Let's avslöja it all

Jag blev utmanad av Marcus Birro.

Här kommer sju sanningar om mig:

1. Ibland (se. Alltid) när jag inte kan somna brukar jag dagdrömma en massa sjuka saker, oftast helt osammanhängande grejer, för att bli trött och slutligen somna.

2. Minuterna innan jag går upp på en scen, det är skitsamma vad jag ska göra på den, är jag alltid så jävla nervös att jag seriöst överväger att skita i det hela. Sedan när jag väl är uppe på den är det en helt annan femma, då trivs jag lika bra som i min säng.

3. Trots att jag var på en äckligt bra Kent-konsert på Kalas i Malmö sommaren 2002, har jag aldrig förstått mig på den mass-besattkärlek som hela jävla Sverige/världen verkar ha till dom. Tycker allt låter exakt likadant.

4. Jag tycker Gary Oldman (Sirius Black i Harry Potter-filmerna) ser bra ut, dock inte lika bra som han gjorde när han var 20-30 då han såg ut som jag vet inte vad, han var snyggare än Johnny Depp. För att bli 50 bast i år ser han bra ut, if you ask me.

5. När jag var liten vågade jag inte gå på stan med min pappa för att han då, som nu, hade enormt fluffigt och burrigt hår, ett resultat från 20 års blondering av håret. Jag tyckte helt enkelt det var pinsamt att vistas ute med honom.

6. Nuförtiden vågar jag inte gå på stan med min pappa med risk för att någon random alkis/uteliggare ska komma fram och dom ska börja snacka. Jag är rädd för att folk ska känna igen honom sedan hans tid som uteliggare. Sure, det var flera år sedan, men han ser lika mysko ut nu som då...

7.  Varje gång jag går och lägger mig har jag täcket över öronen. Why? Innan mina föräldrar skildes för 13 år sedan bodde vi i en halva av ett äckligt, ruggigt hus som mina föräldrar hyrde av några vänner, som bodde i den andra delen av huset. Huset möglade, tapeterna var skrikorangea med vita lodräta breda linjer, golvet var i brun/vitt marmor, ja, you get it... I min och min storebrors rum sov jag i den övre delen av våningssängen, detta resulterade i att varje gång jag kollade upp i taket satt där 5-10 äckliga, stora, skabbiga harkrankar, en del fasttagna i spindelnät, andra som flög runt ovanför mitt huvud lite när dom själva kände för det. Sedan den dagen har jag varit LIVrädd för både harkrankar och andra spindlar. That's why jag nu har täcket över öronen. Och ja just det, Yavi berättade en gång för länge sedan att hennes väns vän hade en spindel som bodde i hennes öra, vilket hon upptäckte efter flera år. Den hade lagt ägg och sånt... UUUUUUUUUEH! Hemska tanke!

Så, nu har jag avslöjat ännu sju konstiga saker med mig. And yes, you can call me a wierdo. Jag antar att jag är det på någon kant...

Peace.
/Liv.

image277


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0