inteallsfoerbannad

Morsan med det gröna håret, det, DET är jag det! Hahah... The breakfast Game var nog det sjukaste jag någonsin gjort inom teatervärlden. UNDERBART!

Jag vill tillbaks till London nununu, så jävla mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Idag var Big Wheel i skolan, dock två nya ansikten; Tom och vad nu tjejen hette.
Så varken Shez eller Roland var där, vilket var lite synd, hade varit sjukt roligt att träffa dom igen.
Men dessa var också balla, det var en snabbgenomgång av Shakespeare's största pjäser.
Helt hysteriskt, liksom, det är ju Theatre in Education, så eleverna får vara med.
Ett exempel på hur galet det var var att Anna i min klass fick spela "The Wall".
Hahah, fy fan ja...

Jag saknar London. För precis ett år sedan var vi i London.
Den 15:e mars 2006. Vi åkte dit den 13:e och var där till den 17:e.
Trots att människan jag hatar över allt annat på denna jord, min lärare,
var med, var detta det bästa jag någonsin varit med om.

Allt var så fritt, allt var så vackert, London, (vissa av) människorna, miljön; hela skiten.
Jag saknar det något så otroligt.
När man tänker på det och sedan tänker på äckliga Sverige så inser man verkligen vilket jävla, rent ut sagt, skitland vi lever i. Vi är så jävla mesiga här, det är vår stil: Messtilen.
Det tycker vi är coolt. Av någon jävligt märklig anledning.

Näe, någon gång när jag är riktigt rik ska jag dra till London och hälsa på människorna i Big Wheel. Lungan att jag ska.

Bye.