Dumhuve

1 vecka och 5 dagar.
Fy fan vad konstigt det känns att skriva det.
Än mer att läsa det.
E-N V-E-C-K-A.

Igår kollade jag och mamma på "Touring the Angel".
Ja, ni hörde rätt. MAMMA. Som alltid hatat DM. Som alltid berättar att hon och hennes vänner hånskrattade på fjöntiga Depeche Mode på det glada 80-talet, och istället grävde ner sig i den fantastiska Queen-gropen.
Men hon gillade faktiskt DM.

"De är ju inte alls synth!"

Men daah, mamma! Hade DM Enbart varit synth, hade de enbart låtit som under "Speak and Spell" (en skiva jag dock börjat lyssnat mer och mer på, dock är den fortfarande jävligt kass... haha.), hade jag verkligen Inte lyssnat på dem.
Det är det som är det underbara med DM, det som är så fantastiskt med Gore's låtskrivande - Ingen av skivorna låter likadana. Det finns alltid ett grundsound i varje platta, men utöver det är allting nytt, nya spännande sound man man inte kan annat än älska. Jag älskar verkligen de mörka sounden Martin alltid lyckas få till. Genialiskt.

Dock är jag inte så förtjust i "Playing the Angel", förutom mästerverket "Macro" och någon till, men faktumet att de nu i år kom med en Helt Otroligt Fantastisk platta, är ett bevis på att de still got it, att de aldrig kommer bli kassa.
Förnyelse är det bästa en musiker kan ha.

Haha, söta eller vad?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0