Jag är bara seriös

Vad fan ska man göra när man bara vill strypa allt och alla i ens närhet, när man bara vill skrika rakt ut i luften, men inte orkar för då kommer följdfrågorna "Varför gör du så?" "Mår du dåligt?" "Hur är det fatt egentligen?" "ÄR DU SUR PÅ MIG?"
Alltid samma frågor, varför kan dom inte bara förstå en när man säger att man skriker, att man blir galen mest för att man blir det? Jag trodde folk förstod, men dom är tydligen för upptagna med sitt eget jävla liv med sina egna jävla små i-landsproblem.
Jag säger inte att mina problem är värre än alla andras, men det är fanimig inte några i-landsproblem.
Den skillnaden ser jag.
Dock ser inte andra det, därför håller jag käften, för så fort jag öppnar den (käften) får jag reaktionerna som om det skulle vara just det, i-landsproblem.
Men jag hade själv fattat det om det var så, jag hade låtit det vara och fortsatt.
Men om man går runt och tänker på det hela tiden, om man inte kan koncentrera sig på något annat för att man ständigt hela tiden går runt och tänker på det?

Seriöst är jag jävligt besviken på många av min närmaste. Eller med ledsen. Jag trodde att jag åtminstone skulle få lite, lite grann tillbaka efter allt jag gjort för dom. Alla jävla timmar man lyssnat, alla råd man gett, alla råd man gett som faktiskt gjort skillnad i deras liv.
Men nejnej, icke.
Kanske är det ett tecken på att dessa människor inte alls är så nära en som man trodde?
Jag vet inte... Jag är bara så jävla ledsen över det.

Lyssnar på Chris nu. "Euphoria Morning". Sitter vid den "stora" datorn, därav varför jag lyssnar på skivan, som enbart finns på den här datorn. Intressant... Nej, men "Euphoria Morning" är så otroligt jävla bra.
Förstår inte varför Chris inte har spelat i princip någon låt från den skivan på sin senaste turné, han spelade t.ex. inget spår i Stockholm. Lite synd, för skivan är som sagt helt otrolig.
Måste finnas någon baktanke med det. Någon känsla/minne/tanke som han inte vill ska komma fram igen.
Eller vad fan vet jag? Här sitter jag och tror jag vet vad Chris Cornell tänker.
Men jag tror. Tror. Och det får jag väl iallafall göra?

Nästa vecka har jag så jävla mycket att göra, mest på grund av att jag har skjutit upp hur mycket Komvuxarbete som helst de senaste veckorna. Jag är dålig, jag vet, men jag går iallafall inte runt och skryter om det.

Ta hand om er, här lägger jag upp en låt från "Euphoria Morning", "Follow my way" heter den, otroligt vacker och bra. Videon är sjukt gay, vetefan vad det är för något. Aja, njut av låten istället för fuck sake.

Peace.
/Liv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0