inteallsfoerbannad

När man sitter här och lyssnar igenom sin I-tuneslista, kommer det då och då upp lite låtar som man inte hört på ett tag.
Jag vill inte låta tjatig, men herregud!
"Overfloater".
En Soundgardenlåt jag inte lyssnat på på säkert närmare ett år.
Den är... Magisk.
Basen är helt fantastisk, lite sådär halvpsyko, lite sådär lockande men ändå vill man fly ifrån den.
Om ni förstår?
"I'm on the wire, over and higher".
Älskar den meningen.
Och jag älskar när Chris sjungit "Alone, alone, alone...", och så tystnar musiken för ett tag, och sedan drar den igång igen, och Chris sjunger ljusare.
Herre min jävla Gud, det är så vackert och så genialiskt att jag vet inte vad jag ska säga/skriva.

Jag tvekar inte när jag säger att Soundgarden är underskattade.
Kanske inte inom grunge-världen, men inom resten av världen.
Visst, man kan inte tvinga världen att gilla någon musik, men när vi lever i en värld där Justin Timberlake kan regera med sin äckligt dåliga musik, börjar man dra sig åt den gamla musikens håll.
Att man kan skriva så uppfinningsrik och detaljerad musik som grabbarna i Soundgarden gjorde, jag inte förstå det...
Åh, jävla genialiskt, that's the word!

Igår var trevligt. En maaaassa människor samlade på Halong för att fira älskade André som fyllde 18.
Tog några öl, sedan stack vi vidare till Ariman (vilket I think var måttligt kul för de som jobbar där. Men äsch, dom känner oss!).
Sedan fick jag såklart min vanliga fylle-ångest och drog hem. Orkade inte förstöra den underbara stämningen.
Det är mycket därför jag inte dricker lika mycket idag som jag gjorde för kanske tre, fyra år sedan. Får bara en massa ångest, tänker tillbaka på tiden då man tillsammans med sin farsa hängde med inte allt för behagliga människor. (Se: Lunds lokalalkisar)
Det är då man börjar tänka på sitt eget drickande och får en massa ångest. Så därför beslutade jag mig för att dra ner rejält på drickandet, nu dricker jag bara vid tillfällen som jag anser vara värda att dricka på, som tex igår.
Men det slutar alltid med samma sak, vilket jag har gått och blivit van vid. Det är alltså inte så att jag börjar må dåligt eller något sånt, senast jag spydde på fyllan var för flera år sen. Jag får bara en äcklig ångest, en äckligare ångest än den ångesten jag har dagligen. Usch!

På tal om Ariman blir det även Ariman ikväll, med bl.a. min älskade, underbara, fantastiska Amanda. Dock utan någon alkohol inräknad, vi byter ut den mot kaffe och, i mitt fall, thé. Thé är min nya öl. Lugnt. Dricker fan litervis varje dag, känns det som. Kissig, kissig. kissig.

Nej, nu ska jag käka... eller något.

Peace.
/Liv.