Musiken som vi minns den
Det måste vara jävligt jobbigt att vara musiker idag, ny musiker. Kanske ha startat för fem, tio år sedan.
Att veta att världen, iallafall de flesta av oss, redan har favoritmusiker, favoritmusiker som är Ganska svåra att nå upp till, kvaliétsmässigt.
I mean. Först och främst Queen, men de var/är ett så otroligt speciellt band, med ett så otroligt eget sound, att om någon skulle försöka skapa liknande musik, vilket säkert fleeera har gjort, skulle det vara resultera i ren och skär "copycat-ism".
Samma sak med Led Zeppelin. Musik som i en enda låt kan gå från den hårdaste, tungaste rock till vackert klassiskt (ja, här tänker jag främst på "Innuendo" av Queen), är det pretty svårt att kunna göra liknande utan att göra exakt samma sound.
Vi har The Doors. Speciellt texterna i detta bands fall, Jim's texter var så otroligt poetiska att ifall någon skulle försöka göra något liknande hade det resulterat i att folk blivit sura för att det är för taget.
Stackars musiker.
David Bowie är likt Queen i en helt egen kategori. Det går bara inte, musiken är för egen för att någon ens skulle försöka göra liknande musik.
Men de försöker, vilket jag tycker är strongt och värt en eloge för.
The Ark har lyckats någorlunda bra med detta, tycker jag. Framförallt på deras första platta, "We Are The Ark".
Man hör vissa likheter på plattan, men ändå hade plattan ett eget sound som var nytt och helt fantastiskt.
(Synd bara att riffet i "You, who stole my solitude" är helt taget från AC/DC's "Thunderstruck")
Det var därför jag fastnade för Ark, förutom att min storebror älskade dom, deras sound var så nytt, dom var så nya, och för en 11-åring var det Jävligt häftigt att några som dessa helt plötsligt dök upp.
Dock tror jag att majoriteten av musiklyssnarna världen över inte bryr sig så mycket över att dagens musik inte håller samma kvalitét som för 20, 30, 40 år sedan (vilket är helt acceptabelt med tanke på hur bra musiken var då), då annan typ av musik är jävligt stor just nu.
Vi har RnB'n som är enorm, Timbaland var jävligt bra enligt mig, ända tills han blev tjatig och förstörde Chris Cornell's karriär.
Missuppfatta mig nu inte, för jag tycker det är bra att nya former av musik har dykt upp, att musikvärlden blir lite mer utbredd, lite mer varierad, men jag tycker ändå det är synd att nya band med till exempel Queen's kvalitét inte har dykt upp.
Dock tror jag att dom finns där ute någonstans, på väg att ge oss ny, fantastisk musik.
Nedan:
Antar att ni som läser detta säkert, som jag, kollat på nedanstående video måååånga gånger.
"Bohemian Rhapsody", Live Aid -85. Det här är så nära perfektion man kan komma, det är så nära att det Är perfektion. En spelning som för övrigt helt klart är den bästa någonsin. Jag ryser, är på väg att gråta, vill skratta, vill krama, vill se, vill allt på en och samma gång. Freddie Mercury, R.I.P, den störste av dem alla.
Att veta att världen, iallafall de flesta av oss, redan har favoritmusiker, favoritmusiker som är Ganska svåra att nå upp till, kvaliétsmässigt.
I mean. Först och främst Queen, men de var/är ett så otroligt speciellt band, med ett så otroligt eget sound, att om någon skulle försöka skapa liknande musik, vilket säkert fleeera har gjort, skulle det vara resultera i ren och skär "copycat-ism".
Samma sak med Led Zeppelin. Musik som i en enda låt kan gå från den hårdaste, tungaste rock till vackert klassiskt (ja, här tänker jag främst på "Innuendo" av Queen), är det pretty svårt att kunna göra liknande utan att göra exakt samma sound.
Vi har The Doors. Speciellt texterna i detta bands fall, Jim's texter var så otroligt poetiska att ifall någon skulle försöka göra något liknande hade det resulterat i att folk blivit sura för att det är för taget.
Stackars musiker.
David Bowie är likt Queen i en helt egen kategori. Det går bara inte, musiken är för egen för att någon ens skulle försöka göra liknande musik.
Men de försöker, vilket jag tycker är strongt och värt en eloge för.
The Ark har lyckats någorlunda bra med detta, tycker jag. Framförallt på deras första platta, "We Are The Ark".
Man hör vissa likheter på plattan, men ändå hade plattan ett eget sound som var nytt och helt fantastiskt.
(Synd bara att riffet i "You, who stole my solitude" är helt taget från AC/DC's "Thunderstruck")
Det var därför jag fastnade för Ark, förutom att min storebror älskade dom, deras sound var så nytt, dom var så nya, och för en 11-åring var det Jävligt häftigt att några som dessa helt plötsligt dök upp.
Dock tror jag att majoriteten av musiklyssnarna världen över inte bryr sig så mycket över att dagens musik inte håller samma kvalitét som för 20, 30, 40 år sedan (vilket är helt acceptabelt med tanke på hur bra musiken var då), då annan typ av musik är jävligt stor just nu.
Vi har RnB'n som är enorm, Timbaland var jävligt bra enligt mig, ända tills han blev tjatig och förstörde Chris Cornell's karriär.
Missuppfatta mig nu inte, för jag tycker det är bra att nya former av musik har dykt upp, att musikvärlden blir lite mer utbredd, lite mer varierad, men jag tycker ändå det är synd att nya band med till exempel Queen's kvalitét inte har dykt upp.
Dock tror jag att dom finns där ute någonstans, på väg att ge oss ny, fantastisk musik.
Nedan:
Antar att ni som läser detta säkert, som jag, kollat på nedanstående video måååånga gånger.
"Bohemian Rhapsody", Live Aid -85. Det här är så nära perfektion man kan komma, det är så nära att det Är perfektion. En spelning som för övrigt helt klart är den bästa någonsin. Jag ryser, är på väg att gråta, vill skratta, vill krama, vill se, vill allt på en och samma gång. Freddie Mercury, R.I.P, den störste av dem alla.
Kommentarer
Trackback
