Milk, milk, milk, no more milk

Remember I told you att min vecka har varit en fitt-vecka, huh?
Tja, den har blivit fittigare, plus lite mer tragikomisk.

Den fittigare delen:
Jag har sedan en vecka eller så tillbaka börjat känna irritationer i min mage.
Sure, min mage har alltid varit jobbig, se bara förra årets bravader*...
Nu är problemet: Mjölk. Yes, mjölk.
Jag tror nämligen jag har gått och blivit laktosintolerant. Inte kul, inte kul.
Märkte det speciellt häromdagen när mor och jag införskaffade likt en och annan Svensson (not) ett stycke Big Pack-glass, ischokladversion.
HERRE MIN GUD VAD JAG MÅDDE APDÅLIGT! Seriöst, min mage vände sig nästintill ut och in och ville bara få upp innehållet. Dock höll jag skiten nere, då att spy är något av det värsta jag vet, så jag ignorerade spyreflexerna rätt galant.
Jag dricker alltid mjölk till thé, kaffe osv, har dock märkt av illamåendet där med.
Och just nu i skrivande stund, sitter och illamåenderapar lite då och då, fräscht nog. Kul. Inte. Not. Fan. Blö.
Drack nämligen mjölk både till lunchen och till kaffet A bjöd mig på tidigare i eftermiddags.
Faaan. Inte för att jag är världens mjölk-älskare, snarare tvärtom, jag dricker mest bara vatten till maten, och som sagt mjölk till thé, kaffe o.dyl. Men nu verkar det som om det är stop med det. Inte för att det gör som värst mycket...
Om fallet nu är så att jag är laktosintolerant kommer jag nog mest sakna mjölk till kaffet. Det är så sjukt gott.
Men det finns ju laktosmjölk så vafan, I will manage it.
Så nu vet ni det!

Den tragikomiska delen:
Tidigare idag när brevbäraren kom med den dagliga dosen av post lade jag märke till ett litet fint lila brev med ett klistermärke format till två silverringar på baksidan. Alltså vankades det bröllop, förstod jag. Sedan såg att det stod "SWEDEN" efter vår adress på framsidan. Alltså måste det vara någon i Finland, för det är det enda landet vi annars får brev ifrån, oftast.
Och gissa vem som ska gifta sig?! Min morbror! Haha! Okej, ni har ju ingen aning om vem han är, vilken hans historia är och så vidare. Men tja, vad ska jag säga? Se framför er den typiska finnen, alright?
Ja, ni tänker väl antagligen fyllo, högljudd, full av problem, jobbig uppväxt och så vidare.
Om ni tänker så får ni full pott, 10 av 10, för allt ovanstående, och även lite (mycket) till är min morbror i ett nötskal.
Han är säkert en bra snubbe och så, men den bilden jag har fått av honom är, ja, en typiskt finne. Men han har inte haft det lätt, varken han eller min morsa hade den mesta fantastiska uppväxten, just like me. Varför tänker jag inte gå in på här, mest av respekt. Tänk mig, så kanske ni förstår mer...
Så han ska gifta sig med sin flickvän sedan ett år tillbaka. Klart jag är glad för deras skull, men ja, det är så sjukt jävla typiskt min morbror att göra något sånt här. Min mormor hade ingen aning om det, och var lika överraskad som alla andra. Han hade inte berättat det för någon, utan bara skickat ut inbjudningarna helt random. Haha!
Now that's klockrent!
Jag hade gärna varit med på bröllopet, som nog kommer vara hur fint som helst, men jag ska dessvärre jobba hela juli, natt, månd-sönd, så jag kan verkligen inte, och det är allt för sent att ta ledigt, och tja, ja, ni förstår. Men mamma ska dit, såklart, det är ju ändå hennes brorsa. Vet inte om mina bröder ska med, men jag antar det...
VILKET hade varit nice, då jag hade fått ha huset för mig själv i några dagar! Woho!
(DON'T inbilla er att det kommer äga rum några megafester här during that time, jag jobbar som sagt natt, och jag är inte heller den typen som anordnar bautafester varje gång jag är ensam hemma... verkligen inte.)
Men jag önskar min morbror och hans blivande fru all lycka och hoppas dom kommer leva tillsammans länge, till skillnad från alla andra förhållanden och äktenskap han har haft innan... Haha, det är inte lätt, det är inte lätt! Hahah...

Well. Nu ska jag sluta skriva för min mage gör ontiont och jag fortsätta lyssna slaviskt (eller något...) på Pearl Jam, my love...

Ha en skön kväll, och ta det lugnt med mjöldrickandet! (Skämt och sido, hoho...)

Peace.
/Liv.

* Förra året tillbringade jag som bekant 2x1 vecka på sjukhuset pga KRAFTIG (se. brusten) blindtarmsinflammation och en godartad tumör som kunde go bad, vars namn jag nu inte minns... Något invecklat... Namn, alltså...

Eddie Vedder: En förebild som är 100% värd att se upp till.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0