1 month

Idag är det en månad kvar till Depeche Mode.
Den här månaden kommer att kännas som månaden innan jag opererades för första gången.
Man vet vad som kommer att ske, man har en bestämd känsla inom sig för tillfället, men vet att den kommer att bana upp och ner fram tills the day.
Skillnaden mellan de tu är dock att inför operationen hade jag i princip enbart dödsångest, inför Depeche Mode är det snarare bara nervositet inför att se dem.

Det kommer att kännas så konstigt. Om ni bara visste. Jag försöker föreställa mig hur Dave, Martin och Fletch kommer upp på scenen. Jag försöker föreställa mig det, gång på gång, men misslyckas hela tiden. Det är för unreal.
En sak som är lite annorlunda nu från vad det har varit de senaste månaderna, är att det verkligen ändå börjar kännas På Riktigt. Man börjar inse det mer och mer, dag för dag.

Jag har festivalbiljetten, utskriven och grann. Jag har tågbiljett upp till Arvika. Jag har buss+tågbiljett hem till sketna Lund. Det minimala tältet är redo, pengarna rullar in. Allting är fixat. Kirrat. Eller vad man kallar det.
Och nu är det enda som återstår, the final touch, en lite månad.
På Arvikasfestivalens hemsida står det att det är 28 dagar och 13 timmar kvar tills det startar.

När jag tänker på Depeche Mode's spelning, fylls min kropp utav -93-känslan. Jag var alldeles för ung för att lyssna på Depeche Mode 1993, jag var 5 år. Men det var deras musik från det året jag lyssnat på mest, i alla år.
Så, så fort jag tänker på Arvikaspelningen får jag den där nostalgiska känslan, både positivt men även negativt.
Känns väldigt skumt...


Men ja.
1 månad kvar, på fredag är det 4 veckor. Min mage är i uppror och jag tror jag måste springa ett varv runt lägenheten för att stilla den.

I see ya there, and I feel sorry for you who miss it.

Puss.
/Liv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0