inteallsfoerbannad

Först tänkte jag sätta mig ner och börja skriva på en resumé om det gångna året, 2008.
Men vet ni vad? Det tänker jag inte göra, för, tja, detta året har inte varit bland de bästa.
Inte de värsta, nej, de värsta gnager lite retsamt i nacken, det är en period och ett år; 95-98 och 2007.
Anledningarna till detta tänker jag hell no ta upp, vilket kanske är pretty obvious.

Men tillbaka - år 2008. Varför skriver jag inte om hur året har varit? Ger med mig av mina ups and downs under dessa 12 månader. Detta är inte något som jag känner är pinsamt eller privat (jo, okej, vissa saker och händelser stays private), utan jag har helt enkelt inget att säga. Inget att bidra med. Åtminstone inget som skulle väcka erat intresse och göra er underhållna, eller något sådant.
2008 har varit ett "mjä"-år. Ingen tvekan om saken. Inget speciellt har hänt, det har varit en snuskig blandning av härliga och jobbiga händelser, men inga som skulle kunna väga så mycket åt sitt håll att det vore värt att ta upp i en årsresumé.

Jag har försökt plugga, jag har försökt jobba, jag Har jobbat, jag Har pluggat - dock har inget av detta lett till någon vacker, lysande väg mot min framtida karriär. Det har bara stått still, varit neutralt, varit Sverige. (förlåt Sverige-lovers)
Tro mig, det är inget som har varit "fine" för mig, jag har konstant gått omkring oroat mig, hatat mig själv över att jag är 20 och inte har något 100% planerat. You see the ångest?

Jag är en drömmare. Har alltid varit, är, och kommer alltid att vara. Det är inget jag jobbar emot, stretar bort ifrån, det är å andra sidan något jag är jävligt stolt över. Med mina drömmar har fantasin och kreativiteten kommit och ibland lyckas jag även framföra något av detta som bejublas av andra. Dock önskar jag att detta kunde ske oftare, alltså att jag kunna ta tummen ur min jävla röv och vara mer produktiv, inte låta saker ske i långsamtakt, och vice versa, för snabbt. Jag vill vara därimellan. Kanske är detta ett nyårslöfte? - I don't know. Jag har ett annat som bubblar och vill spridas ut, på ett bra sätt, men jag tror inte jag tar upp det här. Det är väldigt... personligt, fast ändå. Gah, svårt att förklara. Ni kommer nog att förstå bättre när ni märker av det, och då kan jag förhoppningsvis även förklara vad jag menade med all denna faderulla.

Så, imorgon är det nyårsafton och jag är så jävla splittrad i mina känslor kring detta faktum. På ett sätt är det jävligt gött. då ett nytt år med Mycket fler möjligheter och en mer o-slö Liv, dock är det sjukt jobbigt, då man tänker tillbaka på året, som i mitt fall, som sagt, har varit ett "mjä"-år och få de där sex bokstäverna som bildar det där jobbiga ordet som ingen gillar (de som gillar det måste vara rubbade), den där känslan som man helst springer ifrån och stänger in i en garderob.

Å-N-G-E-S-T

Inte kul, huh? Men mest är man självklart glad och lycklig över att ett nytt år är på G och all skit från detta, det gångna, året kan sopas under mattan, eller något i den stilen.

Jag firar med min vän Elvira, något som ska bli väldigt trevligt. Lite Asti blir det nog allt, men det är nog det, inte så mycket drickade för min del, tror jag. TROR jag. Det där senaste skrev jag för att det aldrig brukar bli så i mitt fall, oftast vaknar man ändå upp bakelibakis nästa morgon med pengaångest när man för en konversation med plånkan.

Jag hoppas iallafall att ni som läser får en förträfflig nyårsafton, fira era sucéer, rynka på näsan åt det som gick lite snett (eller, om ni inte pallar det, just ignore it), i vilket fall som helst så är det viktigaste att man ska ha Kul, att man ska vara Avslappnad, och, iallafall för stunden, känna sig Lycklig.

Ha en skön kväll, y'all!

Peace.
/Liv.

Juli 2009, Depeche Mode på Arvikafestivalen. Något som känns overkligt samtidigt som det känns så sant och nära att jag kan ta på det. Love, pure, pure love.