femtioelva sätt får passar som handen i handsken i Pearl Jams musik. Jag tror det är det som gör att jag älskar dom så mycket, det att jag kan blicka på mig själv i deras musik. Det är helt perfekt, man måste ha den musiken. För som sagt, musiken är nästan fan allt, och om man någon gång finner musiken som passar en Perfekt, som jag har, kan inget klanka ner en, nästan inget iallafall.
Och det känns fantastiskt! Så pusspusspuss och tacktacktack på/till Pearl Jam för det!
<3
Här, "Alive". <3<3<3
Ha en fin dag allesammans!
Peace.
/Liv.
Kommentarer
Trackback
