Berlin
Vart börjar man? Vart börjar man förklara det som varit det vackraste någonsin?
Berlin var så otroligt, otroligt vackert. Allting man såg häpnades man över, alla vackra byggnader, stadsdelar, parker...
Men vackrast av allt var Pearl Jam. Älskade. Jag börjar bara gråta när jag tänker på hur magiskt det var.
När "Black" är slut fortsätter publiken sjunga länge, länge, som en enda röst, likt änglar. Eddie försöker förklara hur vackert det som just skedde var, men istället kommer tårar och ett tyst "Thank you". Magiskt.
Tändare tändes när mörkret började falla, som en hyllning till våra nio vänner som gick bort den kvällen för tio år sedan. "Come Back" spelades och man kunde se hur tårar fälldes från många den kvällen.
Hela spelningen var överlag väldigt vacker, det var en lugn och trygg stämning i publiken. Vi hade väldigt bra sittplatser till höger om scenen, i samma höjd som den. Fotona gick åt helvete, men min bror fick ihop tre jävligt bra filmer. Kanske lägger upp dem, får se.
Kan knappt förstå att jag har sett dom. Det känns så... overkligt. Men samtidigt så sjukt verkligt, med tanke på den otroligt vackra och starka stämningen på Kindl-Bühne.
Och Kindl-Bühne... WOW! Vilket ställe! Wuhlheide, stadsdelen spelstället ligger i, är så otroligt, otroligt vacker. Grönska så långt ögat kan nå. Kindl-Bühne ligger i en stor park, fylld av, ja allt parker skall vara fyllda var. Det var en stoooor amfiteater, eller hur fan det stavas, you know what I mean, ca 18 000 ryms där och det var slutsålt. That says it all.
Ben Harper and the Relentless7, som var förband, var otroligt bra, mäktiga. En bit in i spelningen överraska Eddie oss med att springa in och sjunga "Under Pressure" med Ben. Wow, säger jag bara. Wow, wow, wow.
Alltså, det är 275964762657 mer saker jag vill berätta, men jag är så JÄKLA trött och kan inte riktigt tänka ordentligt (ha), så jag återkommer imorrn eller så och skriver ett lite bättre inlägg.
Men för att sammanfatta: Berlin var underbart, ochh Pearl Jam var så otroligt vackert att jag ibland inte riktigt kan förstå att var där och fick ta del av det vackra som skedde den 30:e juni.
Vi hörs senare, vänner. Här kommer lite random bilder från resan.
/L.
Lite rester från Berlinmuren vid fantastiska Potsdamer Platz.
Klotter som täckte en hel megastor vägg. Riktigt mäktigt och häftigt.
Kindl-Bühne. Nu börjar det bli fullt!
Vår gata!
Alexanderplatz
Älskade Wuhlheide... Där längst bort låg huvudingången till Kindl-Bühne... <3
Mer bilder n' shit kommer, som sagt!
/L-
Berlin var så otroligt, otroligt vackert. Allting man såg häpnades man över, alla vackra byggnader, stadsdelar, parker...
Men vackrast av allt var Pearl Jam. Älskade. Jag börjar bara gråta när jag tänker på hur magiskt det var.
När "Black" är slut fortsätter publiken sjunga länge, länge, som en enda röst, likt änglar. Eddie försöker förklara hur vackert det som just skedde var, men istället kommer tårar och ett tyst "Thank you". Magiskt.
Tändare tändes när mörkret började falla, som en hyllning till våra nio vänner som gick bort den kvällen för tio år sedan. "Come Back" spelades och man kunde se hur tårar fälldes från många den kvällen.
Hela spelningen var överlag väldigt vacker, det var en lugn och trygg stämning i publiken. Vi hade väldigt bra sittplatser till höger om scenen, i samma höjd som den. Fotona gick åt helvete, men min bror fick ihop tre jävligt bra filmer. Kanske lägger upp dem, får se.
Kan knappt förstå att jag har sett dom. Det känns så... overkligt. Men samtidigt så sjukt verkligt, med tanke på den otroligt vackra och starka stämningen på Kindl-Bühne.
Och Kindl-Bühne... WOW! Vilket ställe! Wuhlheide, stadsdelen spelstället ligger i, är så otroligt, otroligt vacker. Grönska så långt ögat kan nå. Kindl-Bühne ligger i en stor park, fylld av, ja allt parker skall vara fyllda var. Det var en stoooor amfiteater, eller hur fan det stavas, you know what I mean, ca 18 000 ryms där och det var slutsålt. That says it all.
Ben Harper and the Relentless7, som var förband, var otroligt bra, mäktiga. En bit in i spelningen överraska Eddie oss med att springa in och sjunga "Under Pressure" med Ben. Wow, säger jag bara. Wow, wow, wow.
Alltså, det är 275964762657 mer saker jag vill berätta, men jag är så JÄKLA trött och kan inte riktigt tänka ordentligt (ha), så jag återkommer imorrn eller så och skriver ett lite bättre inlägg.
Men för att sammanfatta: Berlin var underbart, ochh Pearl Jam var så otroligt vackert att jag ibland inte riktigt kan förstå att var där och fick ta del av det vackra som skedde den 30:e juni.
Vi hörs senare, vänner. Här kommer lite random bilder från resan.
/L.
Lite rester från Berlinmuren vid fantastiska Potsdamer Platz.
Klotter som täckte en hel megastor vägg. Riktigt mäktigt och häftigt.
Kindl-Bühne. Nu börjar det bli fullt!
Vår gata!
Alexanderplatz
Älskade Wuhlheide... Där längst bort låg huvudingången till Kindl-Bühne... <3
Mer bilder n' shit kommer, som sagt!
/L-
Kommentarer
Trackback
