inteallsfoerbannad

Jag känner mig... tom.
Sjukt jävla tom.
De första sekunderna, när H tog av sig masken, det kändes så oveerkligt.
Att veta, att acceptera.
Jag har accepterat, jag har försökt gå vidare. Jag har sörjt.
Men nu har allt kommit tillbaka igen.

Jag ångrar inte att jag såg filmen, haha, nej det gör jag verkligen inte.
"Batman Begins" var bättre, story-mässigt sett, känslomässigt, karaktärsmässigt, var "The Dark Knight" bättre.

Plusen:
+ Actionscenerna. Trots att de var något för många, var de riktigt bra. Klippningen, som jag nämnde innan att en recencent hyllat, var så otroligt maffiga, proffsiga, fantastiska.
+ Skådespelarinsatserna. Jag älskar att Gary Oldman fick mer spelutrymme. Dock är hans roll en sådan att han inte kan vissa sin fulla potential, men om man jämför med förra Batman-filmen, fick han Mycket mer spelutrymme, och då och då rös jag verkligen till av hans briljans.

Minusen:
- För många karaktärer. Jag tänker inte nämna karatärerna här, då någon av er som läser kanske har planerat att se filmen. Men det kändes verkligen som att det poppade upp en ny karaktär i kvarten ibland. Lite synd, då man istället hade kunnat utveckla några utav dem och gjort något riktigt jävla bra utav dem.
-Christian Bale fick knappt något spelutrymme alls. Sure, han spelar Batman, Batman ska mest springa runt och slå skurkar och köra runt på häftiga fordon. Men om man jämför med "Batman Begins", där man får följa med Bruce Wayne på ett helt annat stadie och se han utvecklas, fick man knappt se någon personlig Batman i den här filmen alls. Jag förstår att man ville göra uppföljaren lite mer actionfylld, och det lyckades dom bra med, men en mer klar och större utveckling av Batman tror jag hade varit pricken över i:et.

Till sist, det som varken är plus eller minus, det bara helt klart och simpelt FENOMENALT.
Ledger. Heath Ledger. Som jag har väntat på att få se honom som Jokern.
Behöver jag säga att jag är Så Jävla Imponerad?
Ledger gav Jokern ett helt nytt ansikte, långt ifrån den typiskt karaktäristiska som Jack Nicholson gestaltade.
Han glänste, han överglänste allt och alla.
Han var komisk, läskig, galen, snäll (fast ändå inte). Han var perfekt.
Det kändes så overkligt att se honom där. Man ville bara få tillbaka honom. Kom tillbaka?
Jag insåg, där jag satt i min biostol, hur jävla mycket jag saknar honom.
Jag har försökt förtränga det det senaste halvåret, för jag vet att jag bara slås ner och blir deppig.
Likaså varje gång jag tänker på River...
Det kändes så overkligt, detta var bara ett år sedan! För ett år sedan, i juli 2007, var  dom fullt upptagna med att spela in "The Dark Knight". Han var där då. Nu...

Jag blir inspirerad av hans skådespeleri, hur han tolkar rollen. Hur han leker med den, utvecklar den. Låter inte den stanna i serietidningsramen, utan låter den få fria tyglar, låter den bli till något nytt.
Fast ändå samma.

Summa sumarum är jag lite besviken på själva Filmen i sig, alltså handlingen etc.
Skådespelarmässigt är jag så lycklig, det kunde inte ha varit bättre.
Heath. För alltid i mitt hjärta. En sann inspiration. Det är svårt att förklara.
I love you forever, hun.

Peace.
/Liv.