inteallsfoerbannad

Igår konstaterade mor och jag att livet är en jävla jojo som ibland är så irriterande fram och tillbaka att man bara vill ta fram megamotorsågen och dampsåga sönder jojon i sjutusen bitar.
Ain't it so?
Men på någon vänster har vi båda pallat fortsätta. Det är så fegt att ge upp, speciellt om man redan har tagit sig igenom den värsta skiten, då kan ju saker inte gå annat bättre, eller hur? Det som kommer komma med stor sannolikthet vara jobbigt, men det kommer (förhoppningsvis) inte vara i närheten så jobbigt som det varit innan.
Man får aldrig ge upp. Det är fan mitt liv hittills i små ord: Ge Aldrig Upp.
Eller snarare Aldrig Gett Upp.

Awell. I'm the best. Eller något. Hah.

Idag tar min bästa vän Amanda studenten. Så jävla stolt jag är över henne. Det kommer säkert sluta med att jag sitter och bölar stora vattenfall över min stolthet över henne. Hon är som min dotter, ibland. Fast det bara skiljer 1 år och tre månader, känns det ibland som att det är 10 år. Skumt... Jag älskar Amanda.
Hade det inte varit för henne hade jag väl skitit i allt.
Love you, babe. Är så stolt över dig.

Så måste springa in till stan innan hennes utsläpp och köpa blommiz och presentiz.

Just deeet, jag vet inte hur jag ska säga det här, men fan, nu har jag fått en fiende igen. PALLA.
Kan inte folk ibland förstå att man är konstig och inte pallar?
Jaja, var bara tvungen att skriva at de där två raderna.

Fan. Det är helt molnigt idag. Bröl.
Ha en fin dag!
Peace.
/Liv.