A broken frame

Sitter och lyssnar på tidig Depeche Mode för att inte falla i megagråt och allt vad det heter.
Ibland är jag bara så fruktansvärt blåst och "allt är fint"-lycklig.
Jag skall aldrig mer hooka med någon i min egen ålder. Hädanefter blir det män som gäller. 27+.
Inte yngre, de är bara äckliga fittor. It's a fact!

Men som sagt, tidig Depeche hjälper mig. Vilken Depeche som helst, för den delen. Oyes.

Idag lekte jag med min älskling A som var snyggast i hela världen i sin nyklippta lugg. Babe.
På lördag skall vi supa galet, med risk för att låta fjortis. Flummig förfest hos E med "Jag har aldrig..." och drinks.
Sedan Arre och shaka our asses. Behövligt, OHJA.

"A Broken Frame" är en av de bästa plattorna ever. Sådär lagom syntigt. Lite gay, men även mörkt. Märks att Martin började skriva låtarna här. Fantastico!
Ett litet tips bara till er som kanske är intresserade av DM... Hah.

Fick jag höra att min idé till krönikan vi skall skriva var skitbra. Av en journalist, dessutom. Woho.
Fick höra att min och en klasskompis miniljudproduktion var "genialisk". Woho.

Puss på er.
/Liv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0