Strange Days

Häromkvällen hade jag och min kära moder ett samtal kring Jim och Doors.
Morsan började samtalet med "Men Jim Morrison var bara en alkoholist!"
Sedan, efter ungefär en timmes snack, sade hon
"Han var en fantastisk artist, man märkte verkligen att ha menade varenda ord han sjöng/sade!"
Snacka om att vända! Och tja, jag får säga att det var efter att jag förklarat hur fantastisk mannen var som hon insåg det själv med.
Morsan var otroligt kär i Jim när hon var i min ålder, ungefär. Först vara hon bara kär i honom, utseendemässigt, var inte alls intresserad av varken hans poesi eller musiken. Men sedan hörde hon "The End" i en film, och blev helt fashinerad.
"Det kändes verkligen som att slutet var nära när man hörde Jim sjunga om det, låten är så otroligt mäktig...".
Jag kan väl inte påstå att min moder har påverkat mitt lyssnande av bandet Så mycket. Sure, hon lyssnade på Doors när jag var liten, men inte sådär Otroligt mycket, hon var mer besatt utav Billy Joel och Atomic Swing.
Men det var något vackert jag fann i musiken, något sorgligt, men ändå hoppfullt på samma gång, och varje gång mamma spelade live_Ep'n med Doors som hon hade inhandlat i Stockholm, minns jag att jag ville höra mer, mannen man hörde lockade mig. Jag ville verkligen höra mer.
För ett par år sedan, en sisådär fem, sex, började jag även läsa Jims poesi. Och det säger jag er, det finns Ingen mer Ärlig poesi. Ingen mer naken poesi, ingen mer målande poesi, ingen mer sann poesi.
Det Jim skrev... Det har satt sig inom mig, det händer väldigt ofta att jag går runt och läser upp olika meningar för mig själv, och när jag inser vad det är jag säger, är det oftast utdrag ur Jims dikter.
Det är så vackert... Jag kan se allt framför mig.

Det var så härligt att prata Doors med morsan, hon brukar oftast inte vara så jätteintresserad av mitt ständiga musiksnack annars, så när hon "öppnade sitt hjärta" angående Jim och Doors, satt jag bara och log och njöt.
Jim.. Doors, magic. Pure, pure magic. Finns inget vackrare i musik- poesiväg.
Efter all text, lite längre ned, har jag lagt upp av mina favoritmusikvideor, ever, Doors "People are Strange". Tycker den är härligt gjord, rätt mysig, och så är ju låten fantastisk. Kolla, kolla! Ni får även med en liten text, om ni vill sing-a-long. Hah, nej, men det var den bästa kvalitén jag kunde hitta, så ja, ni får stå ut... Hah.

Snart kommer Amanda hit, vi ska bara röka och sitta och snacka skit.
Ikväll ska vi handla fedt mycket mat och laga massa gott-gott. Jag älskar att laga mat, sorry om jag är gay, men jag älskar verkligen det!

Ta hand om er.
Peace.
/Liv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0