Warning

Vet inte vad jag skall skriva. All min respekt har forsat ur min kropp. Jag känner ingenting längre.
Så... så egoistiskt. Så... jag vet inte. Ibland undrar jag vart denna värld är på väg eller iallafall min värld där allt hela jävla tiden skall vara så jävla komplicerat och invecklat och misslyckat och ångerfyllt.

Det finns inget jag mer vill göra just nu än att åka till mannen som skapade mig och skälla ut honom så mycket och så fullhjärtat att han önskar att han aldrig satt flaskan mot munnen.

Jag har träffat en hel del skumma människor i mitt liv, men ingen långt ifrån så sjukt, sjukt jävla egoistisk, idiotisk, allt, allt som man vill att en människa Inte skall vara.

Det känns som ett stort jävla svek. Fast jag inte ser dig som min pappa längre, snarare som en vän man inte träffar så mycket längre. Folk talar om att man älskar sina föräldrar, vad man än gör, vad dom än gör, vad som än händer.
Jag har alltid älskar honom, jag menar, han är ju ändå min far, han skapade mig. Men efter idag vet jag helt ärligt inte om jag gör det längre. Den lilla bit av mig som fortfarande älskade honom har nog försvunnit. Tacka fan för det.

FÖR VEM I HELVETE RINGER INTE OCH SÄGER TILL SIN SON ATT DU, JAG ÄR NOG LITE SJUK, DU KAN NOG INTE KOMMA HIT ÖVER HELGEN, NÄR HAN ANNARS ALLTID FUCKING HELA TIDEN RINGER OCH "FÖRVARNAR"???!
VEM I HELVETE LÅTER ISTÄLLET DEN LILLA OVETANDES SONEN ATT TRAGISKT UPPTÄCKA ATT OJ, DÄR LIGGER PAPPA I SIN SOFFA OCH HÖR INTE NÄR JAG ROPAR HANS NAMN FEMTIOELVA GÅNGER? VAD DJUPT PAPPA SOVER.
VEM I HELVETE LÅTER SIN SON HÖRA "VEM ÄR DET?" PRECIS INNAN SONEN GÅR IVÄG?
VEM I HELVETE GÖR DET? VEM I FUCKING HELVETE GÖR DET?

Det är en grej att jag är uppvuxen med denna scen, upptäcka pappa full hemma hos honom utan någon förvarning, se honom hänga med stans alkisar och hemlösa. I don't give a shit anymore. Har blivit immun mot ångern och sorgen över att se honom sådär. It's just my vardag, folks.
Men att min älskade lillebror skall få uppleva det, den enda av oss barn som pappa har någon familjerelation till, att han skall få behöva uppleva det han med. Där går fan gränsen. Där går fan gränsen för allt som kallas medkänsla och tycka synd om-shit.
Du skall fan inte få förstöra min älskade lillebrors liv, du har redan förstört dina andra två barns, så du kanske kan vara lite snäll mot lillen?

Fucking jävla idiotjävel.

Förlåt för att jag skriver av mig här, men i brist på svar från pappas jävla mobil så får jag väl skriva det här. Inte för att han läser det.

Jag skall ringa och ringa, ända tills hans har balls nog att våga svara. För han vet att jag är pissed off. Han vet att hela familjen är pissed off. Det är bara att ignorera hans jävla tjat om att det är en sjukdom och blablabla. Nej pappa, det är en jävla störning du orsak själv i 30 år. IDIOT.

Så förlåt.

Nu skall jag supa.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0