GN'R and helg
Jag har aldrig gillar Guns N' Roses innan. Aldrig. Inte ens gillat de största hitsen när det var "inne" att gilla dom. Har alltid avskytt allt som hade med dom att göra, deras kläder, musiken, everything.
Så, för att uttycka det milt kan jag säga att jag själv är Jävligt chockad över att detta har vänt så snabbt och så otroligt.
Min relation till GN'R har på några månader vänt heeelt och hållet. Jag vet inte riktigt vad det var.
Tror jag för första gången någonsin lyssnade igenom "Appetite for destruction" noggrant. Lillebrorsan älskar GN'R, morsan likaså, så jag tänkte "Vafan, jag får väl ge dom ett försök då".
And I'm glad I did.
Vad är det som är så bra då? Sjukt svårt att förklara. Det är som att förklara varför Pearl Jam eller The Ark är så bra som dom är. Dom bara Är, liksom. På sitt egna lilla sätt. GN'R var/är det ett snäpp till. Musiken är i helt egen kategori, och jag kan tänka mig att den var väldigt omvälvande när dom slog igenom på åttiotalet.
Det låter inte som något annat. Okej, nuförtiden låter den som allt annat, men det är bara för att ungefär en miljon band har rippat off GN'R helt och hållet. Varför försöker man ens? Awell...
Det var när jag hörde "Estranged" för första gången som jag Verkligen visste att GN'R var perfekt musik för mig och att jag har varit en idiot som puttat bort dom hela tiden. En fenomenal låt. Innehåller allt vad ett mästerverk ska innehålla.
Så, kort och gott innan jag tråkar ut er allt för mycket: Jag VET att det är ganska wierd att jag numera älskar Guns N' Roses, men vi får helt enkelt acceptera detta faktum och fortsätta rocka on. ;P
I kväll händer ingenting för jag är mobbad och ingen svarar när jag hör av mig. Thanks, thanks. Makes you feel likeable, doesn't it? Suck. Fast jag pallar inte bry mig. Nästa gång är det jag som ignorerar Dig, just remember that.
Imorgon ska jag läsa manus, på söndag kommer bli stressigt. Först till Malmö och vara nervös, sedan till Liberiet och läsa en Metallicatext som F hade request'at.
Men nu: GN'R och BRÖDERNA FLUFF! Remember them?
Puss.
/Liv.
Axl och en av GN'R alla tusen gitarrister; Gilby Clarke (var en medlem i bandet mellan 92-94, om jag inte minns helt fel...)
Så, för att uttycka det milt kan jag säga att jag själv är Jävligt chockad över att detta har vänt så snabbt och så otroligt.
Min relation till GN'R har på några månader vänt heeelt och hållet. Jag vet inte riktigt vad det var.
Tror jag för första gången någonsin lyssnade igenom "Appetite for destruction" noggrant. Lillebrorsan älskar GN'R, morsan likaså, så jag tänkte "Vafan, jag får väl ge dom ett försök då".
And I'm glad I did.
Vad är det som är så bra då? Sjukt svårt att förklara. Det är som att förklara varför Pearl Jam eller The Ark är så bra som dom är. Dom bara Är, liksom. På sitt egna lilla sätt. GN'R var/är det ett snäpp till. Musiken är i helt egen kategori, och jag kan tänka mig att den var väldigt omvälvande när dom slog igenom på åttiotalet.
Det låter inte som något annat. Okej, nuförtiden låter den som allt annat, men det är bara för att ungefär en miljon band har rippat off GN'R helt och hållet. Varför försöker man ens? Awell...
Det var när jag hörde "Estranged" för första gången som jag Verkligen visste att GN'R var perfekt musik för mig och att jag har varit en idiot som puttat bort dom hela tiden. En fenomenal låt. Innehåller allt vad ett mästerverk ska innehålla.
Så, kort och gott innan jag tråkar ut er allt för mycket: Jag VET att det är ganska wierd att jag numera älskar Guns N' Roses, men vi får helt enkelt acceptera detta faktum och fortsätta rocka on. ;P
I kväll händer ingenting för jag är mobbad och ingen svarar när jag hör av mig. Thanks, thanks. Makes you feel likeable, doesn't it? Suck. Fast jag pallar inte bry mig. Nästa gång är det jag som ignorerar Dig, just remember that.
Imorgon ska jag läsa manus, på söndag kommer bli stressigt. Först till Malmö och vara nervös, sedan till Liberiet och läsa en Metallicatext som F hade request'at.
Men nu: GN'R och BRÖDERNA FLUFF! Remember them?
Puss.
/Liv.
Axl och en av GN'R alla tusen gitarrister; Gilby Clarke (var en medlem i bandet mellan 92-94, om jag inte minns helt fel...)
Kommentarer
Trackback
