Alcho

FÖRE:
Jag träffade min farsa för en, EN, vecka sedan. Han talar om sitt jävla drickande, hur han håller på att sluta, hur den nya kvinnan i hans liv förändrar allting till det bättre, hur han aldrig mer kommer att sitta på alkisbänkarna och hänga med alkisarna och pundarna och a whoooole lot of other bullshit.

EFTER:
Måndag. Jag ser farsan med en något framlutad kropp vingla omkring vid centralen. Kul.
Onsdag (igår). Jag ser farsan sitta med dom alkisarna och pundarna på Clementorget. Kul.


Detta är inget "Åååh, tyck synd om mig"-inlägg.
Detta är ett "Ser ni ironin i det hela?"-inlägg.
Jag tycker inte synd om mig själv för att min farsa har varit alkoholist så länge jag kan minnas.
Jag tycker inte synd om honom för att han är en alkoholist.
Jag tycker bara det är tragiskt och patetiskt and that's that. Resten har jag inte ett skit med att göra, det är hans liv, inte mitt. Detta är ett faktum som inte var så länge sedan jag själv insåg, då han älskar att dra in andra i sin skit och skylla sina misslyckanden på andra, av någon märklig anledning jävligt mycket på sin dotter. Thanks.

MEN JAJA I don't give a crap anymore, allting är bara ironiskt och jag trodde faktiskt att han efter så jävla många år som drunkie skulle kunna lägga av med det en vacker dag, men tydligen inte.
Jaja, kul för honom.


Här har ni Davve:

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0