The Ark

Gaah!
Satte på någon random iTunes-låt, och självklart blev det The Ark som började spelas.
GAMLA Ark.
Note: Jag har inte lyssnat på Ark på... kanske ett, två år? Förutom de två, tre spelningar jag varit på de senaste två åren, har jag inte alls lyssnat på dom. Men så sätter jag på "Laurel Wreath", från "We are the ark", fantastiska "We are the ark".
Och nu sitter jag här och ryser. Haha. HELVETE vad bra dom var, egentligen! Galet, galet!

Alla som känner mig, som kanske bara kände mig tio minuter, ALLA som har känt och känner mig de senaste 8 åren vet hur galen jag var i The Ark. Speciellt the people who knew me för kanske fem, sex år sedan.
Allt var Ark. Min vardag var bara Ark. Till och med i skolan, alla egna arbeten handlade om Ark, om man skulle ha någon nyhetsuppläsning i klassen var det bara nyheter om Ark jag medlade för klass"kompisarna". Jag visste att dom inte gav a rats ass, men det sket jag i. För jag var Ark, Ark var det enda jag var.

Jag saknar det ibland, väldigt mycket... Hela den där underbara känslan. Den där "var dig själv"-känslan. Inte för att jag inte är mig själv idag, men ni vet, man var 13, och om någon stark karaktär som fantastiska Ola Salo kom och predikade om att man skulle vara sig själv och skita i vad andra tyckte och tänkte om en, hade det så otroligt starkt inflytande på en.
Det är egentligen en självklart sak, att vara sig själv, men när man är 13-14 vet man inte så mycket om det, man har inte fattat det än, och att en person som Salo och Ark kommer och medlar det, det betyder mycket. Det är så otroligt viktigt.
Man är i en känslig ålder, men om man vet att det finns fem (nu sex) skiiiitcoola snubbar som säger att det är det bästa, och som själva är jätteknasiga och Njuter utav det, vill man självklart följa dom!
Och det var vad jag gjorde, i fem år på raken. Jag älskar dom fortfarande, något jag inser nu när jag sitter och lyssnar på "The Homecomer". Herregud... :')

Hrm, jag kollar på mina Arkplattor, vart köpte jag alla? Det känns som att varenda skiva, varenda singel har sin egna historia.
Jag vet att:

"We Are The Ark"-skivan är min storebrors, söndrig som få, signerad "Till Alexander från The Ark". Jag "ärvde" den när brorsan slutade lyssna på dom.
"In Lust We Trust" införskaffades på dess releasedatum, efter att jag köade (nödvändigt?) i en kvart innan affären öppnade på morgonen. Som enda personen i kön, ganska väntat. Haha. Helvete vilken bra skiva...
"State of the ark" införskaffades också på releasedatumet. Jag drog till Anna och vi lyssnade ivrigt på den tillsammans. We loved it. Vet inte om jag älskar den lika mycket idag, men bra är det, det är den verkligen...
"Prayer for the weekend" har jag inte ens, så den har inte direkt någon historia till. Men det jag hört från den är jag inte så Jätteförtjust i, men jag älskar dock "Little dysfunk you", a masterpiece.
"The Ark", eller "Racing with the rabbits", eller vad nu EP:n egentligen heter, minns jag inte det exakta inköpsdatumet av, men jag vet att det var vintern -01 någon gång. Jag var inne på Akademibokhandelns skivaffär med en vän, av¨någon anledning, alltså att jag var i den affären av alla, kollade igenom på rea-skivorna, och helt jävla random låg där ett gäng "Racing with rabbits"-skivor. Lyckan var obeskrivlig! Jag älskar den, de fyra bästa låtarna jag har hört, tycker jag fortfarande idag. Varken Pearl Jam eller Soundgarden kan mätas med dessa fyra låtar. Faktiskt. Det är en helt annan sak... Dessa fyra låtarna är verkligen Musik med stort M. Love.

"Let your body decide"-singeln (version 1) har jag faktiskt inte. Något som jag fortfarande är väldigt sad över. Den finns säkert självklart att köpa på blocket eller något sådant shit, men jag har inte tänkt så mycket på att köpa den på senaste, men en dag kommer jag säkert göra det. Självklart.
"It takes a fool to remain sane" köpte jag i en liten skivbutik i Tranås (som ligger nära Annas sommarstuga i Rönnäs, därav varför jag köpte singeln i Tranås av alla ställen...), sommaren -04 eller något sådant. Den singeln hade jag också haft svårt att hitta i flera år, och kommer ihåg hur överlycklig jag blev när jag hittade den! Haha.
"Joy Surrender" köpte jag någon gång 2002. Jag hade inte haft råd att köpa den när den släpptes, men jag lyckades köpa det sista exet av den på dåvarande Folk å Rock här i Lund. Still today är den en av de bästa Arklåtarna, men de aboslut bästa B-spåren ("Topsy Kaiser" och Cygnet to cygnet", samt någon remix som faktiskt är helt okej... Haha.).
Magic.
"Calleth you, Cometh I"-singeln minns jag faktiskt vilket datum jag köpte på, haha. Anledning till det är att det var samma dag som jag träffade Ark för första gången, den 27:e februari 2002. Signeringen av just "Calleth you, cometh I".
Amazing singel. "Calleth..." är helt SJUKT galet bra låt! Still today ryser hela min familj, framförallt morsan och storebrorsan, när dom hör låten, and me aswell. Den är så vacker... ! Och "Power to change" är en härlig låt den med!
"Father of a son" singeln minns jag inte riktigt när jag köpte. Någon gång där kring då den släpptes iallafall. Vilket är B-spåret? ... "Opera"? Näe... "The Glad Yeah"! Det är det va? Herregud, det märks att jag inte har lyssnat på Ark på tusen år... Haha!
"Echo chamber" är den andra singeln jag inte har med Ark. Jag har verkligen aldrig hittat den. Väldigt synd...
"Tell me this night is over" köpte jag direkt på releasedagen, om jag inte minns fel. Herremin vad jag älskar den låten... Den reprensenterar dock en lite sad period, då jag verkligen var 100% säker på att Ark skulle splittras och låg och bölade mig till sömns över det... Haha, det är inte lätt att vara tonåring! Naw...
"Disease", när släpptes den? Hrm, 2002 någon gång, väl? Eller 2003... Jag minns verkligen inte. Det är en vacker låt iallafall. Jag älskar hela "In lust we trust", som sagt, den är heck nästan snäppet bättre än "We are The Ark", till och med. Den är som en saga, på något sätt...
"One of us is gonna die young" tror jag jag fan köpte samtidigt som "State of the ark"-signeringen där i januari 2005. En rolig signering, för övrigt. Jag hade inte träffat/sett Ark sedan juli 2004, vilket var skiiitlänge för att vara jag, haha. Flummigt på många sätt och vis... ! Hela det året var galet, 2005, alltså... Anna och jag åkte land och rike runt och såg Ark. Många tror att vi gjorde det för att vi var galna fans, men sanningen är att visst, vi var "galna" men inte sådär "OOOOLLLLLLLLLLLLAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHH!!!!!!"-galna, utan mer flummiga, vi åkte inte runt för att samla kramar och autografer från Ark, det gjorde vi när vi var 13. Haha. Nej, vi åkte runt för skoj skull. Vi hade cashen, eller nåväl, Jag hade cashen, Anna lånade/snodde från hennes parents, haha, så vi tänkte, why not? Vi har inget bättre för oss här i trista Lund. Sure, vi har skolan, men screw that! Haha. Kul, kul!
Sedan har jag inga mer singlar... You know, dom från "Prayer for the weekend" och någon annan från skivan innan den.
Fast föresten, har Ark släppt några singlar, alltså, kartong-singlar sedan "One of us..."? Jag har för mig att dom inte har det... Awell!

Nåja! Detta blev ett äckligt långt inlägg. Haha. Sorry. Tror de enda som uppskattade det här inlägget är old Arkfans as Sandra och Emma, that knows what I mean när jag skriver/säger saker like "2000-känslan". Maaah... Saknar.

Nej, nu ska jag enda innan jag blir allt för nostalgisk, och lyssna på "Od Slatrom Ekil"!

Ha en fin/trevlig dag allesammans!
Peace.
/Liv.

Ark när det begav sig. <3

Kommentarer
Postat av: Sandra

Jag hamnade i samma sits häromdagen, jag har nämligen en tendens att "slölyssna" på musik, du vet sådär i bakgrunden och helt plötsligt gick The Homecomer igång. Visst, den hade säkert spelats tidigare men plötsligt hörde jag den. På riktigt.



Känslorna kom som en jävla svallvåg och jag ville ha små söta arkkillar, inga crazy fans utan bara vi som har skitkul land och rike runt. Gah.

Det är så tråkigt idag att man inte kan få fram och förklara det där med hur allt var, hur allt kändes - för även om folk försöker sätta sig in i vad man menar, så kommer de aldrig att förstå.



Sen, en sak - det är ju en anings svårt att säga till today's fans "nejmen de tyckte om oss bättre än er" utan att de blir arga... ;)

2008-07-23 @ 22:05:23
URL: http://vendelay.webblogg.se/
Postat av: Anonym

dom är inte de enda som fattar..

2008-07-24 @ 09:23:10
Postat av: Liv

Sandra- Åh, ja... När sådant händer vet man inte om man ska njuta eller gråta, om man ska var glad över att man var med under den perioden, eller om man ska vara ledsen över att den är över...



Jaaa, eller hur! Ark kan gärna ha en hemlig spelning som bawra gamla fans vet om. Okej, sjukt omöjligt and never gonna happen, men det hade varit nice. Haha. Ja, du, jag vet inte Hur många jag har försökt förklara hur det var att vara ett Arkfan 2000-01 för, dom har bara mest stått och sett lite halvkonfused ut och försökt förstå.

Men, som du säger, det går verkligen inte, dom kommer aldrig att förstå. Det är en speciell känsla som verkligen inte går att förklara. We have tried, and we've always failed.

Vi får vara glada över att vi minns den där gamla känslan, försöka ha med oss den hela tiden. :)





Viveka - Leave me alone. Och, jag vill inte låta som om vi är i en annan liga än dig, men du förstår VERKLIGEN inte vad vi menar. Hade du förstått vad vi menade, hade du haft samma känsla inom dig, hade du varit en helt annan person. Så - nej.

2008-07-24 @ 12:48:06
Postat av: Anonym

vad fan vet du om vad jag känner?

efter alla våra ark-samtal så borde du fatta att jag känner precis likadant för ark som du gör.

och jag är inte så hemsk som du har fått för dig, så sluta säg att jag är psyko, för det är jag inte.

2008-07-24 @ 14:36:25
Postat av: Liv

Jag har inte sagt att du är psyko? Jag har bara sagt att om du hade haft den känslan hade jag märkt det.

Alltså, det är ingen idé - jag pallar inte.

Du vet inte ens vad Sandra och jag menar. Eller dt kanske du gör. Gaaah jag pallar inte. Leave me alone och om du ska skriva här kanske du åtminstone kan show some balls och skriva ditt namn? Det är itne så att någon kommer söka upp dig och slå dig för att du läser min blogg?

2008-07-24 @ 16:45:13
Postat av: Liv

Ps. Du var inte ens med 2000. Det är DEN känslan jag menar.

2008-07-24 @ 16:45:56
Postat av: viveka

har inte du sagt att jag är psyko? kanske inte här, men du har sagt det. och nej, jag kanske inte var på några konsterter 2000, men jag gillade ark, och jag har haft den känslan senare.

2008-07-25 @ 07:34:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0