inteallsfoerbannad

Varje gång jag ser den här videon inser jag hur stor min kärlek till Pearl Jam är.
Det handlar inte längre om den där "idoldyrkan" man hade när man var yngre, det handlar snarare om... jag vet inte riktigt. Det är liksom en del utav mig. Så naturligt, som om de alltid har funnits där, även när de inte var en del utav mitt liv. Som om de fanns inom mig och bara väntade på att jag skulle upptäcka dem. Vilket jag gjorde, och är så otroligt, otroligt tacksam över att jag gjorde. Jag vet ärligt inte riktigt hur jag hade klarat av allt om de inte funnits där. Tryggheten.

Det regnade visserligen inte i Berlin, det var en solig och varm onsdagskväll, men allt i videon nedan får mig att tänka tillbaka på Berlin, påminner mig den vackra och fantastiska dagen. Det är över tre månader sedan. Vill tillbaka, uppleva det där igen. Jävlar vad lycklig jag var. Det känns fortfarande så overkligt att jag verkligen har sett dem. Något jag aldrig trodde skulle ske, men ändå stod jag där med alla andra tusentals människor och njöt utav världens finaste musik. Helt... otroligt.

<3