Face

Lyssnar på Days of the New. Så fantastisk musik, så tragisk bandhistoria. They had it all, kunde ha blivit hur stora som helst, var På Väg att bli hur stora som helst, men drogerna sumpade alla chanser... Nu har jag hört att Travis (sångaren a.k.a geniet) är tillbaka i drogträsket efter ett par år ifrån det, and it's bad, it's really bad...
Hoppas och ber att han blir ren, drar sig ur drogskiten, för det han skapar är pure magic och något sådant skit som droger skall inte få förstöra han kärriär, och framförallt - hans liv.

En av mina största drömmar är, nu när den absolut störta drömmen gick i upplevelse i somras då jag såg Pearl Jam i Berlin, att se DOTN live. Han gigar mest i södra USA, vilket ju såklart är bull om man bor i Sverige. Hade jag varit rik som ett troll hade jag utan tvekan åkt över och sett honom - kosta vad det kosta vill.
Han kommer väl antagligen aldrig att åka över Atlanten och spela här, så jag antar att jag får fortsätta att drömma, såvida jag inte får råd någon gång i framtiden...
Musiken är så fantastisk att jag inte kan komma på ord som är värdiga nog att kunna beskriva musiken. Den är vacker, ömtålig, stark, känslig... helt enkelt, som tidigare nämnt, fantastisk.

Men ja. Det är så otroligt sorgligt hur beroende vi människor kan bli. Hur ett beroende kan förstöra hela ens karriär och liv. Jag hoppas, hoppas, hoppas verkligen att han klarar sig ur skiten, för herregud vilken begåvad, still young, man han är. Come on, Travis!


Maestro Meeks


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0