10.ten.1+9.5+5.osv.
Idag visas dokumentären om Ola Salo. Detta får mig självklart att tänka tillbaka på de tio år som denna man och hans band funnits i mitt liv, vissa år mer, andra mindre.
2000
Dagen före min födelsedag spelade Ark på Malmöfestivalen. Jag hade bara hört talas om dom innan, och ville mest åka till M-festivalen för att Marcoolio spelade före eller efter. Haha. Dock sket sig allting och jag fick stanna hemma och vara sur istället.
Kring skivsläppet av "We Are The Ark" började min brors lovsång av bandet, då han lyssnat på dem sedan "Let your body decide" först började ljuda i radion. Han hade varit på signeringen av debutalbumet, och ville mycket mer än gärna spela plattan för mig. Jag minns en eftermiddag då jag sprang efter honom upp på hans rum, han stoppade i skivan i sin stereo, klickade fram spår 7, höjde volymen och sade:
"Har du hört den? Känner du igen den?"
"Ja", ljög jag för att verka smart och lika tuff som honom.
Efter den dagen började jag sno skivan och lyssna på den i mitt rum, ända tills han kom på det, då spelade jag in skivan på kasset och lyssnade bokstavligen sönder kassetten något år senare.
2001
The Ark var nu en del av mitt liv, och det enda jag gjorde om dagarna var att vara inne på gamla theark.nu och, framförallt, theark.rr.nu, samt andra sidor på nätet med videor, bilder, intervjuer. Jag skolkade (inte bara för den anledningen, men en av dem) hela tiden, satt mycket hellre i mitt nytapetserade blåa rum och lyssnade på kassetten.
Minns sommaren, minns Rocktåget, Rocktåget som jag inte fick gå på i Malmö, då jag var på tok för ung, enligt min mammas tycke.
På hösten började jag i en teatergrupp och lärde känna M och E. M var minst lika Arktokig som jag, hon hade varit på Malmöspelningen, minns hur avundsjuk jag var. Vi brukade hänga i hennes stora villa och kolla på videoinspelningar från Arks spelning på Hultsfred -01. Jag minns det som om det vore igår.
2002
I februari var jag på "Calleth you, cometh I"-signering. Så otroligt nervös jag var, vi köade i skivbutiken i tre timmar, haha. Nödvändigt. Det var mäktigt. En liten 13-åring som får träffa sina största idoler, ja, ni förstår nog hur mäktigt det var.
Fick min vän Anna att lyssna på Ark, som innan avskytt dom mer än... typ... bajs. Var lite stolt över mig själv.
Bytte till M och E's skola, där fler Arknördar gick, så vi blev ett litet Arknördgäng. Minns "In Lust We Trust"-signeringen, minns att jag sket på mig när Ola kände igen mig. Det var stort för en liten sketen fjortonåring.
Var på min första spelning med bandet på Mejeriet i november. Vi stod längst fram framför det stora vita skynket och var så nervösa att vi nästan pissade på oss. Minns att alla slängde upp sjalar under spelningen, vilka samtliga prydde Olas hals efter ett stund. Varmt, check.
Minns att jag lärde känna Tilda och Mia, två av "de tre essen", som de kallades i Arkfansmun. Minns att de var jättetrevliga. Minns att en utav de första ölen jag och M smakade var Jepsons. Haha.
2003
Ett smått kaotiskt år av många anledningar, men jag var mer inne i Ark än tidigare, nästan. Kan bero på att jag var lite äldre och fick mer tillåtelse att se dom på fler ställen av mina föräldrar. Minns F, som då var min älskade bästa vän från Stockholm. Minns spelningen på KB med henne och hennes vän. Minns "Disease". Minns min stora vägg i rummet som var tapetserad från topp till tå med Arkplanscher. Minns hur stolt jag var över den, och hur impade, eller snarare skräckslagna kanske, andra blev av den.
Minns Helsingborg på sommaren, minns den smått legendariska M-ö-festivalspelningen där mer än tusen blev frälsta (min mamma, till exempel), minns teckningarna, minns mycket från detta år.
Mest av allt minns jag att jag mitt i en pågående depression fick för mig att Ark skulle splittras och blev ännu mer deprimerad.
2004
Började gymnasiet, Ark hade någonslags paus. Minns att annan musik kom in i mitt liv. Minns Stefan Sundström, minns The Doors.
Minns Kalasturnén i Malmö med N. Minns Ola och Martin, minns ett varmt samtal. Minns att jag kände att jag verkligen hade saknat dom.
2005
Det galna året. Vart skall jag börja? Kan börja med signeringen av "State of The Ark". Jag tog med en skitflummig bild från typ OKEJ eller någon liknande tidning, minns att Jepson och Sylvester asgarvade när de såg deras 5 år yngre små nunor. Flum.
Sedan, kortfattat: Minns "Musikbyrån" på Mejeriet, minns den sjuka spelningen på Tivoli i Hbg dagen efter och ett väldigt fint samtal där efter, minns Borlänge, minns hur jag och Anna av någon anledning hamnade i Stockholm istället för Göteborg efter spelningen i Borlänge.
Minns Yavi (<3).
Minns även hur jag, trots att ha sett de land och rike runt samma sommar, började känna mig "gammal", eller iallafall att det för min del inte riktigt var samma sak längre. Jag hade haft skitroligt och hade fått många fina minnen, men kände att det var nog med det där hysteriska, det var inte Liv längre.
Minns Soundgarden, minns grungen, minns ett nytt kapitel.
2006
Minns Olas mässa, tror det var detta året, i början. Minns pojkvän. Minns bråk, bråk och mer bråk. Minns mitt svek. Minns hur jag from time to time levde på fina minnen, men även sjönk ner i grungevågen, och trivdes som fan.
2007
Minns "Prayer for the Weekend", minns att jag förutom ett fåtal låtar, nästintill spydde galla när jag hörde skivan. Minns Melodifestivalen, och hur jag skiftade mellan att flumskratta till att nästan skämmas. Minns att jag inte riktigt förstod vad fan dom höll på med.
Minns "the reunion" med Yavi, minns spelningen på KB, minns hur jag chansade och för femtioelfte gången önskade "Siamese Centerfold", minns hur Ola började sjunga på detta mästerverk. Minns hur jag skrek till och hur tårar började samlas. Minns hur jag för en stund kände mig som tolv igen. Minns hur glad jag blev. Minns hur jag skrek "tack" tills jag nästan blev hes. Minns akut operation två dagar efter.
Minns en hemsk sommar. Minns en fantastisk spelning i Stockholm med den nya idolen, Chris Cornell.
Minns Malmöfestivalen. Minns att det var roligt, inte fantastiskt, men roligt.
Minns hur kärleken till Pearl Jam blev starkare än starkast och de tog alla troner och första-, andra- och tredjeplatser där finns.
2008, 2009, 2010
Helt ärligt, vänner. Jag har inga Arkminnen från dessa åren, jag har inte lyssnat på dom at all, förutom at mina och Annas fester, där "Prayer for the weekend" (låten, Inte hela plattan) alltid går igång.
Jag har blivit äldre, men framförallt har ny musik "tagit upp" min tid, som ni nog är väl medvetna om.
Sammanfattningsvis kan jag säga som såhär:
Trots att jag verkligen inte alls lyssnar på The Ark längre, finns ändå min kärlek till dom kvar. Tio år har snart gått sedan jag började lyssna på dom och jag har varit med om en massa sjuka och roliga saker dessa år.
Dock var det då, liksom, jag kan inte gå runt och leva på minnen, vilket jag gjorde jävligt länge.
Det räcker med att de finns där, och att jag vet att jag var med om dom, sedan måste jag blicka framåt och se fram emot allt roligt och spännande som finns där framme. Men Ark kommer alltid finnas hos mig, mina små hjältar, och Självklart skall jag sätta mig ned och kolla på dokumentären om Ola. Han var ju trots allt min absolut största idol och inspirationskälla från att jag var 12 till att jag var 17, och han är fortfarande en väldigt stor inspiration. I still diggar him, haha.
Woah, långt. Men vafan, om man "firar" 10 år måste man fan skriva något, right?
Puss på er älsklingar, här kommer lite roliga, fina och flummiga bilder från åren, framförallt -05.
:*
/Liv.
Kollasminketherregudramlatnerienburkögonskugga, tjejen?
2003. JAG VET. Haha.
2000
Dagen före min födelsedag spelade Ark på Malmöfestivalen. Jag hade bara hört talas om dom innan, och ville mest åka till M-festivalen för att Marcoolio spelade före eller efter. Haha. Dock sket sig allting och jag fick stanna hemma och vara sur istället.
Kring skivsläppet av "We Are The Ark" började min brors lovsång av bandet, då han lyssnat på dem sedan "Let your body decide" först började ljuda i radion. Han hade varit på signeringen av debutalbumet, och ville mycket mer än gärna spela plattan för mig. Jag minns en eftermiddag då jag sprang efter honom upp på hans rum, han stoppade i skivan i sin stereo, klickade fram spår 7, höjde volymen och sade:
"Har du hört den? Känner du igen den?"
"Ja", ljög jag för att verka smart och lika tuff som honom.
Efter den dagen började jag sno skivan och lyssna på den i mitt rum, ända tills han kom på det, då spelade jag in skivan på kasset och lyssnade bokstavligen sönder kassetten något år senare.
2001
The Ark var nu en del av mitt liv, och det enda jag gjorde om dagarna var att vara inne på gamla theark.nu och, framförallt, theark.rr.nu, samt andra sidor på nätet med videor, bilder, intervjuer. Jag skolkade (inte bara för den anledningen, men en av dem) hela tiden, satt mycket hellre i mitt nytapetserade blåa rum och lyssnade på kassetten.
Minns sommaren, minns Rocktåget, Rocktåget som jag inte fick gå på i Malmö, då jag var på tok för ung, enligt min mammas tycke.
På hösten började jag i en teatergrupp och lärde känna M och E. M var minst lika Arktokig som jag, hon hade varit på Malmöspelningen, minns hur avundsjuk jag var. Vi brukade hänga i hennes stora villa och kolla på videoinspelningar från Arks spelning på Hultsfred -01. Jag minns det som om det vore igår.
2002
I februari var jag på "Calleth you, cometh I"-signering. Så otroligt nervös jag var, vi köade i skivbutiken i tre timmar, haha. Nödvändigt. Det var mäktigt. En liten 13-åring som får träffa sina största idoler, ja, ni förstår nog hur mäktigt det var.
Fick min vän Anna att lyssna på Ark, som innan avskytt dom mer än... typ... bajs. Var lite stolt över mig själv.
Bytte till M och E's skola, där fler Arknördar gick, så vi blev ett litet Arknördgäng. Minns "In Lust We Trust"-signeringen, minns att jag sket på mig när Ola kände igen mig. Det var stort för en liten sketen fjortonåring.
Var på min första spelning med bandet på Mejeriet i november. Vi stod längst fram framför det stora vita skynket och var så nervösa att vi nästan pissade på oss. Minns att alla slängde upp sjalar under spelningen, vilka samtliga prydde Olas hals efter ett stund. Varmt, check.
Minns att jag lärde känna Tilda och Mia, två av "de tre essen", som de kallades i Arkfansmun. Minns att de var jättetrevliga. Minns att en utav de första ölen jag och M smakade var Jepsons. Haha.
2003
Ett smått kaotiskt år av många anledningar, men jag var mer inne i Ark än tidigare, nästan. Kan bero på att jag var lite äldre och fick mer tillåtelse att se dom på fler ställen av mina föräldrar. Minns F, som då var min älskade bästa vän från Stockholm. Minns spelningen på KB med henne och hennes vän. Minns "Disease". Minns min stora vägg i rummet som var tapetserad från topp till tå med Arkplanscher. Minns hur stolt jag var över den, och hur impade, eller snarare skräckslagna kanske, andra blev av den.
Minns Helsingborg på sommaren, minns den smått legendariska M-ö-festivalspelningen där mer än tusen blev frälsta (min mamma, till exempel), minns teckningarna, minns mycket från detta år.
Mest av allt minns jag att jag mitt i en pågående depression fick för mig att Ark skulle splittras och blev ännu mer deprimerad.
2004
Började gymnasiet, Ark hade någonslags paus. Minns att annan musik kom in i mitt liv. Minns Stefan Sundström, minns The Doors.
Minns Kalasturnén i Malmö med N. Minns Ola och Martin, minns ett varmt samtal. Minns att jag kände att jag verkligen hade saknat dom.
2005
Det galna året. Vart skall jag börja? Kan börja med signeringen av "State of The Ark". Jag tog med en skitflummig bild från typ OKEJ eller någon liknande tidning, minns att Jepson och Sylvester asgarvade när de såg deras 5 år yngre små nunor. Flum.
Sedan, kortfattat: Minns "Musikbyrån" på Mejeriet, minns den sjuka spelningen på Tivoli i Hbg dagen efter och ett väldigt fint samtal där efter, minns Borlänge, minns hur jag och Anna av någon anledning hamnade i Stockholm istället för Göteborg efter spelningen i Borlänge.
Minns Yavi (<3).
Minns även hur jag, trots att ha sett de land och rike runt samma sommar, började känna mig "gammal", eller iallafall att det för min del inte riktigt var samma sak längre. Jag hade haft skitroligt och hade fått många fina minnen, men kände att det var nog med det där hysteriska, det var inte Liv längre.
Minns Soundgarden, minns grungen, minns ett nytt kapitel.
2006
Minns Olas mässa, tror det var detta året, i början. Minns pojkvän. Minns bråk, bråk och mer bråk. Minns mitt svek. Minns hur jag from time to time levde på fina minnen, men även sjönk ner i grungevågen, och trivdes som fan.
2007
Minns "Prayer for the Weekend", minns att jag förutom ett fåtal låtar, nästintill spydde galla när jag hörde skivan. Minns Melodifestivalen, och hur jag skiftade mellan att flumskratta till att nästan skämmas. Minns att jag inte riktigt förstod vad fan dom höll på med.
Minns "the reunion" med Yavi, minns spelningen på KB, minns hur jag chansade och för femtioelfte gången önskade "Siamese Centerfold", minns hur Ola började sjunga på detta mästerverk. Minns hur jag skrek till och hur tårar började samlas. Minns hur jag för en stund kände mig som tolv igen. Minns hur glad jag blev. Minns hur jag skrek "tack" tills jag nästan blev hes. Minns akut operation två dagar efter.
Minns en hemsk sommar. Minns en fantastisk spelning i Stockholm med den nya idolen, Chris Cornell.
Minns Malmöfestivalen. Minns att det var roligt, inte fantastiskt, men roligt.
Minns hur kärleken till Pearl Jam blev starkare än starkast och de tog alla troner och första-, andra- och tredjeplatser där finns.
2008, 2009, 2010
Helt ärligt, vänner. Jag har inga Arkminnen från dessa åren, jag har inte lyssnat på dom at all, förutom at mina och Annas fester, där "Prayer for the weekend" (låten, Inte hela plattan) alltid går igång.
Jag har blivit äldre, men framförallt har ny musik "tagit upp" min tid, som ni nog är väl medvetna om.
Sammanfattningsvis kan jag säga som såhär:
Trots att jag verkligen inte alls lyssnar på The Ark längre, finns ändå min kärlek till dom kvar. Tio år har snart gått sedan jag började lyssna på dom och jag har varit med om en massa sjuka och roliga saker dessa år.
Dock var det då, liksom, jag kan inte gå runt och leva på minnen, vilket jag gjorde jävligt länge.
Det räcker med att de finns där, och att jag vet att jag var med om dom, sedan måste jag blicka framåt och se fram emot allt roligt och spännande som finns där framme. Men Ark kommer alltid finnas hos mig, mina små hjältar, och Självklart skall jag sätta mig ned och kolla på dokumentären om Ola. Han var ju trots allt min absolut största idol och inspirationskälla från att jag var 12 till att jag var 17, och han är fortfarande en väldigt stor inspiration. I still diggar him, haha.
Woah, långt. Men vafan, om man "firar" 10 år måste man fan skriva något, right?
Puss på er älsklingar, här kommer lite roliga, fina och flummiga bilder från åren, framförallt -05.
:*
/Liv.
Kollasminketherregudramlatnerienburkögonskugga, tjejen?
2003. JAG VET. Haha.
Kommentarer
Trackback
