Världens bästa människa

Många är de som kommer och går i ens liv, eller hur? Man blir tight med någon, men efter ett tag glider man ifrån varandra.
Jag har haft många sådana "glidvänner", men en som har varit med mig ett långt tag nu, i kanske fem-sex år, är Amanda. Det började med att vi gick i samma teatergrupp, men där var det mer så att när vi väl var på teatern var vi hur tighta som helst, våra personligheter klickade Direkt, men sedan när vi sågs utanför, på skolan och liknande (hon gick på samma skola som jag började på i åttan), var det som vi inte kände varandra. Hon är ett år yngre än mig och vi hängde med helt olika människor. Jag var ju "poppare" på den tiden, hade mina popparvänner osv...
Men sedan blev vi tightare och tightare, framförallt när vi för ett par år sedan blev tillsammans med två killar som var vänner med varandra, då sågs man mycket och så, så... Ja. På den vägen är det.
Det rätt sjuka i det hela är att Amanda och jag har Aldrig bråkat under alla dessa år. Sure, vi kanske har haft små tjafs när någon eller båda två har varit skittrötta osv, men aldrig något stort. Jag tror det säger en del om hur lika vi är, eller olika, fast olika är vi inte direkt, tvärtom. Tja, ja, något är det iallafall...

But anywho, jag älskar den här människan! En helt fantastisk själ som har hjälpt genom ur och skur, alltid ställt upp för mig, och jag har alltid funnits där för henne. Jag säger bara vintern -05, fan vilken vinter... på gott och ont.

Okej, det här blev en jäkla kärleksförklaring eller något. Men sådana ska också få pryda ens blogg, don't ya think?

Ha en fin lördag!

Peace.
/Liv.

Amanda (höger) och jag (vänster), hösten -05. Jag kan tillägga att som tur är har jag varken svart hår eller den där patetiska luggen, och Amanda är snyggt blond nuförtiden... Peuh.
image313:

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0