Vad?
Jag är så jävla trött på den här platsen. Jag vill bara knyckla ihop den och kasta den i soptunnan.
Mitt tonårsrum är inget tonårsrum längre, mer ett ruckel, ett vrak från en tid för länge, länge sedan.
Väggar fulla av Arkplanscher är nedtagna sedan år tillbaka.
Varför? För att jag är trött på att bli lurad. Eller inte lurad. Besviken.
Varenda jävla plansch symboliserar en tid då jag trodde jag var lycklig och allt skulle ordna sig.
Självklart var inte fallet så. Självklart tröttnade jag på Ark, men det självklaraste av allt i det hela var att jag insåg att för helvete, är jag helt dum i huvudet? Självklart inget kommer att ordna sig?
Förlåt att jag är så negativ, bitter och deprimerad i kvällens inlägg, men jag är bara så jävla trött på allt.
Jag sitter och lyssnar på Soundgarden dagarna i ända, drömmer mig tillbaka till en tid då allting på något konstigt sätt verkade mycket bättre än vad det är idag. Jag vet att så inte är fallet, jag vet att det mesta i världen var skit redan då, men jag skulle hellre vilja vara i min ålder runt -92 än att vara det nu idag.
Världen är bara pinsam idag.
Jag sitter bara här och drömmer mig bort. Sitter och är nostalgisk, fast jag inte alls var med under den högtiden, jag var bara en liten skrutt som idag är en större skrutt och snart kommer vara en vuxen skrutt.
Men jag älskar Soundgarden. Jag älskar att musiken lever vidare idag, åtminstone bland vissa. Att vissa inte lämnade det bakom sig. Att vissa inte bara ser på grunge som Nirvana, utan även som Soundgarden.
Trött på det här. När ska folk börja förstå, egentligen?
En dag kommer jag lämna Sverige bakom mig. Jag flyttar härifrån, troligen till USA.
- Nej, inte för att "det är landet där allting händer", utan för att jag vill se något nytt, och om det är ett land som har vacker natur och omgivning så är det USA. Jag vill bo i en liten sunkig lägenhet i New York, eller en liten etta vid Venice Beach, eller ute i den amerikanska idyllen, ett litet hus.
Bara det inte är här, bara det inte är här...
Peace.
Mitt tonårsrum är inget tonårsrum längre, mer ett ruckel, ett vrak från en tid för länge, länge sedan.
Väggar fulla av Arkplanscher är nedtagna sedan år tillbaka.
Varför? För att jag är trött på att bli lurad. Eller inte lurad. Besviken.
Varenda jävla plansch symboliserar en tid då jag trodde jag var lycklig och allt skulle ordna sig.
Självklart var inte fallet så. Självklart tröttnade jag på Ark, men det självklaraste av allt i det hela var att jag insåg att för helvete, är jag helt dum i huvudet? Självklart inget kommer att ordna sig?
Förlåt att jag är så negativ, bitter och deprimerad i kvällens inlägg, men jag är bara så jävla trött på allt.
Jag sitter och lyssnar på Soundgarden dagarna i ända, drömmer mig tillbaka till en tid då allting på något konstigt sätt verkade mycket bättre än vad det är idag. Jag vet att så inte är fallet, jag vet att det mesta i världen var skit redan då, men jag skulle hellre vilja vara i min ålder runt -92 än att vara det nu idag.
Världen är bara pinsam idag.
Jag sitter bara här och drömmer mig bort. Sitter och är nostalgisk, fast jag inte alls var med under den högtiden, jag var bara en liten skrutt som idag är en större skrutt och snart kommer vara en vuxen skrutt.
Men jag älskar Soundgarden. Jag älskar att musiken lever vidare idag, åtminstone bland vissa. Att vissa inte lämnade det bakom sig. Att vissa inte bara ser på grunge som Nirvana, utan även som Soundgarden.
Trött på det här. När ska folk börja förstå, egentligen?
En dag kommer jag lämna Sverige bakom mig. Jag flyttar härifrån, troligen till USA.
- Nej, inte för att "det är landet där allting händer", utan för att jag vill se något nytt, och om det är ett land som har vacker natur och omgivning så är det USA. Jag vill bo i en liten sunkig lägenhet i New York, eller en liten etta vid Venice Beach, eller ute i den amerikanska idyllen, ett litet hus.
Bara det inte är här, bara det inte är här...
Peace.
Kommentarer
Trackback
